De allra flesta svenskar anser att mĂ€n och kvinnor bör dela pĂ„ arbetet som finns i ett hem. Stryka, tvĂ€tta, laga mat och sköta barn om det finns nĂ„gra. SĂ„ varför finns det fortfarande de som aldrig skulle kunna tĂ€nka sig att ge en docka eller en leksaksspis i julklapp till en pojke? Ska vi inte uppmuntra smĂ„ pojkar likvĂ€l som flickor till dessa rollspelslekar som Ă€r en övning inför vuxenlivet? Varför ser inte folk sambandet hĂ€r? Blondinbella klargjorde till exempel stolt klargjort att hon inte tĂ€nkte köpa nĂ„gra dockor till sin son. ÄndĂ„ förvĂ€ntar hon sig att hennes man ska dela barnledigheten med henne och ta lika stort ansvar för deras barn. Vuxna mĂ€n uppmuntras och förvĂ€ntas idag vara med smĂ„ barn i allt högre utstrĂ€ckning. Men smĂ„ pojkar uppmuntras fortfarande inte att leka omvĂ„rdande lekar med dockor. Varför skulle inte Blondinbellas lilla pojke fĂ„ öva pĂ„ det som Ă€ndĂ„ kommer förvĂ€ntas av honom som vuxen man? Snacka om att ge sin son ett handikapp för resten av livet!

Och varför könar vi vĂ„ra barns klĂ€dsel sĂ„ mycket – nĂ€r vi inte könar oss sjĂ€lva ens i nĂ€rheten? FĂ„ vuxna kvinnor jag kĂ€nner klĂ€r sig stĂ€ndigt i rosa frĂ„n topp till tĂ„, med söta katter och rosetter pĂ„ klĂ€derna. Nej, vi kan bĂ€ra bĂ„de marinblĂ„tt, kavaj och lĂ„ngbyxor och utan att nĂ„gon tvivlar pĂ„ vilket kön vi tillhör. Precis som att vuxna karlar inte behöver ha t-shirttryck med truckar, superhjĂ€ltar eller lasersvĂ€rd pĂ„ bröstet för att befĂ€sta att de Ă€r mĂ€n. ÄndĂ„ verkar det viktigt att vi klĂ€r smĂ„ barn just sĂ„.

Vissa verkar tycka att det Ă€r “extremt” att som förĂ€lder uppmuntra sina barn till att leka lekar som Ă€r otypiska för deras kön. Jag tycker att det Ă€r extremt att lĂ„ta bli. Ett av de stora uppdrag jag har som förĂ€lder Ă€r att lĂ„ta min son utforska fler möjligheter Ă€n de fĂ„ som samhĂ€llet bestĂ€mt för honom. För en pojke handlar det mycket om att öva pĂ„ att vara omvĂ„rdande och omhĂ€ndertagande. Dessa egenskaper som Ă€r vĂ€rldens viktigaste och som flickor fĂ„r öva pĂ„ frĂ„n mycket lĂ„g Ă„lder, ger dem ett enormt försprĂ„ng socialt. Och inte minst den dag de blir förĂ€ldrar. Och jag vet inte hur andra tĂ€nker, men jag vill i alla fall inte att min son ska ha ett handikapp i sitt framtid förĂ€ldraskap bara för att han rĂ„kade födas som pojke.