Vad är det med vissa mornar? Istället för att rent mentalt vakna på markplan har jag under natten – utan att något särskilt har hänt – rasat ner i en källare. Jag vet det direkt jag slår upp ögonen. Den här dagen kommer i bästa fall inledas med att jag tar tag i den mödosamma vandringen upp för källartrappen. En massa trappsteg för att ens nå till något slags neutralt markplan (till högre höjder är orimligt att sträva). Men i värsta fall blir jag kvar där nere till kvällen,
Det är svårt att förutse dessa dagar. Jag kan ha mått hur bra som helst dagen innan. Igår var till exempel en alldeles utmärkt dag för mig. Ingenting skvallrade om att lördagens källarmörker väntade. Ibland beror det på att det är dagen innan mensen. Ibland är det bara livet och det är det mest frustrerande av allt. Att inte ha något att skylla på.
Men även när det inte finns någon syndabock att beskylla har jag ändå identifierat vissa riskfaktorer för att en dag i källaren ska fortsätta just så. Den ena riskfaktorn är om jag börjar morgonen med en massa slösurfande på mobilen. Som bara förstärker känslan av att vara inåtvänd och overksam och ja – helt enkelt olustig. Sedan tillstöter ofta en kombination av att vara sugen på att göra många olika saker, men väldigt trött och oförmögen att bestämma sig eller göra slag i någon av dem. Bara se hindren. Det hade varit kul att baka men köket är ju så äcklig. Jag hade velat möblera om i sovrummet men först måste all tvätt vikas...
Att inte klä på mig ordentligt är också en stark riskfaktor. Har jag inte borstat tänderna, kammat håret och tagit på ny deodorant är startsträckan orimligt lång för att göra någonting som helst som kan ge mig energi.
Att vara uppe i barnen direkt från morgonen, utan möjlighet till lite andrum och space. Det är också svårt när jag är låg. Då brukar jag försöka sikta på den tidpunkt när storbarnen leker på sitt rum och Ulf sover middag. Då kan jag om jag har tur lyckas få fotfäste och börja den mentala stigningen. Idag var det precis så. Ulf sov och jag kunde åka iväg och köpa målarfärg. Fyrtio minuter ensam i bil gjorde susen. Inte för att jag blev pigg eller så. Men jag tog i alla fall ihop mig själv så pass att jag orkade torka diskbänken, fördela lördagsgodiset, damma bordsduken och koka en god kopp kaffe när jag kom hem.
Att inte ha något socialt inplanerat är också dåligt sådana här dagar. Och när jag är låg då tror jag att det sociala kommer göra det jobbigare. Så då kan det hända att jag avbokar. KATASTROF! För det är ju precis tvärtom. Väntar jag besök blir jag tvungen att puffa igång mig själv och det leder i regel till att humöret lyfts. Och när gästen sedan tittar förbi och jag får det där sociala samspelet – ja då kan jag rentav börja må riktigt bra. En snäll piska i form av en vän som kommer på besök och inte ska behöva sitta vid ett kladdigt matbord. Det kan faktiskt hjälpa för att orka mig upp ur källaren. För upp vill jag ju! Jag har inte alls någon lust att sitta i min fåtölj en hel dag och glo och vara för trött för allt som jag tycker är härligt. Som att baka, pyssla eller vara i trädgården. Jag hatar när orken inte räcker till mer än att passa upp på barnens alla behov (och som de hopar sig så fort de anar minsta svaghet hos mamman).
Men det viktigaste med dagar som dessa är ändå att känna acceptansen för måendet. Jag måste respektera min mentala källare – för det betyder ju något att jag har rasat ner i den. Vare sig det är hormoner, virus, dålig nattsömn eller konstiga drömmar som orsakat det. Och att bara ångvälta över känslan – det tror jag är en väg som leder rakt in i väggen.
Jag är glad om jag lyckas med att inte göra den här dagen värre än den är. Hittar jag lusten att göra något mer än det nödvändigaste för mig och min familj ska jag försöka genomföra det. Men inte genom press eller ångvältande. Imorgon är en annan dag. Då jag kanske vaknar på markplan igen.
78 svar
Tack för en välskriven text med igenkänning! Källarplan, ett bra uttryck. Bra med acceptans för vissa dagar.
Vilken härlig och rakt på sak förklaring. Jag vaknade också typ i avgrunden idag. Fattar exakt vad du menar. Hoppas morgondagen känns bättre. Kraaaam Pia
Du sätter ord på mina känslor! Om och om igen. Det finns ingen annan som gör det, inte ens jag själv. Jag önskar att du var min vän.
Tack! 🙏
Precis såhär känner jag vissa dagar, som att kroppen segat fast i sirap eller kvicksand. Vill bara sova och kanske låta tårarna rinna en stund. Mäktar kanske med att få en liten topp på energiskalan, men lika fort som den kommer så faller den undan. Har på riktigt bara lagt mig ner på golvet, där jag står, och somnat.
Testat lite smått att flyta med det sega och ibland har det känts bättre än att streta emot. Som du skriver, man får acceptera att det känns skräp ibland och vänta ut att det blir lättare, för det kommer ju så småningom.
Jag tycker att du generellt verkar orka så mycket. Jag orkar i princip aldrig ngt mer än att svara på barnen behov och att hålla undan värsta stöket här hemma, men har vant mig vid det. Vore härligt att orka mer än så men det duger som det är.
Förstår precis vad du menar, väldigt bra beskrivet och hög igenkänning!
Kram till dig och alla andra som kämpar!
Känner så igen det där; att vakna på fel sida. Vet inte varför allt är motigt en särskild dag. Hade en sådan dag häromdagen. Skiten började med att jag glömde mina hörlurar hemma (redan här börjar tårarna stiga i ögonen). På jobbet får jag veta att ena kollegan är sjuk (nu börjar stressen kring att pussla ihop dagen så att jag och kollegan kan få ut sina raster). När jag står ute i spöregnet inser jag också att min efterlängtade frisörtid ( bokad 2 månader tidigare) dagen därpå måste avbokas eftersom jag inte kommer kunna gå den där timmen tidigare som planerat.
Hursomhelst leder de här ganska små irritationsmomenten till att jag hela dagen bara vill lägga mig ned och gråta. Helt slut känner jag mig. Varför energin inte finns där den dagen vet jag inte riktigt.. jag funderar på om det är normalt att bli så deppig och nedstämd för några små besvikelser.. dagen efter kände jag mig som vanligt igen dock.
Men tack för en välskriven text, du fick mig att tänka lite nytt kring hur jag ska göra en sådan dag 😊👍🏻
Känner på mig att jobbar inom förskola? Det gör jag. Hörlurarna är min räddning på rasten, lyssnar alltid på lugn musik och somnar i soffan en kort stund. Måste ha den pausen för att orka med jobbet. Och skulle jag glömma hörlurarna skulle jag också vara nära gråten. Sjuka kollegor och pusslande är så stressande. Tur i oturen att barnen också varit mycket sjuka. Imorgon bävar jag för ett nyinskolat barn, som blev sjuk under inskolningen, och som nu garanterat kommer gråta hela dagen. 😪 Samtidigt ska två nya familjer ha sin första dag hos oss och man ska vara pigg och alert och trevlig. Ibland känns det som ett omöjligt jobb. Och ibland som
världens bästa.
Igenkänning på detta. 💕 Fint beskrivet. Ibland är det hormoner, vädret, dålig sömn eller nåt annat uppenbart. Ibland har man ingen aning. Viktigt att tillåta sig att ha dåliga dar ibland utan att stressa upp sig. Vara extra snäll mot sig, ha självmedkänsla.
Känner verkligen igen! Särskilt det där om att en vill göra massa saker, men inte får ordning på det. usch för sådana dagar! Är det dessutom skitväder så att hela familjen ska försöka att vara inomhus och gå och skava på varandra då finns det ingen väg upp!
Snart är den här dagen dock till ända, vilken befrielse! Låt oss hoppas på en bättre morgondag.
Så otroligt välformulerat! Känner precis igen mig. Det är svårt att ta hand om barn när man har den känslan och bara vill ligga kvar i sängen. Hemskt när det inte finns nån ork, särskilt när det kanske egentligen äntligen finns lite tid att göra nåt man längtat efter, som att röja och få ordning i hemmet till exempel. Svårt att bli av med olustkänslan. Bara att hoppas att det vänder.
tycker du beskriver så väl den där dubbla strategin man behöver för källardagar. Trösta och respektera att man är nere- men inte fastna så i tillståndet att man inte blir att aktivera sig någonting alls utan bara flyr känslan. tycker ”Känslor som kraft eller hinder” av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist är en väldigt bra bok just för att hitta sådana konkreta sätt att hantera olika sorters känslor (jag har skrivit lite mer om boken här för den som vill läsa mer: https://ulrikanettelblad.se/sondagsplock-vecka-28/ ). tex ledsen = trösta sig och sedan aktivera sig som en bra strategi.
Ibland är ju känslor ett virrvarr så man inte ens vet vad man känner, eller varför, och då kan man behöva lägga tid och fokus på att analysera det. men om man sedan vet sen att det är ledsenhet och det beror på pms eller virus eller över huvud taget ingenting alls kan det ju va bra att ha idéer om vad man sen kan göra för att göra det hela mer uthärdligt eller mindre negativt för en. just där tyckte jag den boken var så bra.
och tack för att du skriver om källardagar, det gör nog mycket för många att få läsa om.
Ja, det känns igen. Jag har aldrig använt ordet källare, det var ett bra ord för att beskriva känslan.
Tack💗💗 för din fina blogg. Jag läser allt du skriver.
Känner också igen mig mig i mycket av det du beskriver. Usch vad frustrerande det är att känna detta redan när man vaknar på morgonen. Och du sätter ljus på något som jag egentligen vet men som är ack så svårt att vänja sig av med; slösurfandet på mobilen som jag tar till för att muntra upp mig eller vända tankarna till något annat, förstärker ju bara känslan! Inåtvänd och olustig, verkligen prick rätt beskrivning. Känner igen mig i det där med sociala kontakter och alla idéer som ploppar upp om vad jag skulle vilja göra men liksom inte ids dra igång. Tack för att du delar med dig och beskriver så bra. Ta hand om dig och hoppas att din morgondag blir bättre. Härmed ska jag begränsa mitt slösurfande när jag är deppig och inåtvänd. Ja, i alla fall försöka.
Känner igen mig som alla andra. Min man brukar identifiera det rätt snart och sedan låter det ungefär så här:
-Älskling, gå ut du behöver det!
-Orkar inte!
-Gå ut!
-Vill inte!
-GÅ UT!!
– Okeeej då…
(Kommer in igen en timme senare, lugn och nöjd)
-Sa ju det!
-Tack! Ja du hade rätt denna gånger också. (Att det ska vara så svårt att se det själv fast det är samma sak varje gång…)
Oooh vilken man du har! Som ser det där. Vilken lyx 🙂
Så fint med en lyhörd man som pushar i pushar riktning!
Igenkänning! Känns alltid som en oväntat käftsmäll utan förvarning när man mått bra dagen innan.
Jag lider av pmds och mår riktigt dåligt under ca 2 veckor varje månad då jag precis som du beskriver lever som i en källare. Det tär väldigt mycket i längden och har också blivit värre med åren. Önskar att man fick ynnesten att leva mestadels av tiden på markplan och endast minimalt nere i avgrunden. Hoppas du snart mår bättre!
Hoppas du får må bättre ♥️
Så ska du inte behöva ha det!!
Jag äter en låg dos antidepressiva året runt mot min pms, som blev värre än någonsin efter två barn. Det ger mig livskvalitet!
Styrka och kramar från en medsyster i kosmos😊
Vill tipsa om Jenny Koos, hemsida vulverine.se och vulverinekoos på insta. Hoppas du hittar något där som kan få dig på banan igen 💗
Herregud! Jag var också i källaren idag när jag vaknade (tack vare tvååringen innan 06) och orkade ingenting mer än att typ kämpa mot gråten. Men kl 09 var jag prick lika trött och osugen som när jag gick upp. Kom sen hemifrån med ena barnet en stund, satt på ett fik bland andra människor ock sånt och visst kändes det bättre. Nu är det nedräkning tills ungarna går o lägger sig och strax därefter är det min tur. Förhoppningsvis vaknar jag inte på samma plats imorgon…
Tack för detta!
Det är som att jag hade kunnat skriva denna text! Efter depression men fortfarande en lång väg framåt för att få en vardag som fungerar som jag önskar så har jag också identifierat samma ”riskfaktorer”. Därav är jag därför nästan varje ledig dag numera ute på morgonpromenad/jogg- inte för att jag är morgonpigg, och egentligen älskar jag att ligga i sängen och dricka te och mysa. Men nu, nu måste jag upp, undvika mobil, få luft och egentid, hinna komma igång, hem och duscha och klä på mig och sen te/kaffe. Då, då är jag oftast redo för en dag med aktiviteter som kräver saker av mig!
Fint beskrivet, jag känner igen mig i det. Jag känner också lite skam över att ibland vakna på fel sida utan anledning och inte orka rycka upp mig och göra dagen till en bra dag, när det egentligen är ganska enkelt.
Hög igenkänning och du satte ord på något jag själv aldrig kunnat.
Vill också säga att det bloggflow du skrev om verkligen märks, du har aldrig varit så här bra!
Tack Clara, för att du beskriver exakt hur jag har det vissa dagar. ♥️ Skönt att veta att man inte är ensam.
Ps 119:25 har hjälpt mig.
Tack för orden, blir tårögd av igenkänning men har ju inte kopplat ihop det med just de saker som kan göra det värre… tack för tipsen! Så kloka och jag kände att mobilen var mitt-i-prick! Mitt dyker upp under hela månaden sånär som på en vecka numera. Då är alla problem som bortblåsta och jag har till och med anat att min chef börjar märka av mina skiftningar 😂
Igenkänning där!
Där hade du min dag idag. Tack för det❤️
Va skönt det var att läsa den här texten! Precis så kände jag idag. ”Vaknade till lite” efter middagen och fick en fin kväll med barnen. Hoppas morgondagen har me sig lite mer energi till dig! Ps. Nyss läst ut ”Hjälp jag är utmattad”. Vilken himlarns bra bok! Som en vän längs vägen. Tack.
Så bra beskrivet. Tänk att det aldrig går att förutspå när dessa sk skitdagar kommer. Hoppas att du får en fin dag i morgon <3
Värsta är att vakna i källaren med diffusa kroppsliga symptom. Hjärnan pigg, men värk i muskler, värk i mage, värk i huvudet, magknip, illamående, diarré. För att till eftermiddagen/kvällen piggna till. Tror det är kroppens sätt att säga till överaktiva hjärnan att vila, att det varit för mycket några dagar. En sån dag idag, med 5.5 h tågresa och sen lika lång väg tillbaka i bil. Fick nästan feberaktig frossa innan vi kom hem och jag kunde krypa ner under flera filtar och bara vila och vila. Imorgon är det soffläge för hela slanten. Börjat jobba igen efter flera månader hemma för att vila själen, så inte konstigt att kroppen säger till.
Klokt skrivet om sådana dagar! Jag använder mig av ditt kloka uttryck att ”mamma sig själv” i dessa lägen. Jag tycker det ger ett snällt tilltal till mig själv, jag kan liksom lirka lite med mig själv på en mammas vis, locka, pocka, trösta, belöna. Kanske kan jag hitta förklaringar till mitt mående om jag tänker på mig själv som ett barn – har jag sovit för lite? behöver jag äta? Behöver jag närhet? Har det hänt något som gör mig orolig? Men som du skriver, ibland finns ingen logisk förklaring och då får man acceptera det och försöka puttra igång sig själv i lagom styrfart!
Just ja, bra påminnelse om att mamma sig själv, tack! 💕👍
Åh, jag ska ta med mig sons kloka ord❣
Jag har haft en precis lika låg dag idag men det beror nog snarast på att jag inatt vaknade med panikångest. Det var ett par år sedan senaste attacken men kände igen känslan och förstod ganska direkt vad som hände. Väckte min sambo som sedan hjälpte mig igenom det värsta.
Så dagen idag har varit ganska låg, kom inte ur morgonrocken förrän vid femtiden.
Har iallafall lyckats prestera en god middag, älgfärsbiffar med mandelpotatis, gräddsås och pressgurka, alltid något!
Tack för att du satt en rubrik på detta tillstånd! Skriver under på precis allt i texten. Kan även uppleva att jag efter halva arbetsdagen eller efter rasten rasar ner i källaren. Står inte ut med mej själv och vill bara strunta i allt. Min man brukar vara väldigt förstående när dessa dagar kommer. ” man får vara trött och låg” är hans kloka ord. Men ibland är det så svårt att hantera det när man egentligen vill vara pigg, glad och full av energi. Jobbar på att acceptera de dagarna när de kommer.
Som så många andra vill jag uttrycka igenkänning och säga tack för att du sätter ord på detta så bra och även till alla som delar med sig i kommentarsfältet! Det är så mycket styrka i att känna att man inte är ensam, att andra förstår och också trevar sig framåt/uppåt även dagar som denna. Heja oss 💖
För mig har yoga varje morgon blivit ett fint sätt att lugna kroppen och själen och landa lite bättre i dagen. Vill också tipsa om Maria Helanders gratis mindfulnessövningar http://www.mariahelander.se/?page_id=3714 som jag tycker hjälper mig mycket. Men, alla måste förstås hitta sina ”hjälpmedel”. Kram och tacksamhet till alla kloka 🧡
Vad tydligt och fint du beskriver det.
Känner igen mig starkt. Min sambo har efter 10 år med dessa deppdagar börjat förstå direkt på morgonen när det är så. Då tar han tex ut barnen, låter mig vila ensam, laga mat länge, ta en springrunda. Såna saker hjälper ofta men inte alltid. Ofta tackar jag min lyckliga stjärna för att jag är frilans och faktiskt – ibland i alla fall – kan skjuta upp dagens jobb och bara göra saker för MIG såna dagar.
Det är alltid så skönt att höra att andra också har det såhär, och du myntade ett bra uttryck här med källaren.
Tack!
Inspirerande att du tar dessa dagar för dig själv när det behövs!
Beskriver på pricken min dag idag och känslorna kring den! Tack för att du satte ord på detta.
Jag tror att det var Nour El Refai som sa att hon gick genom livet med en svart hund bredvid sig. Ibland var den stor, ibland var den liten men den fanns alltid där på något sätt och det fick man helt enkelt acceptera. Det finns mycket man kan göra för att hålla hunden liten, men har man någon gång varit utmattad är det ju tyvärr så att det inte blir som det var innan.
Tack! ❤
Ibland sätter du verkligen fingret på något, beskriver något på pricken som det känns.
Tusen tack för det (och allt annat du delar med dig av i den här fina bloggen)❤
Hoppas du nått minst markplan nu!
Kram
❤️
Åh Clara!!! Exakt en sån här dag hade jag igår. Du säger orden på pricken!❤️❤️
Åh vad jag känner igen mig! Mitt knep är att som du, göra mig i ordning och åka ut med bilen bara för att komma igång. Ett annat knep är att sätta på radion och baka något, det höjer mig i alla fall.
Du skriver så bra och det är fint att få känna igen sig!
Så hög igenkänningsfaktor på den. Hade en sådan dag igår, efter en riktig skit vecka (bokstavligen skitproblem för ett av barnen). Haft ångest, oro och varit ledsen över hans onda. Så när det blir bättre kraschade jag totalt, kändes som en sten höll mig ner tryckt hela dagen och hur jag än försökte gick det inte att rycka upp sig. Slutade med att jag somnade extremt tidigt. Har bokat in korvgrillning med nära och kära idag för att verkligen se till att jag kommer ut och rycker upp mig idag.
Ibland får jag baksmälla efter en rigtigt bra dag. Som att jag har tömt ut alla endorfiner och dopaminer. Jag tror att du har rätt i att inte sikta för högt på sådan dagar.
Hej Clara!
Tack för att du skrev detta. Jag blev utmattad för ett år år sedan och mår nu förhållandevis väldigt bra, kan jobba heltid och orkar mycket. Men vissa dagar mår jag inte så bra och har haft svårt att sätta ord och förklara vad som händer i mig de dagarna. Nu har du hjälpt mig sätta ord på det. Skall genast anamma uttrycket ”I källaren”, skall låta min man läsa detta inlägg så han förstår. Tack!
Så himla bra skrivet!
Åh, vad jag känner igen mig! Och att få en stunds egentid då…ja, det är avgörande. Tack för att du delar med dig! Hoppas att du mår bättre idag. Jag ska precis ge mig ut på skogspromenad med yngsta barnet, det kommer ge mig kraft. Kram!
Åh, vad jag genuint hatar denna källare! Och när jag ser vraket med mina barns ögon och tänker stackars dom, kan hon inte vara en riktig mamma som inte visar dom detta, då är självföraktet som störst.
Känner igen det där, verkligen. Hoppas att det gick uppåt sen och att din söndag blir bättre. Kram!
Japp! Så känner jag också ibland. Bra metafor. Jag förebygger för dessa dagar genom att fylla de flesta dagarna med stärkande, glädjande aktiviteter. Då blir mina källardagar färre.
Men när de väl är…. Ja jag försöker lära mig att va snäll mot mig istället för att forsera och ”ångvälta” vilket jag också gjorde tills jag brände ut mig. Nu försöker jag se detta som mina vilodagar istället.
Men jag kan också ha konstiga, splittrade dagar, då min organisatoriska hjärna har glappkontakt. Inget blir rätt, vad jag än försöker med. Och det är oerhört svårt att få gjort något för jag blir distraherad av allt. Dessa dagar försöker jag skratta åt numera. Det blir galet, men va fan gör det egentligen…
Två olika typer av dagar då jag (och barnen) bara ska överleva. Inga övriga krav.
Jahapp, nu skrev jag visst av mig i ditt kommentarsfält. Men tack för en fantastisk blogg och verksamhet överhuvudtaget! Var rädd om dig!
Rekommenderar låten ”Man kan inte va gla jämt” med Robert Broberg. Om man inte vill gräva ner sig för mycket i källaren utan mer klacksparka sig ur den! Ibland hjälper det att skratta åt eländet.
Tack för att du sätter ord på det! Och tack för jag inte behöver känna mig ensam över samma känslor. Vissa dagar är man bara djupt nere…
”Det kommer efter” säger min pappa ofta. Sånt himla bra och användbart uttryck, i alla lägen, för det rymmer så mycket acceptans.
Som HSP (högkänslig) har jag återkommande källardagar, speciellt när det har varit mycket en tid – mycket stress, mycket socialt (vare sig det är roligt och njutbart eller mer påtvingat) eller bara allmänt mycket som händer. Jag har lärt mig att acceptera dessa dagar, som helt naturliga. Vore orimligt att vara på topp jämt (eller ens på markplan för min del). Man är väl människa, inte maskin. Även om det är maskin man (speciellt som kvinna?) uppmuntras och förväntas vara i detta samhälle – glad, effektiv, produktiv… Vad har vi för värde i ett samhälle som bygger på prestation om vi inte presterar?
Nuförtiden omfamnar jag mina källardagar, till och med njuter av det som nästan känns som en rebellisk handling…. Typ planerar in en krasch-dag efter en utåtriktad period när jag bara får vara tvär och sur och slö. Och inte göra något åt det, bara vara.
Om man däremot upplever att dessa dagar/veckor återkommer regelbundet i cykeln, vill jag tipsa om Jenny Koos, hemsida vulverine.se och vulverinekoos på insta.
Hon har på riktigt förändrat mitt liv, och mina tankar kring hur det är att vara livmoderbärare. Det ska inte behöva vara en förbannelse att leva i en kvinnokropp ❤
Det arbete hon gör för kvinnors hälsa (hormonhälsa) och på det feministiska planet är helt otroligt 💖
Jag har följt dig länge och har alltid blivit inspirerad och varm i hjärtat av dig men denna text! ❤ Wow. Jag har faktiskt aldrig ”hört” eller som i detta fall, läst att någon är så lik mig i detta. Den där källaren man kan vakna i, den där tröttheten, segheten och brist på vilja och glädje och hur lite som kan stjälpa och hur lite som kan göra det bättre. Tack! ❤
Äntligen var det någon som satte ord på EXAKT hur jag kan känna vissa dagar. Ibland är det bara så orimligt skönt att läsa sådant här där det känns som att man själv skrivit texten och man inser att man INTE är ensam med sådana här dagar. Tack Clara!
Detta stämmer så på pricken på mig vissa dagar och tyvärr är idag en sån dag! Vilken otrolig beskrivning av hur det kan vara.
Men vilken grymt bra beskrivning på måendet. En mental källare, aldrig tänkt på saken så.
Tårarna rullar ner för kinderna av att läsa denna text! Det är ju exakt så det känns, den där känslan jag aldrig riktigt kan förklara, har fått en förklaring. En beskrivning som gör mig både varm i hjärtat och samtidigt ledsam på ett fint sätt! Tack Clara!
Hej Clara! Så fint och klokt beskrivet ❤️ Jag känner igen mig och ofta tappar jag kraften på lördagar. Det känns som det kommer efter en jobbvecka när jag slappnar av hemma. Men som tur är oftast bara en dag i källaren 😊 Må då gott och tack för en fin blogg. Kram
ÄvenSom igenkänning, även för mig är lördagar ofta ”kritiska”, har också tänkt att det kommer efter från veckan men kanske också att det är något i övergången från vardag till ledigt. Söndagar är ofta mycket bättre dagar för mig 🙃
Hög igenkänning och välformulerat! Tack för att du får en att känna sig mindre ensam i sina ibland svåra känslor. Och för att du får en att se det ur ett lite annorlunda perspektiv.
Clara, detta betyder bara att du är precis som folk är mest, dvs helt vanlig och normal.😊 Tror de flesta känner igen sig.
Känner så igen mig i det du skriver! I början blev man orolig när man bara kände sig i källaren utan orsak, nu accepterar jag känslan och låter bara dagen vara, ibland kan det vara skönt att bara vara ”svart” i tanken och orkeslös, och dagen efter är det som vanligt igen!
TACK för detta inlägg!
Så på pricken beskrivet! Tack! ❤️
Som om du satt ord på hela min helg, rakt av! HUR kan det vara möjligt att fler funkar precis som jag? Jag trodde jag var helt knäpp som kunde vakna så låg och inte ha möjlighet att vända på det. Svårigheten! Känslan av att jag vill vara själv och ifred och bara vältra mig i YouTube och Candychrush och hur måendet blir exakt 0,0 % bättre av det! Träning hjälper för en stund, men har identifierat att jag bristen på sociala aktiviteter på helgen helt klart är en stor faktor i min låghet. Särskilt i dessa hemma-jobba-tider behöver jag något annat på helgen än hemmets fyra väggar och samma (förvisso rara, underbara familj) människor i två dygn till.
Denna helg har det dessutom öst ned hela helgen vilket gjort att jag inte kunnat ta mig ut i skogen som jag annars tycker hjälper mot vemodet.
Tack för denna text och tack för dessa strategier som jag ska försöka komma ihåg nästa gång jag vaknar på källarplan!
Tack för ett fantastiskt inlägg. Så mycket igenkänning. 🤗🤗🤷🤩
Oj så hög igenkänning. Tack för att du sätter ord på det!
Ååå vad jag känner igen mig. Tusen tack för dina ord, de formulerar essensen av dessa dagar som både kommer och går. Känner mig helt ostrukturerad och lös i kanterna sådana dagar och om jag går upp till kamp med mig själv och kör på med ångvälten blir det bara tuffare precis som du beskriver.
Emma
Det här inlägget träffade precis rätt, tack för att du delar!