I veckan släpptes antologin “Saker jag velat veta när jag var femton” – och jag är en av författarna i boken. Tillsammans med Mia Skäringer, Bodil Malmsten, Lena Andersson, Anna Hedenmo, Ebba Witt-Brattström, Alexandra Pascalidou och flera andra grymma kvinnor. Jag har precis fått hem mina egna exemplar från tryckeriet och inte hunnit bita tag i läsningen ännu – men jag tror och hoppas på mycket pepp och inspiration.
Min text i boken handlar om självbedrägeri. Och om vikten av att vara lat. Något jag önskat att mitt femtonåriga jag förstått och hållit kvar. Så kanske jag sluppit bli utmattad och deprimerad i vuxen ålder. Här ser ni förresten en bild på mig som tonåring.
Bakom projektet står redaktörerna Diana Olofsson och Johanna Wester – och jag är så glad över att få vara en del i denna viktiga bok! Följ gärna bokens FB-sida också för uppdateringar på temat!
Och köp boken till någon femtonåring du känner. Eller kanske lika gärna till någon kvinna i din egen ålder som behöver lite pepp och en stunds reflektion.
15 svar
Det låter som en viktig bok som jag både vill läsa själv och ge till mina syskonbarn. <3
För övrigt letade jag precis upp den på Adlibris och döm om min förvåning när alla författarna presenteras med för- och efternamn – utom du "Underbara Clara". 😮 Kom att tänka på när du i podden berättade om att inte alla förstår vem Clara Lidström är men när du presenterar dig som Underbara Clara så trillar poletten ner.
Den skulle jag vilja läsa tillsammas med min dotter 🙂
http://www.lotte4.blogspot.se
Va grymt! 😀 Hoppas det kommer en liknande bok till grabbarna (och deras föräldrar) också. Känns som att det behövs.
Men så fint!
och tänk om en hade haft en sån där själv…frågan är bara om en hade lyssnat, läst, tagit in?
huvudet är så smockfullt av annat…
Tusan det är frågan alltså… för övrigt så hoppas jag också på en bok även för killar.
Tack rara Clara för det här, för din blogg och allt du gör. GRYMT! kram
Vilket fint och viktigt projekt! En av de finaste gavor vi kan ge andra manniskor ar att dela med oss av vad livet har lart oss, sa att inte andra behover gora samma misstag som vi gjort. 🙂
Såna här inlägg ska vara markerade som reklam!
Varför ska de vara märkta som reklam? Jag har inte fått betalt för att tipsa om boken, hag har inte blivit uppmanad att tipsa om boken och jag tjänar heller inga pengar på att tipsa om boken.
Så du får inte betalt om boken säljer…?
Nej precis. Jag får ingen royalty utan fick ett fast arvode för min text när jag lämnade den förra året.
Då har du fått betalt för boken och detta reklaminlägg ska därmed markeras som just reklam. Dessutom så finns det annat att tjäna än pengar tex så styrker detta ditt varumärke, folk får upp ögonen för din blogg utifrån din text och kontakter som leder till andra uppdrag. Klockren reklam.
Frågan är väl inte om jag får betalt för boken – utan om jag får betalt för att göra reklam för boken? Jag har inte fått betalt för att göra reklam. Jag har inte kommit överens med personerna bakom boken att jag ska göra reklam. Jag fick ett fast arvode för min text vid lämning – precis som jag får fasta arvoden för mina krönikor i Expressen. Hur mycket jag fick betalt för min text har ingenting att göra med hur många exemplar den säljer.
Och jag kommer fortsätta länka till och tipsa om krönikor och texter jag skriver utan att reklammärka dem. Så länge det inte rör sig om böcker där jag får royaltyersättning som påverkas av hur bra boken säljer. Eller om jag skulle få betalt för den trafik jag driver.
Den dag någon säger “du får tiotusen för att tipsa om och skriva att den här boken är bra på din blogg” då kommer jag reklammärka inlägget. För då är det reklam.
Vadå “finns annat att tjäna” och stärker varumärket? Det gör ju i så fall för alla inlägg? Om allt ska reklammärkas oavsett huruvida bloggaren tjänar pengar på inlägget eller inte, för att det stärker ens varumärke, blir reklammärkningen helt urvattnad.
Jag hoppas vi kan fortsätta ha reklammärkningen som en indikation på när inläggen är köpa och inte, så det finns något sätt för oss läsare att avgöra detta.
Henrietta , herregud vem är du som sitter och orkar pekpinna? Självutnämnd detektiv på uppdrag.. att..? Ja vad gör du egentligen? Suck…
Åh, den här ska jag ge till mina systerdöttrar, låter lovande. Jag kan tänka sådär ibland. Om jag hade kunnat gå tillbaks och pratat med mig själv, det hade nog besparat mig en hel del sorger. Men kanske behöver man leva sig igenom en del grejer också, för att hamna där man ska.
Det är ju i kontrasterna som livet händer.
Jag var expert på att vara lat när jag var femton! Och är fottfarande rätt bra på det 😉 Men väldigt kul idé till bok. Bra present när jag hälsar på hos yngre släktingar och kompisar som har barn.