Nu&2007. Nästa helg är det äntligen första advent. Jag älskar den här tiden på året och jag vill att julen ska synas och kännas i precis hela hemmet!
När jag nu tittar tillbaka på tio år gamla bilder blir jag både fnissig och lite vemodig. Mitt adventshem var så barnsligt enkelt 2007. Jag hade faktiskt förträngt mina naivistiska porslinstomtar på fönsterbrädan.
Framför allt hade jag glömt att jag skrev blogginlägg bara pang på rödbetan tjoflöjt lite hur som helst. Texten till den här tomtebilden var till exempel ”I have small people living in my fönsterkarm”. Eh… okej?
Jag verkar inte ha filat särskilt länge på mina idéer. Men samtidigt som jag lätt generad fnissar åt delar av mitt bloggande – känner jag också avundsjuka på mitt yngre jag. Hon den där unga som var nöjd med mindre. Som kände att det var gott nog att sätta sig i en fåtölj brevid en röd lampa och bara skjuta en ruta.
Då var ett grynigt foto tillräckligt bra för min blogg. Läsarna skrev att jag att det var sååå fint hemma hos mig! Allt var fint… alltså hela lampan… jag själv… och… ja trappräcket är ju också fint! skriver ni så artigt och upplyftande.
Kanske är du en av dem som följt min blogg så länge. Tack för det! Jag har uppriktigt sagt svårt att själv förstå vad folk såg i den här typen av bilder. Men kanske tänker jag samma sak om tio år när jag tittar tillbaka på mig själv i dag?
2027 tycker jag kanske att adventsbilderna från mitten av 2010-talet är si så där alltså.
Stannar upp nu i november 2021:
Va? Har det redan gått 4 år sen jag skrev det här?
Ja, titta längst ner, så liten Folke var!
Hunden Melker finns inte längre.
Och möbler har bytt plats.
Men mycket är sig likt.
Så skönt.
30 svar
Jag har faktiskt inte följt dig så långt bak, tycker det är väldigt roligt med alla tillbakablickar!
Följde dock andra bloggar som Kissie, blondinbella och alla bloggbråk som var. Känns så häftigt att ha växt upp med alla och nu se hur himla bra och vilken status det blivit att blogga. Det extra roliga är att det är kvinnor som dominerar också, ingen trodde väl det när alla la upp lite mobilbilder på dagens outfit och skrev lite hur som.
När jag tittar på mina gamla facebookstatusar från 2007 så är det mycket ”is har ont i huvudet” och ”is ska baka kladdkaka” och andra meningslösheter – och påfallande ofta skrev jag att jag var trött, jättetrött eller dödstrött. Hade i och för sig en bebis, men ändå; INTRESSESMURFEN ANTECKNAR! Antar att vi alla hade en lägre (högre?) tröskel för vad som var intressant i sociala medier back then? Hur som helst, igen, så himla kul att följa den här serien på bloggen! Jag läste inte din blogg 2007 så det blir extra kul.
Men jag tycker fortfarande att lampan är fin. Och trappräcket. Och fåtöljen…
Haha 🙂
Första advent är nästa helg. 😉
Jeg liker bloggen din nå og jeg likte den da! Synes de spontane gamle innleggene er festlige og kule å se tilbake på!
Älskar jul och har börjat vinterpynta, ska smyga igång adventspyntet i helgen, för att till Lucia köra igång det röda julpyntet. Lite upptrappning sådär, då kan man faktiskt börja i november med glimmande slingor, tallris, snöflingor i fönstren och fårskinn. ”Vinterpynt!” Hävdar jag om någon tycker att ”Va? Ha’ru börjat me’ jul redan?” Sen kör man nedtrappningen i samma ordning efter trettonhelgen. Bort med det röda först osv.. Så blir det inte ett abrupt slut på julen (snyft) och man får ha vinterpyntet kvar ända till februari. De ”härligt krispiga våårtulpaanerna” får vackert vänta.. I alla fall, det jag egentligen ville säga var att dina bilder inspirerar mig, i synnerhet i advent- och jultider!
alltså är det bara jag som tycker det känns orimligt att 2027 ligger lika långt (kort?) bort som 2007 ligger bak i tiden? det var ju nyss? (fast samtidigt inte, jag har ju läst en utbildning och fått barn och flyttat till två olika städer sedan dess, och ändå känns det som att ingenting alls har hänt…) blir inte klok på tiden.
vilket är lite en tjusning med detta tema också, som jag liksom många av dina läsare tycker är väldigt kul!
Håller med. Tiden går alltid så fort och så sakta på samma gång. Blir inte heller klok på tiden, kommer nog aldrig bli det heller.
Jag har följt din blogg sen starten och har alltid tyckt om dina bilder och skulle faktiskt inte skratta/trilla av pinn om du la upp enklare och mindre arrangerade bilder 🙂
Det jag gillar med bloggar är att få läsa och inspireras av andras vardagsliv/tankar/idéer och det är kul med bilder men det är inte hela världen om dom inte håller fotograf-kvalité. Så enligt mig kan du, när du inte orkar eller har lust, bara slänga upp nån bild som du gjorde när du var yngre 😀
Oavsett bilderna har det alltid varit du Clara, och en blogg med dig skulle jag följa (nästan) oavsett ?
Det var genuint. Det var inte som en reklamfilm eller marknadsföring. Och det finns fortfarande många som bjuder så på det enkla, lilla. Det som inte är undanplockat eller genomtänkt. Det bara är. Det är själv mitt måtto med mina sociala medier, även om jag inte riktigt lyckas med det jämt. Men… just att nöja sig med det lilla och lyfta det vardagliga.
Jag tänkte ungefär samma. Idag är många bloggar rentav tråkiga, pga genomtänkta texter och perfekta bilder. Det är alls inget fel att sträva efter att bli bättre, men en del av charmen försvinner ju onekligen längs vägen mot perfektion. Clara, jag har läst din blogg ända från början och (kanske förutom under Ameliatiden) aldrig tröttnat. Jag tycker fortfarande att du är en av de vassaste i bloggvärlden, även om du kanske inte är lika ”indie” som för 10 år sen. Det är väl jättehärligt att utvecklas som både människa, skribent och fotograf 🙂
Håller med fullständigt. Tycker Clara utvecklats enormt, på enbart ett positivt vis. Jag tycker det märks att hon har grunden kvar o inte skriver för att behaga utan för att hon faktiskt vill bjuda oss på det som är hon.
Att blogga är en del av ditt jobb. Mitt jobb är att operera folk. På 10 år har jag blivit så otroligt mycket bättre på det. Ingen ifrågasätter det, konstigt vore ju annars. Tänker att det är samma med dig. Du utvecklas och blir bättre på ditt jobb. Visst är det en härlig känsla.
Jag har också en gammal blogg som jag tittar tillbaks i ibland och fnissar. Jag skrev mer öppet & ärligt, men också väldigt mycket trams. Och bilderna. Jösses. Flödet har verkligen utvecklats snabbt och jag har också funderat på hur det ska se ut om ytterligare några år. Antagligen är det som du säger – att en kommer fnissa generat åt dagens mästerverk 🙂
Om my du har de nydeligste julebildene! Kan man liksom leie huset ditt og feire jul der…samtidig synes jeg det er noe fint over de første bildene du viser. Alt har blitt så tilrettelagt nå, spesielt på instagram og jeg føler meg helt mettet av det. Vil se litt mer liv liksom.
Här på Åland(och i Finland) firar vi ”Lillajul” den helgen ni mer benämner första advent.En mysig tradition där endel har en liten liten julgran o ger varann nån liten julklapp.Mer de som har mindre barn då.Men annars ett ”förfirande” av vad som komma skall.Stor lillajulmarknad på Jankarlsgården som ”halva Åland” är på?,sen vanligt att gå ut o partaja el ha vänner på glöggande o hemmabaluns el liknande.
(Ps var nog inte meningen att få efternamnet med i Ålandsinlägget just..men gissar att det inte syns om det får komma med… )
Känns så himla konstigt att i bloggar se folks hem fyllt med julpynt och glitter. Här nere i portugal är det fortfarande sol och hyfsat varmt. Jul? Redan? Men mysigt är det allt med mörkret och ljusen <3
Men Clara, varför måste allt vara så himla perfekt? Det kanske var så att vi gillade det enkla och naturliga utan en proffstanke på allt. Samtidigt var inte bloggandet så stort då som nu och visst är det roligt med utveckling men alla oavsett yrke är ju barn i början ?
Åh vad jag ser fram emot att ni kommer hem och du drar igång julandet ordentligt här på bloggen! Du gör det så otroligt mysigt:)
Jag tycker bilder tagna mitt i livet, med sudd och rörelse är fruktansvärt intressant. Då ser man det verkliga livet bakom och inte bara en stylad, genomtänkt bild. Jag älskar bloggar om vardagstrams där man kan känna igen sig. Är inte mycket för styling men älskat att läsa om hur andra människor har det i vardagen.
Alltså, ställt så här kan man ju se skillnaden. Jag har följt dig hela tiden och minns att det var mycket dina fotografier jag föll för. Färgerna. Bilderna från din mormors (farmors?) hus. Men bloggvärlden var ju ny då. Jag har har gillat dig hela vägen. Kram och god advent!
Haha, jag gillar att du har svårt att se vad jag såg i dig då, för det får mig att framstå som lite prillig… Men det var just det naiva och inte-ett-dugg-ängsliga som jag så väl behövde, och som hjälpte mig att själv bli lite mindre ängslig. Sen är jag väl fortfarande lite prillig, men jag gillar de gamla bilderna.
Jag tycker det är fina bilder och inredning ändå.
Kram
http://www.jagraktuppochner.se
Varför fördöma? Varför inte bara ta det som det var? Sakernas tillstånd förändras. Hela tiden. <3
Instämmer med dem som gillar det charmigt operfekta! Generellt har många bloggare av idag blivit lite väl proffsiga och tillrättalagda, främst med bilderna. Jag gillar bättre en skildring som inte är fullt så tillrättalagd.
Var snäll mot 2007-Clara, vi är många som följt ända sedan dess och som uppskattade de rättframma, uppkäftiga och spontana inläggen. Det var som att få en direktglimt in i någon annans liv. Ibland kan jag sakna det bland en del av bloggarna som jag fortfarande läser men med mindre engagemang, det känns som att läsa ett proffsigt magasin. Men så är det. Både då och nu har sitt existensberättigande och det är fantastiskt vilka otroligt starka röster många influencers blivit, tack vare sin egen drivkraft och kreativitet.
Hej Clara!
Jag tillhör nog dom som följt dig av och till under ganska många år och jag har nog inte ngn superklok analys att komma med mer än att du är genuin och blandar ”ytligt” med viktiga ämnen som berör och framförallt så vågar du vara privat och för min del har det gjort att jag följt dig i många år, kanske för att jag faktiskt kan känna igen mig själv i dina inlägg.
Kram och fortsätt! Din blogg blir bara bättre och bättre men akta dig för att bli för ”bra och för perfekt” 😉