Jag fick en så rolig kommentar från signaturen Kala som först fick mig att fnissa men sedan bara gjorde mig så himla stolt. Och typ rörd? Och nu fånig som repostar den. Självskryt luktar illa och man ska inte förhäva sig på andras bekostnad bla bla bla. Men eftersom 2020 lider mot sitt slut och andemeningen i den här posten var precis vad jag i januari pratade med Erica om att jag siktade mot i år – så känns det så fint att få dela den. Ledorden vi vaskade fram på vår redaktionsdag var nämligen: Gräv där jag står. Gå åt motsatt håll dit andra går. Skriv mer vad jag verkligen tycker. Var mindre rädd för ömma tår. Lita på att det bär och att det blir roligare både för mig och dig som läser då. Okej. Lite så. Så tack Kala för din kommentar:

“Alltså, Clara. Jag erkänner, jag är en sån som ofta gillar att irritera mig på din lite för präktiga husmorsstil men när jag läser detta så blir jag påmind om hur fruktansvärt bra du är på att blogga och
om varför jag återkommer till din blogg trots att det inte riktigt är min stil.

Jag vet inte om alla läsare fattar hur svårt det är att komma på så många inlägg år ut och år in, att det alltid känns fräscht och nytt och äkta. ”Fyra favoritvantar” liksom. Jag har nog aldrig läst ett sånt inlägg förut, och du är faktiskt den enda bloggare som jag känner producerar saker som känns nya.

Nä, jag är SÅ imponerad. Det måste verkligen krävas så mycket arbete för att konstant komma på nya saker och göra det intressant. Så oerhört uppskattat i en värld där alla bara kopierar, återanvänder, upprepar och ”inspireras” av andra och ville bara säga tack för ditt fina arbete.

Ja, det krävs nog mer arbete än vad många kanske tror. Men det är också det roligaste jag kan tänka mig så jag får tillbaka mångdubbelt mer än jag lägger ner. Inte minst tack vare alla skojiga, kloka, oväntade kommentarer från er. Ska försöka mitt bästa att stay fresh även under 2021. Att både störa och beröra är väl en bra utgångspunkt?!