”Det finns ett återkommande drag i flera av dina blogginlägg, nämligen respekt för människors kompetens. Lärare får respekt av dig, det läkaren säger typ “jag tror du är deprimerad” möter du inte med ett ilsket ifrågasättande utan går med på att testa antidepressiva, din PTs plan för att du ska må bättre tar du emot och mår sedan bättre. Och du litar på din frisörs god omdöme och på din hudterapeuts kunskap. Tycker att din tillit till andra är så fin att få ta del av. Hoppas många gånger att jag skulle vara bättre på det själv.”
Jag fick den här kommentaren av min trogna läsare med signaturen BE. Och jag tyckte att den var spännande! Ibland kan ju någon som bara ser en utifrån verkligen lyckas sätta fingret på sånt man själv inte har en aning om. Och en trogen bloggläsare upptäcker säkert saker som jag inte märkt själv.
Den här kommentaren öppnade mina ögon för ett personlighetsdrag som nog är ganska utpräglat hos mig. För ja – jag har hög tilltro till andra människors kunnande. Och jag älskar att få hjälp av människor som vet mer än mig. Jag vill gärna lägga viktiga beslut i deras händer eftersom det frigör tid för mig att göra det jag är bra på. Det ligger liksom inte i min natur att ifrågasätta om folk verkligen vet vad de pratar om eller ej. Jag har höga tankar om min egen kompetens på mina specialområden – och därför tror jag att andra också har hög kompetens på sina specialområden.
Det gör att jag som arbetsledare är extremt tillitsfull. Jag vill att de jag jobbar med ska vara självständiga och handlingskraftiga och jag vill inte bli tillfrågad om varje liten detalj. Jag njuter när jag kan delegera bort uppgift efter uppgift och se andra göra det bättre än vad jag hade gjort själv. Det gör att jag får bra avlastning men även input i mitt yrkesliv. Och privat har jag oftast litat på läkare och psykologer och det med bra resultat. Jag tänker att en viktig del av tillfrisknande kommer från att tro på att det man gör faktiskt hjälper. Och då har den inställningen varit en tillgång för mig.
När jag var liten hade vi en katt som hette Busan. Hon var verkligen världens snällaste och mest tillitsfulla och mamma sa alltid att det var för att hon aldrig hade träffat någon människa som var dum mot henne. Hon visste inte att det finns folk som sparkar efter katter, sjasar bort dem från broräcken eller skrämmer iväg dem när de kommit in på deras tomt. Hon hade bara träffat snälla människor. Ibland tänker jag att jag varit som Busan under största delen av mitt liv. Och att det är en förmån att ha fått en sådan uppväxt. Att sällan ha anledning att bli misstänksam och skeptisk.
Men det här draget är inte bara en tillgång. Jag vet också att det också har lett till att jag blivit lurad – både privat och professionellt. Ibland har det svidit ordentligt och jag har chockat fått inse att den jag satt min tilltro till inte var värd att lita på. Det har förutom tillit också kostat mig stora pengar när jag samarbetat med fel människor. Jag har en ganska bra inre kompass och magkänsla – men i perioder när jag varit överbelastad, stressad eller haft sorg har kompassen blivit skev. Det har ofta varit vid dessa tillfällen jag hamnat ännu mer snett. En rad sådana incidenter var till exempel en del i att jag blev utmattad.
Så de senaste åren är jag mer på min vakt. Jag har blivit mer krass och kanske också mer cynisk. Det känns tråkigt förstås, men en viss dos kritiskt tänkande krävs väl för att verkligen kunna räknas som vuxen? Det är inte dumt att vara snäll. Men att vara dumsnäll är jättedumt. Nu försöker jag hitta någon slags balans i det hela.
27 svar
Hej Klara , Du underbara 🍁🌻🌲Såå härligt att höra Dig resonera, Du är och utvecklas verkligen till en vuxen människa och kvinna, en lagom balans är att eftersträva, det ” hör ”man på Ditt sätt att framföra det Du vill få sagt. En resonans som ekar ut i den ibland bistra världen,av godhet och klokhet ekar den, det vi behöver, när olika radikala strömningar sprider sig.💓💓💞 Och fler behöver göra, prata säga detta viktiga om och om igen 🌍 Tror att Du skulle klara Dig bra i olika utmanande sammanhang i livet,vi lär oss hela tiden, suger åt oss omedvetet såväl som medvetet, och med lite vila och pauser, med lite hjälp från nära och kära, får Vi möjlighet att utvärdera och sortera. 💫🧠
Att ha barn ger en också mkt. erfarenhet om livet 💕 Har för övrigt börjat skriva Du och Dig i liknande med stor bokstav, men bara om människor och djur som jag respekterar!
Ha det så bra Klara!🌺🌺🌺
På många håll har misstro och negativa omdömen om både det ena och det andra, barkat i väg helt till absurdum. Nu tänker jag på det med att jämt- och ständigt hänge sig åt att felsöka- och att vara kritiskt inställd omgivningen.
Och på Internet kan alltför många helt ologiskt ge kritiska kommentarer kring både det ena- och det andra och om folk och fä. Till det kan man ju inte vara i företagskontakter telefonledes, utan att de på momangen vill ringa upp för en utvärdering, där ”0” står för sämst och sedan ska det väl göras utvärderingar hur folk har utvärderat i utvärderingar.
Du är ett föredöme för dina barn som besitter förmågan till tillit gällande att t.ex. att olika professioner både kan sin sak och vill väl. Sedan är kritiskt tänkande viktigt – men då det missbrukas kan det ju t.om. bli ett hot mot demokratin. Det har vi ju noterat i den politiska debatten som finns i Sverige och som till stor del fått fäste genom nätforum etc.
Tillit, ”snällhet”, inre trygghet och uppskattning av andra, det är viktiga områden i ett gott liv – och som ofta ger positiva ringar på vattnet.
Önskar jag kunde säga detsamma om att ha grundläggande tillit och att tro gott om andras och min egen kunskap. Låter som ett så fridfullt förhållningssätt! Jag pendlar mer. Just nu behöver jag så ofta tillgodose min känsla av trygghet och när jag inte lyckas med det reagerar jag att hamna i försvarsställning och tveksamhet inför eller om andra. Inte så charmigt eller förtroende ingivande. Som att rädslan driver mer än hoppet. Himla utmanande!
Jag är också tilllitsfull, både vad det gäller andra människors kompetens och deras välvilja. Jag tror alla om gott tills motsatsen bevisas – vilket händer oerhört sällan. Ja, jag har blivit bränd ett par gånger – en gång av en partner ochj en gång av en ”vän”. Men det är allt. Jag tror att om man ärligt förväntar sig gott av andra människor så får man det också. Att vara godtrogen används ibland som om det vore lika med lite enfaldig, men som en präst en gång sa till mig: det betyder ju att man tror gott om andra människor. Och det kommer jag att fortsätta att göra. Att inte lita på sina medmänniskor måste ju vara en mardrömstillvaro?
Jätteintressanta reflektioner som vanligt! Jag upplever det här med att lita på experter och auktoriteter som ett mycket svenskt drag. Livet är nog lyckligare och lugnare om man litar på andra. Går inte att göra i USA där även experter inte är överens om någonting.
Intressant slutkläm! Kan du berätta mer om detta? Jag bor på amerikanska västkusten och upplever det inte alls som du, men jag vill gärna försöka förstå dig. Jag upplever det som en rikedom att experter vågar yttra avvikande åsikt, så länge de kan artikulera på ett trovärdigt sätt varför de tycker så: det finns ju sällan entydiga svar på komplicerade frågor.
Jag menade det inte som något negativ (fast jag ser nu när jag läser om varför man tolkar det så). Experter är visst överens om det grundläggande men inte till den grad att något följer direkt från det… Tänk på pandemin t ex. I Sverige följde alla riktlinjerna (ungefär) i USA blev det nästan krig i mina barns skola kring hur man ska göra. I Sverige är det så mycket som verkar självklart (min familj flyttade till New York när jag var åtta, så jag ser det lite utifrån vid det här läget). T ex alla barn startar förskolan runt 2, går i skolan etc. Här måste man välja om, när, var, hur barnet ska skolas. Det är visst spännande att kunna välja och ja, mångfalden och pluralismen här är en rikedom. Jag menade bara att ibland kan det vara så svårt att navigera.
Håller med dig, Karolina! Har bott i USA i många år och kan inte påstå att experterna är mindre överens där än här i Sverige. Däremot finns det kanske fler olika slags plattformar där experter kan ta sig ton i USA än i Sverige.
100.000 skador i vården årligen, varav 1200 dödsfall. Tillit är inte vad jag känner i första hand.
Jag tror du missade min poäng
Nu har jag inget vettigt att säga alls. Bara att ditt inlägg gav mig en stor hop energi att bita tag i det analyserande och sammanställande av texter som jag bara måste bli klar med idag (inte helt kul jobb, men på sitt sätt nödvändigt). Det kanske till och med är något jag är hyfsat bra på….
Står fortfarande helt och fullt för det jag skrev och uppskattar ditt utvecklande.
Fortsätter absolut som ”trogen läsare”.
Allt gott till dig, Clara!
Intressant spaning, jag tror jag är ganska lik också.
Helt orelaterad fråga – hur gick det med det där att gå upp tidigt på morgnarna som syrran gör?
Ojojoj… jag har växt upp med den totala motsatsen; att VETA att människor går inte att lita på. Eller snarare; man kan lita på att det inte går att lita på dem.
Faktiskt har jag förbluffats flera gånger av ditt sätt att vara eftersom det är helt annorlunda mitt. Som det där blogginlägget för rätt längesen nu om hur det kändes jobbigt för dig att se andra vuxna kvinnor med sina mammor då det fick dig att sakna att själv ha en mamma att prata med, anförtro sig åt osv. Min reaktion: Vad fasen pratar hon om?!! Är det DET man ska ha en mamma till?!!
Jag har jobbat stenhårt hela mitt vuxna liv på att återerövra tillit. För att leva utan den är verkligen inte (heller) hälsosamt. Framförallt självtilliten. Den sabbas automatiskt i med tilliten till andra människor.
Känner så igen mig! Tyvärr!
Jobbar varje dag på min tillit till folk och att inte ha så höga ”krav” på andra människor. Bearbetar mina känslor för att bli som ni skriver ”en varmare människa”, särskilt inför mina tonåringar. Öser kärlek över dem och försöker att inte vara så cynisk.
Instämmer också. Gick till ett medium en gång efter min mormor dött och det första hon säger ”Oj, vilken mur du har runt ditt hjärta. Där släpper du inte in vem som helst”. Har tänkt på det där så mycket och jag vill verkligen bli en varmare, mer positiv och mjukare människa men det är svårt när man inte har fått det från grunden.
Vill bara säga att det går att vara en mjuk människa med tjocka murar kring det varma hjärtat ♥️
Instämmer också, sorgligt nog :/
Oj vad jag instämmer…!
Så var det för mig också Erika. Var helt lugn under min första förlossning för jag tänkte att här finns kompetenta personer som jobbar med detta varje dag. Fick i efterhand veta att det varit en svår och besvärlig förlossning på pappret, men det upplevde inte jag alls. Litar överlag på andra och känner igen mig i det Clara skriver om att det nog kan härledas till en uppväxt med snälla och pålitliga vuxna runt omkring. Jobbar på socialtjänsten och får såklart ofta se helt andra beteenden hos föräldrar och andra vuxna men min erfarenhet säger ändå att nästan alla vill väl, utifrån de möjligheter de har.
Jag har också stor tillit till andra människor och brukar tänka att det är den egenskap som varit mest till hjälp för mig i livet, särskilt för mitt eget välmående. Världen blir en väldigt trygg plats om man känner mycket tillit.
Jag upplever faktiskt inte att jag blivit lurad eller bränd heller? Alltså klart jag fått cykeln stulen men inte på ett vis så att det påverkat min tilltro till medmänniskor.
Men jag tänker också som du, att det är en förmån för att man haft tur i sina nära relationer och präglats av det. Min kille som haft en opålitlig förälder har en väldigt annorlunda syn än jag på medmänniskor. Och en vän som råkat ut för förtyck, mobbing och våldtäkter litar aldrig på någon vilket jag vet gör många saker komplicerat för henne. Men jag tror liksom inte jag kan komma med tipset att ”börja lita på folk” och att hon bara skulle kunna göra det. Tror det sitter djupt.
Tänk att du satte fingret på nåt annat nu; att du inte känner behov av att ifrågasätta folks kompetens för att du själv känner dig säker på vad du kan och inte kan.
Tänk alla dessa mansplainers och män överlag som alltid ska ifrågasätta kvinnor, använda härskartekniker osv.
Är det så enkelt att de helt enkelt vet om att de själva inte är så kompetenta men att de vill framstå som det till varje pris och därför avbryter och ifrågasätter allt man säger hela tiden. They are busted! 😃
Finns tyvärr även kvinnor som beter sig så. Som undanhåller information och sedan släpper den när chefen är närvarande för att sänka kollegan, som pratar exakt hela tiden för att ingen annan ska höras/synas/ifrågasätta, som blåser upp sig själv i alla sammanhang för att åstadkomma en fasad som döljer de egna bristerna…
Håller med, har inte en superlång karriär bakom mig (är 30 år gammal) men jisses vad kvinnor på ett kontor ibland kan gillas att manipulera och vilja ”sätta dig” en med olika härskartekniker. Oftast äldre kvinnor, vet inte varför detta fenomen finns men sjukt trist.
Fantastiskt inlägg. Tack! Och så viktigt. Jag blev kallad naiv då jag i tjugoårsåldern var som mest tillitsfull. Precis som du har jag blivit bränd genom åren och tillit är tyvärr något som personer får förtjäna från mig nu för tiden. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna hitta tillbaka till känslan att mina medmänniskor vill det bästa för varandra.
Vi är, eller har varit, superkända för den svenska tilliten. Denna tillit är vi helt beroende av för att vårt välfärdssystem ska funka. Jag gillar Kvartal och den mångsidiga nyhets- och analysrapportering de erbjuder. Henrik Höjer är en av de duktiga journalister som är knuten till detta projekt. Redan 2014 skrev han i Forskning och Framsteg om den svenska tilliten. Artikeln håller fortfarande att läsa och är mycket informativ.
https://fof.se/artikel/2014/8/sveriges-unika-tillit-sjunker-kan-man-lita-pa-folk/
Jag har också skyhög tilltro till kompetenta människor och delegerar med glädje allt jag kan.
Ytterst smidigt när jag skulle föda barn och bara litade blint på personalen bredvid mig.
Samtidigt har jag ett stort behov av att veta vad, och framför allt när saker händer. Brukar förklara att jag behöver inte veta hur man flyger flygplanet men jag behöver veta när det landar.
Oj vad olika man kan se på det! Att föda barn är det ju bara jag som kan, och då måste jag verkligen få vara ifred med mig själv så långt det bara går! Jag vet förstås att många, många har fina sjukhusförlossningar och att vård i rättan tid som verkligen behövs är helt ovärderlig. Men med framväxten av modern, livräddande medicinsk kunskap har mycket om livets både början och värdiga slut kommit i skymundan. Det är en fattigdom i vårt samhälle.
Det du skriver ser jag allt oftare framföras angående förlossningar. Genuint nyfiken, vad är det som kommer i skymundan när man föder barn på sjukhus? Jag födde min dotter på sjukhus för 3 månader sedan och vet inte vad som hade varit annorlunda (eftersom det var en okomplicerad förlossning) om jag hade fött utanför sjukvården annat än att jag hade haft otroligt mycket ondare? Kan inte komma på några fördelar med att inte föda på sjukhus