
Februari gick i läsningens tecken och jag påbörjade väldigt många böcker – men avslutade färre. Jag inledde med Sigrid Undsets Kransen men somnade så många kvällar att jag beslöt att lägga bort den. Jag började därefter på Lars Myttlings Simma med de drunknade och konstaterade att det nog är en utmärkt bok men inte alls vad jag har lust att läsa just nu. Jag påbörjade Bröst och ägg av Mieko Kawakami som jag fått hem som recensionsexemplar men tog mig bara några kapitel innan jag tappade intresset. Sedan läste jag några kapitel av Boktjuven av Markus Zusak och förstod att detta säkerligen var en storslagen roman men att andra världskriget och tragisk död illa passade min sinnesstämning. Slutligen försökte jag mig på något lättare nämligen En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer. Men den var så larvig att jag fick lägga bort den. Så som det ofta blir när amerikaner ska skriva om feminism och man tvingas genomlida analyser på nivå 1a.
Jag har lovat mig själv att läsningen just nu ska vara njutbar och rolig – för endast då förmår böckerna locka mig i säng om kvällarna. Jag lägger därför snabbt bort all läsning som jag inte finner intressant. Till min glädje slutförde jag dock ändå två böcker i februari!
Vad jag läste i februari
Samtal med vänner – Sally Rooney
I januari läste jag Normala Människor av Rooney och skrev så här på bloggen. Jag tycker så mycket om Sally Rooneys språk. Flytet, dialogen och hennes intressanta personskildringar. För att inte tala om sexskildringarna. Makalösa! Hon lyckas skriva utan att man blir generad, störd eller irriterad. Och det omdömet kvarstår även efter läsningen av hennes debutroman. Jag slukade den och får erkänna att jag istället för att skriva på min egen bok låg i sängen och glufsade i mig Normala människor med stor aptit.
Så här står det på baksidan:
Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans. Samtal med vänner är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme.
När jag hade läst färdigt den utmärkta boken och var glad för upplevelsen gjorde jag misstaget att börja se filmatiseringen på HBO. Eftersom Normala Människor var en sån fantastisk filmatisering hade jag stora förhoppningar även på denna. Men nej. Jag fann huvudkaraktärerna vämjeliga och Nick värst av alla. Sällan har mindre kemi skådats mellan ett kärlekspar. Och alla karaktärer blev i rörlig bild så osympatiska och tråkiga att jag riktigt rasade. Ångrar att jag började se den eftersom den faktiskt förstörde mina känslor inför boken. Så mitt starka råd till andra är: läs boken men se INTE filmatiseringen.
Natt och Dag – Virginia Woolf
Woolfs författarskap är något jag känt att jag borde utforska ändas sedan jag läste litterär gestaltning och alla utbredde sig om hennes storhet. Trots (eller kanske på grund av) denna känsla dröjde det tills jag uppnått trettiosex års ålder innan jag gjorde slag i saken. Jag valde då en av hennes tidigaste verk, Natt och Dag, som utspelar sig i Londons intellektuella kretsar ett par år före första världskrigets utbrott
Så här står det på baksidan.
Umgängeslivet bland släkt och vänner i Londonsocieteten roar inte längre Katharine Hilbery. Hon vill göra uppror, men alla vägar verkar förbjudna. Inte ens den förestående förlovningen med litteratören William Rodney tycks kunna rubba de invanda mönstren.
En dag kommer den unge juristen Ralph Denham på besök i familjen. Katharine och Ralph känner en ömsesidig attraktion, men mellan dem gapar en social avgrund.
Natt och Dag ger en intressant inblick i Londons intellektuella kretsar och de kvinnor som kämpade för rösträtt under den här tiden. Jag blev väldigt fängslad av Woolfs språk och beskrivningar och av att försöka dechiffrera vad som egentligen försiggår på insidan av Katherine Hilbery. Hennes känslor för och relation till Rodney påminner mig mycket om Martinas känslor inför Gustav i Maken av Gun-Britt Sundström. En kärlekslös kärleksrelation där kvinnan strider med sig själv för att övertyga sig om att älska den som det är mest praktisk att älska. Ganska lite händer egentligen – men desto mer sker på insidan av romankaraktärerna.
Är Woolf en författare som tillåter sig lyckliga slut? Jag försökte öka läshastigheten för att ta reda på svaret. Men Woolf är svår att jäkta då språket kommer i vägen. Karaktärernas olika sinnestillstånd skildras så detaljerat och omsorgsfullt att man missar viktiga detaljer om man läser för fort. Vilket i sin tur gör läsningen ointressant och delvis obegriplig. Woolf kräver mitt makliga tempo.
»Ingen roman torde bättre lämpa sig som introduktion till de kommande, mer modernistiska. Här finns fröet till det som komma skall, och här finns som grundval den skarpa intelligens, den stora nervkänslighet och protesten mot social arrogans, som från första stund utmärker författaren.«
Så står det i förordet av Ruth Halldén. Betyder detta att Woolfs senare verk innehåller ännu mindre faktisk handling och ännu fler skildringar av själsliga skiftningar? Det avskräcker mig lite, eftersom jag vet med mig att jag är ganska ointresserad av modernistiska romaner och experimentell romanform. Kommer jag mäkta med? Det får vi se. Men jag ska absolut ge det ett försök. Och nu undrar jag om någon av er har tips på vilken titel av Woolf som jag borde ta mig an härnäst?
38 svar
Älskar Woolf! Tycker det är så mycket mänsklighet och värme i hennes böcker<3 Skulle rekommendera ”Flush” som nästa. Där spelar en hund huvudroll och berättare och håller det lite ”nere på jorden”. Och sen finns så mycket mer att upptäcka! Trevlig helg
Kände precis som du angående Samtal med vänner-filmatiseringen. Castingen av Bobbi och Melissa gillade jag, men Nick och Frances, nja… Kemin mellan Daisy Edgar Jones och Paul Mescal i Normala människor vet jag inte om jag sett på TV förut? Otroliga var de!
Nu är jag halvvägs in i Rooneys ”Vackra värld, var är du”. Inte lika bra som de två föregående tycker jag (och kanske blir man lite trött på att att huvudpersonerna i alla hennes tre romaner till mångt och mycket liknar varandra), men klart läsvärd om gillar hennes språk.
Sen vill jag bara säga att jag tycker mycket om dina texter om läsning. Uppfattar dig som befriande okonstlad och opretentiös, men samtidigt knivskarp som alltid!
Sååå +1 på detta! Älskade Normala människor och tyckte kemin var elektrisk mellan huvudkaraktärerna i serien. I Conversations with friends – urk! Störde mig så mycket på castingen – framförallt Nick och Frances – att det verkligen inte blev en härlig upplevelse.
Fint att du även skriver om böcker som inte blev lästa. Så kan det ju vara ibland.
Vill tipsa om ”Mot fyren”, den blev jag fascinerad av och den var lite mindre tragglig som jag minns det.
Jag tycker så oerhört mycket om Orlando.
Den bästa läsupplevelsen jag någonsin haft.
Jag har bara läst ”To the lighthouse” av Woolf och trots att den inte är så lång tar den tid att ta sig igenom. På engelska dessutom. Tycker hennes böcker är lite så av det jag förstått. Som en karamell att suga på oavsett om man skulle vilja tugga ibland. Hennes språk är för mig poetiskt och har ett djup som är svår uppnått. Tänkte läsa Mrs. Dalloway som nästa av henne.
Jag började på Mot fyren när jag en gång för länge sedan läste litteraturvetenskap, tyckte mycket om den och har de senaste 15 åren haft ambitionen att läsa klart den. Men jag har svårt att ta upp böcker som jag en gång lagt åt sedan, även om det var yttre omständigheter som orsakade stoppet. Orlando har jag läst i sin helhet och tyckte mycket om.
Jag som tokgillade Samtal med vänner-filmatiseringen 😍 Har dock inte läst boken än. Kanske är det klokt att se serien först och sen läsa boken. Så gjorde jag med Normala människor och gillar båda två 😊
+1 😍
Åhhh!!! Läs Mrs Dalloway och direkt efter det The Hours av Michael Cunningham. De måste läsas nära varandra och är helt fantastiska. Mrs Dalloway utspelar sig under en dag och är inte helt lättläst men helt underbart träffsäker. Jag läste dessa böcker i somras för första gången och har inte kunnat släppa dem
Om du vill ha något lättare kan jag rekommendera Damerna i Missalonghi av Colleen McCullough. Ska inte lista alla mina favoriter, men den läser jag om nu och då för jag älskar den.
Tack för inspirationen
Mot Fyren kan absolut rekommenderas. En fantastisk roman där det händer en hel del under ytan. Skrev min C-uppsats i engelska om den en gång i tiden, om den kristna symboliken i den.
Läste nyligen en biografi om Wirginia och släkten. Det var en riktig rövarhistoria som slår såpor när det gäller sensationer. Blev lite fundersam eftersom den hade svensk författare. Vet inte riktigt. Man tycker att nån från Englandslitteraturen borde ha allra bäst koll på henne?
Ja ungefär så skulle jag beskriva Woolfs senare verk, handlingen får mindre och mindre utrymme. Så undvik The Waves t.ex, där finns det ingen handling – alls 😅 Det är det inre som hon utforskar, egentligen i allt hon skrev. Stream of consciousness, precis som James Joyce. Men jag rekommenderar varmt Mrs Dalloway, det är nog hennes mest lättlästa. Och har en handling, om än för en enda dag. To the Lighthouse är också relativt enkel att ta sig igenom. Likaså Flush (en biografi om en hund!). Orlando är fantastisk, men man måste vara fokuserad för att hänga med i alla svängar mellan årtalen och könen som hela tiden skiftar (i en enda person!). Hoppas verkligen inte att du har missat mästerverket A Room of One’s Own bara! Den tar man sig igenom på en eftermiddag. Ett måste! Jacob’s Room är förresten en av hennes allra tidigare romaner, också läsvärd. Personligen gillar jag verkligen hennes noveller (en del korta som en halvsida), man kan hitta dem samlade i olika utgåvor. Och vill man uppskatta Woolfs språk till max så läser man såklart på originalspråk, så mycket går förlorat i en översättning.
Haha, älskar att du helt sonika avbryter läsningen av böcker som inte är din grej. Jag gör likadant, det ska ge en något att läsa på fritiden, inte vara nån sorts plikt.
Uppskattar MINST lika mycket hur du delar med dig av böckerna du inte läst färdigt. Det gjorde enormt intryck på mig, och jag fick upp ögonen för en massa olika saker på en gång i och med detta.
Nu känner ju inte jag dig men skulle utan tvekan kalla dig för ”en sån person som läser böcker”. En av de saker som gör att jag inte ser mig själv som en sån är att jag ibland misslyckats med att ta mig igenom en bok. Det händer inte ”en sån som läser böcker” i min värld. Det händer bara såna här lite hopplösa människor utan läshuvud, slarvmajor utan disciplin… Såna som jag. Jag har alltid sett det som ett enormt misslyckande att inte läsa ut en bok, inte se klart en film. Som att det är jag som är hopplös och inte boken. Det har hindrat mig att börja på många nya, legat ivägen och legat till grund för mängder av uteblivna upplevelser…
Tack för att du finns och delar med dig och öppnar upp för nya perspektiv!
Livet är för kort för att slösas på att traggla sig igenom böcker man inte gillar. Det behöver inte vara så att boken är ”dålig”, det kan lika gärna vara att den inte passar mig nu. Precis som Clara skriver att det inte funkar med hennes sinnesstämning. Bättre att avbryta och lägga lästiden på en bok som ger något. Utbudet är näst intill oändligt, så varför slösa tid på böcker som känns fel? Nä, fram för fler goda läsupplevelser åt folket!
Nej då, du är inte det minsta misslyckad för att du inte fullföljer en bok eller film eller vad det vara må.
Jag har läst i hela mitt liv. Som barn nog vad man kan kalla bokslukare. Jag har pluggat litteraturvetenskap och arbetat som bibliotekarie i flera år. Nu går mitt bokläsandet mycket i perioder, ibland blir det mest tidskrifter, men jag är definitivt vad du skulle kalla ”en läsande person”.
Men jag har ALDRIG tvingat mig igenom en bok som jag inte fastnat för efter några kapitel. Jo, om det varit nåt jag varit tvungen att läsa för jobb eller studier, men böcker jag valt av eget intresse och på min fritid har jag bara lämnat därhän om de inte gett mig något.
Det har hänt att jag återupptagit en sån bok vid senare tillfälle, ibland flera år, och då upptäckt att den inte var så dålig som jag tyckte först. Ibland är man bara inte i fas med en bok av olika anledningar. Ibland är boken helt enkelt inte bra enligt ens egen smak och så måste det få vara.
Jag instämmer i att det skrivs så mycket bra böcker, varför slösa tid på de ”dåliga”.
Så återigen, nej du är inte misslyckad och du är absolut en läsande person. Du läser ju böcker, även om du inte läser ut dem. 🙂
Så här har jag också känt. Att det liksom är något fel på mig som inte kan läsa böcker som andra läser och uppskattar. Pinade mig tex igenom 1984, Steglitsan, Där Kräftorna Sjunger, Herr Arnes Penningar för att de där böckerna ”ska man ju ha läst”. Och visst. Nu vet jag vad de handlade om. Men de gav mig ingen läsglädje. Och vad är då ens meningen?
Så här i efterhand hade det varit mycket bättre om jag övergav dem några sidor in. Men jag tänkte liksom att jag tillslut skulle börja gilla böckerna för det hade ju ”alla andra” gjort. Men hädanefter ska jag inte slösa bort min tid på böcker jag inte trivs med.
Mine tre beste leseropplevelser hittil i år har vært, i tilfeldig orden, Valérie Perrin «Three», Alex Schulman « Överleverna» og Ia Genberg «Detaljaerna»
Tack för bokinlägg, alltid roligt att ta del av vad andra läser!
Som nästa Woolf-bok rekommenderar jag hennes debutroman ”Resan ut” (The voyage out). En ganska kort men mångbottnad historia, omväxlande vacker, underhållande och sorglig. Inte särskilt tungläst skulle jag säga. Lite Austen-blinkningar innehåller den också. 🙂
Önskas något annat brittiskt som rör sig mellan realism och modernism vill jag också verkligen slå ett slag för E M Forsters underbara romaner: En färd till Indien, Howard’s End, Ett rum med utsikt… Trevlig läsning!
Tack för detta! Du bjuder så generöst på dig själv och jag tycker om att det finns plats lika mycket det intellektuella och det estetiska som det existensiella i din blogg. Sluta aldrig. Du behövs.
Håller med föregående kommentarer om att det är roligt att läsa om böcker som läggs på hyllan. Med det sagt. Läs boktjuven vid annat tillfälle! Underbar bok 💕
En gentleman i Moskva är också bra, men kanske även den ska sparas till framtiden.
Läser just nu Zorro, så föddes legenden av Allende. Sorgligt nog en dålig översättning. Ibland läser jag om mening för att jag inte förstod och då blir det tydligt varför jag inte gjort det den 1 gången. Grammatiskt fel..
Älskade också Boktjuven! En fantastisk bok.
Även jag är enig angående Boktjuven, ockult bra!
Har läst många böcker av Virginia Woolf. Tyckte mycket om Mrs Dalloway, den är modernistisk men också fantastisk. Varnar lite för Vågorna som är vääääldigt modernistisk och bör läsas med extremt öppet sinne.
Jag precis som du vill också att läsningen ska vara njutbar och rolig. Jag har precis upptäckt feel goodgenren och måste tipsa om ”je m’appelle agneta”, för den som vill läsa en lättsam, rolig bok med massa igenkänning i att ibland vilja fly det inrutade familjelivet.
Jag hade svårt för boktjuven, hur den var uppbyggd, mystiskt fyndig och jag kände hela tiden när ska den börja.
Jag började också läsa testamentet av Nina Wähä, åh fy vad jag inte gillade den. Språket och berättelsen. Persongalleriet
Ett eget rum av Woolf är ett måste! Det är inte bara en läsupplevelse – det är ett par nya glasögon för att se på kvinnor och litteratur.
Minns att jag sträckläste Orlando. Ett eget rum, Mrs Dalloway och Mot fyren är fantastiska men långsammare till karaktären.
Boktjuven är otrolig, men den kräver viss sinnesstämning. Passar säkert Bertils ålder också!
Jag skulle inte kunna hålla med dig mer om filmatiseringen av Samtal med vänner. Och ja, bristen på kemi..! Blev förbannad på rollsättaren som misslyckades så kopiöst och slutade kolla efter några avsnitt. Blir förbannad igen nu när jag tänker på det, haha.
Eget rum!
Oj, så många som läst så mycket böcker jag aldrig hört talas om. Fascinerande! Kan annars tipsa om ”Lektion i kemi”, ”Lucky lada och jag” och ”skilsmässan ” om du vill ha läsupplevelser som lagkapten kvarstår!
Jag ser Samtal med vänner just nu och funderade på vem det var som sagt att Frances och Nick var vämjeliga karaktärer. Sen kom jag på det! Så lite sen på bollen måste jag bara säga att jag inte håller med! Även om serien i sig kanske inte är 100 procent så ser jag visst en kemi mellan dem, men den är mer lågmäld än vad man kanske är van vid i filmvärlden. Jag kände faktiskt igen mig själv i den och kände mig bekräftad. Älskar att de låter Frances vara så ”tråkig” och till ytan intetsägande som en vanlig tjej kan vara. Minns att jag blev så störd av filmatiseringen av Normala människor eftersom Marianne i boken beskrivs nästintill ful, och såklart är hon pinnsmal med rådjursögon i serien.
Tyckte hursom det var fint att se en kärleksrelation som inte är så insmickrande och idealromantisk, för de kärlekarna finns också.
Ja, jag ville ba ge mig in i diskussionen såhär nån vecka senare fast ingen kommer se det 😂
Tack för fin blogg och boktips!!
Hej, läser just nu Jacobs rum av Virginia Woolf. Jag fattar ingenting av hennes språk. Har läst recensioner om denna bok som hyllas som oförglömlig.
Börjar tvivla på om jag är korkad som inte kan uppskatta hennes sätt att skriva. Ska försöka tvinga mig igenom boken då jag har svårt att lägga ifrån mig böcker olästa.