När putande, svankande, tightsklädda rumpor är ett stående inslag på sociala medier kan jag inte låta bli att minnas tillbaka till när jag la upp en bild på min rumpa i jeans. Det var 2013 och ledde till en jäkla internetstorm. Med bilden fick jag höra att jag “reproducerade porrens ideal”. Låter fruktansvärt ju! Nyfiken på hur bilden såg ut?

Varsågoda:

HAHAHA. Tror knappt själv att det är sant? Detta KAN väl inte vara bilden som orsakade sånt rabalder? Jodå. This is it! Detta var bilden som fick folk att skriva inlägg där de tog avstånd från Underbaraclara. Och analyserade mitt bristande självförtroende och vad jag egentligen ville förmedla med mitt sexualiserade bildspråk…

För två – tre år sedan blev det istället rabalder för att jag berättade att jag brukade använda figurformande underkläder när jag står på scenen eller vill vara extra fin. Då hette det att folk blev besvikna, förtvivlade och kände sig lurade för att jag hade Spanx.

Det är ju inte jättelänge sedan dessa inlägg skrevs. Men det där hade aldrig hänt idag. Dels förändras ju samhället. Vad som upplevdes som utmanande och provocerande för tre år sedan är inte detsamma nu. Men dessutom har jag fått en mycket friare roll här på bloggen. Och det är ingenting som bara råkat ske av sig själv. Det är ett projekt som pågått i flera år. Att jag liksom armbågat mig till mer och mer utrymme. Vägrat beläggas med oket att vara en duktig förebild och istället bara tillåta mig att vara en helt vanlig kvinna.

När jag läser andra influencers kommentarsfält får jag andningssvårigheter. För det är så mycket skuldbeläggande från läsarna. Så mycket vädjande att dessa influencers ska göra si och göra så. Annars får läsaren ont i magen, känner sig dålig, osynlig eller vad det nu kan vara. Och jag tycker att det där bara ökar i förekomst. Kvinnor som ska diktera för andra kvinnor vad de får skriva om genom att ge dem dåligt samvete. Och värst är det faktiskt hos de influencers som genast backar i sina uttalanden. Det är som att ju mer man backar desto mer stryk får man? Ändå är backandet något som från samma läsares håll hela tiden sägs vara positivt.

Kvinnor dikterar för andra kvinnor vad de får skriva om genom att ge dem dåligt samvete

Men vet ni? Jag tycker att det här är en slags härskarteknik som utövas mot vissa influencers. För att hela tiden säga till någon att den är så ödmjuk och beredd att backa – det är ju att göra det omöjligt för den personen att göra annat. Även när den faktiskt tycker att den är i sin fulla rätt att bita tillbaka eller stå fast. Jag ser intelligenta, kompetenta kvinnor som fullkomligt kröker sig under orimliga krav. Och som en följd av det upplever hela sin tankevärld begränsad och förtryckt. Vilket i slutändan kanske gör att hon inte ens orkar eller vill fortsätta publicera sig.

Jag har fått skit genom åren för att jag svarar snäsigt eller otrevligt på kommentarer. Och det stämmer. Jag svarar så. På snäsiga eller otrevliga kommentarer. Det konstiga är bara att det som kvinna på sociala medier är ett tabu? Och det är klart att man ska vara öppen för att man kan ha fel och behöver ta in andra perspektiv. Men om man är övertygad om att man har rätt? Att man är grundad i sin åsikt och inte behöver överge den vid första bästa mothugg? Är det inte ärligare och rimligare att stå fast då? Vad är det för bisarrt kvinnoidéal vi skapat då den styrkan anses vara en dålig egenskap?

Men om man är övertygad om att man har rätt – är det inte ärligare och rimligare att stå fast då?”

Jag vet jag att vissa också tycker att jag är arrogant. För att jag skrivit många drastiska, raljerande texter genom åren och sedan inte backat från vad jag skrivit. Men jag är så glad för att jag tagit alla dessa strider. Att jag fortsatt skriva texter som vänt halva läsarskaran mot mig. Varför? Jo för att jag varje gång armbågat fram lite mer rörelseutrymme åt mig själv. Visst har det fallit bort följare som blivit sura på mig. Men det har tillkommit nya istället. Folk som har ett öppnare, mer tolerant sinne för vem jag är.

Paradoxalt nog verkar det som att min vilja att stå ut med konflikt här har minskat konfliktnivån på bloggen och instagram avsevärt. Som en följd har bloggandet bara blivit roligare med åren. Mindre krav, mer lust och bättre kontakt med er som läser. Jag får nästan aldrig några taskiga nålstick eller elaka kommentarer längre. Jag har helt enkelt makat åt mig mer rörelseutrymme.

Och det gjorde ont. Och folk blev arga. Men det är alltid värt att bråka för att kunna få luft.

(Här kan du förresten läsa vad jag svarade på jeansrumpe-gate, spanx-gate och vad jag tidigare skrivit om dålig stämning på bloggen)