Annas familj har precis åkt hem efter att ha varit här uppe i femton dagar varav tretton dagar spenderades hemma hos oss. Så glad över det – för vi har haft så otroligt mysigt ihop.

Veckan innan jul var familjerna så trötta efter jobb och sjukdom att vi bestämde oss för att verkligen gå all in för att få vila och återhämtning på lovet. Aktivt göra saker som fyller på energin. Kusinerna har ju så vansinnigt roligt ihop när de bara får leka i lugn och ro. Så vi har satsat på någon lite mer ordnad aktivitet varje dag – men däremellan lutrymme för att bara dona på med det man har lust till.

Här kommer jullovets sista bestyr.

Två dagar på jullovet delade vi upp oss. Papporna tog de tre äldsta barnen på skidutflykt till en koja i skogen. De fick kånka sin egen packning och de kämpade så bra.

Fram kom de strax innan mörkrets inbrott. Vilket jullovsäventyr! De skulle sova över en natt och hade med sig matsäck och sovsäckar. Tänk att det finns sådan här gratisstugor att låna – utan att behöva boka eller någonting. Sverige är fantastiskt!

Bertil fick till sin lycka en anledning att använda sin nya yxa och var ute i mörkret och gjorde upp ved att hålla varmt med.

Men medan papporna och storbarnen gjorde denna utflykt, drog jag och Anna och de två yngsta barnen in till stan och fick en hel förmiddag på loppis. Jag gjorde så många klädfynd!

Efter loppisturen drog Anna och fikade med en kompis och jag och Ulf åkte hem till Elina för att träffa mina gamla gymnasievänner och det senaste tillskottet på bebisfronten.

Så mysigt att få se några av sina äldsta vänner bli föräldrar.

Ulf hade sin tuffa skinnjacka och halsade mjölk direkt ur flaskan. Stenhård kille.

Sedan fick han kolla på Bolibompa så att vi kunde prata ostört. Ända tills Elinas stora barn kom hem och började roa honom på allvar.

Blir alltid lite rörd och gråtmild av att träffa mitt gamla gymnasiegäng. Är så otroligt tacksam över att vi fortfarande håller kontakten och finns för varandra och att man kan hoppa rakt in i det väsentliga när man ses. Noll startsträcka.

Dagen efter åkte Annas familj till farsan för några sista nätter.

Och då kom farmor ut och hälsade på oss och lämnade julklappar.

Så bra att ha några paket sparade så att inte julen blir ett antiklimax.

Farmor fick också öppna paket. Det blev i vanlig ordning en väggkalender med alla barn och barnbarn på bild. Jag fotar hela året med kalendern i åtanke. Och ger kalendrar (fast med olika foton i ) till farmor, gammor, morfar, gammelmoster Mia och gammelfaster Inger.

Dagen därpå mötte vi upp syrrans familj inne i stan igen för att klättra! Höstlovets klättring blev ju en succé värd att återupprepa. Annas man är instruktör så han säkrade både mig och barnen så att vi kunde klättra. Japp, jag vågar mig också så här högt. Det är svindlande och roligt!

Men medan barnen klättrade färdigt gick jag och Anna och simtränade några timmar och avslutade med bubbelpool och bastu.

Sedan drog vi hem till farsan för en trettondagsmiddag. Han hade en söt liten gran.

Och barnen hade hittat min och Annas gamla Barbielåda och givetvis blev de som förhäxade.

Även jag och Anna. Vi satt resten av eftermiddagen och valde outfits och frisyrer ihop med alla barn. Kendockan med svarta solglasögon…mmmmm vilken drömprins! Om man frågar Clara sex år.

När vi är hos pappa med alla kusiner tänker jag på hur underbart det hade varit om de bott här uppe istället för i Borås. Då hade vi kunnat ses ofta och äta middag ihop.

Å andra sidan hade de ju knappast varit hos oss i tretton dagar över jul om de bodde i närmsta stad. Och den sortens umgänge skapar ju en annan sorts närhet.

Efter middagen utbröt det skidskytteturnering.

Nerfgun med måltavla, stenhård tävlan och straffrundor i form av sit ups och gåtor. Jag och Anna går in i sånt här med blodigt allvar och hetsar upp oss och svär och hejar och ropar. Det älskar barnen såklart.

Men sedan blev det kväll och vi kramade med tårar i ögonen varandra hejdå efter ett underbart jullov ihop. Sedan drog vi hem för att packa. Dagen efter skulle vi nämligen åka på jullovets enda resa – till Jakobs mormor.

Jag har längtat så mycket efter att komma hit. Här blir man bortskämd med god mat och vila och barnen leker nonstop med gammor. En helt perfekt avslutning på vårt jullov. Önskar bara att vi kunnat stanna lite längre.

Första kvällen gick jag och Bertil en långpromenad.

Pudersnö på varje millimeter växtlighet.

Vi gick upp till kyrkan också

och in på kyrkogården

Väldigt vackert och stämningsfullt. Känner stor tacksamhet över det otroliga vintervädret vi haft detta jullov.

Sedan traskade vi hem igen och spelade ett parti Vändtia och UNO innan vi föste alla i säng i hopp om att börja vända tillbaka dygnet så smått.

Jag läste mig till sömns och vaknade imorse tämligen utsövd, till den här utsikten.

Jakob kallbadar varje morgon och idag var inget undantag. Men nu tog han också med sig 84-åriga gammor ner till ån för ett dopp. Hon bangade inte utan hoppade också i!

Men jag och pojkarna styrde istället stegen mot affären. Vi lät fordonsparken stå till förmån för apostlahästarna. Dåligt glid när snön vräker ner.

Barnen gick baklänges för att minska snömängden i ansiktet. Samma gula hus i sommarkostym.

Jag lovar att det här är färgfilm – i januari råkar det bara vara så här grått. Samma hus i sommarskrud ser lite färggladare ut.

Framåt marsch byns lilla lanthandel, för att välja lördagsgodis.

Fast först sopade Folke rent bron som snöat igen.

Efter att vi handlat traskade vi hem igen med yrsnö i ansiktet. Samma vy i midsommartid. Slutar aldrig fascineras av de skarpa, tydliga årstiderna här uppe.

Barnen besteg varje snödriva de kunde hitta

Och hjälptes broderligt åt när någon var tung i gumpen.

Hem kom vi så småningom, och åt lördagsgodis och spelade Bondespelet.

Och när jag för tredje gången i samma inlägg använder detta ord förstår jag om jag låter tjatig. Men jag vill jag ändå säga att jag är så tacksam för detta både vilsamma och omväxlande jullov. Med slalom, skridskor, längskidor och klättring. Spark och pulkaåkning, övernattning i skogen, simning och långpromenader. Men också många timmar med pussel, kortspel, pyssel och filmtittande i soffan. Bokläsning, julkakor och god mat med släkt och vänner. Nästan varje dag har jag somnat i soffan en stund och det har nog varit det skönaste av alltihop.

Att barnen blir äldre och mer självgående är inte så tokigt. Då njuter jag ännu mer av själva umgänget.