I höstas när jag och syrran var i mormor och morfars hus och arbetade bestämde vi oss för att försöka fira nyår här uppe om vi fick möjlighet och det inte var sådär 35-40 minus ute. Med denna fromma förhoppning tog vi fram ljusstakar, nålade upp julbonader och högg till och med en gran. Sedan höll vi tummarna.

Och när syrrans familj kom upp så visade det sig att det skulle gå bra. Det var inte svinkallt. Ingen var sjuk. Stjärnorna stod rätt.

Det här är ju mitt barndoms julparadis och här firade vi nästan alla jular under min uppväxt. Men sista gången var för tio år sedan när jag var gravid med Bertil. Som jag saknat det! Nu fick vi som en andra julafton här.

Granen som stått i vedboden på vänt togs in och kläddes på nyårsafton. Ingen nyårsafton utan en gran.

Ulf min räddningskompis hjälpte till efter bästa förmåga.

Samma gamla pumlor, samma gamla flaggvimpel, samma gamla toppspira. Men i år testade jag något som mormor pratat om att de brukade göra förr – nämligen lägga vadd på granen så att den skulle se snöig ut. Blev riktigt rart tycker jag!

När vi är här är det en så skön lunk. Jag spelar spel med barnen eller så spelar de memory tillsammans. Bygger stora legobyggen och lägger pussel.

Vår gemensamma stuga är neutral mark vilket gör att leken på något sätt är mer friktionsfri.

Den gamla julkyrkan fick också komma fram.

Vi hade till och med julklappsudelning på nyårsafton. Paket från morfar, min faster, moster och såklart mina och Annas paket till varandra och barnen.

Så bra att dra ut på det litegrann så slipper julafton bli ett antiklimax.

På julafton brukade vi alltid trampa upp små hål i snön och stoppa ner gamla ljusstumpar och göra hela gården glödande. Det gjorde vi nu också!

Så mycket mer snö här än hemma.

Alla hjälpte till med nyårsmenyn

Som var trerätters

En grön liten soppa till förrätt

Och en festlig marängsviss till efterrätt.

Anna var glittrigast

Och när vi delat ut paketen, FaceTimeat med moster Mia och faster Inger och lyckats hålla oss vakna till tolvslaget gick vi ut på gården och tutade i partytutor, smällde några konfettibomber och vrålade GOTT NYTT ÅR i den ödsliga natten

Det var morfar som försett barnen med alltifrån självlysande glasögon till glitter och ballonger.

Efter midnatt när barnen stupat i säng gick jag och syrran en promenad längs byavägen. Sedan slocknade också vi.

Vi har haft tur med vädret. Faktiskt soligt några dagar. Men igensnöade rutor.

Jakob har provkört skotern iklädd morfars gamla overall

Det tar emot att skotta taken när det är så här vackert, men vi ska göra en insats för den gamla vedbodens skull.

Barnen har byggt kojor och grävt gångar i drivorna. De bestämde sig för att de skulle spendera en natt här ute.

Jag har dragit runt Ulf på bobben – hans egen lilla skoter.

Kallt så håret frostar

Men ändå små tecken i form av rinnande vatten. Vintern kan inte helt betvinga och förfrysa livet.

När Ulf tröttnat på bob vill han åka på mosters axlar

Sandtaget där barnen leker så mycket resten av året ligger översnöat och inte särskilt lockande.

Det här är i alla fall någon som älskar snö. Bra päls!

En annan bra päls. Arvegods.

Vi gör kortare turer utomhus och sedan går vi in och värmer oss igen.

Underställ är obligatoriskt liksom elektrisk mössfrisyr, röda näsvingar och blå ringar under ögonen. Aldrig är jag så ful som när jag är här.

Det här blev en lunch när Jakob i detalj gick igenom straffmetoder från medeltid till nutid. Som stegling, råbarkning, gatlopp och giljotinen. Barnens ögon var som tefat och frågorna slutade aldrig komma. Man har det inte mer spännande än man gör sig. De visste förresten förvånansvärt mycket sedan innan i denna fråga. Tackar Historierummet i Barnradion för den saken.

Vid tvåtiden är det redan full skymning

Och friden när barnen efter utelek och lunch äntligen försjunker i någon lugn lek är otrolig. Någon bygger mekano, någon högläser Bamse för sin moster, en annan plockar med sina nya klippdockor och ytterligare någon lyssnar på ljudbok och pärlar halsband. Då får man röra sig i huset som kring ett väldigt skyggt djur. Livrädd att skrämma bort friden och fokuset från barnen.

Vi eldar i varje eldstad och dricker glögg och äter choklad. Särskilt när barnen har somnat. Så mycket trevligt som sker när deras dag tar slut. Om de bara visste.

Men det är inte synd om barnen som missar lite. De skapar barndomsminnen mest hela dagarna. De leker med sina fina kompisar i byn, de åker slalom, de bygger snökojor och har kittelfajt och lyssnar på mina spökhistorier. Och nu snart ska vi ut och testa längdskidorna tillsammans.

Idag är det prick en vecka tills lovet är slut men som tur är har vi många roliga saker kvar att göra tillsammans!

Och jo. Det är klart storbarnen gjorde som de sagt och övernattade i sin snökoja. Den här bilden fyrade jag av innan vi sa godnatt, sov gott och barnen somnade med stjärnhimlen som enda ljuskälla. Vid åttatiden på morgonen kom de yrvakna insläntrande igen. Det hade varit tolv minusgrader under natten men de hade sovit som de smågrisar de trots allt är.