Februari gick i lĂ€sningens tecken och jag pĂ„började vĂ€ldigt mĂ„nga böcker – men avslutade fĂ€rre. Jag inledde med Sigrid Undsets Kransen men somnade sĂ„ mĂ„nga kvĂ€llar att jag beslöt att lĂ€gga bort den. Jag började dĂ€refter pĂ„ Lars Myttlings Simma med de drunknade och konstaterade att det nog Ă€r en utmĂ€rkt bok men inte alls vad jag har lust att lĂ€sa just nu. Jag pĂ„började Bröst och Ă€gg av Mieko Kawakami som jag fĂ„tt hem som recensionsexemplar men tog mig bara nĂ„gra kapitel innan jag tappade intresset. Sedan lĂ€ste jag nĂ„gra kapitel av Boktjuven av Markus Zusak och förstod att detta sĂ€kerligen var en storslagen roman men att andra vĂ€rldskriget och tragisk död illa passade min sinnesstĂ€mning. Slutligen försökte jag mig pĂ„ nĂ„got lĂ€ttare nĂ€mligen En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer. Men den var sĂ„ larvig att jag fick lĂ€gga bort den. SĂ„ som det ofta blir nĂ€r amerikaner ska skriva om feminism och man tvingas genomlida analyser pĂ„ nivĂ„ 1a.

Jag har lovat mig sjĂ€lv att lĂ€sningen just nu ska vara njutbar och rolig – för endast dĂ„ förmĂ„r böckerna locka mig i sĂ€ng om kvĂ€llarna. Jag lĂ€gger dĂ€rför snabbt bort all lĂ€sning som jag inte finner intressant. Till min glĂ€dje slutförde jag dock Ă€ndĂ„ tvĂ„ böcker i februari!

Vad jag lÀste i februari

Samtal med vĂ€nner – Sally Rooney

I januari lÀste jag Normala MÀnniskor av Rooney och skrev sÄ hÀr pÄ bloggen. Jag tycker sÄ mycket om Sally Rooneys sprÄk. Flytet, dialogen och hennes intressanta personskildringar. För att inte tala om sexskildringarna. Makalösa! Hon lyckas skriva utan att man blir generad, störd eller irriterad. Och det omdömet kvarstÄr Àven efter lÀsningen av hennes debutroman. Jag slukade den och fÄr erkÀnna att jag istÀllet för att skriva pÄ min egen bok lÄg i sÀngen och glufsade i mig Normala mÀnniskor med stor aptit.

SÄ hÀr stÄr det pÄ baksidan:

Frances Àr en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterÀr agent i Dublin. Hennes bÀsta vÀn och före detta flickvÀn Àr den vackra och sjÀlvupptagna Bobbi. Under en poesikvÀll trÀffar de fotografen Melissa och hennes skÄdespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det Àldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skÄdespel av skiftande lojaliteter och kÀrleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och nÀr relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka fÄr Frances allt svÄrare att behÄlla sin kyliga distans. Samtal med vÀnner Àr en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vÀnskap och kÀrlek i samtiden berÀttad med stor tonsÀkerhet och vÀrme.

NĂ€r jag hade lĂ€st fĂ€rdigt den utmĂ€rkta boken och var glad för upplevelsen gjorde jag misstaget att börja se filmatiseringen pĂ„ HBO. Eftersom Normala MĂ€nniskor var en sĂ„n fantastisk filmatisering hade jag stora förhoppningar Ă€ven pĂ„ denna. Men nej. Jag fann huvudkaraktĂ€rerna vĂ€mjeliga och Nick vĂ€rst av alla. SĂ€llan har mindre kemi skĂ„dats mellan ett kĂ€rlekspar. Och alla karaktĂ€rer blev i rörlig bild sĂ„ osympatiska och trĂ„kiga att jag riktigt rasade. Ångrar att jag började se den eftersom den faktiskt förstörde mina kĂ€nslor inför boken. SĂ„ mitt starka rĂ„d till andra Ă€r: lĂ€s boken men se INTE filmatiseringen.

Natt och Dag – Virginia Woolf

Woolfs författarskap Àr nÄgot jag kÀnt att jag borde utforska Àndas sedan jag lÀste litterÀr gestaltning och alla utbredde sig om hennes storhet. Trots (eller kanske pÄ grund av) denna kÀnsla dröjde det tills jag uppnÄtt trettiosex Ärs Älder innan jag gjorde slag i saken. Jag valde dÄ en av hennes tidigaste verk, Natt och Dag, som utspelar sig i Londons intellektuella kretsar ett par Är före första vÀrldskrigets utbrott

SÄ hÀr stÄr det pÄ baksidan.

UmgÀngeslivet bland slÀkt och vÀnner i Londonsocieteten roar inte lÀngre Katharine Hilbery. Hon vill göra uppror, men alla vÀgar verkar förbjudna. Inte ens den förestÄende förlovningen med litteratören William Rodney tycks kunna rubba de invanda mönstren.
En dag kommer den unge juristen Ralph Denham pÄ besök i familjen. Katharine och Ralph kÀnner en ömsesidig attraktion, men mellan dem gapar en social avgrund.

Natt och Dag ger en intressant inblick i Londons intellektuella kretsar och de kvinnor som kĂ€mpade för röstrĂ€tt under den hĂ€r tiden. Jag blev vĂ€ldigt fĂ€ngslad av Woolfs sprĂ„k och beskrivningar och av att försöka dechiffrera vad som egentligen försiggĂ„r pĂ„ insidan av Katherine Hilbery. Hennes kĂ€nslor för och relation till Rodney pĂ„minner mig mycket om Martinas kĂ€nslor inför Gustav i Maken av Gun-Britt Sundström. En kĂ€rlekslös kĂ€rleksrelation dĂ€r kvinnan strider med sig sjĂ€lv för att övertyga sig om att Ă€lska den som det Ă€r mest praktisk att Ă€lska. Ganska lite hĂ€nder egentligen – men desto mer sker pĂ„ insidan av romankaraktĂ€rerna.

Är Woolf en författare som tillĂ„ter sig lyckliga slut? Jag försökte öka lĂ€shastigheten för att ta reda pĂ„ svaret. Men Woolf Ă€r svĂ„r att jĂ€kta dĂ„ sprĂ„ket kommer i vĂ€gen. KaraktĂ€rernas olika sinnestillstĂ„nd skildras sĂ„ detaljerat och omsorgsfullt att man missar viktiga detaljer om man lĂ€ser för fort. Vilket i sin tur gör lĂ€sningen ointressant och delvis obegriplig. Woolf krĂ€ver mitt makliga tempo.

»Ingen roman torde bĂ€ttre lĂ€mpa sig som introduktion till de kommande, mer modernistiska. HĂ€r finns fröet till det som komma skall, och hĂ€r finns som grundval den skarpa intelligens, den stora nervkĂ€nslighet och protesten mot social arrogans, som frĂ„n första stund utmĂ€rker författaren.« 

SÄ stÄr det i förordet av Ruth Halldén. Betyder detta att Woolfs senare verk innehÄller Ànnu mindre faktisk handling och Ànnu fler skildringar av sjÀlsliga skiftningar? Det avskrÀcker mig lite, eftersom jag vet med mig att jag Àr ganska ointresserad av modernistiska romaner och experimentell romanform. Kommer jag mÀkta med? Det fÄr vi se. Men jag ska absolut ge det ett försök. Och nu undrar jag om nÄgon av er har tips pÄ vilken titel av Woolf som jag borde ta mig an hÀrnÀst?

Vad jag lÀste i januari