-Jaha, är det så här det ska vara nu? muttrade jag medan jag gick på min kvällspromenad med Elina i telefonen. Regn, blåst och kompakt mörker. Längs grusvägen där jag bor har gatlamporna inte ens tänts denna höst. Kanske försöker kommunen spara pengar eller så har de glömt bort att vi existerar? Jag svor lite över att jag glömt pannlampan hemma och höll tummarna att jag inte mosade några paddor under fötterna där jag gick fram. I dagsljus framträder alltid en eller annan platt padda på vägen.
Att gå hur sent som helst och ändå alltid ha ljuset är en av fördelarna med sommaren här uppe. Men man glömmer bort hur kort den perioden är – för nu fram till april är det istället mörkt, mörkt, mörkt. Och även om hösten är vacker föds väldigt snabbt en längtan efter snön. Som gör allting uthärdligt igen. Som bäddar in, gör världen snäll och på något konstigt sätt också varmare.
Jag påminner mig om att de första mörka kvällspromenaderna är värst. Efter ett par-tre stycken har jag vant mig igen.
20 svar
Och mörkret kommer SÅ fort! Igår gick jag över till min syster för att låna en sak, ca 5 minuters promenad enkel väg. Det var ljust när jag gick vid 19-tiden och jag hade inte en tanke på reflexer. Efter några minuters surr i dörröppningen begav jag mig hemåt – i beckmörker! 😳 Det var verkligen som att någon hade tryckt av lampknappen.
Usch ja!
Jag älskar mörkret. I alla fall en period. Lugnet som uppstår när det omsluter, när man får tända ljus och liksom varva ner.
Sedan blir jag barnsligt glad över första snön och lagom till våren har jag tröttnat totalt på såväl snö som slaskväder och blir prilligt lycklig över vårblommor och fågelkvitter.
Tur att vi har årstider 🙂
Jag känner precis som du, älskar årstiderna! Iaf när dom visar sig från sin bästa sida (alltså att sommaren är varm, hösten färgglad, vintern vit och våren ljummen och ljus). Nu efter ett låååångt sommarlov där det var varmt in i det sista så svor jag till slut och tyckte att Nu vill jag ha kall, klar, frisk luft och mörka kvällar så att jag kan ta på fleecetröja, raggsockor och tända ljus. Orkade inte en dag till med badkläder, gräsmatteklippning och grillkvällar 🤣 Nu kommer hösten och man får mysa med vardag och vila.
Och lagom till nästa årstid så längtar man till skiftet 😊 snö, is och julstämning, sen snö, is och februarisol ❤
Jaa, oktober brukar nästan alltid vara en enda lång väntan efter snön. OM nu oktober inte råkar bli solig och fin, men det sker ju väldigt sällan.
Can’t wait for October where I live. In October the leaves are glorious in their colors. We have warm days with sunshine and cool nights where sleeping is at its best. The sky is a particularly beautiful blue in October. I live in the hills in apple country and the only drawback is that everyone wants to come out here on the weekends which can make for very curious traffic jams in the middle of the country.
Jag tänkte precis samma sak igår kväll när det blev mörkt så tidigt. Här har vi tyvärr inte så mycket snö längre som lyser upp.
Jag skyndade inte alls in i panik från boden med hjärtat i halsgropen och ögonen vidöppna för att jag var mörkrädd och hörde ett konstigt ljud i förrgår kväll…inte alls!!
Haha, usch! Man är så mörkrädd där i början på hösten
Ja, de första är alltid värst. När jag vill ha lite extra pepp i mörkret så brukar jag ta en springtur med pannlampan – jag känner mig så mycket snabbare när jag liksom svischar fram längs grusvägen i lampans sken än vad jag i verkligheten är :-).
Livet på landet. Här finns inte ens några lyktstolpar. Man blir lite sur när man åker hem från jobbet mitt på ljusa dagen och gatlamporna i stan redan lyser. Inte direkt för att jag bryr mig om bristen på lyse här, men det känns onödigt att slösa på det viset.
Ja exakt. Fatta ramaskriet när belysningen i stan inte funkar. Trots att husen i sig själva också lyser upp. På landet räknar man kallt med att man måste ha pannlampan på sig.
Åh, vilket fantastiskt foto! Jag älskar känslan i det och färgerna. Skulle vilja ha det som en tavla!
💙💙💙
Men något vilsamt med mörkret också! Här i staden är det alltid ljust, även på natten. Det är skönt när vi kommer ut till svärfamiljens fritidshus och kan se stjärnorna igen.
Men jo, en ficklampa hjälper att ha med på hundpromenaden 😂 och spännande när man råkar lysa på ett rådjur eller en räv.
Jag är dubbel till mörkret. Kan både tycka det känns mysigt och ombonat (helst när man kan vara inne) för att i nästa minut få panik för att det är så mörkt tidigt. Var är solen?
Annars tycker jag hösten är ganska mysig, helst dagtid när solen är framme och färgerna på träden är vackra.
Jag får däremot ångest av tanken på snö och framförallt is!!! Hua!
Jag tittar gärna på det på bilder som i den här bloggen för det kan ju ändå vara väldigt vackert – och ser trevligt ut när andra är ute i. Men att jag själv ska ut i eländet? Nej tack. Helst inte.
Isen är värst. Särskilt när det fryser, tinar, regnar, fryser osv (bor i Stockholmsområdet).
Jag skulle vilja vara en som gillar att vara ute och sporta i snön 😁. Bara det att jag inte tycker det är trevligt att frysa och halka… Hellre slask för min del…
En vän skrev till mig idag: ”Hösten kommer och slår in dörren till sorgen med en smocka. Vemod.”
Lite så kanske. Nu handlade det om sorg för en förlorad pappa och en förlorad kusin. Men något gör det med oss efter den proppmätta augusti med klara färger, värme och bad i sjön: mörkret, sval luft och tröttma. Jobbet känns som en enda lång uppförsbacke och chokladbegär kickar in flera kvällar i veckan. Glasögonen får regnstänk och håret blir platt och torrt. Barnets cykel hade visst inga lysen och hunden skäller på allt som ser skumt ut i kvällningen.
Ja, precis så känns det många dagar. Samtidigt som jag också gillar och uppskattar många saker med hösten
Kom att tänka på följande strofer när jag läste inlägget, min far skrev dem i min poesibok i början på 1960-talet. Denna bok vandrade runt bland klasskamrater och vänner för att fyllas med mer eller mindre poetiska bidrag.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där inget mörker är.
Dikt från 1920 av Erik Blomberg
Skåne: bladen fladdrar i vinden det sista innan de faller av. Jag säger tag i nuet för att minnas senare. Jag kommer på att lövrasslet är ovant, efterlängtat och underbart. Inte mycket vind senaste halvåret här nere. Kvällarna blir mörkare snabbt. Jag vill inte men man vänjer sig som sagt fort.
Men nu när snön lagt sig som ett vitt täcke så känns det så mycket bättre! Adventsljusstakarna står beredda i fönstren och nästa vecka är faktiskt december och då har man många saker att se fram emot plus att det vänder och börjar bli ljusare!