Jag är verkligen helt boa-nipprig för tillfället. Precis så här var det under förra graviditetens sista del också. Om jag älskar matlagning, hemmafix och pyssel i vanliga fall blir jag smått knäpp under graviditetens sista fas. Jag kan vakna mitt i natten och börja tänka på möbleringar, gardinval, loppisfynd och utrensningar jag ska göra av gammalt skrot. Och så måste jag hala fram anteckningsblocket och börja skriva ner allt jag tänker på. Jag kan ligga i soffan om dagarna och fantisera i timmar om allt boande jag ska ägna mig åt – både nu och när bebisen föds. Men den här gången blir det extra speciellt eftersom vi faktiskt håller på med massa renoveringar som kommer bli klara under maj och som kommer förändra mycket här hemma. Det innebär att jag inte kan boa så mycket nu – men desto mer snart vilket liksom gör att behovet blir uppdämt.

Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på (inbillar mig?) hur mycket hjortronsylt jag ska koka och sätta på hyllorna i källaren, alla våra egna tomater jag ska äta och soltorka. Hur jag ska strukturera mitt nya skafferi och hur jag ska vika kökshanddukarna. Hur jag ska baka av våra egna ägg och laga mat med bara sådant ifrån landet. Jag ser framför mig hur min gamla manchestervagn ska stå ute under ett träd i skuggan med nya bebisen sovande i och hur jag ska baka limpor i långa banor. Ja, herregud ni hör ju. En husmors våta dröm. Om jag ens orkar med hälften av allt kommer jag att vara väldigt lycklig. Fast jag minns vilken enorm energi jag hade sista tiden innan Bertil föddes och hans första månader i livet (undantaget första veckorna efter förlossningen då jag var typ död). Jag har sällan haft så mycket inspiration och ork tidigare. Det var som att hormonerna gjorde mig hög. Hoppas på ett liknande tillstånd i sommar!