Eftersom jag jobbar idag söndag med att rigga det sista inför Susannes Skafferi, dukade vi fram adventsfrukost redan igår lördag. En viktig tradition vi håller styvt på.

Lussekatter, peppisar och…

Fruktkaka. Mitt värsta när jag var liten. Nu eventuellt det bästa jag vet?

Hade köpt varsin marsipantomte till pojkarna också. Från NK konditoriet i Umeå.

Det blev glada miner och konstaterades snabbt att tomtens fötter var godast.

Tätt följt av Tomte-torso

Som vanligt hade bordsklättraren fullt sjå med att hinna klättra överallt. Vi försöker få honom att inse att det inte är någon stress. Att han kan lugna sig. Att vi inte kräver att han ska klättra på bordet vid varje måltid. Han kommer ändå hinna klättra så mycket på bord i sitt liv. Riva ner så mycket porslin och mata så många hundar med pepparkakor. -Bränn inte ut dig! Sitt en stund i din barnstol och sug på en sked! Men hans pliktkänsla är enorm. Så han klättrar vidare som om han jobbade på beting och fick provision på krossat porslin.

Folke fångade mig och Bertil i en kram. I matchade pyjamas

Vilket givetvis betydde att Bertil ville fånga Folke på samma sätt <3

Här ser ni förresten hur frusen jag är. Nattinne, ullkofta, ullångkalsonger och tjocksockar på morgonnen.

Efter frukosten ägnade vi en timme åt att julpynta barnens rum.

Sedan tog Bertil sparken till Ada

Och jag rastade hunden. Essa är så underbar! Hon ÄLSKAR snö och kastar sig med huvudet före i den så att hela ansiktet täcks av vitt.

Rationellt tänkande. Det är att helt sonika dra reflexväxten utanpå ryggsäcken.

Och hips vips medan jag var ute på gården och rastade Essa kom den här utstövlande i nattlinnet. Nu hade han klättrat färdigt på bord och kommit att tänka på att det var länge sedan någon verkligen tagit sig tid att klättra i trapp. Och eftersom bra sås reder sig själv tog han utan annans inblandning på sig sin storebrors stövlar och gick ut och satte igång med arbetet.

Och när det målinriktade klättrandet var avklarat stövlade han vidare för att…

Skälla lite strängt på Essa och se till att hon gick in igen..

Vilket hon förstås genast gjorde. Han har sista ordet i den relationen.

Och när vi kommit in fortsatte vi julpyntandet med att ta fram barnens krubba och hänga upp pepparkakor och göra granrisbuketter. Sedan stack Jakob och Folke ner på byn för att åka skrana med andra ungar.

Och det var den lördagsmorgonen det.