Det skrivs en del om den så kallade bloggdöden. Det har det gjorts sedan jag började blogga för åtta år sedan. Med jämna mellanrum undrar journalister när bloggandet kommer gå över. Och sedan instagram kom till har faktiskt många bloggar dött. Men man måste skilja på två saker: Har antalet bloggare minskat eller har antalet bloggläsare minskat? Jag ser nämligen inget som tyder på att antalet bloggläsare minskar. Själv har jag ökat mina läsarskaror varenda år sedan jag började blogga.

Däremot slutar många blogga, för att istället gå över till instagram. Det är helt logiskt eftersom instagram i mångt och mycket liknar hur bloggen såg ut i början: hastiga mobilbilder på frukostar, selfies och vackra detaljer ur vardagen. Har man främst bloggat om sådant är det inte konstigt att instagram plötsligt kan agera fullgod ersättare för ens blogg. Har man däremot en mer text och bilddriven blogg räcker inte instagram till på långa vägar. Mitt eget instagramkonto fungerar som en förlängning av bloggen där jag lyfter det som känns för litet för bloggen – eller helt enkelt inte passar in i mitt bloggflöde. Den kan på inget sätt jämföra sig med bloggen utan är ett komplement.

Men bloggläsandet har också förändrats. Kommentarerna minskar på alla bloggar. Det är förstås himla tråkigt för oss som skriver – men en naturlig effekt av att vi är aktiva i så många olika kanaler. Mina bloggläsare kan nå mig både på bloggen, instagram, min offentliga FB och mejl. Folk kommunicerar med mig i alla möjliga kanaler och inte längre bara på bloggen. Men en ännu viktigare faktor till att kommenterandet minskar är att många idag läser bloggar i mobilen. Och det är mycket besvärligare att skriva och kommentera från en telefon än dator. Speciellt eftersom bloggarnas kommentarsfunktioner inte alls är mobilanpassade.

Men sedan har typen av blogginlägg också förändrats. Jag upplever att många höjt nivån på sina bloggar när de skaffat instagramkonton. För om instagram är snabbare och enklare är bloggen seriösare och djupare. Där duger inte längre mobilbilder utan systemkameror är mer regel än undantag. Men jag märker också att många gått ifrån att blogga i realtid till att blogga med stor eftersläpning. Inlägg om midsommarafton kommer en vecka efter midsommarafton har varit, torsdagens äventyr publiceras på måndagen, Bloggen har blivit långsam medan instagram är snabb. Men här ligger också en risk för att tappa relevans.

För mig kommer bloggen alltid vara nummer ett! Jag anstränger mig för att den ska fortsätta kännas aktuell och exklusiv. Med flera inlägg som är lite längre och matigare och relativt hög uppdateringsfrekvens.  Och att man inte får se bilderna först på instagram och sedan på bloggen utan hellre tvärtom! Jag försöker dessutom att blogga i realtid så mycket som möjligt. Jag bloggar om det som hänt idag eller igår – men  helst inte längre tillbaka.  Detta eftersom jag upplever att identifikationsfaktorn försvinner. Dvs, jag vill helst inte läsa om min favoritbloggares julafton på nyårsafton. För då är jag på nyårsaftonshumör och inte julaftonshumör. Det blir fel och för lång eftersläpning och en del av relevansen försvinner.

Således. Jag tror inte på någon bloggdöd. Men jag är fullt medveten om att fenomenet blogg har förändrats – men det tycker jag mest är spännande! För samtidigt upplever jag att min egen blogg står inför en ny vår! Att blogga är fortfarande så himla roligt – ja det blir bara roligare. Ofta när jag sitter och bloggar måste jag lyckligt pipa till Jakob som sitter bredvid “Ååå vad det är roligt att blogga!” För det tycker jag verkligen fortfarande. Jag hoppas att det märks. Tack för att ni läser!