Vilken fin Valborg vi fick igår. Ja, hela dagen var fin! Men på kvällen var det särskilt mysigt för hela matlaget träffades hemma hos Albin och Ulrika och åt trerättersknytis.

Fyra gulliga, underbara och stundtals asjobbiga ungar. Precis som det ska vara med andra ord <3

De har så fint i sitt hus. Det märks att här bor två arkitekter varav den ena dessutom är byggnadsvårdare.

Stina och Emil hade med sig laxtårta (receptet finns här!) och det är sjukt gott.

Vi hade som vanligt mycket att prata om när vi väl fick en syl i vädret för alla barn.

Efter middagen strosade vi ner till brasan vid sjön (Albin och Ulrikas hus skymtar på kullen i bakgrunden). Jag tänkte på hur det var första året vi bodde i byn. Det var nio år sedan och vi var nyinflyttade till Valborgsmässoafton. Vi gick nervösa till majbrasan och hade inte så många att prata med och jag visste inte riktigt vart jag skulle vända blicken i folkhavet. Alla var så vänliga men jag var så blyg.

Nu går vi istället till majbrasan med våra underbara pojkar och våra kompisar som nästan är som en extra familj. Och väl där träffar vi massa  vänner och grannar och fröknar och bybor. Och jag känner mig så hemma här. Älskar den här byn!

Storebror och lillebror hand i hand.

Det serverades korv och alla barn fick karameller av @froken.frida som ordnat tipspromenaden.

Vi stannade uppe till tiotiden på kvällen då jag packade ner barnen i lådcykeln och körde hem. Det här är så mycket Västerbotten för mig. Soligt och ljust vid tiotiden, meterhöga snödrivor bredvid framtinade gräsmattor översållade med tussilago. Och så ett par skidor vid husväggen som några dagar tidigare gick utmärkt att åka på, men nu inte alls.  Här är våren lite som ketchupeffekten.