Tack för alla era gratulationer. Jag så blir rörd av att läsa. Här i bebisbubblan kan man ju bli rörd för mindre. Allt är så stilla och vackert och skört och sårbart på en och samma gång. Tusen känslor trängs med varandra. Men mer än tidigare ryms tacksamheten. Över att ännu en gång få amma en bebis, snusa i nacken, byta blöja och trä på små kläder.

Den här gången är också glädjen större. För att jag är så mycket tryggare och mer närvarande. Kanske särskilt som jag får dela upplevelsen med storbarnen. Se deras omtanke, fascination och gränslösa kärlek till familjens nyaste medlem. Som bara funnits en vecka, men som redan är en omistlig del av familjen.