Kategori: Claras hem & trädgård

Hemmets Almanacka är ett sånt fantastiskt roligt bokprojekt. För det är liksom att ta essensen ur bloggen och förpacka det i bokform. Enkla tips för vardagen, recept, knep och fina bilder. Plus en och annan längre reflekterande text. Ingen annan bok jag gjort har genererat så många interaktioner med läsare ute i verkligheten. Kanske för att de som verkligen använder den tar fram den varje dag och därmed får en annan relation till boken?

På gymmet, i Åhléns sminkdisk, på kyrkfikat och i glasskön på torget har det kommit det fram kvinnor som vill berätta om hur de använder den, vad de önskar till nästa års kalender, vilka recept de provat laga och vilka de saknat. Här är några bloggkommentarer jag fått om boken.

Min vackra almanacka 2025 ligger som en juvel på köksbordet, och är full med anteckningar, väderanteckningar, födelsedagar och allt annat jag fyllt dagarna med. Superbra med ett sidband i almanackan 2026! Så slipper jag servetten. Ser fram emot 2026! – Ingela Johnzon

Vi blev med stuga i våras så jag har fyllt min kalender med allt vi gjort där, odlingar och projekt. Även som en sorts gästbok.
Ser fram emot att fortsätta dokumentera våra år där, så nu får du inte sluta ge ut dessa bara så du vet – Jenny

Jag tycker almanackan är så kul, har aldrig varit nån dagboksperson, även om jag provat många gånger, men några rader per kväll blir ett fint avslut på dagen. Mitt största ”problem” med almanackan är att jag vill tjuvläsa i förväg, jobbar med att säga nej till mig själv varje dag. Lyxigt problem! – Disa

Jag köpte en Hemmets Almanacka som jag skriver flitigt i…vilket jag är riktigt stolt över faktiskt. Det skulle vara väldigt roligt med ett inlägg där man får chans att läsa om hur andra använder den, och vad man skriver i sin almanacka. Och hur du använder din almanacka mm… – Annie

Jag håller med Annie! Det hade varit så roligt om fler berättade hur de använder sin kalender. Själv har jag skrivit några rader varje dag. Väder, temperatur och vad vi åt till middag är i princip alltid med. Ibland när matinspiration har saknats har jag bläddrat tillbaka och låtit mig inspireras. Jag har skrivit upp alla resor vi har gjort, middagsbjudningar, kalas och milstolpar. Som att Uffe lärde sig dyka från bassängkanten.

Ett inringat T i marginalen betyder att jag tränat den dagen. Så tillfredsställande att bläddra tillbaka och hitta alla gamla pass.

Boken innehåller ju recept, knep och tips inför varje årstid. Det påminner om vad jag kan laga och ta rätt på just den veckan.

Det har varit så roligt att leta i mitt stora fotorkiv och bildsätta de olika månaderna. Samt att fota helt nya bilder förstås.

Har beställt nya Hemnets almanacka trots att jag inte direkt använt mig av årets (fattar faktiskt ej varför, den hamnade bland kokböckerna i ett skåp och blev liksom bortglömd). Men nu tog jag fram den och hittade direkt Susannes renskavsgryta, perfekt eftersom jag har en massa renskav. – Jilli

Vill du knipa ett signerat exemplar av Hemmets Almanacka 2026 (en himla fin julklapp till din mamma, svärmor, dotter eller väninna) så kan du göra det här!

Via Bokus eller Adlibris 

När man varit borta på sommaren är det alltid speciellt att komma hem. Trädgården och naturen förändras nämligen fullständigt på bara en vecka. Min vana trogen inledde jag hemkomsten med att packa upp och tvätta. För gör jag det inte på en gång blir det ju aldrig gjort. Och det bästa sättet att känna sig inboad igen är att städa och göra fint. Så det fortsatte jag med. Här kommer ett gäng osorterade bilder från mitt julihem.

Snöbollsblommor i varje bukett och nystrukna dukar.

Köksöstilleben

Tycker så mycket om det varma sommarljuset. Köket som alltid är guld i juli.

Blandade köksattiraljer i en enda röra.

Pelargonerna trivs på verandan.

Knarrande golv och väggurets stillsamma tickande.

Guldhäggen som nästan vuxit sig för stor utanför fönstret. Ska ta bort några grenar så att utsikten syns bättre.

Samtidigt är det så vackert med träd precis utanför fönstret. De spelande solkatterna och vandrande skuggan.

Slänggungan används flitigt. Det hisnar i magen att gunga ut över slänten. Slänten som borde trimmats för länge, länge sedan. Det blir nog inte alls i år.

Naturen har redan tagit över.

Bastun är inte så flitigt använd om somrarna. Bakom den syns en glimt av sjön.

Den nymålade blå dörren gör sig så fint mot grönskan.

I år har jag inte gjort någon vidare plantering här ute. Det är penseerna från i maj som fått stå kvar och nu är övervuxna och fula. Men det syns inte på håll.

Och tur att det finns vackra perenner, träd och buskar att njuta av ändå.

Ska beskära vresrosen under pilträdet. Det är så fint när siktlinjerna bibehålls och det finns lite luft mellan allt grönt.

Mest nöjd är jag över frukostgruppen bland Thérèse Bugnet-rosorna. Här vill man dricka kaffe och höra surrande bakom huvudet.

Älskar alla sommarrum och vrår i mitt hus!

Nu ska jag krypa till sängs och försöka somna, med endast de tunna spetsgardinerna för fönstret och fågelkvittret som hörs genom den öppna springan.

Nu är det sommarfint också i vardagsrummet. Vänta, ska bara flytta mig från soffan så ni ser!

Vi har ju en ljus klädsel till vår norrgavelsoffa och vintertid täcker vi oftast sittdynorna med fårskinn. För att det är fint och för att det är skönt. Och för att det skyddar tyget lite.

Nu är fårskinnen bortlagda för sommaren och istället har jag lagt en rutig sängkappa från Jotex i soffan. Den med måtten 12 120 x 200 täcker soffan och skapar en fin liten volang längst ner. Har ju en blå som jag loppat sedan tidigare, och den funkar lite på samma sätt. Fast den bor nu för tiden i hammocken.

Det är lätt att damma av tyget mellan varven, när hundhår och smulor hopar sig. Den röda antika mattan har flyttat upp till sovrummet och istället ligger två långa trasmattor här.

Såpskurade trägolv känns sköna mot sommarfötterna.

Här blommar nu häggen för fullt. Förra året blommade den över på några dagar – men när det är så kallt så håller den sig länge. Man får vara tacksam för det lilla!

Och det stora. Buketterna blir enorma. Man måste bara byta ut vatten och häggkvistar var tredje dag, för annars börjar häggen lukta hundpiss istället för himmelrike.

Och vi kan inte skylla allt i världen på Essa. Hon skäms redan för det mesta.

Idag ska det äntligen bli en riktigt varm dag! Tjugofyra grader och vi ska åka på badutflykt när farmor kommer hit. Sedan behöver jag lägga lite tid på att korrläsa min nya bok, för snart ska den till tryck. Hu så nervös det gör mig!

Hoppas ni har en fin helg allesammans.

Det är en sådan glädje att låta årstiderna synas i hemmet. I oktober fyller jag på med murriga textilier, äkta mattor, tjocka gardiner och fårskinn i alla fåtöljer. På sommarhalvåret föredrar jag tunna spetsgardiner, trasmattor och ljusare färgar. Det luftiga, lätta får komma in i huset.

Det är tur att jag har många linneskåp och en stor källare där jag kan förvara alla mina loppisfynd och antikviteter mellan säsongerna.

Precis som jag har en sommargarderob och vinterkläder har jag inredningsdetaljer som passar bäst i en viss årstid.

Vårt matrum är så försommarskirt nu att man blir helt andäktig.

En pelargon står en bit in i rummet, för att det är fint med grönska där. Men varje gång jag vattnar blommorna (var tionde dag i vattenbad) så byter jag plats så att en ny pelargon får stå i det mörkare hörnet. På det sättet blir de inte allt för ledsna. Pelargoner älskar ju solen.

Ser ni så fina dörrar jag har förresten? Det är Johan som restaurerat dem åt mig. Fixat nya glas med samma blästrade mönster som de gamla. Vetegrå dörrar och foder (samma väggfärg som på verandan) och två sorters gult på speglarna. Älskar verkligen den vetegrå färgen och här ser man också hur pass olika den ser ut i olika ljus. På verandan är det en nästan-vit-färg, med söderläget och det generösa ljusinsläppet. I det här rummet har den betydligt mer tryck i sig och känns rätt dämpad. Tror jag ska måla även hallgarderoben i vetegrått. Så hänger allt ihop på ett fint sätt.

Smarta hacks och husmorsknep i stugan behövs alltid! Särskilt om man är många som vistas där samtidigt. Här är några saker som hjälper oss att hålla ordning i det något spartanska hushållet.

Vi har köpt plastmuggar på ICA, som man kan ta med ut i trädgården eller på utflykten utan att slå sönder. Och alla som är i stugan regelbundet har fått sina initialer på en kopp. Anna använde frystejp och eltejp och klippte remsor och skrev med dem. Det har hållit för handdisk i flera år!

Då får alla hålla ordning på sin egen kopp och man behöver inte diska den så noga mellan måltiderna.

Ovanför kranen i köket finns också en sådan här gammaldag skopa. Som man kan dricka ur när man är i farten i köket och inte ens orkar leta reda på sin egen plastmugg. Och den är till för de familjemedlemmar som inte äcklas av att dela kopp med någon. Sparar mycket disk.

Jag älskar att lämna saker i stugan. Hårspray, schampo, nattlinnen och tandborstar. Så att man inte behöver packa med allt jämt. Det känns också så hemtrevligt att ta fram sin vanliga gamla tandborste och fortsätta med den. För att man ska minnas vilken borste som tillhör vem, har vi målat på dem med nagellack. Vattenfast penna lossnade på en gång och frystejp gick inte. Men nagellack och första bokstaven gör dem lätta att hålla isär.

När det både är min och syrrans familj i stugan och alla har lite olika vanor och ordningar. Då behövs hjälp i kylen. Har skrivit på frystejp och märkt upp hyllorna med mejeri, matrester, pålägg och protein. Så är det lite lättare att veta var man ska ställa tillbaka allt för att bevara ordningen. Och även när det rört ihop sig går det lättare att städa kylen när det finns ett system.

Slutligen har vi typ elvahundra friggebodar, vedbodar och båthus på vår gård. För att hålla ordning på alla nycklar sitter de fast på ett stort rött bälte, som man inte tappar bort i första taget. Och för att man inte ska behöva testa varje nyckel i varje lås så har vi färgkodat dem. Nyckeln med blå frystejp går till hänglås med blå frystejp. Nyckel med rosa nagellack går till lås med rosa nagellack…ja, ni fattar principen. Det har förenklat massor! Särskilt när man skickar barnen i något ärende att hämta en grej och de aldrig fattar om de har rätt nyckel och därför inte får upp låset. Vår gårdsplan är dessutom enorm, så man blir trött av att traska fram och tillbaka och be om hjälp.

Viktigt bara att vaktmästarknippan är helig och alltid hängs tillbaka på rätt krok i köket efter användning!

Ett bonusknep (om man inte låser förråden igen direkt efter användning )är att ha en spik att hänga det upplåsta låset på inuti boden. Gärna högt uppe. För vis av erfarenhet är lås som hänger öppnade i dörren otroligt roliga för småbarn att kasta iväg i högvuxet gräs eller ut på en myr. Typ.

Har ni fler smarta stug-hacks för att hålla ordningen? Dela gärna med er i kommentarsfältet. Kan samtidigt tipsa om detta matiga inlägg där jag samlat era 57 smarta tips för stuglivet.

På mitt konto @underbaraboning samlar jag instagrams finaste hem och boningar. Idag ska jag påskpynta med pojkarna och inför det vill jag få lite påskinspiration. Så jag samlade några av de vår-pirrigaste bilderna från flödet, som får mig att vilja sätta igång. Följ dessa fina konton, vettja!

@starrensanna fält av påskliljor gör mig helt matt. Sån skönhet! Hemma satsar jag på blommorna i krukor runtom i kök och matrum.

En söt påsbonad hos – @grotgarden! Ska leta reda på mina egna och sätta upp alla jag äger.

Så fint med ett rustikt höganäskruk med enkelt påskris som hos @aktahem.se

En stor kakburk kan blir en fin kruka som hos @gronkullagard 

Hos @mariasinredning är det ljuset som lockar mig. Den tunna videkransen i fönstret, de överblommade pappriga påskliljorna och den tunna ljusblå himlen som lovar vår. Här skulle jag vilja sitta och spana och dricka kaffe.

Blommande träd och pullor på påskpromenad hos @majarebeckalarsson. man får ju lust att ha en sådan här hönsvagn i sin egen trädgård.

Ljuset i @alexandrafogelstrom kök! Ljust det här skarpa vårljuset som nästan känns overkligt efter allt mörker. Fint också med n enkel tulpanbukett med vide och de vackra rutiga och randiga kuddarna.

En kaskad av gula blommor hos @kariannetellefsen – så fint!

Härligt påskplock och pigga vårfärger hos @helenastorp

Vilken härlig Mellofinal det blev! Har inte varit så här engagerad på flera år. Marcus & Martinus brydde jag mig inte om och Loreen var så överlägsen att det blev ointressant. Vi satt och hoppade i soffan och höll tummarna för att KAJ skulle klå Måns. Och så blev det. Vad spelar det för roll förresten, om vi vinner Eurovision eller ej? Vi kan väl bara ha kul? Kul med KAJ!

I fredags kom vi hem från sportlov hos Jakobs mormor. De sista dagarna blev jag sjuk och låg mest i sängen. Men igår kände jag mig aningen piggare igen så jag tog mot bättre vetande en alvedon och itu med städningen av verandan. En bra sak var att vi veckostädade hela huset innan vi åkte på sportlov. Så inget annat behövdes städas denna lördag.

Det ser alltid ut så här på verandan efter den långa vintern. Men lagom till sportlovet när solen blivit stark, då städar jag ur den. För då kan man sitta här på fina dagar och fika, läsa och arbeta.

Jag började med att plundra granen.

Väldigt välbehövligt.

Sedan dammtorkade jag allting och plockade ut alla möbler utom kökssoffan. Dammsög noga.

Och hällde ut en hink med linoljesåpvatten. Skurade golvet flera varv, det var brunt av lorten. Essa ville kolla på och Bertil knäppte bild.

Hade min spotifylista Vårstäda med Underbaraclara på högsta volym! Man städar så bra till The Supremes, Lill Lindfors och Lill Babs.

Har man aggressioner så får man ut dem med när man skurar.

Essa har aldrig aggressioner annat än mot påflugna hanar.

Sedan dammade jag alla kuddar, draperier och plädar och hängde ett rutigt draperi av kökshanddukar på verandan.

Här ute vill jag inreda som i en skruttig sommarstuga.

Mattpiska och flugsmälla på en spik. En hylla med några dalahästar, en majstång av vass (?) och en bukett torkad vete. Plåtburkar och en solblekt pappersbonad.

Här är förresten ett helt inlägg om detaljerna som skapar den rätta stugkänslan

När allt var klart tinade jag bullar och så invigde vi verandan med lite fika.

Essa ser ut som en hunsad och strykrädd hemmafru som jämt går runt och skäms. Men jag försäkrar att hon är en högst älskad familjemedlem. Hon får dock oss att skämmas när hon ser så plågad ut.

Drama queen.

Nu doftar här linoljesåpa och är så rent och fint. Nu gäller det bara att hålla uppe nivån!

Det blev en fin lördag. Och sedan när alvedonen gått ur kroppen gick jag och la mig och sov några timmar under täcket, för att orka Mellofinalen. Och det var det ju värt. Det som fick mig att skratta högst var när de utan kommentar bytte ut Keyyo mot Kayo. Men den flög över huvudet på barnen.

Sedan jag målade dörröppningen mellan vardagsrum och matrum vetegrå, har jag blivit helt besatt av färgglada lister, fönsterfoder och dörrfoder. Vill måla om allt! Så mycket karaktär sitter ju i dessa lister. Och färgglada sådana istället för vita gör att hemmet ser äldre och mer ”orenoverat” ut. Och det säger jag som någonting bra.

Problemet som jag brottats med i flera år är dock var man ska dra gränsen med målningen? Målar man ett dörrfoder borde ju golvlisterna ha samma färg. Och borde inte då fönsterfodren målas om på samma gång? Och kanske också fönsterspröjsen? Och kan man göra det bara i ett rum? Då borde man väl göra det i alla angränsande rum? Och hips vips har det blivit ett alldeles för stort och krångligt projekt för att orka ta sig an…

Ägnar istället en stund åt att beundra andras färgglada snickerier. Bilder är från mitt konto @underbaraboning som samlar instagrams finaste hem.

Vi börjar i @helenastorp – där råder en fullkomlig färgharmoni. Blir lycklig av de olika fägerna ihop. De gula dörrarna, de beigegrå väggarna och det närmast turkosgrå listerna. Finaste jag sett på länge!

Och hos @villa.valborg har vit pärlspont kombinerats med färgstarka dörrar och foder, som sätter karaktär på hela tvättstugan. Otroligt snyggt.

Hemma i @malarsgarden är det så sanslöst vackert med den gamla pärlsponten, den rejäla golvlisten och dörrfodret som alla går i samma vackra duvblå färg. Tänk så tråkigt om detta hade varit vitt?!

Någon som är en fena på att använda färg, det är @myfeldt det! Så djärvt med den här gröna dörren och fodret. Djärvt och snyggt till tapeten och till ytterligare en grön färg i rummet utanför. Här kan man inte låta bli att dra på mungiporna.

Och se hur det färgglada fönstret verkligen höjer allting annat i det här rummet. Så mycket karaktär skapas av de målade fönsterna, jämfört om de hade varit vita hos @whatdecoratesmyday

I @katarinasoldhouse är lister och foder grå, vilket blir extra vackert till de gula tapeterna tycker jag.

Och se så fint i ett gammalt kök som @torparlivs, där en drickamålad bröstpanel och köksinredning fortsätter med ett likadant dörrfoder. Blir lycklig av den här synen! Önskar att hela mitt hem var drickamålat.

Och se så tjusigt det ser ut med det gula, närmast sakrala fönstret hos @starrensanna – verkligen som en tavla mitt i rummet. Kul också att lämna fönstret vitt men göra spröjsen gula.

Nä, jag får nog ta och måla om lite fler lister ändå. Friskt vågat och så vidare.

Efter jul när allt plockats bort är det skönt att gå runt en tid i ett vakuum. Se de tomma ytorna utan att omedelbart ställa dit någonting nytt. Fundera och känna efter vad som lockar mest.

Blått brukar vara färgen som jag dras till. För att det friska, svala är en sådan skön motvikt till allt det rödbruna som dominerat mitt hem.

Hängde ner ullgardinerna och hängde istället upp de blårutiga muslingardinerna.

Det blev så friskt och fint. Jag kombinerar det med ärtgröna prylar. Bara för att det ska hända något nytt!

En jordviva inköptes, i en klatschig färg. Terracottaskålen där jag brukar ha frukt byttes till en i blåvitt porslin.

Och en blårutig gardin hängdes upp i ett annat fönster.

På hyllan över köksbänken har jag också skyltat om. Fram med blå böcker, burkar, karaffer och koppar.

Bort med det brungröna, murriga draperiet och in med det vackra blå med frans. La en blommig kudde i korgstolen och hängde fram ett förkläde bakom.

En sista amaryllis i en liten vas.

Så skönt med ny energi i köket. Färg gör så mycket för upplevelsen av ett hem!

Nu väntar vi bara på det magiska tillfälle när solen för första gången sedan november behagar visa sig i köket. Först måste den bara orka upp över berget och trädtopparna. Sol-premiären brukar vara precis omkring dessa datum och det är alltid en högtidsstund. Ett år sprang Folke och bytte om till finskjorta.

Den som kan glädjas åt lite får glädjas åt mycket

Det har kommit flera kommentarer under Städa som Rut-inläggen och även min kompis som kör utmaningen har sagt samma sak: det svåraste är att hålla sig till tidsbegränsningen på en kvart. För när man väl kommit igång vill man bara köra på. Och det ringar in ett väldigt vanligt problem, nämligen viljan att gasa sig igenom, effektivisera och bli färdig. Vilket vanligtvis leder till att man håller på tills man är helt slut. Och sedan drar man sig för att börja städan nästa gång, för att kroppen minns hur jobbigt det var.

Det är precis som med träning. Om man alltid tränar tills man har blodsmak i munnen, så blir tröskeln för att träna väldigt hög. Och om man alltid städar tills energin tar slut eller projektet är klart. Då är blir städning en väldigt jobbig syssla att ta sig an. Men den här utmaningen handlar ju om att sänka trösklar

Hoppar man på Städa som Rut-utmaningen under en vecka så blir det sammanlagt 105 minuter djuprengöring av hemmet. Drygt en och en halv timme extra den veckan utöver vanlig städning. På den tiden hinner man otroligt mycket. Men steget till att ägna 105 minuter extra varje helg åt att djupstäda lådor och skåp – det känns däremot ganska stort.

Du får såklart städa längre om man vill. Du behöver inte avbryta mitt i. Men en viktig aspekt av den här städutmaningen är att låta tiden vara ramen – inte stöket. För stöket är evigt i ett hem. Det finns inget slut på arbetsuppgifterna och du kommer aldrig att blir färdig.

Det här förhållningssättet är viktigt inte bara vad gäller städning utan faktiskt allt arbete i ens liv. I mitt jobb där det inte finns någon chef, ingen bestämd arbetstid eller något beting jag måste hinna med. Där är problemet sällan att jag arbetar för lite – utan snarare att jag aldrig slutar. Därför har jag börjat reglera min arbetstid. För själva arbetstiden begränsar på ett naturligt sätt mängden jobb jag kan ta på mig.

Så ett litet medskick inför resten av städveckan är att öva sig på att hålla sig till de femton minuterna. Men inte städa mer än så.

Japp! Nu kör vi. Nu städar vi som min mormor Rut igen.

Låt mig berätta premisserna om du inte har koll på dem: min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa, och hon städade någonstans varje dag. Så att städa som Rut handlar om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats.

Varje dag den här veckan tar jag en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tung och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.

De här städkvartarna är inte tänkta att ersätta en veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper till att få lite mer ordning och välstädat på ställen som sällan annars hinns med.

Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme som du själv väljer.

Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.

Nu kör vi!

Började i det lilla med att ta itu med min äckliga och röriga necessär för hårrullar. Själva påsen behövde tvättas. Men sedan behövde rullarna ligga i blöt för att bli rena från hårspray och läggningsvätska och annat. Dessutom var påsen full av skräp.

Började med att tömma ut den på golvet och sortera bort allt som inte skulle vara där.

Resten la jag i en hink med diskmedel. Fyllde på med ljummet vatten och lät ligga en stund. Sedan sköljde jag alltihop några varv med rent vatten och lät lufttorka på en handduk.

Sedan la jag ner allt i en stadigare neccessär, som Bertil sytt till mig på slöjden. En som inte dråsar i golvet hur som helst. Så nöjd med detta! Nu kommer det gå lättare att fixa håret om mornarna.

Eftersom det här inte tog så lång tid gjorde jag även en annan insats. Nämligen att grundligt rengöra min eltandborste. Den hade först fått stå över natten, upp och ner i ett glas med nästan bara ättika. Tandborsthandtaget var liksom fullt i kalk och beläggningar och det krävdes flera timmar i blöt för att det skulle gå att få bort. Några få minuter av städkvarten ägnades sedan åt att rengöra den med borste och därefter tandpetare i alla skarvar. Nu är den ren och fin och doftar fräscht igen!

Blev så inspirerad av min vän Elina som nu efter jul bestämt sig för att ”äta ur frysen”. Första steget var att städa och inventera den. Sedan gjordes en lista. Och därefter har Elina bestämt sig för att vid varje måltid använda åtminstone en vara från frysen i matlagningen.

Det peppade mig! Vi har ju tre frysboxar i huset – men de två i källaren är till för att långtidsförvara kött och bär. De fungerar mer som en affär där jag går och hämtar det som behövs till en specifik måltid. Men frysen uppe i köket är en plats för sådant som blir över efter måltiderna. Matrester, korvbröd och halva grönsakspåsar. Så där stökar det verkligen ihop med tiden.

Nu bestämde jag mig för att göra samma sak som Elina. Inventera allt innehåll i frysen och sedan planera veckans måltider utefter vad som finns där. Bra för plånboken i snålmånaden januari! Och det fina med den här varianten på frystömning är att man inte enbart behöver använda råvaror från frysen. Man får kompletteringsköpa. Det betyder alltså att man inte behöver äta konstiga kombinationer mat av det som råkar finns kvar. Utan att man kan bygga goda och kompletta måltider utifrån dem.

Ett mycket lättare och trevligare sätt att äta ur frysen på.

Så här såg det ut i mina lådor. Bröd, protein och grönsaker i en salig röra.

Så mycket fryst majs. Typisk sån sak jag glömmer kolla om vi har hemma och rycker åt mig en extra av i butiken varje gång jag handlar. Frysta grönsaker är toppen tycker jag! Bra om man inte orkar göra en sallad. Bara att ånga eller koka lätt och servera till barnen med lite smör och salt.

När jag hade gått igenom allt så skrev jag en lista på vad som fanns i frysen.

Så nu är utmaningen att göra en meny utifrån detta. Allt behöver jag dock inte göra slut på. För egentligen är ju utmaningen inte att tömma frysen – utan att tömma den från sånt som börjar bli gammalt och trist.

Började med att ta alla udda påsar lingon och röda vinbär och lägga i en kastrull och koka en snabb sylt. Sedan planerade jag måltiderna.

7 Måltider jag kan göra utifrån det jag har i frysen

-Dumplings till mig (räcker till 3 luncher) med sojabönor, haricot verts och edamamebönor. Kompletteringsköpas: inget.

-Vegoburgare till middag imorgon torsdag. Kompletteringsköpas: hamburgerbröd. Grönsaker.

-Vegofärs, avocado, majs. Början till fredagstacosen. Kompletteringsköpas: övriga tacosingredienser

-Varmkorvlunch till helgen. Kompletteringsköpas: korvbröd

-Lax och räkor i ugn, med någon dillsås. Lördagsmiddag. Kompletteringsköpas: potatis, creme fraiche och salladsgrönsaker.

-Renskav i gräddsås till söndagsmiddag. Med lingonsylt. Kompletteringsköpas: potatis.

-Majssoppa med grädde, toppad med riven ost från frysen. Måndagsmiddag. Kompletteringsköpas: inget

Eller åtminstone en romantisk julfilm på Netflix.

Tycker jag lyckats rätt bra på den fronten.

Är så välkomnande att jag knappt vågar stiga in. Kanske väntar Jude Law på mig bakom dörren?

Nu tar vi en tyst minut och beundrar lyktan jag gjorde iordning av tre humlestörar som virades ihop med lite hamparep. Pysselnivå: plättlätt.

Är också så självgott nöjd över att jag hittade två helt oanvända ljusslingor på loppis, ursprungligen från Clas Ohlson. De har fått komma upp vid farstubron. 50 kronor för 21 meter slinga. Som hittat!

Ikväll är det tjugo minus ute och jag har precis kommit hem från syjunta med tjejerna. Åkte dit trött, håglös och ganska grinfärdig. Åkte hem med skrattet bubblande i halsen och en viss heshet efter alla flatgarv. Så tacksam för Stina och Ulrika och vår ocensurerade syjunta där krassheten regerar.

Nu ska jag göra en sista brasa i vedspisen och sedan krypa ner och sova.

Peppar på morgondagen. För då ska jag baka vörtbröd med Uffe som är hemma sjuk från förskolan. Sedan ska jag slå in paket. Gjorde mina sista inköp idag nämligen. Så nu är det klappat och klart.

Åh nu har jag äntligen fått hem min nymålade ytterdörr! Tvekade länge kring färgen. Vad skulle jag ha på dörren? Ville ju köra på något kul och nytt nu när jag ändå renoverade den så grundligt. Inte samma gamla gröna igen. Bad Ulrika om råd, hon har ju färgsatt själva verandan. Tillsammans hittade vi nyansen Bergsblå från Ottosons. Bingo!

Blå som bergen. Vilken slags blå är det nu igen? Jo, det kan jag tala om för dig.

Det är den här! Och jag är så glad i min nya bergsblå dörr som verkligen är som ett smycke på verandan. Vackert med de gröna rutorna också.

Vi backar litegrann och kollar på helheten. Har hela hösten haft en vision om hur jag skulle dekorera min entre och uppfart inför jul (ja, det är sånt jag ligger vaken och tänker på om kvällarna). Med röda vimplar, granris, äpplen och julgranskulor. Och dessutom skulle jag skaffa en julig portal i häcken. Så att man verkligen kliver in i den juliga vintervärlden när man går igenom den.

Portalen köpte jag för några hundralappar på Cdon av alla ställen. Och klädde in med en ljusslinga. Sedan virade jag fast granris runtom.

Och hängde upp några stora klockor högst upp, fyndade för en tjuga på loppis. Fast de hade gärna fått vara ännu större. Allting blir så pluttigt utomhus och man måste verkligen ta i för att det ska märkas. Sedan körde jag en ståltråd genom några äpplen och knöt fast i portalen. Ska se om jag också hittar ett brett rött band, kanske tolv centimeters bredd eller så, att göra en enorm roset högst upp på alltihop.

Vackert från båda håll.

Det är så belönande att ha en vision och sedan lyckas få till den som man önskat. Känner mig verkligen kreativt lycklig när det sker.

Den helröda vimpel är gammal från Indiska. Men jag ville ha mer mönstermix, så förra helgen sydde jag ett flaggspel med olika rutiga tyger.

En härlig, färgglad missmatchning.

På dörren har jag hängt små bjällror som pinglar välkomnande när man stiger in.

Julgranen på sitt lilla bord lyser så fint.

Och en ullgardin med både blått, rött och grönt har hängts upp vid fönstret. Ger lite värme och botten till allt ljust och isigt.

Så skönt att ha fått tillbaka ytterdörren och i ett sånt fint skick dessutom. Är så glad för att Johan fått ordning på den. Nu väntar jag bara på dörrarna till vardagsrummet som han håller på att renovera. Där en ruta varit pangad sedan fem år tillbaka.

Inte blir julstämningen mindre av att det nu kommit en himla massa härlig pudersnö också.

Här har jag påbörjat något slags arrangemang som inte blivit klart. Med tallris och äpplen och röd lykta. Något mer ska till, men vet inte riktigt vad. På loppis fann jag i alla fall ett par röda barnskidor och de passade perfekt in här.

Till och med sparken matchar ju.

Det ska bli roligt att se hur den bergsblå dörren tar sig ut i sommar, med det gröna taket till och blommor fulla trappen. Färger och att leka med dem gör mig så glad!

Det enda ”tråkiga” är ju att man direkt ser hur slitet allting annat är. Till sommaren blir det till att måla dörrfodret och bättra på fönsterfärgen. Samt måla insidan av dörrkarmen i blått. Just nu har den samma gröna nyans som den förra dörren nämligen…

Njuter så mycket av vår vedspis den här tiden på året. Vi har precis fått hem ett nytt lass ved, som pojkarna fick kasta in i magasinet med förenade krafter. Vi köper färdig ved av en granne men hugger upp den i mindre bitar alltefter. Hugga och bära in ved är Bertil och Folkes sysslor.

När det ska vara riktigt mysigt drar jag fram gungstolen och sitter här och handarbetar. En vedspis saknar ruta där man kan se veden spraka. Men det gör ingenting, för jag brukar ha luckan öppen när jag vill njuta eldens sken. Går utmärkt, men kan förstås inte lämnas obevakad.

Essa håller mig gärna sällskap. Hon gillar verkligen värme. Vill helst sova under täcker och inbäddad i fårskinn i soffan.

Det går långsamt framåt med min stickning. Men har bestämt mig för att inte repa upp någonting jag stickar. För det är alltid så jag fastnar. Jag repar upp lika mycket som jag stickar, eftersom det blir så fult. Men då får jag heller aldrig belöningen av att ha gjort färdigt någonting. Och jag kan heller aldrig utvärdera vad jag gjort och se hur jag ska göra annorlunda nästa gång.

Idag är det dags för veckans andra luciatåg, av tre. Uffe ska vara stjärngosse och jag hade kors i alla tider både ett rent nattlinne och en hel stjärngossestrut redo redan i tisdags. Något slags rekord!

Hela hösten har jag gått och längtat. Klämt och känt och drömt om det lena flanelltyget mot min kropp när jag ska sova. Men nya påslakan kostar så mycket! Och är det verkligen nödvändigt att köpa nytt när man redan har det man behöver? Men sedan inventerade jag linneskåpet och rensade ut några söndernötta och håliga lakan och gjorde putsrasor utav dem. Det är så sorgligt, för lakanen är ju alltid som allra skönast precis innan de går sönder. Mjuktvättade och tunna.

Plötsligt var det ganska tomt på lakanshyllan och sedan hade Hemtex rea och då slog jag till. På nya påslakan i flanell.

Flanellpåslakan. Smaka på det ordet.

Ångrar så mycket att jag inte gjort detta tidigare!!!! Det är så otroligt mysigt att sova i flanellakan. Ligger och gnussar med fötterna på om kvällarna när jag ska sova. Mjölktrampar som en katt i mitt duntäcke med flanellfodral. Känner det lena örngottet mot kinden och njuter av att vara helt inbäddad, varm och trygg.

Världens skönaste säng med världens skönaste sängkläder. Nu drömmer jag bara om ett underlakan i flanell också. För att verkligen få den kompletta upplevelsen.

Barnen slåss om att också få sova här. Dock är det oftast Essa som får den äran – eller tar sig den. Här gosar vi även om det mest ser ut som jag har henne i en nacksving.

Så skönt att ha riktigt kallt i sovrummet på nätterna och sedan ligga och tryna under ett tjockt täcke med en varm hund vid fötterna och bara min näsa som sticker ut för att få luft.

En skönare nattsömn