Eftersom jag jobbar idag söndag med att rigga det sista inför Susannes Skafferi, dukade vi fram adventsfrukost redan igår lördag. En viktig tradition vi håller styvt på.
Det är alltid högtidligt att tända det där fjärde ljuset i staken
Lussekatter, peppisar och…
Fruktkaka. Mitt värsta när jag var liten. Nu eventuellt det bästa jag vet?
Hade köpt varsin marsipantomte till pojkarna också. Från NK konditoriet i Umeå.
Det blev glada miner och konstaterades snabbt att tomtens fötter var godast.
Tätt följt av Tomte-torso
Som vanligt hade bordsklättraren fullt sjå med att hinna klättra överallt. Vi försöker få honom att inse att det inte är någon stress. Att han kan lugna sig. Att vi inte kräver att han ska klättra på bordet vid varje måltid. Han kommer ändå hinna klättra så mycket på bord i sitt liv. Riva ner så mycket porslin och mata så många hundar med pepparkakor. -Bränn inte ut dig! Sitt en stund i din barnstol och sug på en sked! Men hans pliktkänsla är enorm. Så han klättrar vidare som om han jobbade på beting och fick provision på krossat porslin.
Folke fångade mig och Bertil i en kram. I matchade pyjamas
Vilket givetvis betydde att Bertil ville fånga Folke på samma sätt <3
Här ser ni förresten hur frusen jag är. Nattinne, ullkofta, ullångkalsonger och tjocksockar på morgonnen.
Efter frukosten ägnade vi en timme åt att julpynta barnens rum.
Sedan tog Bertil sparken till Ada
Och jag rastade hunden. Essa är så underbar! Hon ÄLSKAR snö och kastar sig med huvudet före i den så att hela ansiktet täcks av vitt.
Rationellt tänkande. Det är att helt sonika dra reflexväxten utanpå ryggsäcken.
Och hips vips medan jag var ute på gården och rastade Essa kom den här utstövlande i nattlinnet. Nu hade han klättrat färdigt på bord och kommit att tänka på att det var länge sedan någon verkligen tagit sig tid att klättra i trapp. Och eftersom bra sås reder sig själv tog han utan annans inblandning på sig sin storebrors stövlar och gick ut och satte igång med arbetet.
Och när det målinriktade klättrandet var avklarat stövlade han vidare för att…
Skälla lite strängt på Essa och se till att hon gick in igen..
Vilket hon förstås genast gjorde. Han har sista ordet i den relationen.
Och när vi kommit in fortsatte vi julpyntandet med att ta fram barnens krubba och hänga upp pepparkakor och göra granrisbuketter. Sedan stack Jakob och Folke ner på byn för att åka skrana med andra ungar.
Och det var den lördagsmorgonen det.
Det stora pepparkaksbaket
40 svar
Hej! Jag förstår att du hört det tusen gånger men jag säger det ändå – vilken njutning för ögonen att se dina bilder! Sån hemtrevnad!
Att du dessutom så ofta även bjuder på skratt och prestigelöshet gör att det är enda bloggen jag väljer att följa. Min man drömmer om en god fruktkaka men jag är liksom ditt barndoms jag inte vän med dem än och vet inte hur ett bra recept ska se ut. Har du något tips?
Med önskan om en fortsatt fin adventstid och en förhoppning att det är lika hemtrevligt fridfullt/hektiskt som det tycks på bilderna
Oförskämt underbart. Nästan så jag smällkarameller av.
Asså den där lilla klättraren! Gör mig så glad!
Fick mig att längta efter vår lillklättrare som är på förskolan medan vi jobbar hemifrån. Knäppt det där, vi har gått varandra på nerverna i tre veckor pga förkylning och så fort knoddarna inte är hemma så fattas de mig <3
Snälla gör en tavla av den fantastiska bilden på mini i nattskjorta och storskor och sätt upp på väl vald plats hemma hos er! Så charmig😍
Japp småbarn i den åldern inklusive småvalpar har väldigt hög ”pliktkänsla” för att inte tala om energi nivå. Man skulle önska att man kunde ”tanka upp sig på dem”😂 bara lite skulle räcka långt.
”Som vanligt hade bordsklättraren fullt sjå med att hinna klättra överallt. Vi försöker få honom att inse att det inte är någon stress….”😂
Jag älskar när du skriver texter som denna! Helt fantastiskt, skrattar så jag kiknar. Söta underbara unge! 😊
Åh! När du uttrycker Ulfs äventyrligheter så känns det som att du beskriver vår Majlis. Exakt samma äventyrslusta och aldrig har så mycket porslin levt så farligt.
Undrar om Essa saknar sin familj, sin mamma?
Hundvalpar är mogna för flytt vid 8 v och Essa är i sitt esse med sin nya familj. 😊 Hundar är här och nu och hon känner sig redan mer som en familjemedlem hos Clara än hos sin fd matte. Skulle de stå och ropa och kalla på henne från varsitt håll skulle hon välja sin nya familj
Du som skriver detta, är du hund själv eller? Annars kan du ju inte veta. Inte jag heller. Jag får bara en så dålig känsla i magen av att människor tar hundvalpar från deras mammor, oavsett hur många veckor eller hur ”mogna” de är. Varför kan inte hundarna bara få vara kvar med varandra. Tänk om man skulle göra såhär med människobarn, skilja dem från sina familjer och placera dem i nya familjer och sen påstå att de är ”mogna” för det vid 8 veckor, och att dom har det jättebra i sina nya familjer.
Jag tycker det är så sorgligt med relationen mellan hund och människa där hunden är helt livegen och bara finns till för människans skull.
Jag har hund själv, en adopterad gatuhund. Jag har haft många år på mig att fundera på de här sakerna. Jag gör allt som står i min makt för att låta min hund få finnas till för sin egen skull, inte för min. Och ja, jag är emot koppel och min hund går alltid lös. Hennes frihet är viktig.
Har du recept på din fina fruktkaka? Alldeles ljuvligt inlägg om allt du står i! Tack och fin Luciakväll önskas er 🤶🎄⭐️
Jag önskar att min kära man hade samma syn på klättring som du och Jacob verkar ha. Vår tvååring tar klättrandet på lika mycket allvar som Ulf. Men pappan i den här familjen tycker inte barn hör hemma på möbler så det blir inget klättrande här inte. Min filosofi är mer ”det finaste man har sätter man på bordet”…
Samma här. Maken tycker inte så då blir det inte. Själv tycker jag gott dom kan få prova på vad dom vill så länge dom små liven inte riskerar att göra sig illa. Men är man gift med en surprupp till karl så är väl livet så, trist.
Underbar beskrivning av er lille bordsklättrare, låter som en skön avslappnad attityd till det hela! =)
Bästa inlägget någonsin! Alla bilder fyllde mig med en känsla av att jag måste ha fruktkaka, egna barn och hus NU!!
Så härligt ni har det! Kommer ihåg det ständiga klättrande i den där åldern, så fort man vände ryggen till satt ungen uppflugen nånstans man inte trodde det var möjlig. Sedan vände man sig om igen i ett ögonblick och plötsligt var han 18 år ❤️
Ha en fin luciadag!
Hahaha garvade rätt ut åt beskrivningen av Ulfs pliktkänslor
Haha, jag med, både klättrandet och storebrors stövlar. Vår 20-månaders är exakt likadan; överallt hela tiden och högst kompetent på att ta sig upp på och i saker som en själv aldrig skulle komma på tanken om 😅 Nyss blöja, reflexväst och storebrors stövlar i strl 33!
Jag med!
Om vi kunde få en vit vinter! Då skulle mycket vara förlåtet. Skitvinter.
Älskar också fruktkaka som vuxen och din ser fantastisk god ut. Går det att hitta receptet någonstans?
Betyder ”åka skrana” samma som ”åka pulka”? Eller är det spark? 😊
Skrana är en åkmadrass! Stor nog att rymma mammor och nåt barn! Eller massa barn.
Det är en madrass! En sån där i plast.
Skrana är ett lokalt ord för åkmadrass 😊
Så att ”åka skrana” är som att ”åka pulka”, fast man åker ju förstås på en skrana istället för en pulka.
Skrana är en platt mjuk åkmadrass. Pulkor är hårda i plast. (Tefat säger jag dock om det) En spark är en spark.
Jag har inte haft en aning om vad du menar när du skriver ”skrana”! Fick nu lov att googla. Så nu vet jag! Och jag ska komma från Skellefteå… Men det kanske är ett nyord, och jag är ju lite till åren kommen!
Och jag som trott att ”åka skrana” betydde ”åka skridskor” varje gång Clara skrivit det 😄 Aldrig hört det i några andra sammanhang. Det är allmänbildande att läsa bloggar och kommentarer 🤓
Haha, jag vet hur det känns. Jag är född i trakterna av Vindeln i slutet av 70-talet. Vi åkte madrass, det var det enda ord jag kände till för det. Slutet av 90-talet flyttade jag till Skellefteå där jag varit bosatt sedan dess. Det är först nu de senaste tio åren nåt som jag har hört begreppet skrana, så jag tänker att även om det inte är jättenytt så kan det varit lokalt använt i olika kretsar. 🙂
Inget nyord är det. Bor och är uppväxt i Umeå. Sagt skrana sen mer än 30 år tillbaka, då jag va liten.
Haha! Samma här.
Samma här 😊
Jag älskar snö, och blir lite sjuk när jag ser dina bilder så här års…När vi får snö brukar jag skynda mig ut för att föreviga det hela, det blir ju så härliga foton:) Önskar dig, och er andra därute en fin tredje advent. Här blir det lussekattsbak, och kanske jul-shopping.
Hard working den där Ulf! Igår gjorde jag en snölucia med den lilla snön vi fick. Hon fick rött sidenband i midjan, lingonris och snöbollslykta till ljuskrona såklart. Så fin hon blev! Men, hon har nog smält nu med nattens plusgrader… Tack för all inspo man får här och på Insta! Helt gratis å allt! Speciellt nu för en som älskar jul, snö och vinter.. Favorittid på året, utan tvekan. Håller tummarna för påfyllning av snö bara, ser dock inte så hoppfullt ut.. . 🕯✨
Älskar dina beskrivningar av Ulfs små förehavanden ❤
Så mysigt! Ingen att umgås med här (umgås bara med de du bor med är restriktionerna) och noll soltimmar och bara regn. Har på riktigt velat gråta över hur tillkämpat livet är just nu. Dagen igår för mig bestod två timmar vagnspromenad med en sur 4-åring i det gråa med er i lurarna, jobb, titta på balett på tv (Alice i underlandet) och sedan försök till ”fin”middag. Men allt kändes tillkämpat och jag tror att jag skrattade en gång under hela dagen. Hoppas så mycket på att saker vänder snart: Corona, vädret, ljuset och sinnesstämning.
Kram. Riktigt känner tungsinnet hit. Jag läste idag på krisinformation att man ska umgås med få och samma personer typ, du kanske kan hitta en eller två som ni träffar, för den mentala hälsans skull? Jag träffar förutom de jag bor med min mamma och en kompis som är ensam med ett barn. Kämpa på❤️ Det är ensamt men vi är många som är ensamma tillsammans. Försök få igång umgänge digitalt kanske? Man kan äta middag på teams!
Åh, jag känner igen mig. Håll ut ❤️
Jag förstår dig Therese och känner lite samma. Träffade en vän och hennes lille son ute igår tillsammans med min fyraåring och det var fint. Idag hoppar vi över adventsmingel ute med fem andra familjer (tänker på gränsen på åtta!). Folk verkar följa restriktionerna på olika sätt men alla får la ta sina beslut och göra så gott de kan antar jag… Jag hoppas du får en fin söndag trots allt!