Efter att ha ägnat våren 2023 åt att skriva en bok om julen kanske jag borde vara less på högtiden? Men inte då! Idag är det första november och jag vaknade med ett pirr i magen. Här i stugan är det så vintrigt att man lika gärna skulle kunna hugga sin julgran. Så det ska jag göra. Hugga och ställa i vedboden så att den finns här när vi kommer tillbaka på jullovet.

Bertil vill ut och åka längdskidor så jag ska leta rätt på mormors gamla utrustning åt honom. Själv ska jag bära in ved och gå en långpromenad med Essa på isen och Ulf i pulkan bakom. I övrigt står inte mycket på schemat. Jo, jag ska koka palt till middag också!

I november börjar jag med att vinterpynta. Det skiljer sig från att julpynta. För när jag vinterpyntar dekorerar jag framförallt hemmet med naturliga ting.

fönsterlav vitmossa renlav

Som ett stort fång enris jag skurit mig i skogen. Enris barrar mindre än gran och doftar så gott.

Jag fyller ett tråg med röda juläpplen som får stå framme som dekoration.

Jag tänder fler ljus än vanligt och har alltid någon härlig duk på bordet.

Jag tillverkar en krans och hänger på verandan.

Jag lindar en slinga av konstgjord lummer runt draperistången mellan kök och matrum. Lite torkade apelsiner passar också bra.

Och dekorerar dörrarna med små kransar av konstgjord gran.

Köper min första hyacint och trycker ner med lite mossa i en gammal träask.

Jag adderar mysiga fårskinn i alla fåtöljer och stolar

Och pelargonerna som gått i vinterdvala i källaren ersätts av julstjärnor, azaleor och annat vintrigt fint!

Vinterpynt är ett trevligt påfund, som inte behöver kosta många kronor att åstadkomma.

Och det fina är att det på inget sätt inkräktar på Allhelgona som är en högtid som förtjänas att kommas ihåg och firas.

Nu börjar det!