Dag: 9 februari, 2020

9 februari, 2020

Jag har ett sånt lyckopirr i kroppen denna söndag. För idag har jag åkt slalom och det var första gången sedan lågstadiet. Jag har tänkt i flera år att jag skulle vilja börja åka utför igen – men tyvärr saknat självförtroende. Varit lite rädd och även tyckt att det är fånigt att vara dålig på något när man är vuxen och bor på en plats där “alla” kan åka utför.

Men nu hivade jag de farhågorna över bord. Är så glad att jag gjorde det för jag tjöt av glädje när jag tillslut vågade släppa efter och susa fram i backen.

Skrev ju vid nyår om att 2020 skulle bli mitt hälsoår. Och under årets första månad har det hänt saker med min hälsa. Började försiktigt åka längdskidor på jullovet. Första gången åkte jag bara 1,5 kilometer på skakiga ben. Nu åker jag ungefär 6 kilometer tre gånger i veckan. Passar på under dagtid när Ulf sover eller väldigt sent när Jakob hunnit hem från kvällsjobbet. Just längdskidor funkar jättebra med foglossningen medan promenader gör ont på en gång. Och redan efter några januaridagar med träning kom jag på mig själv med att börja längta ut i backen. Som igårkväll efter släktkalaset. Jag var seg och trött men istället för att sjunka ner i soffan tog jag mig ut i spåret och fick orken tillbaka. Samtidigt som jag fick uppleva fullmånens sken i skogen.

Den största skillnaden sedan jag började motionera märks dock inte på kroppen utan på psyket. Jag mår så otroligt mycket bättre mentalt. När jag tränar känner jag livsglädje och kraft susa genom hela kroppen. Ut i fingrarna, fötterna, magen. Det blir också tydligt att jag i mitt stillasittande liv lever så mycket i huvudet och bröskorgen. Där oro och ångest lätt bygger bo.

Jag som haft en del ångestproblem och tidigare varit deprimerad önskar verkligen att ALLA som lider av samma sak fick hjälp att skapa förutsättningar för att motionera. Kanske skulle någon uppleva samma lindring som jag gör?

Jag får dessutom så bra infall och ideer när jag motionerar. Som igår när jag åkte i månskenet. Glädjen pushade mig till att bestämma mig för att prova att åka slalom idag. Matlagsbarnen går nämligen skidskola i närmaste backe bara 20 minuter bort. Och medan Clara 2019 skulle låtit Jakob skjutsa barnen och själv stannat hemma och passat Ulf – valde Clara 2020 att göra tvärtom. Bästa beslutet! Och stärkande att känna att jag vågar utmana min rörelserädda, förtvinade kropp som vid den här tiden för ett år sedan gick inte ens kom upp i 500 steg om dagen.

Så. Nu kämpar jag vidare med mitt hälsoår. Lovar att hålla er uppdaterade på framsteg och bakslag.

Psst. Behöver du lite hjälp med träningsmotivationen? Ta ett råd från någon (alltså jag) som förvisso inte är den som lyckats hålla i med träningen längst – men är världsmästare på att börja om. Om och om och om igen. Jag ger mig inte! Läs om hur kvinnor i rörelse förändrar världen eller kanske bara mina bästa löptips som går att applicera på nästan all sorts motionsträning.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
9 februari, 2020

Vad kul att ni var många som gillade inlägget om städning. Det var oväntat jobbigt att skriva faktiskt. För städning och hygien är liksom känsligt? För kvinnor i alla fall. Städar man för lite är man äcklig. Städar man för mycket är man hysterisk. Tänker att det märktes på några kommentarer som kom. Någon var lite så här “vi har minsann bättre saker för oss än att städa sådär mycket” och andra som nästan var ursäktande för att de städar så sällan/slarvigt jämfört med oss.

Jag blev lika delar fascinerad och förtjust. Men också lite förskräckt. För när någon säger att de städar mer sällan än oss tänker jag inte att de är lortgrisar. Jag tänker att VI är lortgrisar! Vi dammsuger inte varje vecka för att vi är så himla renliga av oss. Utan för att om vi inte gör det så låter det som man gå på en grusgång när man går över köksgolvet. Vi skurar inte för att det är så himla härligt. Utan för att om vi inte skurar under köksbordet så fastnar man med strumporna och tar sig inte loss. Folk som städar sällan måste vara mycket renligare än vad vi är.

Det kom också några härliga kommentarer från folk som verkligen älskar att städa och njuter av att hålla rent. Som Hanna som drömmer om att få egentid med sina dammtrasor och en podd i lurarna. Önskar att jag också var sådan. Själv tycker jag att städning är en helt okej syssla, men kan såklart tänka mig tusen saker jag hellre gör.

Men min mormor Rut var likt Hanna en städälskare Hon var den mest ordningssamma, renliga människa jag träffat och gick ständigt an och skurade tak och blankade diskbänkar och bonade golv. När jag frågade mormor om hon inte tyckte att det var ansträngande med all städning tittade hon på mig oförstående. –Aldrig har jag tyckt att det var jobbigt att städa? Nej aldrig någonsin! Till saken hör att mormor storstädade hemma varje fredag för att ha fint till helgen – och varje måndag för att få rent efter helgen. Sedan var hon städerska på apotek under en herrans massa år. Lyfte och bar i alla tunga möbler. Gnodde i ett kör. Det var ett otroligt tungt arbete. Vilken himla kvinna! Beundrar henne gränslöst. Även om hon nog inte skulle beundrat nivån av renlighet just i mitt hem….

Hur som helst. Tack för att ni kommenterar så flitigt. Älskar att få dela högt och lågt med er som läser och i gengäld få en inblick i era liv!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.