Nu tror jag att jag kommit in i vampåldern.

Man kan inte vara en vamp när man är under trettio. Inte heller under trettiofem. Man måste vara en fullvuxen jäkla kvinna för att det ska komma på fråga. Och det går endast om man är kvinna nog att axla titeln.

Vampåldern kännetecknas av läppstift, självförtroende, djurprint, fylliga höfter, resting bitchface och generellt dålig ork med lallare. En typisk vamp skrattar inte åt tråkiga skämt, kutar inte med ryggen, ber inte om ursäkt för sin åsikt eller sig själv. Hon är inte lättkränkt – för vem låter sig kränkas av fåntrattar? Nej hon höjer bara hakan och ler sitt outgrundliga, svala leende.

Jag tror jag är i vampåldern. Och jag tror att jag gillar det!

Om några dagar halkar jag kanske tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Hoppas inte.

(Kjol, skor och smycken second hand. Blus Zara)