Hur är du som vän? Lojal. Jag har väldigt höga tankar om mina vänner och tycker alltid att de är bäst, klokast och smartast. Och jag säger det till dem – men framförallt till alla andra. Jag sätter mina vänner väldigt högt. Samtidigt är jag som vän också ganska tankspridd och frånvarande.

Sämst som vän? Jag kommer aldrig ihåg födelsedagar och att ge presenter. Dock bryr jag mig heller inte om ifall mina vänner kommer ihåg mina födelsedagar eller ger mig presenter. Det är mig helt likgiltigt även om det såklart värmer med ett fint sms.

Vad stör sig dina vänner på med dig? Om jag skulle gissa: att jag är dålig på att svara på SMS och hålla kontakten. Det är obotligt. Det kan ta en vecka att få svar på ett sms från mig. Eller en minut. Det beror på dagsformen. Dock är det aldrig något personligt mot något vän. Jag behandlar alla lika dåligt. Men jag känner att jag inte klarar av vänskap som pressar mig på den här punkten för då får jag panik och känner mig kvävd.

Återkommande vänproblem? Tidsbrist. Alla har vi familjer och jobb som kräver mycket och gör det svårt att hinna ses. Men jag har också mig själv som jag behöver umgås med på tu man hand för att fungera och må bra. Så det blir inte alltid så mycket väntid över. Men även på den här punkten får jag panik av press. Den som tränger sig på gör sig icke besvär – och jag drar mig bara längre bort när jag känner mig jagad.

Typiskt för dig som vän? Jag är precis som min pappa en fundamentalt nyfiken människa som gärna “intervjuar” vänner och tycker att i stort sett allt som mina vänner vill prata om är intressant.  Jag vill gärna höra om hur de löser disksituationen i fikarummet, bristande personalpolitik på arbetsplatsen eller vad deras åldrade gamla mormor har för sig nu för tiden. Plus att jag är långsint som ett as. Jag glömmer aldrig en oförrätt.  Tills jag får ett förlåt. Då glömmer jag det i sekunden efter och tänker aldrig på det igen.

När blir du sur? Min toleranströskel för vänner är väldigt hög men jag blir sur när jag blir pikad om att jag inte hört av mig på länge, inte velat ses eller liknande. Jag tänker att om man är vänner så litar man på varandras omdöme. Om en vän inte ringt mig på ett tag förstår jag att hen har haft fullt upp. Eller behövt ensamhet. Eller inte orkar höras. Jag jagar inte upp mig och får för mig att hen plötsligt inte värdesätter vår vänskap eller bryr sig om mig. Martyrskap och skuldbeläggande hör inte vänskap till (det hör hemma i äktenskapet – hähä). Nej men all form av skuldbeläggande och sura förväntningar dödar kompiskärleken för mig. Vänner är liksom livets krydda. Att hålla på och sura och har konflikter finns ingen poäng med.

Tråkigast med dina vänner? Att varken Erica, Annakarin, Susanne, Albin & Ulrika, Malin & Johan och Malin W – som jag räknar till mina nära vänner och som viktiga personer i mitt liv var på mitt och Jakobs bröllop. Istället var där en massa vänner som jag faktiskt inte ens har träffat sedan bröllopet. Det är det tråkiga med att ordna ett stort bröllop när man är ung. Många av de viktigaste relationerna i ens liv är inte formade då.

Önskeegenskap som vän? Att jag var mindre av en ensamvarg. Då skulle jag kunna hålla liv i fler fina relationer än idag. Just nu står många på paus och jag har liksom inte tid att vårda allt. I mina vänners personligheter har jag inga önskeegenskaper. Alla har sina styrkor och svagheter och jag vet precis vem jag kan prata om vad med – och tillsammans tycker jag att jag har den perfekta vänskaran som jag är så tacksam för.

Värsta sortens vän? Den som är snål och räknar kronor och ören. Den som är tävlar med en och inte kan dölja det. Den som inte blir riktigt glad när den borde bli det. Det är den värsta sortens “vän”.

Bästa sortens vän? Den som vill lyssna på mig men inte är rädd för att avbryta och som inte blir sur när jag avbryter. Där vi bubblar i munnen på varandra. Den som känner mina allra sämsta, fulaste, oginaste sidor men som tycker att jag är bra ändå. Den som säger “Allting ordnar sig Clara” och pekar på alla gånger det ordnat sig förut och varför det kommer ordna sig igen för mig.

Gemensamma drag för mina närmsta vänner? Väldigt roliga, slagkraftiga och tuffa kvinnor. Med feminismen rinnande genom blodet. Frifräsiga och fantasifulla. Men med en lite konservativ sida som gör att vi kan sitta och förfasa oss över världen tillsammans. Som arga tanter. Det gör mig lycklig!