När putande, svankande, tightsklädda rumpor är ett stående inslag på sociala medier kan jag inte låta bli att minnas tillbaka till när jag la upp en bild på min rumpa i jeans. Det var 2013 och ledde till en jäkla internetstorm. Med bilden fick jag höra att jag ”reproducerade porrens ideal”. Låter fruktansvärt ju! Nyfiken på hur bilden såg ut?
Varsågoda:

HAHAHA. Tror knappt själv att det är sant? Detta KAN väl inte vara bilden som orsakade sånt rabalder? Jodå. This is it! Detta var bilden som fick folk att skriva inlägg där de tog avstånd från Underbaraclara. Och analyserade mitt bristande självförtroende och vad jag egentligen ville förmedla med mitt sexualiserade bildspråk…
För två – tre år sedan blev det istället rabalder för att jag berättade att jag brukade använda figurformande underkläder när jag står på scenen eller vill vara extra fin. Då hette det att folk blev besvikna, förtvivlade och kände sig lurade för att jag hade Spanx.
Det är ju inte jättelänge sedan dessa inlägg skrevs. Men det där hade aldrig hänt idag. Dels förändras ju samhället. Vad som upplevdes som utmanande och provocerande för tre år sedan är inte detsamma nu. Men dessutom har jag fått en mycket friare roll här på bloggen. Och det är ingenting som bara råkat ske av sig själv. Det är ett projekt som pågått i flera år. Att jag liksom armbågat mig till mer och mer utrymme. Vägrat beläggas med oket att vara en duktig förebild och istället bara tillåta mig att vara en helt vanlig kvinna.
När jag läser andra influencers kommentarsfält får jag andningssvårigheter. För det är så mycket skuldbeläggande från läsarna. Så mycket vädjande att dessa influencers ska göra si och göra så. Annars får läsaren ont i magen, känner sig dålig, osynlig eller vad det nu kan vara. Och jag tycker att det där bara ökar i förekomst. Kvinnor som ska diktera för andra kvinnor vad de får skriva om genom att ge dem dåligt samvete. Och värst är det faktiskt hos de influencers som genast backar i sina uttalanden. Det är som att ju mer man backar desto mer stryk får man? Ändå är backandet något som från samma läsares håll hela tiden sägs vara positivt.
”Kvinnor dikterar för andra kvinnor vad de får skriva om genom att ge dem dåligt samvete”
Men vet ni? Jag tycker att det här är en slags härskarteknik som utövas mot vissa influencers. För att hela tiden säga till någon att den är så ödmjuk och beredd att backa – det är ju att göra det omöjligt för den personen att göra annat. Även när den faktiskt tycker att den är i sin fulla rätt att bita tillbaka eller stå fast. Jag ser intelligenta, kompetenta kvinnor som fullkomligt kröker sig under orimliga krav. Och som en följd av det upplever hela sin tankevärld begränsad och förtryckt. Vilket i slutändan kanske gör att hon inte ens orkar eller vill fortsätta publicera sig.
Jag har fått skit genom åren för att jag svarar snäsigt eller otrevligt på kommentarer. Och det stämmer. Jag svarar så. På snäsiga eller otrevliga kommentarer. Det konstiga är bara att det som kvinna på sociala medier är ett tabu? Och det är klart att man ska vara öppen för att man kan ha fel och behöver ta in andra perspektiv. Men om man är övertygad om att man har rätt? Att man är grundad i sin åsikt och inte behöver överge den vid första bästa mothugg? Är det inte ärligare och rimligare att stå fast då? Vad är det för bisarrt kvinnoidéal vi skapat då den styrkan anses vara en dålig egenskap?
”Men om man är övertygad om att man har rätt – är det inte ärligare och rimligare att stå fast då?”
Jag vet jag att vissa också tycker att jag är arrogant. För att jag skrivit många drastiska, raljerande texter genom åren och sedan inte backat från vad jag skrivit. Men jag är så glad för att jag tagit alla dessa strider. Att jag fortsatt skriva texter som vänt halva läsarskaran mot mig. Varför? Jo för att jag varje gång armbågat fram lite mer rörelseutrymme åt mig själv. Visst har det fallit bort följare som blivit sura på mig. Men det har tillkommit nya istället. Folk som har ett öppnare, mer tolerant sinne för vem jag är.
Paradoxalt nog verkar det som att min vilja att stå ut med konflikt här har minskat konfliktnivån på bloggen och instagram avsevärt. Som en följd har bloggandet bara blivit roligare med åren. Mindre krav, mer lust och bättre kontakt med er som läser. Jag får nästan aldrig några taskiga nålstick eller elaka kommentarer längre. Jag har helt enkelt makat åt mig mer rörelseutrymme.
Och det gjorde ont. Och folk blev arga. Men det är alltid värt att bråka för att kunna få luft.
(Här kan du förresten läsa vad jag svarade på jeansrumpe-gate, spanx-gate och vad jag tidigare skrivit om dålig stämning på bloggen)
108 svar
Heja Clara!!!!
Så sant! Jag följer både Ebba von Sydow och Elsa Billgren som får så mycket skit och som backar direkt, förklarar och ber om ursäkt. Tror precis som du att det gör att läsarna tror att de kan diktera villkoren för hur de får skriva och vara. Som kontrast följer jag både dig och Malin Wollin, som ingen av er har denna följsamhet, vilket jag tycker är uppfriskande.
Tänkte precis skriva samma! Nu är det jag som ”får ont i magen” av att se Elsa Billgren ständigt tvingas att backa och ursäkta sig för att ha ”gjort någon besviken”. Sen blir det beröm på det. Sjukt ju! Man behöver väl inte hålla med alla om precis allt hela tiden, det är okej att tycka olika. Det är också okej att sitta med den känslan utan att skriva kränkta och tillrättavisande kommentarer till diverse influencers…
Heja Clara! Detta är bra feminism! Att kvinnor står för vad vi tycker och står för att vi är starka! Välskrivet oxå!
Tack för att du orkar. Tack för att du står fast vid dina åsikter. Det är det som gör den här bloggen levande, genuin och trovärdig. Heja Clara!
Detta är en av anledningarna det är så skönt att läsa din blogg. Du tar för dig och vågar stå för dig! Heja!
Du som vägrar backa framstår som mycket mer genuin vilket håller längst!
Jag har inte läst hela inlägget, men gör ett inhopp ändå. Min nioåring har sådan vånda varje morgon, för att vara – jag måste använda ordet snygg – inför skoldagen. Rädd för att killarna ska kommentera. Tycka att håret är för fluffigt eller byxorna får henne att se tjock ut. Rätt eller fel med kroppar som på olika sätt exponeras på internet, men det är våra barn som betalar priset för allt. Nu är vårt jobb som föräldrar att ingjuta ännu mer självförtroende och positiv självkänsla för att det inte ska spela någon roll vad andra tycker och tänker. Men det är som att simma motströms.
Här kan man ju dock fundera på om detta löses genom att kräva av instagramprofiler att de ska sluta visa upp snyggbilder?
När de som gör att en instagramprofil har 100 000 följare istället för 100 faktiskt är för att de som får följare, de vi väljer att klicka ”följ” på, är just de som visar upp snygga, snygga kroppar, kläder och hem.
Jag tror tyvärr problemet är djupare att att influencers är utseendefixerade. Det är att vi själv, hela samhället, är utseendefixerade. Och då kanske det vi måste ändra på är just oss själva. Samt lära oss att hantera det (t ex genom att reglera sitt flöde, hantera själva känslorna eller bygga sjävfötroende).
Jag tror helt enkelt inte det finns någon annan väg.
Så otroligt sorgligt, särskilt när man själv har döttrar som måste växa upp i det. 9-åringar som måste bry sig om hur de ser ut, som påverkas så otroligt mycket av reklam och olika influerare. Det är konstigt det där, att reklam inte får riktas till barn hur som helst, men för influerare gäller inga regler? Läste om ett föräldrapar som driver ett instakonto åt sin 13åriga dotter där hon postar nästan uteslutande reklam riktat mot barn (25 av 33 inlägg bar reklam). Inte konstigt att barnen känner av pressen då. För att inte tala om det något tveksamma i att använda sitt barn så för att tjäna pengar. Men det är väl en annan diskussion. (Och för att förtydliga menar jag alltså det föräldraparet med det instakontot, ingen annan).
Usch vad hemskt!
Jag är 34 år och kämpar varje dag med att gilla min kropp också. Jag tror tyvärr majoriteten av alla kvinnor gör det vilket är fruktansvärt. Varför ska mitt människovärde ligga i hur jag ser ut?
Det som irriterar mig mycket är äldre influencers (typ 25+ hehe) som använder typ botox, fillers eller gör operationer. Jag känner själv att jag hela tiden måste påminna mig om att mina streck i pannan är normala för min ålder. Men hela tiden matas jag av 40+ utan en rynka i ansiktet? Hur ska barnen då kunna skilja på verklighet och fiktion?
Jag kan inte förstå hur man ska kunna stå rakryggad framför sina barn och säga att man duger som man är (men såklart utan rynkor, celluliter eller annat ”hemskt”). Det är hyckleri!
För min egen del känner jag att jag mår bra av att se flöden av ”normala” kroppar. Alltså alla storlekar och modeller, och åldrar. Jag önskar mer sånt inför framtiden.
Heja ! Det är ju ingen tröst nu för dej och andra pågrälade, men tillslut bliir det lugnt , typ när en är 75 år, då bryr sej ingen, och en själv struntar högaktningsfullt i mycket..Det kan jag säja som är 75, hälsar tanten från Åland!
Heja dig Ann-Britt!
Jag vet precis vad du menar, Ann-Britt. När jag fyllde 60 slutade jag bry mig. Tänkte att nu slutar jag att försöka spela normal och anpassa mig; nu är jag som jag är och om det är någon som tycker att jag är konstig eller för mycket så är det deras problem. Och det har gått utmärkt. Mina vänner kände ju mig redan så de har nog inte märkt någon skillnad, och vad övriga beträffar så varken vet jag eller bryr mig faktiskt. För övrigt har jag alltid tänkt att när jag blir gammal så ska jag bli riktigt excentrisk. Men eftersom jag inte anser mig gammal ännu så har jag inte börjat med det projektet ännu. 🙂
Klokskapet❤️
Så sant! Är så glad att jag får läsa dina välskrivna, tankeväckande, roliga och viktiga texter.
Du, alltså. Så jäkla bra! Heja dig, Clara! En förebild.
Kram från Emmeli i höga kusten, du vet 😉
Alltför ofta tycker jag att feminism används som något att slå andra kvinnor i huvudet med i sociala medier. Den blir bara ytterligare ett krav att leva upp till. Förutom smal, vacker, snäll, god mor osv ska en kvinna också vara en BRA FEMINIST. Vilket kan vara jäkligt svårt när vi lever i ett patriarkalt samhälle.
Och på så vis går ”feminister” i stället patriarkatets ärenden och vänder kvinnor mot varandra och trycker ner varandra i stället för att stötta och lyfta. Vilket ju är själva meningen med feminism egentligen.
Håller i n t e med alls. Sådär var det på 90-talet. Nu är vi systrar som stöttar. Allt är bättre❤️
Min kommentar var till Elin, inte till Clara.
Kram Anna
Hear hear!
Ja det är bra Clara!! Du är en förebild, just för att du vägrar vara en duktig förebild men ärlig mot dig själv. Det ger även andra mer rörelseutrymme! Tack. 🙂
Tack Clara för de kloka orden! Bra skrivet!
Mycket märkligt med tidigare upprörda kommentarer, som till jeansbilden. Så skönt att det ändrat sig. Har tänkt på att det är ett snällare kommentarsfält men tänkt att det beror på att det nog rensas mer vad som får publiceras. Toppen om det inte bara är det. Har man inget snällt att säga kan man lika bra vara tyst. (Något konstruktivt är ju en sak.)
Vilken klok text, som att öppna ett fönster och vädra. Håller med fullständigt, många bloggkommentarer är riktigt obehagliga. Kan en kvinna inte bara få vara.
Allt gott!
Bara massa pepp till dig från mig! 🙂 älskar att du är rättfram och rak och inte viker dig, känns mer äkta.
Så JÄDRA bra och viktig viktig viktig text.
Tack för det här inlägget!
Jag uppskattar tanken på att låta människor vara människor. Inte perfekta idoler.
Alltså du, Clara. Klokskapen. Briljansen. Tänkvärdheten. Älsk på alltsammans ❤
Man måste ta sin plats, annars blir man påtrampad!
Stå på dig, annars gör någon annan det:)
Tack för en bra text Clara. Vi är så olika du och jag, fast sen är vi så lika också. Jag skulle aldrig palla bråka för luft. Då går jag hellre någon annanstans och andas. Det är inget jag skäms för att inte vilja kämpa för basala behov. All cred till dig som orkat.
Jag funderar också så mycket över det där med åsikter. Att vägra böja sig för dem som ej håller med. Personligen så kan jag inte det. För hur gör det mig då annorlunda än den som röstar främlingsfientligt och vägrar se något annat? Eller den som anser att kvinnor ska vara på en sida och män på den andra? Om vi båda ska stå där med oböjda stolta åsikter så blir åsikterna aldrig en diskussion. Är inte det hela poängen med åsikter, att höra vad den andra har att säga, att mötas MEN ändå ha kvar rätten att skiljas. Annars kan man ju nästan hålla sig till facklitteratur.
Nu är det ju inte samma sak som att ha åsikter om dina underkläder eller hur du väljer att visa din kropp. Det är ditt. Dem som lämnar åsikter om det kan du ju spola ned i valfritt avlopp.
Intressant kommentar! Det här ju nästan blivit lite av en norm idag, det där att stå på sig i diskussioner och aldrig lyssna/ta in vad någon annan hävdar. Som du skriver blir det ju då en icke-diskussion och man lär sig ju inget heller. Sen kanske många tar till sig men inte erkänner det där och då? Kan ju vara svårt när man drivit en linje att plötsligt ändra sig. Men det är ju det fina, om man kan ta till sig och ändra sig. Tänkvärt skrivet av dig! Och precis som du skriver, generellt alltså, inte när det gäller andras kroppar osv.
Jag tycker verkligen att en diskussion är ett givande och tagande och har man redan låst fast sig i sin åsikt så är det ju ingen diskussion. Det blir fort ointressant. Men om man själv skriver ett inlägg, gör ett uttalande eller formulerar en tanke om något man känner är sant. Då måste man ju kunna få hålla kvar i den även om folk tycker annorlunda. Jag behöver inte tvinga över dig på min sida. Och du behöver inte tvinga över mig. Det är okej att känna och tycka olika. Man måste inte backa för att vara en rimlig kvinna på internet. Men det tror jag iofs inte heller var det du menade 🙂
All heder till dig Clara! ❤
Fy farao vad bra skrivet! Mitt i prick. Älskar din blogg, min absoluta njutblogg. Kan ibland hålla mig ifrån att kika in här på några dagar så jag kan få njuta av flera inlägg. Så mycket feel good och nostalgi ifrån barndommen. Som att bli kramad av morsan, så är det när jag läser din blogg.
När dina inlägg innehåller överraskningar som jag inte är beredd på, som inte passar in i den bild jag målat upp av dig; det fräschar upp. Och så får jag ge mig själv en knäpp på näsan för att jag stoppat in dig i att fack du inte hörde till. För min del är det skönt att ibland läsa inlägg där jag inte håller med, kommentarerna brukar också vara intressanta då och ofta får jag bredare perspektiv på saker. Så att jag förstår hur andra tänker, men inte nödvändigtvis ändrar min ståndpunkt. Tack för att du utmanar och bjuder in till diskussioner i god ton!
Men var kommer detta ifrån egentligen? Varför känner sig folk berättigade att ha en åsikt om precis allt och alla? Blir man kanske så familjär med profiler i sociala medier att man tycker sig ha rätt att uppfostra? Håller inte profilen med en om det ena eller det andra finns det ju tusen till! Så skönt att du har en sund inställning till följare som väljer att lämna. Jag hade känt en sån otrolig stress av alla dessa röster hela tiden. Ska man inte slippa det som vuxen människa?
Det är väl för att man kan vara anonym? Internet är på många sätt både det bästa och det värsta som uppfunnits.
Just denna anonymitet ger utrymme för så mycket jävla elände rent ut sagt.
Så bra Clara! Du är den influenser jag följt längst, drygt 13 år, och som jag läst i princip varje inlägg med och som jag genuint uppskattar att följa. Och jag tror det är just därför att du är dig själv och delar med dig av tankar, känslor och vardagen utan något påklistrat. Det känns genuint, äkta och helt enkelt så det är att vara människa! Tack så otroligt mycket för att du är du, helt fantastisk att följa!
Oj Clara du är bara så bäst. Hoppas du orkar fortsätta din blogg så länge jag kan läsa den. Blir så glad åt dina texter och bilder. Låt ingen slå ner dej
, du är så klok.
Hälsningar A-M H i sydvästra Finland
Jag tänker att också att du just har stått fast, visat vad du tycker, och inte backat har gjort att du ju känts ärlig och att man hela tiden ”vet vad man får”. Alltså, det är inte lönt att någon hoppar på dig, ger elaka och otrevliga kommentarer – för alla vi som har varit här länge, har just stannat kvar för att vi ”vet vad vi får”. (Därmed inte sagt att det är förutsägbart och tråkigt – tvärtom! Och när du någon gång har ändrat åsikt, som t.ex. ang hårförlängningarna, så upplever jag det som att du gjorde det på ett ärligt sätt. Du hade helt enkelt fått mer info, lärt dig mer, och då ändrat åsikt, vilket vi ju alla förhoppningsvis gör då och då i livet. Du ”låtsades” inte att du hade tänkt så hela tiden – vilket jag upplever att en del andra influencers gör). Samma sak med de sponsrade inläggen, de känns verkligen som att de märkena/varorna passar dig, att du har tänkt igenom och gör det ärligt.
Grym blogg! Har hängt här sen ni köpte huset – även om stilen i huset är låååångt ifrån min personliga, modernt minimalistiska stil, så fullkomligt ÄLSKAR jag hur huset och trädgården ser ut nu. Stilen är så mysig och vacker!
Åh, hårförlängningsgate!! Jag tyckte att det var så jävla underbart att Clara i månader njöt av sitt svallande hår och sen, ställd inför faktumet att håret kom från fattiga utnyttjade människor inte gjorde en snyft-pudling utan istället blev vrålarg och slet av förlängningarna med aceton! Herregud vad jag önskar att jag kunde få sitta och svära och rya med Clara ibland….
Hejja dig! Så bra skrivet och klokt resonerat. Och dessutom väldigt skönt att din strategi verkar ha fungerat, även om det inte kommit utan motstånd.
Jag gillar att du inte backar av hela tiden, det känns tryggare för mig som läsare (även om jag inte är ute efter trygghet genom en blogg och inte vill diktera något om hur du ska bete dig :)). Hade just idag en diskussion på jobbet om att det ofta inte hjälper att förändra saker för att någon eller några vill ha det på ett annat sätt (om man inte ser att man gör fel), de som inte är nöjda kommer ändå inte att bli det. Liknande iakttagelse som du gjort i influencervärlden.
Tack för att du fortsätter skriva som du vill.
Glöm ej när du skrev ett inlägg om att klämma ner sig i jeans och vissa gick i taket…
Men hur som helst. Tack för att du gör utrymme för dig själv! Uppskattar verkligen denna lite mindre undfallande och ”kaxigare” ton som jag märker att du och Sandra Beijer jobbar med på senare tid. Låt inte de som helst tiden vill begränsa få bestämma.
Jag tycker ibland du resonerar helt uppåt väggarna men jag vill inte att du ska ”tystas” för det. Tvärtom är det att det finns lite svängrum som gör att det blir intressant. Plus att människor har RÄTT att få ha det. Skulle snarare säga att du kan brasklappa lite mindre, för min del.
Sen är det ju märkligt att folk blir så upprörda när det förekommer uppenbart tradtionellt ”utseende”, smink och fix på den här bloggen för man förväntar sig minsann inte att du är ”sån”. Som om de här vore en blogg utan filter, där, där man visar upp stökig vardag och struntar i hur värdsliga ting? Det här är ju en blogg med megamycket filter och nästan uteslutande snyggbilder på allt från inredning till kläder. Visst att det är andra ideal än många andra influencers, men det är fortfarande fix och snyggt hela tiden. Jag tänker att det snarare måste bidra till att sätta en hög standard om man går runt och inbillar sig att det som visas upp här är ofilterart, osminkat, jag-bryr-mig-inte-om-utseende? Från någon som gärna kör klackskor, klänning och smink hemma på gården?
Du är Sveriges grymmaste bloggare by far!! Fortsätt med det du gör, så inspirerande. Glad fredag!!
Heja dig! Tycker din blogg är väldigt bra. Dels gillar jag din inredningsstil, dels er livsstil men kanske mest för att du är ärlig och rak i hur du skriver, att du skriver så blandade inlägg och att du är vanlig. Så heja dig!
Det var hmm…intressant när du skrev att barnlösa borde offra sig och ta kollektivt självmord eftersom de var mindre värda än de som har familj. Det rörde också upp en del känslor. Vilket jag kunde förstå…
Som jag minns det skrevs detta med en rejäl nypa ironi 🙂
Tror nog du missförstod poängen i den texten rätt rejält
…Och jag älskar att du klarar av att stå på dig och inte låter dig trampas på! Det vill jag ha mer av i mitt eget liv också. Ta ingen skit liksom! 💪 (samtidigt som en bör kunna inse sina fel och brister och backa om man inser att man verkligen gjort något fel!) ♡
Väldigt klok och uppdaterad text, dessutom jäklig snygg rumpa i det äldre inlägget.
Vill bara försvara Ebba von Sydow som någon klagade på. Jag tycker i n t e att hon viker ner sig.
Kram
Vill bara förtydliga att jag inte ”klagade” på Ebba (eller Elsa). Tycker att hon är underbar. Men önskar att hon slapp försvara sitt liv så mycket som hon behöver idag. Och tror att ett sätt att slippa det i framtiden vore att vara tuffare, eller helt enkelt att bara ignorera vissa kommentarer. Inte för att jag skulle göra det bättre själv, mespropp som jag är. 🙂
Åh, jag tycker precis tvärtom. Tycker Ebba von Sydow verkar så otroligt orolig och nervös över hur hon framställs, och söker uppskattning och bekräftelse från läsare, och sen snurrar in sig i massa olika argument och ursäkter osv. Det är då det lämnar massa utrymme för människor att hoppa på och börja klaga och kräva grejer.
Jag menar inte alls att det är hennes fel att hon får såna kommentarer, men tänker att Claras självsäkra attityd och tydliga ståndpunkt utan ursäkter gör att det känns mer lönlöst för läsare att hålla på och klaga, de får liksom ingen reaktion från Clara.
Däremot tycker jag influensers ofta är otroligt dåliga på att ta till sig relevant kritik. De kan få 10 relevanta (artiga men kritiska) kommentarer, och kanske 1-2 elaka, och så blir allt fokus på de har elaka och de svarar aldrig på den relevanta kritiken.
Stötta varandra för f-n!!! Klaga på någon snubbe och inte på Ebba🙄
Till Lea var min kommentar😃
Bra Clara!
Jag hörde Micke Tornving säga en gång: Älskad av alla, respekterad av ingen.
Så sant!
Kram från en lång och trogen följare❤️
Det som inte synkar med mig (om det mot förmodan skulle vara så) scrollar jag förbi.
Stå på dig!!!!!!
Härligt inlägg!
Jag tycker det är hur lätt som helst.
1. Jag läser bara de bloggar som intresserar mig.
2. Är det något på bloggen som inte är för mig/ Inte intresserar mig scrollar jag bara ned.
Lätt som en plätt! 😊
👏👏👏👏👏
Jag är ganska ny att läsa bloggar men har verkligen tänkt på att du och din blogg sticker ut på det här sättet. Uppfriskande, klokt, feministiskt och vuxet! Jag tror på det du gör.
Jag tror att just sättet att bemöta kritik i den här bloggen gör att inte kommer fram så mycket kritiska synpunkter. Jag upplever inte att det finns utrymme till diskussion om grejer och då känns det heller inte relevant att ta upp. Gillar och läser bloggen för inspiration kring inredning och matlagning och alla fantastiska foton! 🙂
Jag upplever att det finns utrymme för diskussion här. Men diskussion är inte samma som att trycka ner och knäppa varandra på näsan. Jag älskar bloggen för inredning och vackra bilder, men framförallt älskar jag de fantastiska intelligenta analyser som du skriver Clara! Så glad att du står upp för dig. Du har varit och är en förebild för mig när det kommer till just det du skrivit ovan!
Heja dig!
Så jäkla bra, Clara! Jag håller på dig, och är övertygad om att du har valt rätt sätt att bemöta dina läsares kommentarer. Du får respekt på detta sätt!
Roligt att den bilden kunde orsaka så mycket rabalder, i alla fall så här i efterhand! Kanske inte just där och då!
Jag håller verkligen med dig om det du skriver! Jag upphör aldrig att förvånas över att vettet verkar ”åka ut” ur vissa personer när dom sitter dolda bakom en skärm! Jag hoppas vi tillsammans kan hjälpa till på olika sätt att få bort det med tiden.
Ha en fin kväll!!
//Berith
Alltså jag skrattar så mycket åt att den bilden orsakade storm. Det är verkligen bara en helt vanlig jeans-rumpa. Folk skulle bara vetat vilka bilder som skulle läggas upp år senare haha.
Största problemet med nätet är väl egentligen att folk har svårt att se att andra inte delar samma åsikter som sig själv. Jag upplever liksom att det finns saker för vissa att hugga på kring precis allting. Som en vän som berättade hur någon delat en bild på en hund i sele i en soffa. Folk var helt rabiata och tyckte synd om hunden som fick ha sele inomhus…
Men vad vet de egentligen om _varför?_ Det är precis som folk som gnäller på personer med barnvagn som går och tittar i sin telefon, eller gör det en stund vid barnparken. ”VILKEN skitförälder”. Men det är 5 minuter av en människas liv vi ser, en liten stund i någons vardag. Vad vet vi om vad denna förälder gjort före eller efter vi såg dem? Kanske denna förälder leker med sina barn från de går upp tills de lägger sig. Kanske denna förälder tittar i sin telefon en kort stund bara för att ge sig själv lite egentid när barnen ändå har roligt/sover i vagnen. Man ska vara försiktig med att döma någons val och vardag, alla har vi ett liv vi själva har rätt att leva, forma och utveckla. Du gör helt rätt i att riva ifrån och stå för det du gör!
Word! 🙌
Ett av flera underbara saker med din blogg är just hur du lyfter fram dina åsikter och sedan står för dem. Det gör att jag känner mig stärkt i att själv våga ha åsikter och stå för dem!
Det är inte alltid så lätt att strunta i vad folk tycker, men på nåt vis så tycker att jag fått mer och mer, kanske med ålder och erfarenhet eller mors-instinkter, av det där som mamma kallade ”skinn på näsan”…
Tack för att du är du och skriver så bra om det!
Av just den anledningen känner jag bara lugn när jag surfar in på din blogg. Jag har börjat känna en viss stress när jag går in på andras bloggar eftersom kritiska kommentar får ta så mycket plats. När jag läser en blogg vill jag ta del av bloggarens värld, inte av de andra läsarnas värld. Bra skrivet!
Ja tycker inte det är så svart eller vitt – att man måste välja väg och det sen definierar en – håller fast vid sina åsikter, eller vara den som ändrar sig.
Jag respekterar båda valen. Vilken styrka att lyssna, ta in och VÅGA ändra åsikt. Den är inte lätt och handlar inte om att vara svag. Att stå fast vid sina åsikter när folk är på en, är ju också styrka! Det kluriga är att hitta den balansen. Nyanserna gör oss människor. Inte att hålla fast i en ståndpunkt och aldrig lämna.
Jag har slutat lyfta mina tankar här, just för att det aldrig uppskattas att tycka annorlunda. Det känns som att en annan åsikt, upplevs som ett påhopp här. Det finns såklart dumheter som skrivits. Ja jisses. Men tystar man alla, så kan goda funderingar, nya perspektiv tappas bort. För visst är vi smarta på egen hand, men vad vi lär oss av varandra!
Visst kan det krävas mod att lyssna och ändra åsikt. Men jag upplever också att det blivit en utväg för att slippa konflikt. Och en ganska klassisk sådan för kvinnor som alltid förväntas vara tillmötesgående och släta över dålig stämning. Nu får kvinnor som backar beröm. Samtidigt som de vid nästa tillfälle får ännu mer kritik. Och förväntas backa ännu mer. Samtidigt gör de ju då alla som höll med dem första gången besvikna – eftersom de så snabbt övergav sin första hållning. Du hör ju hur snabbt man trasslar in sig om man inte har någon slags inre kompass och känsla och vågar lita på den.
Jag funderar på varför det upplevs så obehagligt när den man pratat med inte omedelbart närmar sig ens egna åsikter? Som det här svaret jag nu ger. Kanske framstår jag som otrevlig för att jag fortsätter vidhålla min ståndpunkt? Kanske känner du återigen att det ”aldrig uppskattas när man tycker olika här”? Eller så är det just det här som är att få tycka olika? Jag behöver inte ändra åsikt. Du behöver inte ändra åsikt. Vi kan prata och ingen behöver backa. Två saker och två motsatta upplevelse kanske kan vara sanna samtidigt?
Jag håller med dig i det du skriver här. Och just att det inte finns ett rätt svar, för varje situation, gör det komplext. Det är inte alltid lätt att veta. Och ödmjukhet är inte en negativ eller svag sida. Vi får inte förminska den egenskapen. Eller att stå upp för sig själv. Balansen däremellan.
Ibland håller jag inte med mig själv för fasiken. Känslor som leder rätt väg eller bara in i envishet.
Det är precis som du skriver, om någon säger en annan åsikt så betyder inte det ett mothugg eller negativ kritik. Nyanserna i text är ibland svåra att läsa in. Det gäller både läsare och för dig. Om du vill få diskussion och utbyte av olika åsikter.
Allt beror ju på var någonstans betraktarens ”öga”/ perspektiv är/sitter. Jag tänker faktiskt precis så. Bildligt förklarat, om jag står framför ditt hus och säger att jag ser en vacker veranda medan någon annan står på andra sidan huset och blir sur och säger att jag far med osanning eftersom det inte alls finns någon veranda…Så tänker jag det är om det mesta. Vi människor ser olika saker utifrån olika perspektiv därför finns det ingen anledning att ”tjafsa och som en del gör näthata ” Nej, jag tänker mer ..Jaha ser du det så ok, jag håller kanske inte med men förstår att du /andra ser saker från en annan ”vinkel” av huset. Tänker mer att ”om vi lägger ihop kunskap, lyssnar och försöker förstå” får vi en bättre helhetsbild av tillvaron.
Måste tillägga att jag har (och presens) absolut hoppat på andras åsikter på aggressiva och fula sätt, har eg mkt svårt för detta med att folk tycker olika. Känner alltid det måste finnas ett RÄTT. Jobbar på det dock. Ville PS:a pga kändes nästan som jag ljög om att jag endast är make love not war med folks åsikter.
Känner för att svara här också pga känner igen mig och har lite tankar. Ber om ursäkt på förhand pga trött.
När jag säger en åsikt och hör en annans motsatta åsikt så känner jag ofta att happ, det var det. Jag känner sällan att jag behöver säga min åsikt igen, eller säga att vi är olika. Tydligen är vi det! Att säga att man är olika känns också som ett sätt att släta över faktumet att man tycker man har rätt och den andre är dum i huvudet. Det kan också vara så att någon säger sin åsikt och jag håller inte med, men eftersom jag vet att det hela kommer landa i att vi ju tycker olika så känner jag inte att det är lönt att säga min åsikt. Varför? För att hävda mig? Ibland blir jag irriterad på att folk ska säga vad de tycker som svar på när jag säger vad jag tycker – om det inte är framlagt som ett diskussionsämne givetvis. Räcker det inte med en persons åsikter lix. Ska allas åsikter vädras som vore det ett himla val. Men det kanske är så normala konversationer ska gå till, typ ngn säger jag älskar filmen och ngn annan säger jag hatar den och så ska man slåss om det. Ja ko det är väl så. Men ibland blir jag trött. Kan man inte bara lyssna ist ibland? Bara lyssna på ngn annans åsikt och inte säga ett jävla skit.
Fast ofta när jag stör mig har det snarare att göra med att folk har så dåliga skäl för sina åsikter, än att de tycker som de tycker. Jag menar visst hata du Bröderna Karamazov men tramsa inte med det. Själva det annorlunda tyckande är verkligen okej och då pratar vi mkt högt till tak för min del, men när det ska läggas fram dumma skäl blir det svårt. Hellre inga skäl än dumma skäl. Hellre ngn som säger: det känns bara dåligt, än ngn som försöker rationalisera och failar. När jag tänker att jag kan säga ngt om det där dåliga skälet så blir tolkningen att jag försöker ändra personens åsikt men inte alls! Snarare belysa att just det skälet är inte ett bra skäl. Och är det en åsikt som inte har skäl man kan sas ifrågasätta dvs en ren åsikt utan någon korrelation till en verklighet utanför subjektet i princip, ja då förstår jag inte vad jag ska säga annat än, aha okej. Intresseklubben antecknar.
Nä. Men nästan ibland alltså.
Jag förstår vad du menar Anna. Jag fick en gång ett snäsigt svar av Clara på något som inte var menat som en elak kommentar (kommer inte längre ihåg vad det handlade om) men jag blev verkligen förvånad. 🤷🏼♀️
Är du säker på att jag menade att vara snäsig då Nina? Jag menar – om jag lyckades missförstå din kommentar kanske du också missförstod mitt svar? Att uppfatta nyanser i text ÄR svårt. Och det går såklart åt båda hållen. Glad dock att du verkar ha skinn på näsan nog att ha stannat kvar här trots intermezzot 😉 <3
Ja, undra egentligen hur många inlägg och kommentarer i sociala medier-sfären som egentligen inte bara handlar om att vi har svårt att uttrycka oss i skrift, och svårt att tolka andras skrift, inte ordmässigt men att vi lägger på positiva/negativa känslor/filter på det som skrivs. (Och därmed inte sagt att det inte finns direkt negativa kommentarer!) Och att vi ofta faktiskt tolkar både frågor/funderingar/resonemang som något negativt/kritiskt/ifrågasättande…. 🤔
Jag verkligen älskar dig för just allt det där, att du lägger upp rump-bild, bakar bullar, är vass, är härlig och armbågar dig utav bara tusan! Jag ÄLSKAR! Det är så grymt befriande, du hjälper till att ge andra tillåtelse att bara vara kvinnor rätt upp och ned. För det är fan inte lätt ibland, precis som du skriver.
Jag har följt dig så länge och tyckt om alla svängar du tagit, när andra kommenterat huruvida du varit präktig, förordat gammeldags kvinnoideal med husmorssysslor, duktig etc har jag bara känt ”Ja, och så där önskar jag också få vara; göra som jag trivs med och ge fan i resten”. <3
Hoppas att du bloggar till du är 98, minst! Jag kommer hänga med. 😀
Heja Clara! Detta är en av anledningarna till att jag följer din blogg!
Heja dig! Så himla bra skrivet. Och vilken strong resa du gjort.
Heja dig, Clara! Verkligen. Har alltid känt stor respekt för dig just pga detta. Och det är inspirerande och förlösande.
Så bra skrivet! Och applicerbart på alla sociala medier oavsett om man är bloggare eller bara hänger i vissa grupper. T.ex. vill några mammor i min sons födelsegrupp på Facebook inte att man nämner att barnet ska få syskon för det ger dem ångest för att de inte kan få syskon och då vill inte de vara med i gruppen längre. Kämpade själv med att få sonen i tre år, blev till via IVF. Så jag förstår att de kan känna sig ledsna. Vad jag inte förstår är den självcentrerade världsbilden de har där de anser att deras rätt att stänga ute obehagliga påminnelser om det svåra i livet går före andras rätt att säga och tänka fritt på sociala medier. Så lättkränkta att vi tvingar andra till tystnad om för dem lyckliga och viktiga saker får vi inte vara. Då hamnar vi snart i ett samhälle där man inte får säga något alls och det är långt mycket värre för vårt välmående än att då och då läsa saker som gör oss arga eller ledsna. Finns så många lättkränkta individer som försöker diktera vad man får säga, hur man får säga det och när man får säga det att jag ibland vill ställa mig upp och skrika: YTTRANDEFRIHET!
Yttrandefrihet är något av det viktigaste vi har. Så många som inte förstår varför. Så många som inte förstår att en munkavel är en munkavel och alltid farlig för demokratin (och välmåendetJ även om det bara handlar om att visa respekt i en facebook grupp genom att inte prata om eventuella syskon. För det börjar med att man accepterar tystnad för allas trevnad och slutar med att vi inget får säga ens när det verkligen behövs.
WORD👍
Har inte följt din blogg så länge, ett år kanske(?) men du ger verkligen INTE ett arrogant intryck. Däremot intrycket av att våga vara kvinna OCH dig själv, och det är vackert, och stort och modigt, för ja, vi kvinnor är så otroligt granskade, av alla. Så när du är som du är på bloggen; snäsig, glad, ledsen, förbannad, nyfiken, så är du inget annat än en stor förebild för ALLA, oavsett om alla förstår det eller inte. Kram och heja dig, Clara! Du behövs!
Du är ett geni, älskar att du finns!
Saknar er podd Clara. Kommer den tillbaka i höst? Hoppas på ett lantis cultural-appropriation avsnitt!! <3
Jag är så glad över att du står på dig och armbågar dig fram. Flera gånger då du gjort just det, har jag själv känt att det även är något jag ska våga göra! Om jag blivit påhoppad av folk för något jag sagt eller gjort, som jag känner mig övertygad om att jag har rätt i, så har jag oftast ändå backat och bett om ursäkt i yngre dagar. Men genom att följa din blogg, och därmed sett de gånger då du stått på dig, så har jag vågat stå på mig också!
Genom att vara dig själv, är du en väldigt god förebild Clara.
Tack för allt <3
Word !
Heja dig och hoppas du kan inspirera andra att våga ta plats!
Och jag hoppas att ALLA Petronellor som ska predika för andra rannsakar sig själva istället, varför tar de så lätt vid sig av andra sätt av vara eller leva?
Word! <3
Jag tror, som många andra här ovan, att just detta att du står för dina åsikter och för det du väljer att publicera, ger dig trovärdighet. Det visar att du har integritet. Själv är jag en konflikträdd och finkänslig person. Det är en egenskap som jag tycker om hos mig själv samtidigt som jag önskar att jag vågade vara lite mer rak ibland. Det är lätt att tappa bort sig själv lite grann när man vill hålla sams med alla. I mina vardagsrelationer gillar jag inte när andra framhävdar sin åsikt alldeles för påstridigt. Men jag tror att just denna egenskap som du har, att vara genomtänkt och hålla fast vid det du skriver, är en av orsakerna till att jag tycker om din blogg. Det är liksom rätt befriande med någon som inte bara resonerar ”å ena sidan och å andra sidan” utan som levererar en ståndpunkt. Och där med basta! Om jag sedan håller med dig eller inte, spelar mindre roll =) Jag tycker också om att du förmedlar det som alla egentligen vet, att vi människor är mångfacetterade. Vi har många, ibland motstridiga egenskaper inom oss. Här är det fårskötsel och skit under naglarna, smink och höga klackar, slimmade jeans och secondhandfyndade klänningar i en härlig blandning!
Hallelujah!
Tack för ett klokt och välskrivet inlägg!
Driver ingen offentlig blogg eller instagram men tar med mig tanken till andra delar av livet. <3
Det är ju när vi tillåts lyfta våra olika åsikter som samtalen kan djupna, vi möts av andras syn på saken, ibland blir det en tankeställare som faktiskt gör att vi till och med tänker om. Sånt är viktigt och det ska vi värna om.
Ditt engagemang lyser genom när du skriver om det du brinner för och det tycker jag är mycket läsvärt och intressant.
Heja Clara! 👍
Hear hear. Härskarteknik och ett sätt att kringskära kvinnor och deras frihet som är helt fallet ur en patriarkal världsordning. Vet din plats, kvinna, och stanna där.
Heja dig som biter ifrån. Jag är en sån som 1) tillkommit 2) återkommit när traditionella sociala medier tappat det ”sociala”.
Gillar det artiga amerikanska uttrycket “I agree to disagree”
Fd ministern Albright i USA myntade uttrycket : det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Så befriande sant! Hittade din blogg i somras då jag i våras köpte din och Ericas bok om utmattning (som jag inte orkat läsa ännu) din blogg ger mig energi och glädje då mitt liv inte blev som tänkt pga sjukdom men att varje dag är värdefull! Dagens hets på att se perfekt ut ( i vems ögon?!?) är så fruktansvärd och har bara ökat de senaste tjugo åren. Att visa empati med en medmänniska har tyvärr minskat upplever jag. Vid skolor hörs fula ord mellan eleverna och när jag påpekar får jag samma gentemot mig. Hur vi pratar med och om varandra ger ringar på vattnet.
Jag tänker också att alla människor är olika, även influensers. En del är självsäkra, andra osäkra. De som är grundade i sig själva bör rimligtvis ha lättare att stå på sig.
Visst vore det härligt om fler mådde bra, om fler satte gränser och sig själva först. Men jag vet inte, det finns fördelar med det sköra också.
För mig är inte det som känns om influensern backar eller inte, utan alla kommentarer. Varför trycka till någon bara för att den visar lite sårbarhet, lite bar hud?
Heja Clara!
Go girl!! ☀️❤️☀️🧡☀️💛☀️❤️
”Dat veniam corvis, vexat censura columbas”, säger det latinska ordspråket. Fritt översatt: kritikern förlåter kråkorna men plågar duvorna.
Tack för alla intressanta och kloka kommentarer. För att inte tala om alla snälla ord. Jag har ju bara världens bästa läsare <3
Har du följt denna debatten? Nu svalnat delvis, men mycket problematisk. Mycket damned if you do, damned if you don’t. Svårt att värja sig och stå upp för sig, om någon annan blir kränkt av det du skrivit. Men var går gränsen för rimlig kränkthet? Jag länkar här till del tre i en textserie av en norskbrittisk skribent.
https://quillette.com/2019/07/28/knittings-infinity-war-part-iii-showdown-at-yarningham/