6 months from now you’ll wish you’d started today hade jag länge som bakgrund på min mobil. Som en påminnelse om att det jag förmår göra idag kommer jag tacka mig själv för längre fram.

Nu när jag tänker på de där orden – och det gör jag ofta även utan mobilbakgrund – blir jag glad. För att det är sex månader senare. Eller närmare bestämt tre år senare. Tre år sedan jag startade mitt hälsoår som därefter bara fortsatt. Det känns som ett sånt lur att jag hållit på så länge nu. Och att det visserligen gått upp och ner och ibland rakt i diket – men ändå framåt hela tiden.

Jag bloggade ju om mina träningsmål i början av januari. De sträckte sig då bara fram till sportlovet och ambitionen var att på nio veckor hinna med totalt 36 träningpass. Fyra i veckan – två styrka och två kondition. Utöver detta hade jag ett mål om att gå ca 70 000 steg i veckan.

Med bara tre dagar kvar till vårt sportlov är det hög tid att utvärdera. Hur har det gått? Jodå! Jag är uppe i 34 pass och kommer innan helgen ha hunnit två till och är därmed i mål. Och när jag räknar ihop stegen från denna period så har jag gått i snitt 67 700 steg i veckan. Så det får väl räknas som godkänt det med. Under den här perioden har jag varit sjuk i 1 1/2 vecka totalt – men ändå lyckats nå mitt mål.

Och vad har då den regelbundna träningen under nio veckor gjort med mig? Ja, igår tränade jag på gymet och jag kände mig starkare än någonsin. I hantelpress där jag brukar göra 8×3 repetitioner gjorde jag plötsligt 12×3 med samma vikt och blev knappt trött. Det var en makalös känsla!

Men nu tänker jag inte sätta upp något nytt träningsmål för våren. Eller i alla fall inte i form av antal pass. Jag har nämligen insett att jag nått en ny mognad i träningen. Förut har jag vid sjukdom eller inställda pass inte bara missat just det passet – utan ofta också flera pass efteråt. Jag har haft så svårt att hitta tillbaka när jag väl kört i diket och maskandet har gjort att uppehållen blivit onödigt långa. Och det är mycket därför jag haft mina målsättningar med x pass som ska hinnas med under x antal veckor – för att motivera mig till att komma igång snabbare efter uppehållen. Och ta igen alla förlorade pass.

Men det har skett en förändring i mig. För nu när jag är sjuk så kommer jag igång direkt jag är frisk, utan onödiga dröjsmål. Och när träningspass uteblivit pgav jobb eller vabb – har jag hittat ett sätt att träna senare på dagen eller veckan. Och DET är faktiskt hela skillnaden. Men att det skulle ta tre år av nya vanor innan jag kom dithän att det faller sig naturligt. Gulp. Önskar att jag hade vetat det så hade jag inte behövt misströsta alla gånger det blivit dikeskörningar med kost och motion.

Men detta betyder alltså att jag inte längre känner behovet av att sätta upp mål med ett visst antal pass på ett visst antal veckor. Blir jag sjuk så blir jag sjuk och behöver inte “ta igen” något efteråt. Det enda jag behöver göra är att så snabbt jag förmår hitta tillbaka till rutinerna igen. Och de rutinerna ska fortsatt vara 4 pass i veckan – 2 styrka och 2 kondition och omkring 70 000 steg.

Och nu när jag tänker på det så känner jag vilken fin present det är till mig själv om sex månader. När jag i augusti inte behöver tänka tillbaka och önska att jag startat idag. Utan istället tacka mig själv för att jag fortsatte.

Ni var många som delade med er av era träningsmål i inlägget jag skrev. Och jag är nyfiken på att höra hur det gått för er därhemma? Har ni orkat hålla i? Varit krassliga? Skadat er? Eller kanske till och med tränat mer än vad ni tänkt? Och har ni tänkt justera vårens mål på något sätt framöver?