Litet kalas

Jag har haft min syster och mina systerdöttrar på besök några dagar. Alldeles för kort men tillräckligt länge  för att ändå hinna pussa på dem. Och uppvakta tjejerna som fyller år. Juni blir fyra första juni och vi dukade på verandan.

Och gjorde pannkakstårta i travar.

Sedan satte vi oss och fikade och kladdade loss. Av oss fick Juni en baddräkt med meloner och en Pippidräkt jag hittat på loppis.

Imorse åkte jag till Stockholm för årsmöte för Influencers of Sweden, släppfest för kollektionen och bokfrukost på Rabén. Samt en snabb omslagsfotografering. När jag åkte klamrade sig Bertil fast i mina ben och grät och sa att jag inte fick åka. Jag har helt klart rest för mycket sista tiden – det känns i mammahjärtat. Jag känner mig så himla dålig och otillräcklig. Men jag är så glad att jag efter denna resa ska vara hemma till i slutet av augusti och inte åka ifrån barnen någonting.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 kommentarer på “Litet kalas”

  1. Du behöver inte känna dåligt samvete för att du reser ifrån barnen, lättare sagt än gjort, men försök se det positivt, dom får ju egentid med sin pappa dom dagar du är borta ❤️ Jag tror det skulle vara bra för alla pappor att få vara “ensamma” med sina barn och ansvaret för hemmet lite då och då, nu verkar ju din man vara väldigt jämställd men överlag är det nog ofta så att mammorna tar störst ansvar för all planering och fix runt barnen. Och som du säger, snart ska du ju vara hemma och vara ledig med barnen, då tar du igen det du missar nu ❤️

  2. Fin bild längst ner : )
    En fråga som jag funderat över en tid nu, var är Melker? Är han i hundhimlen?

  3. Åh! Slutstycket träffade rakt i mitt hjärta. Jag reser förvisso inte men jobbar mycket och är “låst” till butiken. Otillräcklighetskänslor är het mark för mig, jag får dem så lätt och förgörs av den uppätande känslan.. Måste bryta dessa osunda, gnagande känslor som inte på något sätt leder till gott! Bra att du påminde <3
    Kram

  4. Hej Clara!
    Angående att resa i jobbet, tyckte om att de tog upp detta ämne för 2 veckor sedan i Skäringer&Mannheimers pod (som jag för övrigt hittat tack vare dig, tack!!), de pratade om att man som mamma har mycket sämre samvete än pappan över att åka iväg från barnen, och vad det lär barnen om hur man värderar sitt jobb. Att det kanske kan vara viktigt för barn att se att “mamma har ett jobb hon tycker om och vill jobba med”, och att det betyder inte samma sak som att man inte vill vara tillsammans. Men jag känner igen det, att det känns jobbigt att vara ifrån barnen när de tydligt markerar att de vill att man ska vara hemma, men jag tänker att för mina döttrar vill jag visa att jag har ett jobb jag tycker om, även fast jag såklart också tycker om att umgås med mina barn! Det är jag som gör det valet, att kombinera båda. Många kramar till dej!