Hej från ett tåg någonstans mellan Stockholm och Herrljunga. Igår kväll tog jag nattåget söderut och det var väldigt fint att vakna och se Uppsalaslätten swisha förbi utanför fönstret. Eter ett föredömligt kort stopp i Stockholm bytte jag och åkte vidare.

Men sakta i backarna. Innan jag berättar något mer måste jag ju redogöra för igår när det var Valborg.

Vi var hemma hos Albin.

Mycket roligt att titta på här!

Alla sladdade in direkt efter jobbet

Och sjönk ner och pustade ut.

Jag var nyfärgad i håret.

-Du ser ut som en vindruva. Ta det som en komplimang, sa Folke.

Hellre vindruva än pomelo, tänkte jag för mig själv.

De bistra minerna är bara Bertil som förhör Folke på ett religionsprov. Sånt som man naturligtvis ägnar sig åt när det är fest!

Jakob gjorde fördrinkar. Alkoholfri aperol spritz till mig och Stina och aperol sour till resten.

Nu följer en serie bilder på när vi dricker på utrikiska.

-Skål och cheers

–Proust!

-¡Salud!

–Cin cin, hälsar megababen.

Albin hade lagat meze precis hela dagen så nu följer ytterligare en serie snarlika bilder på ätliga ting.

Gott

Gotti gottgott

Blomkålen var gottigottast

Jag lassade för ordentligt.

Och Stubbe höll uppsikt.

Hög stämning rådde kring bordet

Det skålades och skrålades

Stina roastade Emils godissmak och sedan måste alla vuxna göra ett personlighetstest baserat på Carl Jungs teorier. Behovet var trängande.

– Om jag ska svara ärligt på de här frågorna verkar jag inte vidare skön, protesterade jag.

Efter desserten sa vi åt scouterna att gå ut och tända majbrasan och så skulle vi komma sedan. Det kan låta som ett väl stort projekt för barn men…

Detta var årets majbrasa. Som det kan bli när allt ris ligger kvar under snön.

Det hindrade oss inte från att tankfullt betrakta lågorna och begrunda det egendomliga och omskakande år som passerat.

Kvällen var pastellfärgad och klar efter den första varma dagen i Västerbotten.

Ett fågelstreck drog in över byn och slog sig ner i den lilla sjön mellan kullarna. Vi ropade välkomna mot skyn.

Och sjöng precis som vanligt stämsång kring majbrasan (eldfat låter inte lika romantiskt).

Som vanligt mindes ingen riktigt texterna, hittade stämmorna eller den tonart som passade alla. Men det var fint i alla fall. Och som brukligt ramlade tre barn i en lerpöl, en skrapade upp knäet mot asfalten, någon svedde pannluggen i lågorna och barnkinderna var kalla som frysta kycklingbröst. Underbara traditioner!

När vi kom in dukade vi fram snacks och mys. Och sedan sa jag hej då och drog till tågstationen.

Nattåget var mer än två timmar sent och det var en evig tur – för då hann jag ju fira Valborg ordentligt. En liten påse av det hårt roastade godiset fick följa med på tåget och jag somnade så småningom med röda magasin i munnen och Testosteron av Selma Brodrej i ansiktet.

En på det hela taget finfin Valborgskväll.