Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet

Du ska få ett 
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska får ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs 
samlade verk.

Och alla mina barnbarn.

Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.

Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende
ska gå genom 
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting 
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.

(Min favoritdikt av Kristina Lugn. Som sammanfattar allt det väsentliga ♡ )

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

35 kommentarer på “Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet”

    1. Nu står jag inte på din sida och försvarar din fråga. Såsom jag gjorde i tidigare inlägg.

      Du har redan frågat. Clarar har inte svarat.

      Låt det vara. Upprepa dig inte. Även om du undrar. Och att frågan är fri.
      Så är det fult att tjata.

    2. De berättar nog namn och kön när de känner sig redo för detta, så har de gjort med de tidigare barnen 😊 tålamod!

    3. Så småningom får vi säkert veta VEM det är. Om du är så intresserad av vilket könsorgan Claras nyfödda barn har, hör du som läsare nog hemma på en annan blogg.

  1. Kära Clara,

    Jag känner ju inte dig eller din familj alls… men du skriver så fint och släpper in dina läsare (dvs. mig) på ett så väldigt fint och värdigt sätt att jag blir alldeles berörd o gråtig, och bara vill sända dig vackra, varma tankar med tusen grattis och lycka till!

  2. Den sista raden gör mig alltid tårögd.
    Tack för att du hjälper en ångestfylld gravid att äntligen känna lite längtan efter min andra bebis.

  3. Så otroligt fint <3

    "Mitt underhållsbidrag
    till dig är att du aldrig
    någonsin kommer att
    sluta hoppas."

    Jag läste att hopp är en handling, att man kan lära sig hopp genom att ta sig igenom svåra saker, att resa sig igen. Jag hoppas kunna lära mitt barn att känna vad hon vill, ha integritet och våga visa sina behov. Kram på er <3

  4. Jag läser på jobbet och vill inte att mascaran ska rinna! Blinkar bort tårar som vill fram. Vackert så det gör ont! <3

  5. Så naket…så skört…så vackert tagen bild. Vilket fantastisk fint foto av den allra första bräckliga tiden! Undrar vem fotografen är, som lyckats fånga ditt ömma leende?

  6. Så fin dikt och så fruktansvärt mysigt det ser ut, vilken lycka!❤️❤️❤️❤️

  7. Men åh, ge er med frågor om “vad det blev”. Clara har redan förklarat att hon vill hålla det inom den privata kretsen i början. Jag tror inte att det kommer komma fram som random svar på tjatig fråga i kommentarsfältet. Jag lovar – det handlar inte om att hon har “glömt berätta”.
    Såhär har det varit med båda hennes tidigare barn, och med BÅDA barnen har det faktiskt framkommit förr eller senare “vad det blev”.
    Nu tar vi och gruppmediterar lite och övar oss på respekt och tålamod tycker jag!

  8. Det mest komiska med att ställa frågan “vad blev det?” är om en verkligen tror sig få svar, i en kommentar när Clara inte “ens” skriver det uttryckligen i sina inlägg? 😅

  9. En på tusen blir en kattunge men trots kalufsen så ser det här ändå ut som ett människobarn. Så jag gissar på att det blev ett människobarn.

  10. Alltså SÅ fantastiskt vackert! Måste nog sluta läsa din blogg ett tag så jag inte får för mig att skaffa en 3a jag också. Hoppas ni får det fortsatt mysigt och att bebis är nöjd och harmonisk 🙂

  11. Hittade hit av en slump och måste bara få skriva, “Vad vackert!” Dikten, Föräldern och Barnet. Kärlek till er alla.

  12. Så fin dikt det är.
    Vi förlorade Vår lilla tjej redan i magen. Å Den fick Ofelia med sig i sin lilla kista av sin farmor. ❤️

  13. Grattis till en ljuvlig liten en! Så fin. Livets under och mysterium.
    Njut nu och ta det lugnt! Dina trogna följare – varav jag är en förstår mer än väl om du unnar dig “mamma ledigt” löjlig benämning – mammor är väl aldrig lediga från att vara mammor. Världens viktigaste jobb. Men att låta podden och annat i cyberspace stå på hold ett slag är nog bra.
    Än en gång – varma gratulationer till dig och hela familjen!
    Vänliga hälsningar från härlig vår i Skåne.