Här kommer en binge bilder med sånt vi gjort senaste veckan!

Haft tusen ungar på besök. Det här är den stora kompissommaren märker jag. Vi bor lite avsides i vår by vilket innebär att det är långt när man är liten – fast inte om man har en cykel! Och nu cyklar alla kompisar så här dräller det av ungar. Här har de trängt ihop sig i hammocken tillsammans.

Serveringsluckan har gått varm. Jag öppnar köksfönstret och så får barnen langa mat och porslin och duka och duka av tillsammans.

Ofta blir det något väldigt enkelt till barnen. Som pytt eller potatisbullar

Med morotsstavar, vitkålsbitar och broccoliträd att knapra på.

Till mig och Jakob ofta någon sallad. Här med lite kyckling.

Vi har plockat in mängder med jordgubbar. Landet som Jakob anlagt ger otroliga mängder bär. Nästa år ska vi fördubbla ytan och plantera dit alla utlöpare. Så att vi förnyar i en rimlig takt!

Bästa mellanmålet. Sockerfri vaniljkvarg eller grekisk yoghurt. Frysta bananer och sedan massor av jordgubbar. En skvätt vatten om det blir för trögflytande.

Jag gör en kanna per dag och har redo i kylen

Livsnjutarn!

Vi bar badat! I balja

I sjö

Och i vattenspridare.

Bertil har läst böcker och jag med – fast jag somnar efter två minuter. Är så ohemult trött.

Vi har njutit av den här synen.

-Kolla ett flygplan! skrek Ulf. Förstår hur han tänker. En traktor med vingar har han aldrig sett förut.

En dag hade vi matlag med två av tre familjer. Ulf hade inte träffat Stina och Emil sedan innan midsommar och sprang det fortaste han kunde på grusvägen för att möta dem. Kastade sig i Stinas famn och ville aldrig komma ner.

-Är Ylla-Kade någonstans? frågade han. Han har inte riktigt förstått det här med vilka barn som hör ihop med vilken familj. För honom är alla samma och Ylva-Karin är lika mycket Stina och Emils. Och tänk att han nästan har lite rätt i det. Så är det i matlaget!

Jag gjorde lamm i ugn (man kokar det i olja i bortemot sju timmar och det är SVINGOTT!)

Och till det smashad potatis.

Och en stor sallad. Vansinnigt gott!

Bertil underhöll med sin didjerido

Ulf underhöll med sitt soliga humör

Och till efterrätt gjorde jag marängsuisse extra allt!

När det skymde i trädgården…

flyttade vi in på verandan och satt och pratade till närmare midnatt.

Och när de promenerat hem i julinatten tog jag min vanliga kvällsrunda och vattnade och plockade en bukett för nattygsbordet.

Så många vackra rosa skymningar vi fått uppleva den här sommaren.

En annan dag åt vi nudellunch i trädgården. Det har varit några fruktansvärt varma dagar när allt annat än saltiga nudlar känts svårsmält.

Folke drog iväg på kalas hos sin bästis Dahlia. Var tvungen att dokumentera den fruktansvärt gulliga uppsynen på någon som är kalaspeppad till tusen. Vår fina Folke som är den roligaste jag vet – och med en självdistans som man önskar att många vuxna kunde fått lite mer av.

Med ryggsäcken packad med badkläder och paket och Babblarna-hjälmen på svaj drog han iväg på kalas. Essa undrade om det var meningen att hon skulle valla hem honom? Får han verkligen åka iväg sådär helt själv?

Och sedan kom min syster till Västerbotten. De har bott hos pappa och en dag åkte vi dit för att fira honom! Tog ingen bild på Anna men hon tog en på mig.

Barnbordet

Tacobuffé för kusinerna

Och tårtor. Sedan vattenkrig för att klara av hettan.

Och i fredags morse drog hela familjen hem till Jakobs mormor några dagar. För att träffa kusiner, fastrar, mostrar och farbröder som befann sig där.

Vi har gått långa promenader, tränat, läst böcker och sovit. Jag har sovit tolvtimmarsnätter och sedan 3-4 tupplurar per dag. Fattar inte vad det är med mig? Så fort jag blundar somnar jag. Verkar ha mycket förlorad sömn att ta igen.

Och nu är vi på väg hem igen eftersom vi ska förbereda inför att vi får gäster som hälsar på i några dagar. Så peppad på det!
52 svar
Varifrån kommer den bl0 klänningen på dig. Älskar den urringning på klänningar.
Loppis 🙂
Haha och jag som säger marängSWISH. Skrattar åt mig själv nu. Fint inlägg och en liten insikt haha.
Haha det säger jag också 😄 trots stavningen
Annars stavas det marängsviss 😉
Ja, det kan det ju också göra…
För övrigt skulle jag gärna se att någon swishade mig marängsviss/marängsuisse lite då och då..
Nja, egentligen stavas det meringue suisse – men det låter ju så högtravande att det inte är klokt, när det ändå är en sådan dagisefterätt =)
Jag MED. Fattade först inte att det var samma swish som Clara hade snott ihop 🤪😅🙈
Kom att tänka på en gammal frågespalt där marängsvissens stavning diskuterades, och minsann fanns den att hitta på nätet:
https://www.svd.se/kar-marang-har-manga-stavningar
Så fint! Så gulliga ungar!
Det ser så sommarhärligt ut! Kan du, och kanske även Bertil, dela med er av några lästips?
Älskar lamm och det ser så gott ut, kan du delge oss receptet är du snäll?
Och en helt annan sak: mina miss clarity-klänningar är helt slut, kommer det fler släpp?
Tack för en superbra blogg!
Det kommer det tyvärr inte göra. Kan berätta mer om det längre fram
Härliga bilder! Underbara sommar🌞😀
Har du koll på hur din sköldkörtelnivå ligger? Tänker på din trötthet… Ta hand om dig!
Precis min tanke också. Låter som att Clara har sköldkörteltrötthet.
SÅ fina foton, älskar de här långa inläggen (fast jag fattar att de tar en massa tid att göra)! Blir så inspirerad av dina bilder. Undrar om du kan dela med dig av var du köper dina presets? Jag blir helt förvirrad av presets-djungeln!
Kan du dela receptet på lammet? Ser så gott ut och älskar lamm.
Hoppa sommaren fortsätter lika ljuvlig.!
Härliga bilder, hoppas du får en fortsatt fin sommar 🙂
Ja tack! Gärna receptet på lammet!
Så mycket gott! Äter du själv av alla sötsaker eller bjuder du mest andra? Har själv gått ned ca 10 kg i vikt under året, och jag tycker att man måste äta ganska ”nyttigt” för att stanna på den nivån. (BMI 23)
Tack för att du delar med dig, fint att få uppleva sommarens skönhet genom dina bilder och texter ❤️ Själv slutar jag att fungera som människa i den här värmen och orkar inte göra nånting alls…än mindre ordna härliga sommarlovsminnen till barnen. Tack och lov att de är stora nu och inte behöver samma underhållning av oss föräldrar som när de var mindre.
Apropå tröttheten…kanske är nummer fyra på gång…? 😉
hehe jag tänkte också att det onekligen lät som gravidtrötthet! Bedövande tröttma.
Men hur jäkla svårt kan det vara att inte insinuera om graviditet så fort en kvinna säger att hon är trött? Eller kissnödig, snuvig, har lite ont i ett ben eller kanske känner att ett finger pirrar…?
Jag håller med dig, Karin, det är en påflugen kommentar även om den sker i välmening och kanske lite på skämt. Man måste inte säga allt man tänker heller, tips i största allmänhet.
haha okej tack för tips hörni.
”Hur jäkla svårt kan det vara” att inte bli förbannad på en oskyldig kommentar i ett kommentarsfält?
Och man behöver inte heller reagera på varenda kommentar heller, ”tips i största allmänhet”.
Jag tycker att det är mysigt att man på en blogg får interagera litegrann med den som bloggar och skriver om sitt liv. Som man pratar med en polare! Det var liksom inga elaka kommentarer om utseende eller något annat kvinnohat direkt. Det var bara lite igenkännande att ”Exakt sådär kände jag/vi när jag/vi var gravida!”.
Jag tycker iofs att det är roligt och spännande att få uppröra lite! Det är första gången det händer för mig.
Bra svar Sofia. Det var min första tanke också, för att den där överväldigande tröttheten är det gravidsymptom jag själv minns tydligast. Kanske ska man inte skriva allt som far genom huvudet, nej, men kanske behöver man inte ha en så strikt vakthållning som kommentator heller.
Men jösses…hon är så pass klok och vettig att hon förstår vilka associationer hennes läsare kommer att dra när hon skriver om en sådan extrem trötthet. Och hon är kvinna nog att ryta ifrån själv om hon hade tyckt att min kommentar var så plump och hemsk. Eller helt enkelt låtit bli att publicera den överhuvudtaget.
Dessutom, bara titta på henne! Det vore väl inte alls konstigt om hon är gravid. Hon är ju i fysisk toppform efter all träning, hon strålar ikapp med solen och är lika vacker på in- och utsidan så det är klart som fan att Jakob inte klarar att köra finska rycket med hennes muskulösa lår kring sin midja efter ett ångande bastubad i den västerbottniska dimhöljda sommarnatten 😜
Haha! Ja, plumpt kanske, men är säker på att Clara garvade rätt ut åt denna kommentar. Dessutom inlindad i vackraste komplimangerna ☀️❤️
Usch för ditt sista stycke. Så uttrycker man sig inte, håll det för dig själv!
Håller med, plumpt.
Bästa Clara,
jag gillar inte allt du skriver, tycker du ibland har en något naiv bild av livet på landet. Är född mitt på landsbygden men bor sedan många år i centrala Stockholm. Jag är 68 år så inget i våra liv går att jämföra. MEN, ingen har en sån prydlig blogg som du. Ingen kan förmedla stämningen av t ex sommaren som du. Dina fotografier går rakt in i mig och stannar alltid en bra stund där. Det är fantastiskt att få följa er däruppe i Västerbotten. TACK, sluta aldrig blogga. Vänlig hälsning Maria
Men hur kan Clara ha en naiv bild av livet på landet när hon bott där i sisådär tio år? Då har man nog hunnit stöta på de flesta besvär som finns med att bo på landet.
Man kan ha två bilder av landsbygd, ett där folk hotar varann i flera generationer för att staket, väg,arv är fel:( Den andra bilden är tvärtom… man har bibelmöten,bönemöten i hemmen i generationer man ler ,man hjälps åt man är inte girig,avundsjuk. Jag växte ( delvis) upp där en mur gick tvärs igenom” bygda” på detta sätt.Mina föräldrar höll en god ton fast vi bodde i turbulens,tror att dom verkligen va lugnande för allt som pågick.Ja, de gick på bönesamlingar på ”andra ”sidans gårdar;) Nu bor dom i tätorten när de är90 år men fortfarande kommer bönderna från” bönesidan ”och hjälper me allt möjligt! Jag är 63 år:( man väljer vilka man umgås med o de ger ”ringar på vattnet” är min barnsliga analys.Dock saknar ja de bönder som va lite jobbiga för de hade goa sidor oxå, men visst va dikesblomsterna ,smultronen vackrare på goa sidan för där höll alla sams! kram
Haha, apropå prydliga bloggar och tillrättalagda scener så JO, det finns mängder. Och de lurar en bra mkt mer än Claras som jag ser mer som en verklighetsflykt för mig. Jag tycker Claras blogg är nästan skönlitterär med stunder då hon då och då visar mer allvar och biter ifrån. Och jag tycker man hajar konceptet bra.
Däremot finns det bloggar samt bloggare som man inte ens tror kan vara samma person när man talat med dem privat.
Jag älskar Claras bilder. De har fått mig att orka en liten stund till då och då. Jag följer med dem in i det där jag vill vara i egentligen.
Tack Åsa för din fina kommentar!
När jag ändå är igång så måste jag tillägga att de bloggar som överdriver eller gör fiktion av verkligheten åt andra hållet, är bra mkt värre också. De bloggar som lever på att liksom skrämma folk in i deras lidande psyke som vid närmare granskning inte var riktigt så illa som man gav sken av. De kanske skriver i affekt men de glömmer då att jag massor av gånger blivit vettskrämd för deras ord.
Det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Ett bra gammalt ordspråk! Som stämmer in på så mycket. Jag kom att tänka på detta iom ditt svar på Claras inlägg. Har själv vuxit upp på en gård med allt vad det innebär: strömmen går, träd faller över vägar i storm, grisar, hundar och hästar som rymmer, gräs som ska klippas, rabatter ska rensas, klarbär, vinbär och blåbär ska plockas, saft ska kokas, kläder ska tvättas/vattnet missfärgar allt i perioder, stall ska mockas, traktorer går sönder, bilar går sönder, barn ska skjutsas till höger och vänster, snöstorm och pappa är uppe 04 för han kör plogen + är lantmästare/djurskötaren/jägaren/sköter skog/hjälper grannar….
Har aldrig hört mina föräldrar klaga!
Det verkar så underbart alltihop men jag fattar inte hur det går ihop? Var är ungen som vägrar infinna sig vid matbordet när man äntligen har lagat och dukat fram allt? Var är ungen som gråter i sommarstugan för att det inte finns Wi-Fi och alltså inte är möjligt att titta på ninjago? (skönt att slippa tycker föräldrarna…) Var är ungen som sitter inne i hettan och surar och vägrar gå och bada och sen klagar över huvudvärk pga värmen? Var är ungarna som vägrar sova i egna sängar? Hos oss känns det som att mycket av tjafset och tjatet tar bort det härliga med semestern. Hur behåller man lugnet?Säg att du har åtminstone lite syskonbråk och tjafs mellan varven iaf 🙂
Jag kan inte svara hur Clara har det, men jag har i alla fall syskonbråk, svordomar, ”du är den värsta mamma som någonsin hade kunnat hända mig”, dörrsmällar, slagsmål mellan syskon med mera mellan varven. och sommarlig ljuvlighet som denna däremellan. när jag fångar ögonblick som de Clara visar tänker jag ”åh gud ÄLSKAR DETTA LIV MED BARN” och tre sekunder senare svär jag, muttrar, fräser och ifrågasätter hela min livssituation, tänker att allt kan få plats!
Tack, precis så är det! Ömsom stor lycka och glädje över hur fint vi har det, och ömsom ilska och frustration över att det är så mycket slit och jobb att ha barn på sommarlov!
Men måste man skriva ut det? Alla fattar väl att det blir lite skav, ett och annat utbrott eller att syskon kommer ihop sig. Nä, vill inte ha en blogg där bloggaren känner att det måste bes om ursäkt för allt det fina eller känna sig tvungen att rada upp en massa brister, tjafs, trista vardagligheter eller bjuda på att ”det minsann bråkades också”. Tycker det är härligt med alla vackra, fina och härliga bilder! /Fyrabarnsmor
Hej Ida! Såklart finns det syskonbråk (för att inte tala om sura mammor och pappor på våra sommarlov…) dock är jag försiktig med att skriva om sånt som är utelämnande för barnen på det sättet. Här är en binge sommarbilder jag tagit från ljusa stunder. Skulle kännas fel att ta fram en kamera och fotografera den matvägrande ungen eller syskonbråket 😉
Jag har skrivit om hur utmanande somrarna kan vara på flera ställen – inte minst när man är ensam så mycket med barnen. Här är några inlägg på temat som rör det praktiska
https://underbaraclaras.se/2020/05/08/grubblerier-om-en-lang-sommar-med-barn/
https://underbaraclaras.se/2021/06/15/smarta-hack-for-en-sommar-med-barn/
Underbara sommarbilder! Barnen här hemma har också sommarlov, kompisar kommer gärna och hälsar på vilket är roligt för barnen. Men kan ibland känna att jag kvävs en aning när barngängen intar kök och vardagsrum med högljudda (och förvisso härliga) skratt och lekar. Hur gör du, och ni andra, för att få lite hjärnvila i hemmet bland stoj och liv från alla barn? Med vänlig hälsning, trött trebarnsmor
Clara är uppe till sent på natten, skriver hon ju på annan plats. Och man behöver inte vara småbarnsförälder för att uppskatta när världen tystnar…
Jag fattar precis! Jag brukar köra ut mina barn. Stojlekar och sånt får de göra utomhus. Efter utmattningen klarar jag inte höga ljus särskilt bra. Mina barn brukar märka på mig när jag håller på att spricka och då sticker de ut med en väldig fart 😉 även kompisarna, haha!
Underbara sommarbilder du bjuder på som vanligt.
Jag går in på Claras blogg någon gång var tredje månad men försvinner lika snabbt igen. Den humoristiska, personliga Clara med antalet mänskliga fel och brister som man får träffa i en Underbar Podd och se glimtar av i Susannes skafferi hittar jag inte här. 90% av innehållet på bloggen är som ovan nämnt extremt prydligt, idealiserande, målande, tillslätat. Detsamma gäller på instagram (Med undantag för Gärtrud). Jag är inte ute efter att ändra Claras innehåll, det styr du över själv Clara. Ok. Men för mig funkar inte det här superperfekta superhärliga. Det ger mer magknip än njutning. Tror inte att jag är ensam om det heller.
Något drar dig tillbaka var tredje månad. Det fastnade jag vid. Vad är det som lockar dig trots magknip? Sånt intresserar mig kolossalt då jag upplevt det själv när jag skrev. Man avskyr och sedan är man där igen. Ge mig inifrånperspektivet pls.
Har följt Clara från och till sen 2010/2011 nån gång. Plötsligt dyker tanken upp igen; Undra vad som händer på Claras blogg?
Att vara omringad av sånt som är vackert och perfekt får en nödvändigtvis inte att må bra. För vissa kanske det är en avslappning att titta på de idylliska bilderna, men för den som är i ett liknande skede i livet och vet att det omöjligtvis kan vara är en sån där idyll 24/7 blir det möjligtvis en motsatt effekt. Stress och känsla av otillräcklighet. ”Avfölj det som inte får dig att må bra!” Är det nya slagordet i en kultur där en stor del av vår tid går åt att konsumera andras vardag – som oftast inte är någon vardag alls utan en tillfixat, bearbetat och förskönat urval. Varför kommer den där lilla molande smärtan i magen? Jo för att man kan inte få allt. Livet är inte perfekt – men på de här bilderna ser det ut att kunna vara det.
Samtidigt fattar jag att det är svårt att hitta balansen mellan privat och personligt som influenser när man som Clara har mycket hög integritet.
Förstår. Men vet du vad det roliga var då angående när jag skrev? Det var att jag skrev från andra perspektivet. Hur det är att INTE leva ok. Att må dåligt. Ett ganska tråkigt, jobbigt och definitivt verklighetstroget liv men ack smutsigt. Och då var inte det bra heller. Så mkt arga personer som inte kunde gå därifrån då jag var så beroendeframkallande antagligen, men ville hemskt gärna skriva ut sitt hat mot det icke perfekta livet.
Så hur man än gör så har man arslet bak så att säg. Det finns alltid människor som stör sig men likväl vill delta.
Och DET är ett bevis på att Claras blogg är ”bra”. Att folk läser. Något gör ju att det läser. Eller hur?!
Med andra ord menade jag att ogillar man det man läser så bör man bara gå därifrån och inte återkomma. Att låta andra vara om man inte gillar det man ser. Det är hos sig själv man får börja menar jag. Man får ta sitt eget ansvar och pick och pack och börja vara där man trivs.
Eller ser man som ett ansvar/kontrollant av hela bloggvärlden att förändra den? Då är man bra grandios i sitt tänk ändå.
Givetvis så kan man ju lämna en kommentar eller så med kritik men sen räcker det nog. Fortsätter man att må dåligt av det man konsumerar efter det så är det upp till dig själv.
Tack för din kommentar Elin! Jag tänker att just det faktum att du bara är inne var tredje månad är en del av problemet? För då missar du nog mycket av det jag skriver om och ser istället bara alla fullmatade bildinlägg med sol och glada barn.
De senaste veckorna har jag skrivit om många andra saker än hur härligt livet är. Som mina värsta pinsamheter, tio danande år som företagare, knölen jag hittade på kroppen, om mina olyckliga år efter studenten och hur det färgar mig än idag. Samt hur man ska överleva en lång sommar med barnen. Kanske har du missat dessa inlägg eftersom du är inne så sällan – eller så är det ändå inte riktigt detta du är ute efter? Du får gärna utveckla dina tankegångar. Jag tycker att det är spännande läsning 🙂