Så blev det då lördag morgon i Sparsör. Solen sken och vi hade nog allihopa en aning ont i hårbotten från dagen innan.

Knäppte några bilder från Annas fina köksbord

Spegelhej

Mycket kul att kolla på.

Någon som älskar saker lika mycket som jag gör.

Blir alltid så lugn när det finns mycket att se på. Avskalade hem gör att min blick irrar runt nervöst.

Körsbärsträdet blommade

Och trädkojan som Anna byggt såg så inbjudande ut. Den brukar vi sova i om somrarna.

Sedan packade vi ihop våra pinaler, hoppade in i bilen och drog på farsans sjuttioårsresa.

Första anhalten blev hos våra kusiner i Göteborg. Har åtta kusiner och fyra av dem bor i Göteborg. Nu hälsade vi på tre av dem och fikade och hade så mysigt.

Tycker så mycket om min släkt och känslan och vetskapen om att man på något sätt hör ihop – trots att man inte träffas så ofta. När vi fikat färdigt och vinkat hejdå körde vi mot….

Mollösund! Min pappa som varit överallt i Sverige utom just Bohuslän, hade önskat att vi skulle åka hit. Och jag och Anna tyckte att det lät som en bra idé. Vi hade bokat en natt på Prästgårdens Pensionat i Mollösund.

Och vi blev inte besvikna.

Väldigt hemtrevligt och mysigt.

Med en fin punchveranda

Och ett rart litet kök.

Vackert gammal glas i verandan – precis som det ska vara.

När vi lämnat packningen på rummet gick vi ut för att upptäcka Mollösund.

Skulle ju gärna vara prästgårdsfru här. Vi traskade iväg

Ja, jag gör knappt annat.

En sån fin gammal kyrkogård med krossade blå musselskal på gravarna, på långt håll trodde jag först att det var violer.

Älskar att segla. Så ledsen att det inte skett på många år. Brukade segla med min faster och hennes man i Kalix skärgård när jag var barn.

Vackert vid horisonten

Vackert framför horisonten.

Eternit är inte skit. Tvärtom det sötaste jag sett.

Jag skulle kunna ägna hela mina semestrar åt att bara åka runt och kolla på hus, färgsättningar, staket och vad folk sätter i sina fönster.

Anna tog en bild och jag hoppade till när jag såg mig själv. Blek som ett lakan. När jag kommer hem är det jag som sätter igång med brun utan-solen.

Vi (pappa och Anna) tog en öl på en uteservering, sedan strosade vi vidare.

Bland tångdoftande fiskeredskap

Och söta småhus.

Älskar blindfönster med gamla solblekta gardiner.

Och färgställningar som poppar

Förlåt för bildbomb men här kommer ett gäng underbara färger och hus som jag fastnade för.

Detta gör mig lycklig

Kolla så fint! Forsythia, blåa spröjs, blommande körsbär, grönt staket och skir grönska…

Glo på gulliga hus. Höjden av underhållning.

Så fint att allt står huller om buller i en enda röra

Gick förbi den gamla museihandeln som tyvärr hade stängt. Önskar SÅ att jag fått gå in och kika.

Men fick nöja mig med skyltfönstret.

Kan bara tänka mig hur myllrande och fint det är under sommarhalvåret.

Samtidigt tänker jag på hur det ska kännas att bo i någon annans semesterparadis. Där de finaste husen står tomma nästan hela året för att de köpts upp av folk med stadslöner som bara kommer några semesterveckor om året. Så att de som kanske skulle vilja bli bofasta inte ens har råd att försöka…

Jag och farsan älgade på till restaurangen, eftersom hungern blev besvärande.

Musslor till mig och Anna. Pappa rynkar på näsan åt “mollusker” så han valde istället kött.

Och jag tänkte lite till på döden, men mest på livet och hur fint det är!

Och sedan gick vi hem och la oss på rummet och vilade fötterna inför nästa dags äventyr.