Brandgult. I dag går jag i mål med  mitt brandgula tema och du som besökte bloggen igår vet redan att när jag skriver “djuriskt” så betyder det typ djävulusiskt på  ren skär 90-tals västerbottniska. Är du med? Nu ska jag alltså ranka djävulustiskt fula brandgula grejer.

Plats 3 – Gulnad furupanel

När jag var liten var mormor och morfars hus täckt invändigt av gammal furupanel som tappat sin forna lyster. Okej, fint när det var nygjort  – men efter bara några år kändes det som att befinna sig i en stor bastu. De gula, glansiga och gamla väggarna ropade på hjälp! Tillslut fick mormor med morfar på tåget och målade allting vitt. Det har de aldrig ångrat!  Senaste åren har obehandlad furu kommit tillbaka – och kanske har man kommit på ett sätt att förhindra gulnandet? Ändå ryser jag av obehag vid blotta tanken på furupanel…

Plats 2 – Tagetes

Har så kluvna känslor inför dessa tantblommor. Jag gillar ju tanter och jag gillar tagetes. Det är såna tåliga pålitliga typer som bara vill väl. Men sen går det inte att förneka – av alla fina blommor som finns är nog tagetes den enda som kan sticka i ögonen. I alla fall när de står i ett rakt, onaturligt led i rabatten.

Plats 1 – Brandgula tänder

Tandblekningshysterin har gått för långt. En del tror att tänderna ska vara vita hela livet ut. Bara av sig själva sådär. Nä, tänder gulnar med tiden, så är det bara. Det är helt okej. Tills tänderna går från gult till brandgult. Där går min gräns.