Ät dem stora, saftiga och gärna två på en gång. Det är bästa sättet att kalasa på semlor. Eller?
Jag och Erica har helt olika känslor inför vårvinterns bakverk nummer ett. Medan jag älskar att frossa i semlor både före och efter fettisdag menar hon att de mest är roliga. Och konstiga. Den här gången visar det sig att fastlagstid inte bara handlar om att äta gott utan också ha kul. Med eller utan en blommig turban.
Tryck på gula playknappen och berätta gärna vad du tycker om semlan – är den god eller rolig?
Tycker själv att första omgången vetebullar blev väl platta men de doftar förstås lika härligt ändå. Här kan du läsa mer om hur jag gör hemmagjord mandelmassa och kolla gärna in mitt bästa recept på semlor!
Tack Lisa Flodén och Fredrika Ek som pratar semlor med oss på stan i det här avsnittet!
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson. Här finns alla poddavsnitt samlade med senaste först!
36 svar
Hej Clara, jag har följt dig i många år, ungefär ett år innan våra förstfödda gossar. Jag är så förtjust i det du gör. Vill bara säga tack för er podd, älskar att jag får vara med er liksom live i köket när ni bakar semlor.
Så tusen tack och ha en fin dag!
Goda! Kan vara världens godaste bakverk…😸
Åh eran podd är en stor favorit, ska lyssna direkt!! Kram
Fint att du gör mandelmassan själv.
Det har jag också gjort i många år, utan att skålla mandeln. Gillar verkligen att man känner de pyttesmå mandelbitarna.
Och så blir min mandelmassa mindre sötsliskig än den köpta.
Älskar semlor, men är kräsen. Hemlagade eller från ett speciellt kondis i stan ska det vara, annars kan det va!
Var kan vi få se Erikas turban?
(Tack för podd!)
Anna,
önskar vi hade fotat den! Tyvärr glömde vi bort det i bakstöket. Som du hörde tog jag av mig turbanen under tiden som vi spelade in och sen blev den liggande på en köksstol. Nåja nu var den inte särskilt avancerad utan bara ett småblommigt tygstycke jag virat om huvudet i all hast utanför hennes dörr. Inget jag skulle ha på mig på tåget på väg till Clara 🙂
Jag håller med dig Clara, semlor är sååååå gott! Och det ska vara “riktiga” semlor, inga nya varianter. Varianter får gärna finnas för dom som är allergiska eller inte tycker om den klassiska semlan, men varianterna får allt ha ett alternativt namn då, för semla finns det bara en sort av! Mums, blev galet sugen på semlor när jag lyssnade på podden under lunchpromenaden! Kanske blir det bak efter jobbet idag?!
Jeg er totalt semmelfantast. Det beste med Sverige liksom.
Älskar semlor!!
Och eran pod.
Jag gjorde semlor i helgen och de blev också rätt platta och tyvärr hårda. Skulle säkert ha passat bra med hetvägg men jag tänkte inte ens på det. Tur att februari inte är slut än så jag hinner öva upp trillandet av bullarna.
Köpta i affären el kondis går bra. Vad sugen jag blev.
Semlor är verkligen inte min grej. Klarar inte av så mycket vispgrädde. Det blir kväljande att äta. Av den anledningen fixar jag inte heller gräddtårtor. Men jag verkar ju vara rätt ensam om detta med tanke på den stora semmelhypen så här dags varje år… 🙂
Nej, här finns en till. ☺ Jag gillar inte vispgrädde (inte i tårtor heller), det blir liksom så mjukt och sörjigt i munnen. Och vetebulle, njaa, lite halvtråkigt. Det vore väl för mandelmassan då och t o m den tröttnar jag fort på. En semla utan allt utom en tesked mandelmassa för mig då. ☺
Hur ställer du dig – som om jag förstått det hela rätt – är praktiserande kristen till fastetiden som sådan? (Eller kanske du inte är det längre? Det märks inte mycket av det i din blogg och då är du ändå mycket öppen med allt från preventivmetod till vilka underkläder du bär och hur det i övrugt ser ut i din familj etc). Är det en tid av rannsakan, botgöring och återhållsamhet eller ? Behöver kristna i dag sådant?
Hej Molly,
poddavsnitt “Andefattiga söker näring” handlar uteslutande om tro/livsåskådning. Där kan du höra Clara resonera kring de frågor du undrar över. Ett av våra mest lyssnade avsnitt! https://underbaraclaras.se/2017/06/06/sommaravslutning-en-underbar-pod/
Avsnittet “Måttfullhet, självplågeri, armod” handlar om att avstå
https://underbaraclaras.se/2016/10/18/vanninneshopping-nej-tack/
Tack för ett svar. Som gav insikter om hur människor i Sverige – åtminstonde några människor i Sverige – idag resonerar kring detta. Med egen bakrund i en allt annat än individualistisk kultur/samhälle är det svårt (det är det faktiskt) att förstå att så mycket handlar om …hur säger man detta…ja, om en människa själv som specifik individ. Ni tänker och talar i princip alltid med utgångspunkt i era egna känslor/upplevelser/etc. Jag vet att det är så i Sverige. Jag har tillbringat mycket tid i det samhället. Men ändå…är det främmande. Ibland kan jag tänka (men jag kanske försimplar alltihop genom att vara en del av Sverige utan att verkligen vara svensk…) att många är sjuka i sinnet eller själen här, trötta, tomma etc och det har vi aldrig varfrån jag kommer. Människor kan vara hårt arbetande utan semester och 8 timmars gad och allt sådant men de är ytterst sällan svaga i sinnet/själen/tombrända. För ingen av oss är i första hand en individ. Vi är alltid VI. Jag har inte bara min kraft, inte bara mina insikter, inte bara mina kunskaper utan jag har min mors, min mosters, min systers, min sons, min grannes… Varje människa är en del i det sammanhang där hon befinner sig. Alla sitter ihop. Alltid. Min egen känsla/upplevelse är alltid en del av ett VI. Får jag vara så kanske oförskämd att jag föreslår att när ni fastar (hur ni nu vill se “fasta” “att avstå” etc, inte alltid som Kyrkan ser det med början den 14 februari i år utan att inte köpa saker etc) får jag i allafall föreslå att ni försöker bli VI med några som verkligen behöver det ni avstår/fastar i från. Så att det ni inte spenderar under ett “köp-fasta” verkligen kommer till det Vi ni är en del av. Prova vara VI i stället för jag. OM det går i en utpräglat individcentrerad kultur??? Jag vet inte. Med respekt/Molly
Hej igen,
så fint du skriver om din mamma, moster, syster, son och granne : )
Du har helt rätt i att jag och Clara utgår från våra egna erfarenheter i podden. Inte alltid men ofta. Samtidigt som det ofta finns en vi-känsla när vi pratar om till exempel utmattning, jämställdhet och annat i vardagslivet.
Vi är ett fint ord. På samma gång kan det vara knepigt att veta vad det betyder i ett poddavsnitt. Vilka “vi” är det vi pratar om? Vi som hör vad som sägs i podden? Vi som bor i Sverige? Eller vi som har liknande erfarenheter av utmattning, föräldraskap eller vilka vi pratar vi om? Jag kanske inte riktigt förstod vad du menade men hoppas du får ut något av svaret i alla fall.
VI – för mig som växt upp i ett samhälle där det inte existerar individualism utan där vi lever helt och fullt kollektivt är , antar jag, var JAG är för dig. Du är individcentrerad. Du kan av allt att döma inte vara på annat sätt. Du är född av detta individcentrerade samhälle. Du lever i det. Jag märker att det kan vara mycket komplicerat att förstå det VI jag talar om när man inte naturligt lever som en del av en enhet. Även inom era egna familjer här i Sverige handlar det – som jag sett – först om var och en av familjens medlemmar som individer. I mitt land tänker vi annorlunda, resonerar annorlunda, ser oss själva annorlunda än vad en svensk (en västerlänning) oftast gör. Jag har förmånen att ha erfarenhet av både det helt självklara kollektivet. VI. OSS. Och jag lever emellanåt sedan många år i Sverige och har sett den Totala Individcentreringen på nära håll. Här är ett samhälle där man frågar sig själv och andra sådan som: “Hur känner du inför det här?” Eller: “Jag vill/känner/upplever/tänker/tycker…” Individen är först och sist. Individen är allt. För oss är det inte så. Jag är en del av min mor, min farfar, min granne, min son, min dotter, min vän…dom är en del av mig. Mina specifika känlsor/tankar/åsikter/upplevelser är aldrig endast mina. De är alltid VÅRA. Jag tror att vi har så olika utgångsplatser att det kan vara mycket svårt för Dig att förstå. “Vi utbrända” är ett ganska abstrakt “vi”, det handlar om både människor Du känner till men samtidigt om utbrändade människor i stora allmänhet. En slags identitet som en människa med erfarenhet av att utbrännas. En utbrändad individ. Ett utbrändat jag. Förstår jag Dig rätt? (Du behöver inte alls svara, jag menar inte så, men kansek tänka). Den gemensamma erfarenheten av en sjukdom bildar ett slags vi. Ett vi bestående av många jag/individer. I mitt samhäller är vi inte specifika individer på samma sätt. Vi är delar av en enhet. Som armar, ben, hjärta, lungor, blod, ögon, öron, mun etc på en och samma kropp. VI har en genemsam hjärna på sätt och vis. Jag har sett på några olika blogg i Sverige för att försöka förså min egen generation här i det här landet. Och individcentreringen och materialismen är varje bloggers utgångspunkt i stor grad. För ni är västerlänningar. Kultur och tradition skiljer mycket och gör mötena intresanta men också ganska ofta svåra och med risk att vi på båda sidor inte bemöter människor utan i stället samspelra med våra egna fördomar. Ofta ofta är det så. Och de som själva anser sig vara mest fördomsfria (och antirasister etc) är så uppfyllda av sin fördomsfrihet att de inte har stora möjligheter att alls se det som dom ser. Jag avslutar detta här. Jag har redan sett att även om våra vägar då och då kan vara parallella så har vi ännu inte mötts på riktigt. Så som det ofta är i sk kulturmöten. Så mycket har redan format mina och dina möjligheter att förstå. Sådant vi vet om och sådant vi inte vet om (ännu eller kanske aldrig). Sådant vi inte vill kännas vid och så mycket annat dessutom….”Jag går in i det här med ett öppet sinne” så säger många svenskar…men vem har ett sådant sinne…man vill öppna sig för andra kulturer, nya traditioner etc men ens sinne är sällan öppet eller fritt utan fullt med mycket. Önskar allt gott för er/Molly
Jag läser din kommentar med intresse och blir jätteintresserad och nyfiken av vilken kultur och del av världen du refererar till som har ett starkt kollektivistiskt VI? 🙂
Hej igen Molly, När jag läser ditt längre svar tänker jag att vi nog känner rätt lika. Och med VI menar jag nu du, jag och många andra.
Jag tycker de är ljuvligt goda! I år gjorde jag en twist och lade semmelglass i semlan! Kolla gärna på min blogg efter recept. Tack för en fantastisk pod! <3
Mm semlor, en fantastisk del av denna årstid! Jag har ännu inte provat att göra egen mandelmassa, men brukar blanda rosenvatten i köpemandelmassan så att den får lite mer karaktär iaf. Och så gör jag mina semlor veganska, både själva bullen och grädden 🙂
“Jag har inte varit på semmelhistoriskamuseet…”
Älskar Erica!!
Haha, tack! Ja dit får vi gå nån gång : D
Ni är så goa och roliga!
Så himlarns kul å lyssna som alltid. Men hallå nu vill jag ha en peppig Erica efter två neggiga Erica i rad? (Först badet förra veckan och nu semlorna)
Jag upplevde inte alls Erica som negativ (väldigt negativt laddat ord) utan bara att hon inte tyckte detsamma som Clara, uppfriskande, modigt och ärligt med motsatta åsikter. Inte ska hon behöva låtsas gilla nåt för att uppfattas som ”pepp”? Jag älskar att Erica verkar så jordnära och genuin. <3
Jag får skärpa mig helt enkelt, kan ju inte skylla på mens två veckor i rad ; )
Om semlor – har just blivit bjuden på en paltsemla i P4 Västerbotten. Låter inte så gott men det var det faktiskt! Syrlig lingongrädde är just vad som lyfter den annars tunga semlan
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6882785
Köpesemlor är oätliga!, Torra stackare som har legat en hel dag i montern. Nä fy!
Det måste vara hembakta och absolut med hemgjord mandelmassa. Jag brukar ta florsocker istället för vanligt strösocker, tycker det blir mindre knastrigt i tänderna då. Men jag har inte alltid gillat mandelmassa, fram tills för ca 5 år sedan (är 39 år) åt jag semlor med bara grädde och massor av florsocker på. Så Erica, du ska inte misströsta. Du kanske också lär dig äta semlor en dag <3
Enda anledningen till att prova nymodigheter som semmelnachos är om man är galen i semlor och vill ha med sig det på utflykt. Det är ju ganska opraktiskt att packa ner en färdig semla i ryggsäcken! Blanda ihop hemgjord mandelmassa med vispad grädde så kan du dippa dina semmelnachos och njuta av dem utomhus.
Jag har aldrig varit brydd om semlor, det kan vara gott med nån men det är allt. Började gilla mandelmassan efter många år, vilken jag förstått är vanligt att den inte går hem hos alla. Jag skulle gärna prova nya varianter, blåbär eller hjortron i eller bara annorlunda form som vore mer lättäten. Jag har nog bara ätit hemlagade nån gång. Önskar att det gjordes fler små köpes.
Erica; sett ditt svar på min kommentar i förra avsnittet och kan säga angående min stresskänslighet; jag har verkligen fått distans till den men den finns ännu kvar men den har förändrat karaktär. (Blir dock onödigt långt i ”namnet”) Jag blir inte alls lika lätt blockerad vid stress/press, eller får ångest, väldigt skönt. Men jag har lättare för att gå upp i varv än tidigare, t.ex vid lite sömn. Så jag behöver vara uppmärksam och åtgärda i tid. Får även påminna mig att jag ska ”skynda långsamt.”, göra en sak i taget och vara ”mindre effektiv”. Inte helt lätt måste jag säga…
Fint att höra! Låter som att du är inne på en bra utveckling : )
Jag fick ett väldigt gott skratt när Erika kom in med sin blomturban. Kunde inte låta bli att tänka på Loranga =)
Hahaha – en förebild!
Semlor bakas helst utan kardemumma i degen, serveras med mandelmassa, björnbärssylt, grädde och mycket florsocker 😋
Eftersom alla i min familj vill ha sin semla på olika sätt serverades semlor alltid som gör-det-själv-fika med allting framställt på bordet att bygga själv med 😊
Kul å höra era olika åsikter om semlor! Jag tycker definitivt att de är goda (och inte så roliga)!
I byn Alfta i södra Hälsingland som jag kommer ifrån är det tradition på fettisdagen att barnen klär ut sig och går runt till byns affärer och företag och får godis eller presenter! Antar att det har med det du Erika hade läst om. Fettisdagsgummor och gubbar syns på byn hela dagen!!