Här kommer ett knippe bilder från veckan som gick.

Ypperlig måndagsmiddag. Det var ruggigt väder så jag gjorde en kycklingsoppa på buljong med asiatiska smaker. Sesamolja, gochujangpasta, ingefära, vitlök, koriander och japansk soja. Men sedan hade jag inget bröd till soppan så då gjorde jag klimp. Vanlig köttsoppeklimp. Och det här älskade hela familjen. Mycket oklart vilket kök detta skulle kunna häröras till, men gott blev det i alla fall.

På tisdagsmorgonen jobbade jag i stan. Hade på mig mormors gamla jumper, fenomenala herrkavajen från Lund & Lund, en loppad kjol i ull och lårhöga svarta mockastövlar med hög klack. Kände mig så snygg. Jobbade som en liten gnu…

Och gick sedan och tränade ett riktigt grisigt pass. Alltid en bild efteråt att skicka till syrran. Helst när man har pump och ser extra musklig ut.

Bästa glowet i omklädningsrummet, innan jag åkte hem igen.

På tisdagskvällen hade vi i syjunta i Stinas mysiga vardagsrum

Jag hade med mig massor att laga. Två klänningar, en kjol, en barnskjorta och ett kuddfodral.

Stina stod för chips och vindruvor och jag hade med mig småkakor. Äkta syjunta.

Ute öste regnet ner och det var så mysigt att krypa ihop i soffan och bara prata och handarbeta. Stina är duktig på att sticka så hon satte utan att blinka igång med en tjocksocka.

Medan Ulrika sydde om en kjol.

Potatisringar, mandelkyssar, nöttoppar och wienerstänger.

Syjuntan var så mysig att vi glömde bort tiden. Men efter tre och en halv timme insåg vi vad klockan hunnit bli och kom på att det var en vanlig vardag. Bara att skynda hem.

Onsdagen fortsatte i vabbandets tecken. Bertil och Folke tar sig ju iväg själva på morgonen så jag kunde ligga kvar och tryna med Uffepuff och Essa. Tur med tanke på den sena syjuntan.

Hade mycket att uträtta under onsdagen men sedan fick Uffe hjälpa mig att laga middag och skära klyftpotatisen.
-Jag ska skärpa mig, mamma.
-Skärpa dig? På vilket sätt menar du?
-Det är komplicerat. Det går inte att förklara.
-Jo, men försök förklara.
-Nej, du kommer förstå när du är gamlare.
Så nu går jag i olidlig spänning och väntar på att bli gamlare och upptäcka hur han har skärpt sig. Ännu anar jag inte på vilken front.
På torsdagen och fredagen tog jag inte en enda bild. Det enda jag gjorde var att jobba med datorn och nöta på mot diverse deadlines. På fredagkvällen såg vi på Lilla Sjöjungfrun från nittiotalet och sedan försökte vi men orkade inte se färdigt Bäst i test. Går inte att titta på teve med reklamavbrott tyvärr.

På fredagsmorgonen var det fem minus och vit frost på åkern.

Jag tände en brasa och drack mitt morgonkaffe

Och familjen hängde runt i köket och startade dagen långsamt.

Men sedan fick vi eld i baken, för vi skulle veckostäda.

Och efter veckostädningen skulle Jakob åka till stan med alla barn. Folke fick nämligen i födelsedagspresent i somras att få gå på Leos Lekland med syskonen, pappa, Felicia, farmor och fabror Jens. Och leka smygtagen i timmar och sedan äta ramen! Så medan Jakob åkte in med dem hade jag resten av dagen i min ensamhet.

Det var så JÄVLA LJUVLIGT! Efter att vi städat klart gick jag ut och fortsatte arbeta i trädgården, sedan ringde Elina och vi tog en skogspromenad.

Trots att klockan var ett var det fortfarande minusgrader.

Och härliga pölar att krasa runt i.

På torsdagsnatten hade det ösregnat och blåst kraftigt, så nu är det inte ett löv kvar på träden. Det kan lika gärna kan bli ordentligt kallt och komma lite snö, om ni frågar mig. Barnen längtar sig tokiga efter skridskor, skidor och spark.

Jag skördade de sista tomaterna och tog in på eftermogning.

Paradisäppelgiranden har hållit sig fin

Och ljungen är vacker. Väggmossa och fönsterlav i krukorna.
Resten av dagen låg jag till sängs med en bok och åt godis och först på kvällen återvände familjen glad och trött.

Vaknade på fel sida på söndagsmorgonen. Ont i ryggen, irriterad och håglös. Gick ner och åt frukost. Rostade rågbitar med gurka och örtsalt och med ost och äppelmarmelad. Premiärtestade Norrmejeriers nya ost Godare och den fick högt betyg.
Kände mig olustig och som att jag bara ville gå och dra ett täcke över mig. Men så tänkte jag att det sällan är en bra strategi att göra illa värre. Min hjärna skulle INTE få bestämma över min kropp, som verkligen behövde och skulle må bra av ett träningspass.

Så jag stack till gymmet och tränade ett kort pass utan att logga någonting. Gjorde bara det som känns lustfyllt och roligt.
Åkte hem därifrån en liten smula nöjdare med livet. Och bestämde mig för att ta tag i den sista gårdsstädningen när jag ändå var svettig och lortig. Tömde de sista frostkänsliga krukorna, vevade in all slang, stängde utkastare och drog in gräsklippare och grill i förrådet. Bertil höll mig sällskap och högg upp ved för veckan som kommer.

Om ni undrar hur det ser ut i mitt förråd så ser det ut så här. Varsågod. Nu slipper alla eventuella mindrevärdeskomplex över sina egna stökiga förråd.

När jag kom in igen satt Beppe och fettade in sina kängor.

Vi har ju storlek 41 båda två så han har fått ärva mina Lundhags. Roligt för honom som använder dem flitigt – men nu är jag utan vinterkängor igen.

Jag blev inspirerad av Bertil att dona vidare med lite hemvård. Så jag tog tag i att rengöra min kamera. Tog loss och tvättade kameraremmen för hand. Putsade varje del av den och alla objektiv.

En stor del i min irritation på söndagen var över hur stökigt det är i mitt kontor och i alla lådor. Hittar ingenting när jag ska arbeta, men det har känts oöverstigligt att ta tag i. Så jag tänkte att jag får städa som Rut. Jag tar en isolerad del åt gången. Började försiktigt i ett hörn med att organisera mitt konstnärsmaterial som låg huller om buller. Satte Ulf på att sortera ut penslar, tuber, färgpennor, akvarellpennor och tusch. Han var så flitig.

Sedan gick jag igenom alla mina pysselskåp och ordnade till bland presentsnören, broderigarn och andra band. Inventerade mitt lager av lackstång inför julen och konstaterade att jag kan lacka tills 2042 med den här mängden.
Och när jag väl fått upp farten så fortsatte jag bara städa. Jakob höll dessutom på att laga vår gamla tvättmaskin från 2014 i källaren – och då kändes det dumt om jag latade mig medans han höll på. Så Folke och jag hjälptes åt att städa hans rum. Han och Bertil har bytt rum, men han hade inte kommit iordning med sitt. Så vi putsade, rensade, bäddade rent och hängde upp ljusslingor. Men då blev Uffe avundsjuk. Så då fick jag hänga upp draperier runt hans våningssäng, nåla fast en ljussänga invändigt och skruva upp en liten hylla bredvid sängen där han kan ha sina barbiedockor. Så att det blev som en rikigt mysig koja. Och det var himla arbetsamt, men väldigt värt det. För barnen blev så glada och tacksamma över insatsen.

PAJ-PAUS!

Hade en i frysen så det var bara att ta fram och tina.

Älskar att ha något gott trefika på helgerna.

Efter fikat fortsatte jag rensa och städa i barnens rum och dammtorka och sortera leksaker. Slängde fem ICA-kassar med skräp när Uffe tittade åt ett annat håll. Och så sorterade jag ut plusplus, playmo och duplo som ingen längre leker med. Hamnar på vinden i väntan på nästa generation ungar.

Klockan närmade sig sju innan det stod någon middag på bordet.

Men då rådde söndagsfriden äntligen.

Hittade ryggbiff av lamm i frysen som jag körde i en ugnsform tillsammans med potatis och morötter. Kokade en rödvinssky och hällde på och det blev så gott. Serverade rödvinbärssaften som vi köpte på Folkes skördekiosk d i skolan. Det var den godaste saft jag druckit tror jag. Måste be fröken att få receptet.

Samlade efter en dag av bestyr, diskuterade vi igenom veckan som kommer. Två veckor kvar till höstlov ska vi väl klara. Och efter höstlovet får vi börja vinterpynta, julbaka och stöka inför vintern. Så det är bara roliga saker att se fram emot.

Barnen önskade att hela familjen skulle spela Donkey Kong tillsammans, så det gjorde vi som sista aktivitet för dagen. Jag var sämst. Mina nerver tål inget sånt här, jag bara skriker rakt ut och trycker på fel knapp.

När Jakob lagt barnen och själv somnat hade jag tänkt mig att sitta och blogga. Men då messade Elina att hon skulle gå och köpa tandkräm och undrade om jag ville göra henne sällskap i telefon. ”Säg aldrig nej till en promenad” är mitt motto. Så jag hakade på i mörkret och kom hem vid halv tio på kvällen med 16000 steg i min stegräknare och ett betydligt trevligare humör än vad som inledde söndagen.












68 svar
Vilket mysigt o härligt inlägg, och lilla Uffes kommentar om att han ska skärpa sig var alldeles underbart. 😊
Underbar kommentar av Ulf han verkar va en befriande härlig liten filur, ja dina andra grabbar också så klart 🤗
Mitt barnbarn, snart fem år, diskuterade önskelista inför jul häromdagen.
Han rabblade Harry Potter-lego, olika monstergubbar, radiostyrda bilar som ser ut som mördarbilar… Jag föreslog lite försynt lite mer fredliga leksaker, o han la handen för pannan o stönade indignerat:
”Jag visste det. Du är alldeles för ineffektiv för att förstå grejen med önskelistor”.
Ok…. Tackar 😆
Tittar på fotot med glow i omklädningsrummet. Är helt mållös över hur vacker, levande och gåtfull du är! Det är längesen jag fick den känslan av ett foto.
Har också en liten som längtat som en galning efter snö och frågat efter sparken och rattkälken sen vi satte undan dem i våras. Totalt överlycklig nu när snön kommit och han kan använda sin lilla snöplog och spade igen. Så när vi kommer hem från förskolan stannar han ute och skottar och jag kan gå in och börja med maten i lugn och ro 🙂
Hej! Hur känner du för att det samlas fukt mellan fönsterrutorna under hösten/vintern när man måste ha stänga fönster jämnt? Tänker på bilden från sovrummet på morgonen. Hanterar ni det på något särskilt sätt eller låter ni det bara vara? Vi har liknande och har oro att vi måste åtgärda det på något sätt – har du tips?
Nej det är inte alls bra. Sovrumsfönstret kommer behöva renoveras – det var dåligt redan när vi flyttade hit. Stor fönsterrenovering planeras under kommande år. Förmodligen måste stora delar av just sovrumsfönstret (som är värst) byggas om med färskt virke. Har ni bara lite sådana problem skulle jag satsa på att snabbt försöka fixa fönsterna genom att kitta om dem och täta på rätt sätt =)
Ulf!!!! ❤️❤️❤️😍😍
Nästan så en kräver ett inlägg dedikerat enbart hans finurligheter!
Mycket inspirerande hur du hanterade att vakna på fel sida. Det ska jag försöka ta efter nästa gång!
Så mycket kul och gulligt i det här inlägget! PAJPAUS! Och Uffepuff <3 <3 <3
Himla roligt att läsa din underbara blogg. Du är på riktigt så himla positiv och får saker gjorda. Roligt och mysigt att läsa tycker jag som är lite lat just nu. Har barn som flyttat ut och behöver rensa och byta om rum mm. Så tack för bilden på dit förråd kan jag vänta lite till med mitt förråd och garage. 😂Så åter igen tack för din härliga blogg.
Förlåt, det finns ju förstås recept på rödvinbärssaft på nätet 😅
Vill också uttrycka ett stort tack för dina fantastiska mastodontinlägg! Så mysigt att få ta del av. Åh – rödvinbärssaft gjorde min mamma alltid när jag var liten. Så gott! Men har inte druckit sedan dess. Om du får tag på receptet får du gärna dela. Mamma höftade nog väldigt.
Jag är också sämst på TV-spel. Mina barn och syskonbarn har förstås krossat mig sedan den dagen de lärde sig gå, men nu slår även min 75-årige pappa mig! Fast jag gör mitt bästa och verkligen försöker. Försöker säga till mig själv att det är bra för familjefriden, men lite svider det allt…
Vilken underbar kommentar! 🥰
Riktiga favoritinlägg, vet att de tar tid så vill även jag sälla mig till de som uttrycker sin uppskattning!
1) Åh! Har tweedkavaj som varit mormors. Bästa tiden att använda!
2) Potatisringar..? 🥺😋
Ja berätta mer om potatisringarna 😅
Tack för ännu ett härligt inlägg!
Och vilken underbar kommunikation med Ulf! Man blir ju riktigt nyfiken på vad det är han skall skärpa sig med! 😉
Nej, reklam på teve orkar man verkligen inte med. Jag brukar börja titta på såna program en kvart efter start, titta från början och sen spola förbi reklamen.
Blir alltid så full i skratt över dessa insinuerande kommentarer om att du skarvar på sanningen. Men detta var ju för kul, undrar vilket tidspann som varit acceptabelt? 3 tim istället för 2,5 tim?
Är så mkt mer imponerad av att ni får till veckostädning på lördagsmorgonen även när ni ska iväg på grejer. Men samtidigt när jag skriver detta inser jag kanske att det varit mer i planeringen från början – är ju såklart ofta aktiviteter som barnfamilj på helgerna 😌
Haha, vilken underbar kommentar av lillen😅Och du har så rätt angående träningen o.s.v. på söndagen. Jag har skrivit en lapp till mig själv att titta på när jag är deppig med följande förslag: Ring någon, eller städa eller ansträng mig fysiskt, helst i skogen. Eller varför inte alla tre! Förstå mig rätt, många är de dagar då jag behövt gråta ut och/eller prata av mig, självklart ska man få bejaka sina känslor. Men om jag bara är allmänt nedstämd eller på dåligt humör har jag upptäckt att t. ex. städning hjälper. Man kan liksom lägga den där sur-kraften på något produktivt i stället för att bara gnälla💪☺️Hoppas att du Clara, och nu andra därute får en fin vecka. Själv håller jag på att baka frallor.
Så är det verkligen! Viktigt att se skillnad på när man är otroligt slutkörd och behöver vila och när man är rastlös, sur, irriterad och behöver aktivering istället för mer passivitet. Inte alltid så lätt att navigera rätt däremot =)
Jag kan faktiskt inte förstå hur en blogg kan vara såhär bra! Tack för allt!
Haha! Vad roligt!
Älskar de här mastodontinläggen!
Håller med!!
Vad fint! De är väldigt roliga att göra också 🤗 även om det tar sin tid
När kommer ”Uffes klok-bok”?
Jag fick googla vad gochujangpasta är för någonting. Det var nytt för mig och jag tänkte så klart att det var någon slags pasta som i till exempel spagetti eller makaroner. Det var det icke. Nu vet jag att gochujangpasta är en typ av kryddpasta att smaksätta olika typer av mat med. Alltid kul när man lär sig någonting nytt.
Det var lite slött av mig att inte förklara – inte alls någon självklarhet i vanlig vokabulär =) men det är precis som du säger en väldigt god kryddpasta som sätter piff på det mesta!
Äsch, det tycker jag inte var slött. Det var ju inte längre bort än en googling. Tack igen för din fina blogg. 👍❣️.
Var hittar man den när man bor i obygden (by på västkusten)?
Jag har köpt den på ICA. Inte någon extremt välsorterad ICA utan en halvstor. Brukar finnas på hyllan med asiatiska saker och typ tacos =)
Så himla härligt Ulf uttryckte sig. Barn kan verkligen vara så himla kloka och finurliga.
Tack så mycket för all härlig läsning och alla vackra bilder du delar med dig av. Du har verkligen förmågan att fånga det stora i det lilla.
Det gör mig glad 🤗❤️ tack Ida
Skulle det gå att få ett recept på kycklingsoppan? Blev riktigt sugen på att göra den!
Jag ska försöka att återskapa den 🤗
Vad härligt det är att läsa din blogg!
Allt kul och okul som händer.
Roliga ord från barn osv.
Här känns det samma samma hela tiden, inget att se framemot 🥺
Lite höstdeppigt faktiskt.
Kram Katarina i Linköping 🍁🍂
Hah! Så du menar att mellan 19-21:30 har du ätit middag, spelat videospel, Jakob har hunnit lägga barnen samt somna själv och du har hunnit gå en promenad PLUS fotat allt detta? Tillåt mig…. le! 😂😂😂😂😂
Oj, denna kommentar och efterföljande var verkligen trolliga på hög nivå, Misan. Sorgligt, verkligen. Hoppas du mår bättre framöver 🤲 Eller åtminstone håller dig från att sprida ditt inre mörker bland andra. Lycka till!
Ja, det låter onekligen som mycket när du skriver det så här… Fast man kan ju hinna mycket på kort tid om man bara vill.
Ja, precis så var det. Vi åt middag mellan ca 19-19.30. Jakob diskade och vi spelade sedan spel mellan 19.40 till 20.20 ungefär då Jakob la barnen. 20.42 ringde Elina och jag gick på en knapp timmes promenad och var hemma 21.30. Att fotografera middagen och tevespelandet tog på sin höjd max tio minuter. Vad är svårt att förstå med det? Hur långsam är du egentligen?
Fräscht av dig att peka ut någon som långsam i negativ bemärkelse när du själv kämpar med återkommande utmattningar. Visar verkligen hur långt du kommit i dig själv.
Om ditt liv verkligen är ett sånt minutschema som du får det att se ut som så undrar jag i all välmening: vad springer du ifrån?
Misan: jag förstår din tanke, men tycker ändå att det var onödigt skrivet av dig. Man ska alltid vara försiktig med att döma andra.
Vad då minutschema? Kvällens aktiviteter var väl inte bestämda på förhand med stress att hinna med allt? Det låter som en trevlig och avkopplande kväll tycker jag.
Misan: överför du möjligen något från dig själv på andra, i det här fallet Clara?
Nä stopp! Det var ju du som kom in helt oprovocerat och antyder att jag ljög och sedan hånskrattar. Du är ofräsch. Hejdå!
Clara: bra att du säger i från. Det är inte ok att på detta sätt kritisera/döma andra personer.
Är det din man du springer ifrån?
Du verkligen en sorglig och illasinnad figur. Skriv inte igen, tack.
Det är väl inte svårt att förstå. Det bara låter som mycket när man ser det i skrift, svart på vitt.
Härligt! Jag är en tant med barnbarn, och jag har sparat böcker, spel och kvalitetsleksaker från mina barn, och släpat dem genom alla flyttar. När så barnbarnen kom efter sisådär 30 år, bryr de sig inte ett sk*t om varifrån leksakerna kommer. ”Den här lekte din pappa med när han var liten” och ”Det här var din pappas favoritbok” möts av ett ointresserat ”jaha”. Med facit i hand, borde jag sålt/skänkt allt mina barn vuxit ur, och köpt på loppis till barnbarnen. (Jag har alltså ganska mycket leksaker, spel och böcker hemma hos mig).
Jag är också tant med egna barnbarn och ett bonusbarnbarnHar mycket sparat också men det har kommit fram litte i tagen Kul att det är fler som gjör sä
Hej!!
Misströsta inte….du kan ju få jättemycket för de här leksakerna om du säljer det på Tradera nu!! Sånt lite äldre Nostalgiskt är ju eftertraktat och ger ofta in en bra inkomst.
Mvh🍁🍂🌾
Det låter tråkigt att ditt sparande inte uppskattas på det sätt du hoppades. Men kanske har de ett värde för dig? Eller för dina barn när de blir äldre.
Jag känner igen mig i att bli besviken på andras reaktioner (Vet inte om du menar så, det är min uppfattning bara). Jag har börjat sätta ord på vilken typ av bekräftelse jag behöver av min familj och nära vänner vilket hjälper mig mycket. Tex, ”Kan jag få visa vad fint jag har förberett, visst blev det mysigt?” Och försöka hitta acceptans i att andra uppskattar helt andra saker än jag och ser värde på olika sätt.
Jag växte upp med en mamma som bar på mycket martyrskap men aldrig sa rakt ut vad hon behövde eller ville. Vilket gjorde det omöjligt för någon att förstå och se hennes behov. Jag försöker att inte sätta mina barn i den sitsen, men det är svårt och arbetssamt att få syn på allt man tänker: ”det borde de väl förstå” eller ”varför ser ingen att jag gjort det här och det här?”.
Att försöka sätta ord på känslor kan låta självklart,men jag tycker det är en sån himla stor hjälp i vardagen.
Kram!
Det heter bli äldre inte gammlare
Det har nog samtliga läsare redan koll på 🙂
Ja stort tack för kommentaren Maria! Även här träffade den rätt; har en mamma med sjukt dålig självkänsla som försöker leva genom barn och barnbarn för att fylla sitt eget gapande hål. Varje försök från min sida att få henne leva ett eget liv ger upphov till skuldbeläggande, martyrskap och känslostormar. Extra svårt när mitt syskon inte ser detta utan snarare bekräftar vår mamma så att det gapande hålet ökar och jag, som vägrar spela med i detta spel, blir det svarta fåret.
Helena, även här är mammas fokus på prydlighet, rutiner, (sträng) uppfostran osv.
Emma, håller helt med om kommentaren att varje generation ska få göra sina egna val. Utan skuldbeläggande.
Älskar detta kommentarsfält! 🥰 Ni är guld värda!
Sorry om jag var otydlig. Jag har inte förväntat mig översvallande reaktioner, utan tänker mer nu ”ja så dumt. Det struntar ju de i vem som lekt med sakerna innan. Varför har jag släpat allt genom alla flyttar?” Egentligen är jag inte alls nostalgisk, utan sparade grejerna av ekonomiska skäl. Men jag borde sålt dem då, när vi också behövde pengar. Och med liv och lust handlat på loppis nu. Det hade varit roligare.
❤️
Tack för den kommentaren, Maria, så klok! Även jag växte upp med en mamma som haft mycket svårt att uttrycka egna behov och i stället styrt genom passiv-aggressivitet, vilket väl också kallas martyrskap. Det vill inte jag! Jag ser nu och förstår att hennes fokus på yta (prydlighet, inte konsumtion) i stället för öppen kommunikation, lyhördhet och förståelse för andras perspektiv och personligheter gjort henne ständigt besviken över bristen på uppskattning (jo, vi har ofta sagt och visat, men det är ett omättligt hål, det där, som har sin grund i annat).
Ja tack båda ni för kommentaren. Nu kanske det blir lättkränkt från min sida också eller vad man ska säga, men min mamma förväntar sig att man ska gå igenom diverse saker som hon sparat från oss när vi var små, mormor osv. Som före detta utmattad orkar jag ännu mindre ta massa så beslut om saker jag inte vill ha, vi har redan fullt hus.
Låt mig inte bli en martyrmamma. Jag ska verkligen fortsätta jobba för att inte bli det. Varje individ och generation får göra sina val utifrån sina behov och förutsättningar.
(Sen ser jag inget problem att folk vill spara saker men det ska inte bli ett tvång att ta över osv)
Emma du har alldeles rätt. En utbränd hjärna kan inte sortera eller organisera meningslösa prylar, det är ren tortyr och så onödigt. Men ofta svårt för andra att förstå. Det borde räcka med att säga att man varken vill eller har möjlighet att engagera sig
Oj så olika det kan vara. Min sons farmor och farfar hade sparat mycket av min mans och hans brors leksaker och det har varit väldigt uppskattat av alla barnbarnen.
Tänker att vi sparar en del som brio tågbana och lego till sonen om han får barn eller så kanske han träffar någon som redan har barn. Annars kan man skänka senare tänker jag.
doris och hanna, ni är kanske olika generationer. tolkar att du hanna kanske är 80-talist och dina barnbarn lär kanske inte vilja leka med det gamla precis som doris upptäckt. att din son gjorde det hanna var kanske för att han är den sista generationen med nostalgi. tikTok osv premierar ju inte direkt det gamla. tyvärr.
Vilka härliga dagar! Jag känner igen så mycket från min egen helg. Har bla bytt dragkedjan i en kudde som var trasig mot en som jag hade sprättat från en gammal kudde för åratal sedan. Mycket tillfredsställande!!
Jag är avundsjuk på din fysik Clara, men mest inspirerad av resan. Jag håller på att bygga upp min från noll efter att inte ha gjort det i tid och fått diskbråck. Det var dumt. Nu har jag haft ont i fyra dagar efter ett lätt yogapass som belastade för mycket. Man vill ju klara av så mycket mer och hålla livet ut.
Jag hejar på dig! Diskbråck är inte att leka med. Hoppas du får må bättre och hitta igen styrkan framöver. Visst är det först när man blir skadad man upptäcker hur praktiskt det är med en kropp som fungerar som den ska?!
Hej! Här kommer ett önskeinlägg- Så tar jag hand om min kamera! Hade varit fantastiskt att läsa om hur du gör, om du använder något mer än microfiberduk etc. 🥰 Hälsningar från en som har en väldigt skitig kamera! 🙈