Idag skulle jag fota en ny porträttbild av mig själv att använda till intervjuer och sånt.

Testade lite ljus, lekte lite framför kameran.

Hips vips slog Smulf upp dörren på vid gavel och hojtade -Va’ göööru?! Vi är inne på andra vabbveckan med Smulf nu och varje gång jag försöker smyga undan och jobba säger han -Du inte måste jobba! Du gosa nu!

-Kom sitt oss, kom sitt soffan oss! Hojtade han uppfodrande och vinkade med handen mot mig som en polis som vinkar in trafiken. Istället fångade jag in honom i min famn.

Plötsligt fick vi se en stor rovfågel som gjorde ett utfall mot någonting på åkern. Kanske en åkersork eller så? Älskar att jag råkade fånga vår reaktion på bild.

Och det lilla spänningsmomentet släppte loss lite gladare miner. Och efter mutande med paddan fick jag äntligen ta min porträttbild…

Ser ut som ett riktigt författarportätt tycker jag. Av någon riktigt pretentiös typ.