Förra veckan hade vi redaktionsdag. På redaktionsdagar pratar jag och Erica om bloggen främst men egentligen alla mina sociala medierkanaler och planerar, funderar och utvärderar dem. Vi kikar på statistik, på läsarkommentarer, på enskilda inlägg jag gjort och funderar på vad som funkat och ej.

När jag fortfarande hade kontoret i stan brukade vi stänga in oss i rummet med whiteboardtavlan och sedan gick Erica loss. Hon älskar att rita och förklara. Årshjul är en favorit och sedan gör hon alltid en massa figurer och krumelurer som betyder olika saker. Jag för anteckningar såklart men brukar också avsluta med att fota av årshjulet för att minnas hur vi egentligen tänkte.

Nu när jag inte har något eget kontor längre bokar vi istället ett grupprum på biblioteket. Det har också whiteboardtavlor tack och lov. Vi laddar upp med massa kaffe och anteckningsblock och överstrykningspennor och inte förrän vi jobbat åtminstone två effektiva timmar får vi ta en paus för att fika.

Redaktionsdagar är jätteroliga och jättejobbiga. Erica kommer alltid med en trave tidningsurklipp och artiklar som hon tycker att jag ska läsa in mig på. Sedan är det tusen ideer vi ska diskutera och planera upp. Att ha ett bollplank som Erica är ovärderligt. Det märks att hon varit producent och hjälpt många programledare göra research, hitta vinkeln och utveckla sitt sätt att uttrycka sig på.

Efter redaktionsdagarna håller hjärnan på att sprängas av kreativitet samtidigt som jag vill gå in i en mörk garderob och bara sova. Det kan också vara jobbigt att prata om vad som faktiskt inte alls blev bra och hur jag ska utveckla det framöver.

Men något som är roligt är i alla fall att konstatera att det kommenteras så flitigt här och att ni som läser är så duktiga på att svara och interagera med varandra. Ett levande kommentarsfält är ju halva grejen med en blogg och tyvärr ingen självklarhet i ett medieklimat där det finns så många andra kommunikationsvägar och plattformar att skriva på.

Det här var i alla fall en otroligt upplyftande redaktionsdag. Vi djupdök i statistiken och konstaterade att bloggen fortsätter bara växa. Och vad som är ännu härligare är att tiden som ni läsare stannar kvar, klickar runt, kollar i arkiv och utforskar widgetar också ökar.

Det betyder att bloggen inte bara är ett svart hål jag måste mata, där mina tidigare nedlagda ansträngningar försvinner bort. Nej tvärt om lever materialet länge, länge och gör bloggen som helhet starkare.