Söndagen började så långsamt. Jag vaknade vid tio, låg kvar i sängen och skrev ett bloginlägg och inte förrän klockan blivit halv tolv masade jag mig upp och gjorde julfrukost till barnen som lekt med lego och själva såsat på hela morgonen.

Varm choklad och smörgås. Sedan stack vi ut

Det var dags att fylla på ny halm till djupströbädden i fårens hus.

Och byta vatten och utfodra med kraftfoder.

Eftersom det snöat och bildats snödrivor gick det att gräva snögrottor. Vi satte igång direkt.

Lyckliga barn som fixk pulsa och slänga sig och fullkomligt gå loss efter en sjuk vecka inomhus.

Vi grävde en gång som gick att krypa igenom. Sedan kröps det varv på varv på varv.

När vi blivit kalla gick vi in och eldade, plockade fram bakbordet och gjorde iordning för pepparkakebak.

Man kan ju baka direkt på bordsskivan men jag föredrar ett rejält bakbord. Så behöver man inte vara rädd att lämna fula märken.

En drös med loppade gamla formar.

Men någon som var peppad på att baka hann somna med Essa medan jag plockade fram.

Så istället fick jag baka i lugn och ro med storpojkarna.

Och julgrisen.

Vi bakade tills det bara fanns en degklump stor som en studsboll kvar.

Då vaknade lillen, svettig och arg. Och fick hjälp att baka ut den lilla klumpen, kavla, stansa och äta deg.

Och det var en alldeles lagom lång bakstund för en treåring. En kvart ungefär.

När pepparkaksbaket var färdigt svängde jag ihop några plåtar saffransskorpor som är så trevligt att ha hemma i advent.

Och sedan la jag dem i min fina plåtburk med glasskiva och nu får de stå på köksön. Återstår att se hur många dagar de räcker.

Till middag åt vi något som är så sinnessjukt gott även om det inte ser mycket ut för världen. Billig mat är det också – nämligen dopp i grytan med tunnbröd, en stor klick smör och stark senap.

Och det var den söndagen det.