Jag hade tidigare i höst ambitiösa planer på att ordna ett glöggmingel med 20-30 kompisar sådär. Men när det närmade sig tog jag mitt förnuft till fånga. Vad är poängen med en stor fest när man knappt kan stå på benen längre stunder? Nej,  det fick bli en liten grej istället – men dubbelt så mysig! Så till den andra advent bjöd jag in till julpyssel med matlaget. Hade klätt mig till en röd pumla dagen till ära.

Folke ville vara finklädd som lucia. Men utan ljus i kronan. Så han såg mer ut som Björn Borg. Bertil körde guldiga ringar från mitt smyckesskrin och rosett i håret för att sätta piff på outfiten

Kors i alla tider – jag och Jakob fastnade på en bild tillsammans också! Sedan när matlaget kom tog vi en bild på hela gänget. En riktig sådan där uppställd förr i tiden – bild. Tänker att det får bli vår tradition. Julpyssel varje december och alltid en ny gruppbild. Och tänk, nästa år är det två till små bebisar med på bilden!

På bordet i köket dukade jag upp fem sorters julgodis.

Som aprikoskonfekt, fikonstubbar, saffransfudge och lite annat smått och gott.

Saffransbullar, skurna pepparkakor och vindruvor.

Och chips med crème fraiche, rom och rödlök på. Och så lite svartpeppar. Man vill ha något salt till allt sött såklart!

Stina var fin i Miss Clarity-klänning och Elle var söt som en pepparkaka.

Jag bjöd på min  suveräna (om jag får säga det själv) glöggsangria. Utmärkt om man tycker att vanlig glögg är för sliskig. Gjorde den på Eljest Glögg och det blev hur gott som helst.

Sedan dukade vi fram enorma mängder glanspapper, kräppapper, silkespapper, scrapbookpapper, flirtkulor, filt, limpistoler och glitter. Och så sattes det igång att fläta hjärtan till julgranen, vika änglar och bygga snögubbar av vaddkulor.

Koncentrationen var på topp.

Stora som små skapade

Med enstaka upprörda utbrott från en fyraåring med konstnärlig kris.

Det har mer eller mindre vräkt ner snö i dagarna två – så de utfärdade en klass ett varning. Men vad gör det när man inte måste åka någonstans och inte måste uträtta någonting? Bara mysigt att sitta inne och kura!

Efter ett tag smög barnen upp och övade luciatåg och sedan kom de ner för att lussa för oss. Så gulligt med spröda små barnstämmor i skrynkliga luciakläder.

Efter några timmar av sött började magarna kurra. Då skickade vi iväg alla pappor till närmsta samhälle att köpa pizza, och barnen blev utkörda för att leka i snön medan vi satt i soffan och surrade. När de kom tillbaka fortsatte myset till sent på kvällen.

Tänk att man kan ses så ofta och ändå aldrig få slut på samtalsämnen? Vilken nåd med sådana vänner!