Jag tar oftast tandborsten med mig ut i trädgården på kvällen. Istället för att stå inne och glo i spegeln går jag runt och tittar på allting medan jag borstar. Insuper.

Fast igår tog jag inte tandborsten utan kameran istället. För att föreviga.

Det regnade kraftigt på eftermiddagen för att plötsligt sola upp igen. Det är sånt väder som lockar fram dimmorna.

Regndropparna hängde på varje blomma och låg i varje skålformat blad.

Jakob sov sedan länge. Han börjar ofta arbeta med jordbruket redan vid sju på morgonen så han somnar alltid innan mig.

Man måste ha mörkläggningsgardiner om man ska sova. Så här ljust är det vid tolvtiden.

Aklejan har frösått sig och finns nu i varje rabatt i trädgården. Och i varje grusgång. Jag har inte hjärta att rensa bort något.

Vita blommor är vackrast i natten. Då lyser de som små stjärnor i dunklet.

Se bara på det här stjärnströsslet.

Verandan i nattljus. Med vågiga vemodiga rutor som gör världen utanför suddig och otydlig.

Sommarplanteringarna börjar äntligen ta sig. Regnet har förstört några petunior men glatt nästan alla andra sorter

Jag fick ett infall och påbörjade plantering av ett rödorangegult hörn på huset. Det behövdes. Som motvikt till allt ljuvt och skirt. Men det är inte färdigt ännu. Några växter står på vänt i skottkärran.

När jag sett mig mätt och doftat färdigt på allt grönt. Då smög jag in igen. Redo att göra kväll.