Här kommer en bunt bilder med händelser ur mitt liv. Eller i alla fall händelser från den senaste veckan i livet.

I slutet av veckan hade jag redaktionsdag med Erica och klädde mig i knalliga färger. Tog en outfitbild på det också. Kläder att bli glad av!

Sedan vaknade jag på lördagen med en stark irritation. Stökigt och kaosigt hemma. Tusen saker som skulle behöva städas och fixas men allting kändes oöverstigligt att ta tag i. När det känns sådär brukar jag försöka hitta ett rum/vrå/plats att göra lite trevlig mitt i kaoset. Och lotten föll på köket.

Men innan jag hann börja med det hämtade jag farmor på bussen. Hon hade med sig lördagsgodis till barnen och ett glatt humör. Barnen har återupptäckt fotbollsspelet de fått av morfar och det blev många matcher. Barnen utklassade mig fullständigt. Jag får ont i hjärnan av att försöka synka händerna och synen.

Började sedan försiktigt med köket och intalade mig att jag bara behövde dammsuga ur brödlådan och torka rent diskbänken. Men när jag gjort det så orkade jag plötsligt även diska ur och sortera upp besticklådorna. Därefter tömde jag hela arbetsbänken och storstädade spisen. Och torkade alla köksapparater som brukar stå framme.

Därefter rengjorde jag alla flottiga flaskor och pepparkvarnar som står bredvid spisen. Ställde bara ner dem i diskhon och sprutade på lite utspädd linoljesåpa. Den BÄSTA fettlösaren. Sedan sköljde jag och torkade torrt.

När jag ändå höll på att städa och torka köksluckor och lister så insåg jag plötsligt att jag inte rengjort köksfläkten sedan vi installerade den. Kära nån! Så då fick jag ta tag i det också. Även där funkar linoljesåpa suveränt.

Efter fullbordat arbete fortsatte jag med sopsorteringskärlen under bänken och rengjorde dem med ättika för att få bort trist lukt.

Så småningom tog jag också itu med vedspisen. Dammtorkade, tömde aska och plockade ut allt skräp som låg under den. I vedfacket gömde sig diverse bras-startare i form av kartonger och tidningar. Sopade och dammsög och fyllde upp med ny ved.

Kände mig så otroligt nöjd över att jag tagit min sugiga lördagskänsla och förvandlat till handlingskraft. När allt känns oöverstigligt får man ta det en bit i taget. Blotta vetskapen om att man tar sig framåt brukar vara humörhöjande.

Och det är viktigt att komma ihåg att man inte behöver göra klart allt för att få känna sig nöjd. Det är så lätt att fastna i allt eller inget-tänket. För trots att jag städade så noga den här lördagen hann jag inte rengöra ugnen, kylskåpet eller städskåpet. Men det tar inte bort värdet av den städning jag faktiskt hann med.

Essa blev i alla fall helt utmattad av att se mig städa.

På eftermiddagen solade det plötsligt upp efter en veckas ihållande regn. Skyndade mig ut för att göra en bukett att dekorera det nystädade köket med.

Soliga septemberdagar är en underbar uppfinning!

Varje årstid tänker jag att det knappast kan finnas en finare. Sedan börjar skiftet och då ändrar jag mig igen. September kanske vinner tävlingen ändå?

Trädgården har börjat skimra så vackert i lila, rött och gult. Det är det fina med att ha många olika sorters växtlighet – allt vissnar på olika sätt, vid olika tidpunkter och i olika färger. Så även när blommorna har försvunnit så finns det färgsprakande lövverk att titta på.

När jag plockat nya buketter gick jag in igen för att börja med middagen. Hög tid att sätta i innerfönstren så att det inte immar så mycket.

Jag gjorde ugnsrostade grönsaker med fetaost och en yoghurtdressing till. Tacksam mat som alla i familjen uppskattar.

Vacker är den också förstås.

Sedan blev det söndag. Men hur jag än försöker kan jag inte komma på en enda sak jag gjorde eller upplevde den dagen.

Måndagen var ett evigt trist regnande då jag bara gjorde tråkiga jobb och administration och drömde mig bort till ett karriärbyte som inte innefattar något tråkigt jobb eller någon administration öht. Förslag på ett sånt?

Men på tisdagen sken solen när vi steg upp.

PRISA GUD! LIVET ÄR UNDERBART!

Vem bryr sig om administration och tråkiga arbetsuppgifter?

Lämnade Ulf på förskolan och for hem igen och var tvungen att stanna upp och dokumentera.

Gick en sväng i trädgården och njöt av allt fint.

Sedan rätt in i ett möte med mitt förlag. Är det fler än jag som kollar sminket i photo booth innan ni går in i Zoom? Ja, jag VET att man kan kolla sig själv även där även innan man kopplar upp sig. Men jag blir alltid så nojig. Tänk om hela mötet på något märkligt sätt sitter och ser vad jag gör när jag fluffar upp håret, kollar tänderna efter matrester och suddar bort mascaraspill under ögonen? Nej det är för hemskt. Kollar mig alltid först i photo booth på datorn och sedan går jag in på möteslänken.

Får för övrigt alltid komplimanger för det otroliga ljuset när jag zoomar. Det hjälper att ha två enorma fönster framför ansiktet! Och så pallar jag upp datorn i ansiktshöjd medelst Knausgårds Min Kamp 6, Kerstin Thorvalls Berättelsen om Signe samt Bonniers Stora kokbok. Tre böcker som tillsammans utgör den perfekta höjden att säga hej ifrån.

Efter jobb och möten skyndade jag mig in till stan med Bertil för att träffa optikern och köpa ullunderställ.

Och sedan åkte vi direkt till matlaget.

Jag hade köpt med sushi från stan så att ingen skulle behöva laga mat.

-MAT FRÅN STAAAAAAAAN!!! lät det lyckligt när alla fick se vad som vankades. Ja, inte är man bortskämd med take away inte.

Vi var inte riktigt fulltaliga men vi hade trevligt ändå.

Och efter maten försvann barnen ut för att leka

Medan vi vuxna försvann in i vardagsrummet och drack kaffe och pratade tills vi dragit över matlaget lååångt efter stopptiden (20.30).

Och nu är det slut på inlägget! Hejsvejs.