Figuren

“Du verkar så säker i hur du ska klä dig för att plaggen ska vara smickrande för figuren. Hur vet du vad som passar dig?

Den här fina kommentaren kom som en fråga i ett mail. Och jag blev glad. För det är så det känns. Som att jag hittat en stil som är smickrande för min figur. Äntligen.

Så här är min figur: Jag är 178 cm lång med långa ben. Jag har en timglasformad figur. Men inte särskilt stora bröst eller putig rumpa. Jag är mer mjuk än yppig. Midjan sitter högt och axlarna är breda. Jag är inte pinnsmal – men heller inte tjock. Jag pendlar lätt i vikt och ganska många kilo kan det röra sig om. 8-15 kilo kan jag med lätthet gå upp eller ner.

Jag har alltid varit lång och det var inte roligt när man var tjej i tonåren. Men mamma inpräntade alltid i mig att jag skulle räta på ryggen och vara stolt. Att det var snyggt att vara lång, att jag hade jättefin figur och snygga spiror och skulle visa upp dem. De där orden sitter fortfarande kvar. Tack mamma som peppade och förstod vad jag behövde höra! Visst kan man säga till en tonåring att utseendet saknar betydelse. Fast det gjorde det ju inte för mig. Så det hade varit en jäkla klen tröst. Klart jag skulle få veta att jag var fin!

Jag är på det hela ganska nöjd. Men jag kan haja till ibland när jag ser mig själv bakifrån. Över HUR MYCKET KVINNA det finns där. Hur pass bred jag är om baken?! Det har ju förstärkts efter tre graviditeter och blir dessutom tydligare ju mer jag väger. Och jag tycker att det är fint.

Men nu till kläderna. Det finns så många olika klädstilar som jag tycker är fina och som jag drömmer om att ha. Och såklart skulle jag kunna ha dem. Men på mig vore det inte lika smickrande. Jag älskar Twiggy med sina lårkorta sextiotalskjolar och nätta jumprar. Fast det hade ju suttit bättre om jag varit platt och rak. Audrey Hepburn i smala slacks och en enkel skjorta är nästan det vackraste jag kan tänka mig. Fast när jag klär mig i samma sak känner jag mig bara manhaftig. Min syster klär sig i stora sjok och lager på lager. Alltid så stylistcoolt. Fast det funkar inte lika bra på mig eftersom jag har större bröst och får profil som en brevlåda. Och känner mig utstyrd som en julgran. Nej, nej, nej. Jag måste tänka annorlunda.

Att hitta en stil som passar min kropp har faktiskt mest handlat om att våga välja bort. Jag minns när jag bestämde mig för att sluta använda jeans. Vilken lättnad det var! Att inte försöka tränga in min kropp i ett par byxor som dessutom slutade där jag var som bredast och fick magen och ryggfettet att välla över byxlinningen. (Det här var på den tiden då alla byxor var lågt skurna. Omkring 2005 eller så.) Jag kände mig alltid obekväm och för stor. Så istället började jag bära kjol eller klänning där magen, rumpan och låren fick fladdra mer fritt under linningen. Vilken lättnad!

Jag har med åren lärt mig att klä fram mina tillgångar och klä bort resten. Och välja bort sånt som är fint på andra kroppstyper än min. Det kanske låter tråkigt och begränsande. Men för mig är det bara krasst tänkande. Jag resonerar på samma sätt som jag gör när jag inreder. Hur kan jag få det här trånga rummet att se större ut? Vilken modell på gardiner får takhöjden att öka? På samma sätt tänker jag med kroppen. Hur trollar jag fram en midja eller minskar axelbredden?

Här kommer då svaret på frågan. Om hur jag klär mig och hur jag vet vad som passar mig. Det här är inga universella sanningar eller pekpinnar för någon annan än mig själv. Man klär sig precis som man känner för. Men allt det där vet ni ju redan för ni är ju inga dumsnutar.

Mina do’s and dont’s

  • Aldrig byxor med midja som slutar på osmickrande ställen. Alla byxor måste sluta minst tio centimeter ovanför min navel – där jag är som smalast. Och jag vill absolut inte ha byxor som sitter tight över låren. Med vidd i benen känns allting genast bättre.
  • Inga kjolar eller klänningar med plissering eller rynkad resår över magen. Jag har redan putmage som bara accentueras av sådana modeller. Istället väljer jag rundskurna kjolar som är släta i midjan men släpper över rumpan
  • Kontrasten mellan tjockt och smalt är det fina. Jag markerar alltid mina smalaste kroppsdelar och förstärker sedan de bredaste. Jag viker upp koftor och tröjor så att handlederna syns och väljer skor där fotvristens smalaste punkt exponeras. Jag markera alltid midjan med något figurnära – medan jag har mycket vidd och tyg över rumpan!
  • Jag bär nästan aldrig ärmlöst. Jo – kanske på sommaren ibland. Men oftast känner jag mig för bar och exponerad. Hellre visare jag lite klyfta än bara överarmar. Jag tycker att det blir så mycket kött.
  • Ärmlöst förstärker också mina breda axlar. En kort ärm är att föredra framför ingen alls.
  • De flesta klänningar jag har slutar strax under knät. Jag tycker att det är den mest smickrande längden för benen. Särskilt när jag är barbent. Jag vill inte ha kortkort och visa massa lår. Mina kortare kjolar har jag bara på vintern när jag bär riktigt tjocka strumpbyxor under. Då känner jag mig mer klädd.
  • Jag bär i princip bara plagg som sitter åt i midjan. Den är inte getingsmal men blir en fin kontrast mot min breda bak och breda axlar. Däremot får det gärna vara en liten knut, skärp eller omlott i midjan. Det trollar med putmagen på ett bra sätt.
  • Jag har nästan alltid skor med klack. Liten eller hög spelar ingen roll. De gör under för hållningen. Plus att jag gärna blir ännu längre. Det är svårt att bli klappad på huvudet när folk inte ens når upp.
  • Jag bär sällan skor med spänne vid vristen. De skär av och förkortar benen. Istället väljer jag skor som är väldigt urringade i tårna. Det förlänger benen på ett fint sätt.
  • Jag vet att jag inte är någon klassisk skönhet. Men jag vet att jag kan vara stilig. Och stil kan man åldras med. Och stilig tänker jag tamigfan vara livet ut. Inte genom att försöka klä mig som om jag vore femton år yngre. Utan omfamna den ålder jag är i. Och alltid gå med rak rygg och högt buret huvud.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

84 kommentarer på “Figuren”

  1. Så fint o bra skrivit!
    Har själv samma typ av dilemma och börjar nu förstå att jag inte kan ha alla typer av kläder, steg 1, och är nu på steg 2,vad är mest smickrande för min kropp?😳
    Inte lika duktig som du på att se det men man får treva sig fram och då o då hittar jag ett guldkorn!
    Tack för inspiration🌻

    1. Va härligt att höra att jag inte är ensam om att ha valt bort jeans😊 älskar klänning och kjol men faktiskt blir det mest klänning (gärna omlott) 😍
      Tack för alltid fina bilder o bra blogg🤗

  2. ÄLSKAR det sista stycket och av alla tips i hela det här inlägget så är det fasiken det jag tänker ta fasta på. Alla kan vara stiliga! I begreppet stilig ligger ju så mycket mer än i att vara snygg. Tack!

      1. Så bra skrivet och har verkligen börjat lära mig vad som klär mg istället för att dölja trender, men shit vad svårt det är! Du skulle inte kunna tipsa om vår/sommarskor? Tycker det är så svårt att hitta fina som inte är superdyra men är också mycket trött på att glida runt i mina tygskor, inte så superinspirerande precis 😅

  3. Hej Clara!
    Vilken inspirerande läsning! Du klär dig såå fint så det var jättekul att ta del av dina tips!
    Alltid skönt med någon som inspirerar genom att våga vara sig själv fullt ut! Kram

  4. Älskar detta inlägg! Känns som jag kan omfamna mitt behov av att ha klänning och kjol nu. Jag behöver inte försöka hänga med eller vara cool längre. I och för sig känns det som om trendgudarna lyssnat för nu ser jag bara klänningar som känns som gjorda för mig! Knälånga, med midja, knappar, halvlång ärm.. YES!

  5. Clara! Vilket underbart inlägg. PRECIS vad jag behövde just nu. Tack för din röst i detta brus om kroppen, tack för att du låter kroppen vara. Och tack för att du inte värderar tjock och smal – det är bara olika sätt att se ut. Tack!

  6. ”Det är svårt att bli klappad på huvudet när folk inte ens når upp.”

    Hahaha, underbart!
    Vilket härligt inlägg överlag 🙂

    Jag vet dock inte något om min kroppsform. Jag är sämst på att klä mig – alla kategorier. Jag är ganska smal och lång, men har lite mage vilket gör att jag ofta behöver gå upp i storlek för midjan och längden men då blir det för stort i armar och lår 🙄
    Sen är jag alltid för varmt eller för kallt klädd. Går ut utan mössa och med tunn jacka i november men i stickad kofta i juni… är uppväxt med att mamma alltid sa vad jag skulle ha för kläder (alltså typ, varmt/kallt) så nu när ingen säger åt mig längre har jag noll förmåga att tänka själv 😂

    Sen vet jag verkligen inget mer om min kroppsform. Har jag breda axlar? Vad är mina positiva sidor och mindre positiva? Det vore ju lättare om man visste vilken typ av kläder man passar i. Har du några tips där? 🙂

    1. Hej Caroline! Jag vill tipsa om Trinny och Susannah, googla deras klädtips för olika figurer. (De har tex fått mig att inse att jag bör markera midjan för att inte se bred ut.)

      1. Och jag vill tipsa om att absolut INTE söka på Trinny och Susannah då de har puttat in min och många andras kroppar och klädstilar i skamvrån och talar om för kvinnor hur vi får och inte får klä oss, oavsett om det känns skönt eller kul. Blä! Vill hellre tipsa om att följa kroppsaktivister för att börja se på kroppen på ett mer avslappnat sätt, utan pekpinnar och krav.

      2. Jag håller med om Trinny och Susannah. Fick boken “What not to wear” i julklapp för sisådär 10 år sen och det var verkligen en ögonöppnare. Jag har kropp som Trinny och såg direkt vad jag kunde välja för att framhäva det som är snyggt med just min kropp och välja bort det som gör att jag ser mager o tanig ut.
        Tack Clara för detta fina inlägg.

        1. Trinny och Susannah är bra, det handlar INTE om att sätta kroppar i skamvrån, tvärtom handlar det om att vara ditt bästa jag! Alla vill vi väl se fina ut och undvika felköp, så mycket lättare att gå på shoppingrunda då man vet från början vad som absolut inte passar.

  7. Alltså jag tycker det där är så svårt och tudelat. Jag vet vad som är smickrande för min kropp, alltså vad jag ser smalast ut i, vilket ju i sig säger en hel del om kvinnoidealet. Att vi ska se så nätta ut som möjligt. Jag är kort, med stora lår, breda höfter och putig rumpa. Jag är inte smal upptill heller, men jag har små bröst och har överlag betydligt mindre kött på överkroppen. Mycket av det som jag tycker är absolut snyggast att klä sig är egentligen ”fel” för min kroppstyp, men jag har lärt mig med åren att strunta i det. Tänker lite som du nuförtiden, att det är viktigare att jag har stil än att jag är snygg i andras (mäns) ögon. Och då klär jag mig ofta i sjok, oversized skjortor, vida byxor, korta shorts och raka linjer för att jag tycker att det är snyggt, fast det egentligen är ”fel” för min typ av kropp. Skulle jag vara med i en ”Gör om mig”-spalt i en tidning skulle de ju rekommendera mig att ha omlottsklänning och pennkjol, för det smickrar min figur, men det är ändå inte min stil. Jag undviker dock vissa no no’s som känns helt fel för min kropp, t.ex. koftor och tröjor som slutar mitt på låret. Tycker att du är super på att klä dig i just din stil! Du är jättesnygg! Byxdressen på dig är ju bara wow!

    1. Elisabeth, jag håller med dig. Jag väljer gärna kläder som kanske anses fel för min kroppstyp. T.ex. gillar jag korta shorts, fast jag har breda lår. Jag känner mig ändå fin. Jag använder ofta raka t-shirts och trivs i det, trollar inte fram midjan fast jag skulle kunna.

      Det viktigaste är ändå att man trivs själv, inte att någon annan skulle bedöma mig som välklädd i förhållande till min form.

  8. Du har verkligen hittat en stil som passar dig! Jag tycker era Miss Clarity-klänningar är så så fina, men jag tycker de blir för långa på mig. Jag är 1,65 och min bästa längd är precis över knät. Har ni funderat på att göra klänningar i olika längder? Då hade jag klickat hem direkt.

    1. Johanna du skrev precis det jag önskat, klänningar i olika längd. Är 160 cm och alla klänningar blir alldeles för långa.

          1. Och jag som är 186 är sååå glad för längden på klänningarna! Tänk så olika vi är 😊

          2. Det är lätt att korta av dem, bara klipp och sy en fåll, fast för hand. Jag har både kortat längden och ärmarna, lät som en plätt!

  9. Jag kommer ihåg att jag tyckte du resonerade så klokt i ditt sommarprat när du berättade att du slutade med jeans.
    Själv struntar jag lite i vad som är smickrande för min kropp och klär mig i det som jag trivs bäst i.
    Därför slutade jag med klack högre än 3 cm för några år sedan och föredrar skor som är rymliga i tårna. Kanske inte så snyggt men gör underverk för mina fötter.

  10. Åh har längtat efter ett sånt här inlägg! Älskar när du skriver om stil, mode och snitt. Men tycker att de snitt du bär beskriver faktiskt klär så gott som de flesta kroppstyper. Tycker Miss Clarity är en god gärning för kvinnan!

  11. Vilket kul inlägg! Jag har tänkt på att jag har samma kroppstyp som dig så det var mycket igenkänning. Skrattade åt det med mycket ”kött” vid bara armar! Och ja, det är tråkigt att inse att kläder och stilar som är så snygga på andra inte funkar på en själv. Brukar särskilt tänka på sådant som bara sitter bra på dom med små bröst men inte alls funkar på mig. Jag älskar skjortklänningar t.ex men sitter plagget bra i övrigt glipar det alltid vid tuttarna…

    1. Word på det… Knapparna borde sitta tätare på alla skjortor och skjortklänningar för oss som har lite större byst! Jag kan nästan aldrig köpa nåt med knappar.

  12. När det gäller utseende lär jag mina barn att det inte finns någon objektiv sanning i vad som är snyggt och vem som är snygg etc. (vi brukar aldrig egentligen poängtera utseende, det är mest när det dyker upp i någon film eller så). Alla tycker olika och det jag tycker skulle vara en klassisk skönhet kanske någon annan inte håller med om. Och det är viktigt att veta. När jag var yngre trodde jag att det fanns en absolut sanning i vad som är vackert och inte etc. Dessutom trodde jag att det var det viktigaste värdet hos mig, mitt utseende. Nu har jag lärt om att det viktigaste är att leva livet, att välja bort negativa personer och situationer. Att välja positiva grejer.

  13. Kloka, kloka Clara! Är 60 årig tant som läser din blogg med stor behållning. Tänk om jag fått vara så trygg och insiktsfull som du är när jag var ung! All lycka önskar jag dej och de dina.

  14. Åå, vilket underbart inlägg!

    Sitter här några månader efter förlossningen med några kilon extra som gör att inte ett enda par av mina gamla jeans passar. Har haft så jobbigt att acceptera det. Funderat på hur jag ska lyckas gömma dom där extrakilona. Men det här var ju ren pepp! Nu funderar jag istället på hur jag ska framhäva dom bra delarna. Dra nytta av mina extrakilon. Kanske se dom som en bonus istället för en ”börda”.

    Ska spana på kjolar och klänningar nu istället för byxor 😃 tack för det här inlägget!

    Och stort grattis till er fina Ulf! 😍

    1. Och så kan du ju köpa något par jeans i en storlek och modell som passar din nuvarande kropp, om du gillar jeans menar jag. Även om man väger lite mycket så gör ju både graviditet och även ålder (i mitt fall) att min kropp ser helt annorlunda ut än vad den gjorde för några år sedan, trots samma vikt. Jag gjorde en totalrensning av min garderob och gjorde mig av med hyllvärmare (och gjorde några kompisar glada på samma gång, hehe) och så köpte jag på mig lite nytt allt eftersom behov uppstod. Det var lika skönt mentalt som nyttigt för utrymmet i garderoben, haha.

  15. Så himla bra och konkreta saker att tänka på! Är precis lika lång som du men har en annan stil, men tycker ändå det var fantastiska tips. Och dessutom är du vansinnigt fin i din stil!

  16. Alltså åh vad jag gillar dina inlägg du skriver. Jag själv är ju ganska så olik dig, rent stilmässigt helt olik. Svarta stuprörsjeans, t-shirt/skjorta och sneakers liksom. Tänkt modern emo haha. Men ändå kikar jag alltid på din klädsel med beundran. Du klär dig så otroligt vackert. Din klädsel utstrålar alltid ett sånt behagligt ro. Så flowigt, varsamt, glädjande och vackert. Alldeles ljuvligt feminint! <3

  17. Vilket inspirerande inlägg så kul att höra hur du tänker. Men vore också kul om du kunde lägga upp lite olika kroppsmodeller och lite tips om hur man kan klä sig (om du inte redan har nått sånt inlägg jag ej sett), så kanske man kan känna igen sig själv i nått. Jag tycker ibland de är svårt att veta hur jag ska klä mig för att framhäva de som smickrar min figur.
    Tack för en härlig blogg och inspirerande bilder på Instagram och Pinterest.

  18. Har tänkt på sistone hur snyggt du klär dig! Och någon gång vill jag köpa en Miss Clarity klänning. De är så snygga!

  19. “Det är svårt att bli klappad på huvudet när folk inte ens når upp.”
    Det bästa citatet på länge, och så himla sant!

  20. Jag känner att jag måste vara motvikten här i kommentarsfältet, ifall någon annan känner som mig. Jag blir uppriktigt ledsen av att läsa ett sånt här inlägg eftersom jag länge nu har jobbat med att acceptera hur jag ser ut och att min kropp ”bara” ska få vara en kropp. Här blir det ju genast en massa ”tips” på hur jag bör framhäva vissa av mina kroppsdelar (såklart de som behagar normen och den manliga blicken) och även dölja de ”mindre fördelaktiga” delarna enligt samhällsnormen. Jag önskar så mycket att kvinnokroppen kunde få stå okommenterad. Att vi bara ÄR. Är i dom kroppar vi har fått, och klär oss på de sätt vi själva vill, utan tips och råd om hur vi bäst klär oss för ”figuren”. Var snälla mot er själva och tänk vad som är skönt och kul att ha på sin kropp istället. Det är det finaste jag har insett; att ge mig själv och min kropp det som skönt och snällt.

    1. Tack E för din kommentar. Jag blev också lite beklämd över alla dessa sk tips som påminner om hur jag borde liksom förvalta den figur jag har fått, enligt samhällets normer. Problematiskt tycker jag.

    2. Oj, så olika vi uppfattade inlägget.

      Jag uppfattade inte alls inlägget som att man ska framhäva dom typiska delarna som män tittar på. Jag uppfattade det som att man kan klä sig så att man framhäver dom delar man själv tycker bäst om. Jag tyckte snarare att det var en hyllning till kvinnokroppen än något om att följa något ideal.

      Jag såg min kropp på ett annat sätt efter att ha läst det här, ser med snällare ögon.

    3. Jag håller Med dig E. Kämpar allt vad jag kan för att acceptera min kropp och att våga klä mig som jag vill istället för som jag borde enligt kroppsnormer och vad som ska passa min kropp enligt dessa. Då känns inlägg som dessa tunga att läsa.

      1. Förstår att det känns tungt att brottas med kroppacceptans. Men som jag skriver i inlägget “Det här är inga universella sanningar eller pekpinnar för någon annan än mig själv. Man klär sig precis som man känner för”

        Och jag bryter ju själv mot saker man inte “ska” göra. Som att ha klackar när man redan är huvudet längre än alla andra. Vissa saker vill man jobba mot och andra saker vill man jobba med. Båda måste vara okej. Och får jag en rak fråga om hur jag tänker så känns det rimligare att jag berättar hur jag faktiskt tänker, än drar någon halvsanninng som låter bättre. Men som egentligen inte stämmer.

    4. Hej!
      När jag läste inlägget tänkte jag flera tankar: Dels hur jag absolut tilltalas av tanken på den där världen där kroppar inte alls värderas efter hur de ser ut och att vi inte pratar utseende.
      Men också att det är en idealvärld vi strävar efter och nu är vi ju inte där än; vi är allihop, även Clara, märkta av den värld vi lever i nu och det gör att vi visst bryr oss. Den här bloggen handlar ju dessutom rätt mycket om det estetiska, både inredning och mode så jag blev varken särskilt överraskad eller upprörd av inlägget. Som dessutom handlar om en typ av kropp många har men som inte får proportionellt mycket utrymme i de mode- och reklambilder vi matas med varje dag.
      Vill man kritisera hets och reproduktion av skeva ideal tänker jag också att det finns såå mycket mer och värre på andra håll. Blir man kanske tagen på sängen av att läsa just här?

  21. På temat, är det någon som har tips om vart man hittar byxor med riktigt hög midja? (Som också rymmer höfter ordentligt) Monkis är hyfsade, men skulle helst ha 5 cm till uppåt.

  22. Skulle vilja säga att du är precis det. En klassisk skönhet. Alltid vacker! 😊 Tack för tips och råd till att framhäva sina bästa sidor inte bara dölja sina dårliga.

  23. Mycket härligt inlägg! Gillar hur självsäkert och bejakande du betraktar din kropp och kvinnlighet. Önskar att alla kvinnor skulle få känna så och vara snälla mot sina kroppar.

  24. Pendlar du lätt 8-15kg upp å ner ”omedvetet” av dej självt typ… eller är det när du går in för det hela?

  25. Välja bort, JA! Precis så tänker jag. Jag går på det som är bekvämt och fint på mig. När man väljer bort försvinner så otroligt mycket felköp och slit och släng.

  26. Hääärligt inlägg! Så inspirerande att läsa om hur du tänker kring proportioner, och inte minst kring att våga välja bort. Jag tror att det är där jag krockar ibland, min kroppsfigur kontra min smak.
    Apropå stil och ålder, så undrar jag hur du ser på klädstil i 40-årsåldern. Jag fyller 40 i år och helst vill jag bara gå på magkänsla och tänka att det jag trivs i, det passar jag i. Jag vill inte bry mig om konventioner och måsten. Men ändå har jag totalt gått vilse stilmässigt och börjar liksom noja över att jag klär mig för barnsligt. Inte på det viset att jag oroar mig för att jag har för korta kjolar eller nåt sånt förlegat tänk. Mer att jag dras jämt till sneakers, jeans, t-shirts, ryggsäck osv. Och alltså då inte i designersneakers eller “mogna” märken… Har du tips?? Pepp?

    1. Har lite samma “problem”. Är också snart 40 och känner att tiden för sneakers, baggy jeans och munkjackor börjar vara överspelad 😆 jag har också klänningar, kjolar och annat, men får inte på mig det till vardags. Handlar nog om att jag inte vill förstöra de fina kläderna! Är mycket utomhus med barnen, cyklar, lekplats, sitter i gräset… Vill helst inte förstöra tex miss clarity-klänning som har kostat 1000+ SEK.

      Praktiskt OCH snyggt får jag inte ihop alls just nu! Gillar också de där höga, vida byxorna (som inte är jeans), problemet är bara att de trasslar in sig i kedjan eller hjulet när jag cyklar. Suck alltså, alla dessa problem 😂

      1. Haha, känner igen det där med de fina klänningarna som kan hänga i garderoben hur länge som helst, i väntan på rätta tillfället. Asch, vi kör väl på i våra sneakers och munkjackor då, eller hur Lovisa! 😀
        När det kommer till den praktiska vardagen har jag faktiskt börjat anamma min frilufts-sida av mig själv, som utgör en ganska stor del av min tid. Där tycker jag att man kan snofsa till sig på ett härligt fjällräven-sätt, och göra det till en del av ens stil också, så att det inte blir fööör praktiskt och “slänga på sig de noppiga tajtsen som annars skulle slängas” när man går ut i skogen eller till lekparken.
        Härligt med dessa kommentarer. Nu vill jag ta mig an detta med att vara 40 och bara gå på lust och magkänsla 🙂

    2. Men jisses, så ser väl folk ut livet igenom numera? Så klär sig min mamma som är 70. Jeans, sneakers och t-shirt är väl så nära standarduniform man kan komma i Sverige? I mina ögon finns ingen åldersgräns på kläder, allt handlar om hur man bär upp dem och vad man är för person.
      På mitt jobb, och i de kretsar jag rör mig, sitter snickarbyxor, sneakers, avklippta jeans, flätor, t-shirts med tryck, kul retroklänningar, hårscarves, kånken och leopardprints på folk som är både 40, 50 och 60+. Det vore väl förfärligt om alla skulle klämmas in i samma mall?

      Trivs man nu inte i sin gamla stil, och känner att man vill uppgradera den, så ska man förstås göra det, man kan ju förändras som person. Efter sådär 38 kände jag en stor trötthet på att visa en massa hud, till exempel, inte för att jag kände mig för gammal – bara trött på att följa nån slags gammal idé om att när en kvinna klär sig fin, då ska hon klä av sig (särskilt om hon har en så kallat fin figur). Men det är ju en annan sak. Trivs du så skit i åldern, trivs du inte så hoppas jag nån annan kan komma med råd, för jag klär mig verkligen inte damigt. Men jag tänker att det finns ett brett spann i området jeans-sneakers-t-shirt – det kan ju verkligen vara vad som helst från retro till sportigt till trendigt till ganska klätt, klassiskt och propert, beroende på vilken typ av plagg man väljer. Dras du till sneakers, så testa med klänning eller ett par byxor till istället för jeans (finns ju många sköna, coola modeller på typ Lindex). Eller släng en kavaj över t-shirten till jeansen. Klä upp jeansen med ett par coola loafers med tjock sula, piffa t-shirten med ett halsband eller andra asseccoarer. På det viset kan du kanske hitta en stil som känns lite uppgraderad men fortfarande du?

      1. Yay Hanna, gillar din inställning 🙂 Jo självklart är det inga konstigheter med t-shirt, jeans och sneakers ända upp i äldsta åldrarna. Men just nu känns det nästan som att jag “går i ungdom”, lockas av t-shirtar med 90-talstryck osv. – sånt retro som minner om min egen tonår. Där nånstans kan det väl ändå tendera att bli lite… väl nostalgiskt… och 40-åringen som ville bli ung igen? Typ som högstadielärarna man hade som vägrade lyssna på nåt annat än Beatles…? 😀 Anyway, jag tror helt på att du är nåt på spåren med detaljerna, att man kan klä upp sin kära gamla stil en aning. Och så ska jag dra mina blickar till andra 40- och uppåt som vågar köra sin grej, och inspireras av dem, istället för att försöka rätta mig i nåt led…

        1. Haha, går du i ungdom så går jag väl i barndom, med mina manchestersnickisar, träskor och t-shirts med retrotryck 🙂 Brukar skoja om att jag släpper ut min inre femåring, ibland, och det är kanske sant 😉

          Äh, jag vet inte, man ska själv känna sig bekväm såklart. Det är det viktigaste. Och jag fattar vad du menar, det är ju såklart en fin balansgång mellan att av bekvämlighet “fastna” i en stil som man kanske vill lämna men inte riktigt orkar, och att bara embracea den man (för tillfället) är? Jag har också haft min beskärda del av “men är jag kanske för gammal för det här” men – nä, orka? 1) Jag lär ju inte bli yngre 2) Jag blir ju bara glad om jag ser folk äldre än jag som kör sin grej och för det mesta tänker jag ju inte på åldern alls utan bara “vad snygg hon är i det där”.

          Men jag TROR att det ofta är de där små detaljerna som gör det? Sen tror jag ju också, att om man känner sig bekväm så utstrålar man nåt som gör att man bär upp de plagg man har på sig. Tycker det låter underbart med 90-tals-retro-t-shirts och tror du fixar uppgradering av din stil finemang. Heja dig!

          1. Kram på dig Hanna! Manchestersnickisar och träskor låter ju underbart fab på ditt vis! Jag håller med, när jag ser andra som är i samma ålder eller äldre än jag, med sin egen bekymmersfria stil så blir jag ju bara inspirerad. Ska försöka ha den välvilliga och peppiga blicken på mig själv också i fortsättningen.

  27. Vilket underbart inlägg! hög igenkänning för min del då vi delar kroppstyp

  28. Vilken fint skriven text. Att se på sig själv med realistiska men mjuka ögon.
    Det här att bara konstatera att man har en kropp och att den ser ut på ett sätt utan att värdera den. Känns som att fler borde öva sig på det.

  29. Vilket uppfriskande inlägg! 😊 Att kroppen får vara som den är utan att ändras på eller tvingas in i någon annans “rätt” och att kroppen får vara fin! För det gör så mycket att känna sig fin och bekväm. ❤️ Jag har två frågor till. Visst har du stora fötter? Var hittar du skor? Och var har du köpt de fantastiska baddräkterna?

  30. Kul med det här inlägget just idag, jag tänkte nämligen igår att jag måste fråga lån med bra stil var man hittar klänningar som inte är för fluffiga över bysten, men markerar midjan. Jag är 163 cm lång och har 75E i BH, ca 42 (31 i tum) på byxor, men så pass smal i midjan att tröjor funkar med 38. Timglas!
    Har hittat höga jeans jag gillar (Lee Scarlett high) och älskar tighta klänningar som framhäver kurvorna, men just somriga klänningar som är mer ledga är så svåra. Tycker att allt är för högt i halsen, eller omlott och både dess får min byst att se gigantisk ut. Tips?

  31. Jag tycker att det är rätt tråkigt att du skriver “jag har bröst” när du menar att du har stora bröst. Jag, och säkerligen din syster också, har också bröst. Även om de funkar under stora lager lösa plagg. Även små bröst är bröst.

    1. Jag har inte stora bröst. Jag har små bröst. Därför kändes det fel att skriva som du föreslog. Men jag håller med dig om att också små bröst eller helt platta bröst är bröst. Såklart. Klantigt uttryckt av mig.

  32. Jeg syns du er kjempepen Clara 😉 Det har jeg alltid syntes. Dessuten digger jeg klærne dine. Og det er artig å se at vi har så lik stil og tankegang rundt klær, til tross for at vi har helt forskjellig kroppsfasong. Jeg har eplefasong og er bare 165 cm, men bruker alltid skjørt og kjoler med høyt liv som framhever midjen min. Og skal jeg ha jakke eller cardigan til er den alltid midjekort eller ca. samme lengde som skjørtet/kjolen. Jeg liker som deg også best å ha arm på kjolene, og jeg bruker også bevisst sko som får leggene mine til å virke lange. Og så lenge man følger disse gode rådene så vipps har man framhevet alt det gode og klart å gjemme bort det mindre gode. Takk for et kjempefint innlegg! Klem.

  33. Har samma kroppstyp som dig och börjar inse att jag inte kan använda alla slags kläder, typ lågt skurna jeans. Tack för detta inlägg, det var verkligen en ögonöppnare!

  34. Tack för ett inspirerande inlägg! Så härligt att du verkligen har hittat din egen stil och vågar köra på den fullt ut. Är själv nu 40+ och det var inte alls längesedan jag vågade mig på att ha kjol på jobbet och upptäckte att jag verkligen gillar det. Jobbar i en ganska mansdominerad miljö och stilen har nog påverkats ganska mycket av det, jeans, top och kavaj har varit min standarduniform i alla år trots att jag har en kroppsform lik din och knappast är bekväm i jeans. Nu ska det bli ändring! Man måste ju våga prova för att hitta vad det är man trivs i. Vem vet, nästa år kanske jag tar steget från svart pennkjol till blommig klänning..?

  35. Heja Clara! Din blogg är den bästa jag vet! Totalt ångestfri och gör mig bara glad och inspirerad, tack!

  36. Bra inlägg! Har samma figur som du, lång och bredaxlad men med lång rygg, klänningar med sydd midja är inget för mig då midjan hamnar på revbenen 🙂 .
    Det är skönt då man hittat sin stil, sedan så ändras kroppen med åren, jag har alltid haft tjocka ben med stora lår och vader, nu vid 50+ har låren krympt plötsligt och fettet samlas på magen! Det roliga med det är att jag gärna har jeans igen eftersom låren ryms och byxorna passar i midjan (tidigare glappade midjan då låren rymdes).
    Så kanske du hoppar i jeansen ännu i framtiden 🙂

  37. Vilket superintressant inlägg! Tack snälla för all inspiration, till en annan som också har breda höfter och breda axlar. 🙂

    Och två retoriska frågor du ställde i inlägget var så intressanta att de skulle jag gärna vilja läsa ett helt eget inlägg om:

    Hur kan jag få det här trånga rummet att se större ut?

    och

    Vilken modell på gardiner får takhöjden att öka?

    Speciellt den första frågan. Det vore underbart att få ta del av dina tankar och erfarenheter där i ett framtida blogginlägg! 🙂 <3

    Kram och tack för allt fint du gör och delar!

  38. Hehe, va olika man uppfattar sig själv! Jag har en kroppstyp som är väldigt lik din och har insett hur mkt jag gillar raka klänningar istället för tydligt markerad midja eftersom det liksom putar åt alla håll då, istället för ngt rakt som slätar ut hela figuren. Men när du skriver om att inte bli klappad på huvudet blir jag plötsligt sugen på ett par sandaler med lite klack, efter att ha valt bort det i många år pga 180 cm redan är ganska långt 🙂

  39. Hear, hear!
    Du skriver så otroligt bra!
    Utifrån dina texter känns det som att du funnit din röst, din plats och dig själv. En underbar förebild för oss andra kvinnor, helt enkelt!
    Ska genast anamma ditt tänkande kring kläder, för jag känner igen mig i det så väl. Har upptäckt att det är kläder som markerar midjan som gör att jag känner mig mer bekväm och vacker. (Samt trollar bort den där magen som gör sig påmind stup i kvarten av att vara uppblåst eller stor pga lite för mycket godis och för lite träning).

    Tack för en underbar blogg!

  40. Jag älskar också klänning och kjol MEN får lätt infanterield av lårskavet och måste därför alltid ha cykelbyxor under, vilket får mig att känna mig instängd och det gör mig också otroligt varm.

    Är du alltid barbent under klänning och kjol eller har du något bra tips för att motverka lårskavet?

  41. Jättebra och spännande inlägg!
    Tycker precis detta är så svårt!
    Är rätt ointresserad av kläder, hatar att shoppa (ångest!), ser inte vad jag passar i.
    Då jag tränar och tävlar en del i olika sporter känner jag mig mest hemma i sportkläder. Inte för att jag har en supervältränad kropp, för så ser jag inte ut även om det så klart syns att jag tränar, utan för att det är hemtamt, bekvämt, praktiskt.
    Så fort jag har vanliga kläder känns det liksom fel.
    Jag har rak figur med typ samma bröst-, midje- och höftmått. Alltid mage oavsett vikt.
    Svårt detta med kläder.
    Nu på med stallkläderna, där känner jag mig också bekväm!