Tiden står stilla

Tycker mycket om att gå runt här hemma när barnen är på förskolan och Jakob jobbar. Med en kopp kaffe i handen och Satie i högtalaren. Det känns som att tiden står stilla. Jag trivs verkligen i det hem jag omsorgsfullt skapat. Alla lampor, burkar, tyger och möbler jag letat rätt på på loppisar och antikaffärer under åren. Eller sånt jag fått av släktingar. Allting har en tanke. Allt är besjälat. Ja, det låter säkert fånigt men så är det för mig.  När jag var liten och reste bort gick jag runt och sa hejdå till alla möbler och saker i huset. Och när jag reste från farmor eller mormors hus var jag tvungen att gå runt i rummen och säga hejdå även där. I vartenda rum. Det kunde ta ett tag….

Det gamla vardagsrummet har efter ommöbleringen fått bli lite mer av en salong eller gammaldags rökrum om man så vill. Minus rökandet förstås. Älskar den röda pianosjalen från 1800-talets slut och fåtöljen från min faster som jag klätt i ett gammalt blommigt draperi jag fyndade på Tradera.

Den fina gamla ampeln fick jag i julklapp av min storasyster. Hon håller alltid utkik efter saker till mig när hon går på loppisar.

Jag minns att farmor hade en nätt gammal matmöbel vid ett fönster där man kunde spela spel eller lösa korsord och samtidigt hålla koll på förbipasserande. Där satt jag som liten och spelade löjliga familjen. Och nu har jag en likadan plats och det känns märkligt viktigt för mig. Det roliga är att Anna förstod precis när hon såg möbleringen “Det känns ju som hemma hos farmor”. Ja, vi är lika på det sättet min syster och jag. I vår nördiga kärlek till att bygga små altare, stilleben och världar som påminner oss om platser som är viktiga för oss.

Därför är det nyttigt att möblera om

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

38 kommentarer på “Tiden står stilla”

  1. Så härligt det låter att skapa efter hem dels ifrån trygga minnen ifrån barndomen. Jag förstår precis, för jag hade en gammelfarmor som jag var ofta hos som liten och där var allting alltid så välkomnande men vissa rum var finrum och nästan lite hemliga sådär för oss barn, det var alltid så spännande att kunna vandra runt där bland alla gamla saker. Jag blir så inspirerad av ditt hem och att att faktiskt försöka handla mer av nya saker vi behöver istället för att köpa nytt. Så mycker mer personligt och bra för miljön och ekonomin. Du har verkligen ett mysigt och personligt hem!

    Aggie//mintekopp.se

  2. Jag har kommit på att det är palmerna i ditt rum som gör väldigt mycket för stämningen (så som det ser ut på bilderna). Det blir en typ av kolonialstils-känsla som gör att rummet känns mer tjusigt på något sätt. Tycker för övrigt att det är en trevlig inredningsfilosofi att omge sig med saker som man tycker om, i all sin enkelhet.

  3. Jättefin sjal/duk! Ja det är verkligen så, saker o. ting och möbler talar sitt eget “tysta språk” i stilla samförstånd som blir “ro för själen”. Särskilt också saker man fått av nära och kära.

  4. Ser ut som hos min mormor och morfar! På bordet stod alltid en träskål med fot och lock som innehöll gammeldags godis, sånt som mest gamla (och jag!) köper 🙂

  5. Åh, vad härligt set ser ut! Skulle älska att få sätta mig ner för att lösa korsord där. Förstår precis det du menar med de små världarna!
    Önskar att jag någon gång har ett hus så det finns möjlighet att möblera om, vi bor så litet just nu så det finns inte så stora möjligheter för ommöblering. Men det kliar i fingarna då jag ser dina bilder!

  6. Så fint! Vi bygger sakta just ett sådant hem – fullt med våra saker och för vårt sätt att leva. Känns skönt att börja landa i hur vi vill ha det men det har tagit tid! Jag har inte haft en stark inre kompass i hur jag vill ha mitt hem utan inspirerats av ALLT. Men nu börjar det landa 🙂

  7. Jag är likadan. Jag bygger upp stilleben och skapar olika världar, som en scenograf. Jag har alltid älskat det! Det är nog på grund utav det som jag håller på så mycket med teater och film. Man får insikt i olika fantastiska världar, som sedan lämnar avtryck i ens egen.

  8. Så himla fint!
    Jag började läsa din blogg för drygt fyra år sen och gillade då inte din inredningsstil. Du hade det fint men det var inte min stil. Kan nu, fyra år senare och efter att ha flyttat hemifrån, konstatera att min lägenhet ser ut som en annan del av de rum du fotar. Tänk att man kan påverkas så mycket att man helt ändrar stil. Det mesta är även hos mig loppisfyndat eller ärvt, bäst på alla sätt ju!

  9. Vad fint du beskriver hur du bygger ditt hem på tankar och minnen från din barndom och hur du plockar upp detaljer och känslor från din farmor.
    Jag har också blivit inspirerad av ett tidigare inlägg du skrivit om hur du bl a tittar på Astrid Lindgren-filmer för att hitta inspiration till ditt hem.
    Måste ju finnas idéer att hämta till trädgården också tänkte jag och skrev en litet inlägg på min blogg. http://kristinabonander.blogspot.se/2016/01/inspiration-fran-astrid-lindgrens-nas.html
    I sommar blir det besök på Astrid Lindgrens Näs, det kan jag lova.

    Ha en skön kväll
    Kristina

  10. Så vackert och hemtrevligt! En lisa för själen. Duken/sjalen är verkligen underbart fin!

  11. Clara ! Det är en fröjd att få kika in i ditt vackra hem. Tack för att vi får möjligheten ! Vi renoverar ett rart litet hus vid havet, flyttar in om en månad- längtar så jag spricker ! Har nyss startat blogg – Hugos vid Havet, som en sorts ventil då alla vackra saker ligger i stora trälårar

  12. Jättevackert verkligen! Färger och tapeter ihop med möblerna, så fint. Men får dåndimpen av tanken på att vattna blomman på det vita skåpet! Mvh gammal tant på insidan

  13. Underbart! Påminner om mig själv när jag var barn. Gick alltid runt och tog farväl av rummen då vi skulle iväg på sommarsemester till stugan.
    Så himla fint du fått det. Duken är verkligen fantastisk och ampeln likaså. Kram till dig

  14. Det ser verkligen så himla mysigt ut! Där vill man sitta med en kopp kaffe och spana ut. Det är fascinerande hur olika man är ändå. Jag tänker nästan aldrig på saker jag har omkring mig och har inget minne av hur det sett ut där jag varit som barn (alltså inredningsmässigt). Har mer bara en känsla eller små korta minnen. Det du beskriver är så fint, det låter så mysigt.

  15. Det är ett vackert hem som du skapat 🙂 Jag kan verkligen relatera till känslan av att saker och platser kan vara fulla av själ, minnen och liv.

  16. Clara, så fint du har det! Förstår att du trivs i det du skapar.

    Vi hade en nätt liten 3a i Sundbyberg som var byggd 1948, den var en rishög när vi köpte den men med varsam hand gjorde vi om den till vårt drömhem på 62kvm.
    En dröm med ett vitt lantligt kök, hög bröstpanel och där ovanför ett hyllplan med diverse loppisskatter.
    Under hyllplanet, på vår kökssoffa har jag med vänner och familj suttit i timtal, skrattat, gråtit och älskat❤️
    En kopp kaffe med hembakat har alltid ingått.

    Eftersom vi hade turen att bli fler i vår familj så blev lägenheten för liten, vi har letat länge efter att köpa något större men inte hittat något för oss. Så när vi fick tag i en hyresrätt, en fyra så tackade vi ja till den och vår lägenhet blev såld.

    Nu sitter jag här snart åtta månader senare och har aldrig känt mig så förvirrad. En nyproduktion med öppen planlösning. Allt är helt och rent men det finns ingen kärlek i denna lägenhet, det finns ingen värme i lägenhetens utseende allt är kliniskt. Mina loppisfynd ser förvirrade och ensamma ut och jag känner mig otacksam men det finns inget hjärta i nyproduktion om jag får säga mitt.

    Så jag läser din fina blogg och fortsätter drömma om ett hem som till viss del liknar ditt.❤️

    1. Åh, förstår det. Är själv uppväxt i ett kataloghus från åttiotalet och det ÄR svårt att då det personligt. Men det blir säkert bättre med tiden – då besjälar ni det litegrann. När ni nöter och bor in er 😉 kram

  17. Även bortsett från att jag själv aldrig får tummen ur till några projekt alls där hemma, så blir jag fascinerad över er ommöblering. Hur fanns det plats och var planmässigt möjligt, hur kunde allt passa ännu bättre på ett annat sätt och hur orkar ni flytta stora mattor och möbler?
    I mitt barndomshem ändrades nästan heller aldrig något; soffan stod där den stod, TV, piano och läsfåtölj likaså. År efter år och ingen kunde se ett bättre alternativ.

  18. Jag älskar också mitt hem. Det strålar värme, kärlek och omtanke. Jag har lagt ner min själ i hemmet och det känns för de som kommer hit tycker att vi har det såå mysigt.

    Jag har följt din blogg ett bra tag och jag går mycket på loppis och secondhand och trots att jag inte känner dig så kan jag ofta se saker på loppis och tänka “den där skulle Clara gilla”. Så konstigt va!