Nu tror jag att jag kommit in i vampÄldern.

Man kan inte vara en vamp nÀr man Àr under trettio. Inte heller under trettiofem. Man mÄste vara en fullvuxen jÀkla kvinna för att det ska komma pÄ frÄga. Och det gÄr endast om man Àr kvinna nog att axla titeln.

VampĂ„ldern kĂ€nnetecknas av lĂ€ppstift, sjĂ€lvförtroende, djurprint, fylliga höfter, resting bitchface och generellt dĂ„lig ork med lallare. En typisk vamp skrattar inte Ă„t trĂ„kiga skĂ€mt, kutar inte med ryggen, ber inte om ursĂ€kt för sin Ă„sikt eller sig sjĂ€lv. Hon Ă€r inte lĂ€ttkrĂ€nkt – för vem lĂ„ter sig krĂ€nkas av fĂ„ntrattar? Nej hon höjer bara hakan och ler sitt outgrundliga, svala leende.

Jag tror jag Àr i vampÄldern. Och jag tror att jag gillar det!

Om nÄgra dagar halkar jag kanske tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Hoppas inte.

(Kjol, skor och smycken second hand. Blus Zara)