Bristande läsförståelse är ett stort problem. Särskilt svårt verkar det vara att ta till sig text via skärm. Och även när poängen går hem för majoriteten av läsarna finns de alltid några som läser fel. Som när jag i en krönika använde argument som folk som motsätter sig offentlig amning använder. Men applicerade dem på gamlingar istället. För att visa på hur hemska argumenten är. Och då fanns det några som tog illa upp för att det trodde att jag menade att pensionärer var äckliga. Typiskt bristande läsförståelse.

Eller som när jag skrev ett inlägg om folk som vill ha rätt till barnfria zoner på flyg. Där de betalar extra för att slippa jobbiga ungar. Då vände jag på perspektiven och använde samma argument för att få möjlighet att slippa besvärliga vuxna. Som faktiskt är ett jättestort problem när man reser med små barn. Det inlägget upprörde en hel del som förespråkat barnfria zoner. De förstod helt enkelt inte vad jag skrivit.

Eller som gårdagens inlägg om barnafödande. Som några uppfattade som att jag 1) Inte tror att barn orsakar avtryck på klimatet och 2) Tycker att människor som inte föder barn är så oviktiga att de lika gärna kan gå och dö. Så jag tänker att jag får försöka förtydliga vad jag menar.

För det första så tror jag att begränsning av barnafödande kommer bli verklighet i framtiden. Det är en hemsk tanke. Särskilt när man vet hur det blivit i Kina. Men fler människor orsakar mer utsläpp och det kommer inte jordklotet att klara av. Men det var INTE vad det inlägget handlade om. Det handlade om folk som tycker att de gör sådana “klimatoffer” att de har rätt att gå runt och peka finger åt alla andra. Och samtidigt dödar hela miljöfrågan.

I call nämligen bullshit när jag i debatt efter debatt hör folk använda sig av argumentet att de “avstått barn” till förmån för klimatet. Ofta som ett argument för att trycka till andra som engagerar sig för miljön. Varför jag reagerar är för att det är inte sant. Man sviker inte sin barnlängtan till förmån för klimatet. Man väljer bort barn för att driften att ha barn är svagare än de tänkbara motargumenten. Allt annat är en efterhandskonstruktion och en dum sådan. I alla fall om man tänker använda den för att fördöma andra. Alternativt rättfärdiga att fortsätta flyga, äta obegränsat med kött eller vad det nu är man tycker att man har “sparat in på” genom att inte skaffa barn.

Människor som har en oerhörd barnlängtan, som knappt står ut att leva utan tanken på att få egna barn. De avstår inte barn till förmån för miljön. Det vore en otrolig smärtsam och svår uppoffring, som skulle kunna slita en människa itu. Och som jag inte tycker att helt frivilligt barnlösa ska låtsat som de ägnar sig åt för att rädda klimatet. Den glorian kan ni ta av er med detsamma. Och för att förstärka min tes drog jag den påstådda storsintheten till sin spets. Om du nu trotsar sin enorma barnlängtan, ditt hjärtas djupaste önskan och längtan – till förmån för klimatet. Borde du inte ta det ett steg till? Om det enda riktigt viktiga i livet är att människor minimerar sitt klimatavtryck. Varför inte göra det mest mest effektiva av allt? Nämligen avsluta livet? Så är livets mening uppnådd. Och klimatfrågan löst.

Men människor är inte sådana. Vi värderar våra liv högt. De allra flesta vill ju faktiskt få leva. Rika, goda liv! Och för väldigt många är barn en central del av det livet. Om det inte är det för dig så är det fine. Men det betyder inte att du uppoffrat dig mer för klimatet. För att göra en uppoffring krävs det nämligen ett offer. Har man inte offrat något av verkligt värde så är det inget offer. Det är som en laktosintolerant som skryter om att den väljer bort mejeriprodukter till förmån för miljön. När den i själva verket är allergisk. Eller som den influencer som slog på stora trumman och berättade att hon skulle ta ett flygfritt år för miljön. Vilket föll sig så oerhört lämpligt eftersom hon var gravid och ändå inte fick flyga. Och nu har en bebis. Och alltså inte behöver flyga på grund av mammaledigheten. (Oj, vilken storsint uppoffring från hennes sida!). Eller som om jag skulle hävda att jag alltid drömt om sex barn. Och nu nöjer mig med tre för klimatets skull. Och sedan skammar alla som har fler barn än mig och som inte gjort lika stora uppoffringar för klimatet som jag gör. (Trots att en fjärde graviditet i dagsläget inte är något jag skulle genomgå ens under pistolhot).

Inlägget jag skrev handlade om klimathyckleri. När man tar lyckliga omständigheter som intäkt för att man själv är en godare klimatkämpe än andra. Eller som en intäkt för att inte behöva ta itu med sina egna problematiska beteenden. När allt man gör rätt är ett tillfälle att knäppa någon annan på näsan. När klimatfrågan blir en tävling om vem som är duktigast där endast den som “offrat mest” får engagera eller uttala sig. När man gör så. Då är miljön den största förloraren.