Jakob och jag har under flera års tid haft ett dokument där vi lägger in vår planering och arbetsfördelning. Både för oss och för barnen. Det är så bra att ha det på pränt så att man vet vad man ska göra när. Allt är inte reglerat förstås, men saker som ska göras regelbundet är nedskrivna. Sedan justerar vi sysslorna inför olika tillfällen. Om jag till exempel ordnar Folkes kalas så kanske Jakob tar extra ansvar för städningen den veckan. Eller om Jakob måste lägga helgen på att fixa något trasigt på huset så kanske jag tar mer ansvar för städningen. Vabb, föräldramöten och optikern tar vi varannan gång så det är heller inte nedskrivet. Vi minns bara i huvudet vem som gjorde det sist.
Man behöver inte specificera allting i detalj eller göra uppdelningen onödigt krånglig. Jag tror däremot på att bestämma tex vad det innebär att ”ha disken”. I vår familj innebär det att den som har ansvar för disken ser till att köksbänken varje dag blir totalt rensad, avplockad och avtorkad. Helst kvällstid så att man börjar från scratch nästa morgon.
Exakt vad som ingår i att till exempel städa huset, det har vi kommit överens om tillsammans. Vem som gör vad under själva städningen varierar. Men vi börjar ju städa samtidigt och slutar städa samtidigt så tiden vi lägger ner är samma.
Vitsen med att ha det uppskrivet är att man inte själv behöver hålla på och undra om man gjort tillräckligt. Och man kan aldrig i stundens hetta hävda ”det visste jag inte!” eller ”så sa vi inte sist!”. Men vi byter uppgifter också. Dels finns en flexibilitet kring att man kan behöva byta roller lite när som helst i vardagen. Men sedan byter vi också ansvarsområden efter några månader. Nu har vi precis bytt igen eftersom Jakobs arbetstider i stan innebär att han inte längre kan hämta, lämna eller laga middag.
För oss passar det väldigt bra att ha det tydligt på pränt, medan de flesta av våra vänner har lite mer vilda västern kring sitt upplägg. Inget är förstås fel, så länge alla är nöjda.
87 svar
Er ikke Ulf klar til å ha litt oppgaver, eller ville det blitt mer styr? Og, he he, hvem legger ham fredag og lørdag? Litt joke det her, men bare så det manglet to dager. Forøvrig helt enig i at det er smart med en oversiktelig ansvarsfordelingsliste, spesielt om man har litt fleksibilitet, som dere tydeligvis har. Slipper mye mas og gnål!
Jo, han har uppdrag. Men han är inte läskunnig så ingen ide att skriva upp det för hans skull =) Han ska hjälpa till att duka av och på bordet, plocka ur diskmaskinen och städa sitt eget rum (med hjälp av oss vuxna).
Man kan rita uppdrag, om han skulle om att vara med på listan! Jag brukade rita matlistan ibland för att kiddo skulle kunna gå runt och plocka i affären, det var uppskattat. 😊
Tack snälla Clara för inspirationen! Ska genast ta upp det här hemma! ❤️
Tycker disk (fixa allt när man ska diska (skölja av, kasta rester osv) diska, lägga in allt i diskmaskinen tömma diskmaskinen osv) och tvätt (tvätt, hänga upp, vika, lägga in i garderober osv) är två stora områden. Men ni lägger allt på en person kring det och sen blir matlagningen för en? Blir det jämt med tiden då? ☺️
Eftersom pojkarna plockar i och ur diskmaskinen är disken för den vuxna framförallt kastruller och torka av bänken. Inte så farligt. Tvätten har vi dessutom organiserat så att man bara viker den i korgar och så bär barnen upp all tvätt till rummen och viker in sin egen. Vare person stryker/steamar sina egna plagg om det önskas
Åh, får man önska ett stryk/ steam/ tvättstuge-inlägg? Ska göra om i tvättstuga/ klädkammaren och behöver inspiration. Funderar också på att köpa steamer.🙂
Hm. Jag började nog för sent (och nu är det förbi, sönerna har flyttat hemifrån).
De var tonåringar, när jag gjorde ett schema som var rullande på 4 personer och 4 veckor, med i huvudsak städning. Lördag förmiddag. Rullande för att vi städar olika samvetsgrant… Det gick halvbra. En av sönerna sköt på sin del hela helgen, för att sedan slarva igenom det på söndag kväll. Försökte att de skulle laga en middag var; den ene serverade färdiga köttbullar och snabbmakaroner, den andre ville lära sig de mest ovanliga maträtter, så att det blev mer arbete än att laga vanlig middag…
Vi har fordelt ansvaret på en måte som vi begge er fornøyd med. Han vasker huset og ordner alt med bilen. Han rydder kjøkkenet etter middag. Jeg har ansvar for alt med matlaging, mat og klær. I utgangspunktet synes jeg fordelingen er god, men det blir litt ujevnt i og med at jeg som regel passer barna mens han tar husvasken (vi har tre små barn), uten at han nødvendigvis tar fullt ansvar for dem når jeg tar klesvasken el.l.. Det ender med at jeg gjør en del mer enn han på kveldstid. Jeg blir ikke sur av det, men skulle ønske han også la inn en time i husarbeidet litt oftere på kveldstid.
Så inspirerande! Undrar hur vår familj kan använda inspirationen? *Här ska spånas med en kopp kaffe*
Har ni formella avstämningar varje vecka kring ansvarsområden eller är det något som tas i farten i vardagen? Är ni uppvuxna med motsvarande schema eller hur kom ni på det? Har ni gått på några riktiga nitar med upplägget som vi kan låta bli? (bättre att komma på egna misstag än att upprepa andras brukar jag tänka)
Vad kul om det kan inspirera =)
Nej inga riktiga avstämningar – det mesta tas i farten! Initiativet till schemat kom från min man. Ingen av oss är uppvuxna med något liknande! Tycker framförallt att man när man delar upp ansvaret ska testa att köra ett tag och sedan utvärdera. Ibland tar saker längre tid än man tror eller räknat på. Tex är ju hämtning och lämning också en arbetstidsminskning som inskränker på min arbetsdag. När Jakob har i uppgift att hämta Uffe vid 16 jobbar jag vidare till 16.15. Men när JAG behöver hämta Uffe 16 slutar jag jobba vid 15.50 ca. Det är nästan en halvtimmes extra jobb varje dag som jag får om jag inte behöver åka och hämta. Sånt kan man behöva räkna lite på =)
Du tycks i många avseenden så klok, smart och en riktig förebild. Det här var ju underbart, att lära alla att ta ansvar för det gemensamma samt att göra det åskådligt.
För nåt år sen så ledsnade jag på det eviga diskuterandet om ”vad ska vi äta till middag, vem ska laga mat?”. Så vi bestämde helt sonika att vi har en matvecka var (jag och mannen alltså, inte barnen). Den som har matvecka bestämmer menyn, skriver handla-listan, lagar maten, ser till att köket hålls någorlunda snyggt osv. Och den som inte har matvecka får massa extra tid till vad man nu känner för (för mig blir det trädgård så här års!). I övrigt tar jag tvätt (för jag tycker det är roligt), mannen tar återvinningen (för jag gillar inte hans ”system”, hehe) och städningen ignorerar vi båda i samma utsträckning. Men den här uppdelningen har funkat super för oss, och minskat vardagsdiskussionerna väldigt mycket. (Tanken var att barnen skulle bestämma/laga mat ibland med, men det har gått sådär…)
Vad fint att ni hittat ett sätt som funkar för er!
Vi gjorde så när barnen var riktigt små. Jag ville förbereda mycket dagen innan och han ville inte, då blev detta en mer rättvis lösning.
Tillägg – ingen fick klaga på den andres val av mat!
Fast svårt att inte klaga på den andres matval. Om den andra kör lätta rätter så som falukorv och makaroner, pyttipanna etc vid varje måltid – och dessutom inte är så noga med grönsaker, då tycker jag att man får klaga 🙈
Exakt! Hade min man fått bestämma en hel vecka så hade det varit exakt samma mat alla hans veckor, det hade varit hemskt. Så det hade inte funkat här tyvärr när jag själv vill ha lite mer variation än så.
Så intressant att höra hur andra gör! Efter 20 + år tillsammans har jag och maken hittat en fördelning vi trivs med, den har dock förändrats med åren allt eftersom barnen blivit större. Med små barn tar hämta/lämna mycket tid på morgon och eftermiddag. Nu har vi inte den uppgiften längre eftersom barnen är tonåringar, däremot ska det skjutsas till träningar och hämtas hos kompisar sena kvällar. Matplanerar gör vi ihop hela familjen och utifrån hur det ser ut för oss på jobbet bestämmer vi vem som har huvudansvar för middagen vilka dagar (vi jobbar kontorstider bägge två, och ibland behöver någon jobba senare medans en annan kanske jobbar hemifrån och kan förbereda inför middagen på eftermiddagsrasten). Matsedeln är olika från vecka till vecka men rätt så standardiserad och gäller endast under vardagarna, på helgen är vi mer spontana. Alltid soppa på torsdag. Oftast minst en dag/vecka med mat som tar lite mer tid och kanske t om är ett nytt recept vi testar, och oftast en dag med nåt extremt snabblagat och gärna halv/helfabrikat som t ex pyttipanna eller potatisbullar och bacon. I samband med matplaneringen på söndagar gör vi en avstämning inför veckan (vilka dagar jobbar vi sent/hemifrån/om barnen har saker vi behöver ta hänsyn till som t ex tandläkarbesök, utflykter med skolan eller träningar). Städ och sysslor har blivit uppdelade utan att vi tänkt på det, kan inte lova att vi delar 50/50 på sysslorna men vi är nöjda båda två. Mat delar vi som sagt på, jag tvättar det mesta och han tar större ansvar för disk. Skjutsa/hämta barn gör han oftare än mig. Jag betalar räkningar, han klipper gräs. Hjälpa barnen med läxor delar vi också på ansvaret kring, lite utifrån vilka ämnen det är och vad vi personligen tycker är roligast. Vissa saker har vi väldigt klassiskt uppdelat, men ingen av oss tycker att det är något negativt så det gör oss inget (jag lagar kläder tex, och min man lagar elektronik), men annat är inte alls uppdelat så (vi hjälps t ex alltid åt med allt kring bilen, byta däck, boka service, besikta och kring inredning och köp till hemmet gör vi oftast allt gemensamt). Våra tonåringar har en del ansvarsområden också, men framförallt försöker vi också visa för dom och uppmuntra att vi har ett gemensamt ansvar för vårt hem vi som bor ihop, och att uppmuntra att de spontant kan tömma diskmaskinen, dammsuga eller hjälpa till med middagen – och det går ibland bra och ibland mindre bra 🙂
Hos oss har vi inte vardagen uppstyrd utan löser det spontant / muntligt – plus att vi vant oss vid olika uppgifter som vi tar mer ansvar för – olika roller. Jag tar alltid tvätten och min man gör det mesta av städningen. Däremot när extra insatser behövs eller inför kalas eller något speciellt så gör jag en lista som vi kan bocka av. Jag brukar också skriva upp specialuppgifter som inte hör till vardagen men som behöver göras. Det fungerar bra för oss.
Alla behöver nog hitta sina sätt. Jag hatar själv att bli detaljstyrd så vill inte själv ha ett schema att förhålla mig efter. 😁
Vi har precis börjat organisera upp liknande och det är så skönt att både veta vad min man förväntar sig av mig och vad jag kan förvänta mig av honom. Vi har matvecka med tillhörande disk varannan vecka, motsvarande vecka har den andre ett huvudansvar för tvätt och städ. På tisdag och fredag är det städdagar. Heja strukturerad vardag!
Vi är inte riktigt överens om arbetsfördelningen här hemma. Jag har en neurologisk sjukdom så vissa tyngre uppgifter klarar jag inte, så min sambo handlar alltid och dammsuger. Däremot är vi inte överens om hur ofta det ska städas, min toleransnivå är väldigt mycket lägre än hans och jag skulle helst vilja att det gjordes en gång i veckan, istället för nu typ en gång var tredje vecka.
Jag lagar all mat då jag jobbar deltid. Men jag måste också vila efter jobbet så det är ju inte precis fritid jag har. Sen har vi sagt att den som lagar mat ska inte behöva diska. Ofta så plockar han då undan i diskmaskinen men det är aldrig helt rent, handdisken står ofta kvar och disktrasan har han nog aldrig rört. Så då får jag ta det nästa dag när jag egentligen behöver vila.
Jag tvättar allt och hänger den, sen får var och en vika in det. Stryker aldrig nått.
Även om vi gjorde ett schema så skulle det inte hjälpa, då han tycker det är onödigt att städa.
Sen allt plockande som jag ägnar mig åt varje dag då både min sambo o dotter sprider saker överallt 🤷♀️
Så det blir en del onödigt bråk som skulle kunna undvikas.
Sen att han samlar på saker och har svårt att göra sig av med tidningar etc är en annan jobbig grej. Vi kan t.ex. inte prenumerera på en dagstidning då den blir kvar i flera år för att det är nån intressant artikel i den🙃 Så det finns lite att jobba på men efter 20 år ihop så känns det fortfarande olösligt.
PS. Jag mår dåligt av stök och blir stressad av det. Ibland känns det som att jag vill slänga ut alla prylar vi har och bara ha det allra nödvändigaste kvar!!
I feel ya!
Tips – hans samlar-saker får bara vara i ett rum.
Och kanske ta hjälp av städhjälp? Vi hade det några år pga att jag är hjärtsjuk och inte orkar så mycket städning. Nu fungerar det bättre för oss utan städhjälp.
Ja, ha skiten i ett rum med dörr som kan stängas, så har vi det. Man behöver lösa det efter både förmåga och behov, tror jag. Min mamma har MS så pappa har tagit handling och städning i många år. Mammas städnivå var 1 gång i veckan närvi var små men nu har de nog mötts på mitten typ. De smutsar och stökar inte ner så mycket nu som pensionärer, jmf med när syrran och jag bodde hemma.
Vi hade städhjälp en period men det för dyrt nu. Vi bor tre personer i en trea så det förvärrar nog stöket en del. Vi har ett stökrum som vi stänger om, men just nu går det inte ens att gå in där så en rejäl rensning behövs.
Ska tilläggas att min sambo tagit mest ansvar för dottern genom åren och lämnat/ hämtat på förskola, skjutsat en hel del etc. Sen så sköter han allt med bilen också och planerar alla våra semestrerar så jag bara kan hänga med. Men just städbiten är det mest svårlösta.
Skaffa en till familjemedlem i form av en robotdammsugare 😉
Robotdammsugare❤️ Vår går varannan dag. Det har motiverat oss väldigt att ha golvet fritt. Du frigör din man från att dammsuga mot att han plockat upp efter sig varje dag istället😉
Funkar inte då varje golv är fyllt med leksaker, kartonger, väskor, skor, snören, kläder. Roboten kan inte dammsuga om det ligger saker på varje kvadratmeter. Dessutom saker som kan göra att den går sönder om de sugs in i dammsugaren. Själv kan en lyfta/flytta på saker när en ska dammsuga. Tyvärr gör inte roboten det. Men det kanske kommer i nästa uppgradering.
Haha ja jag har också tänkt att den inte skulle fungerar så bra för oss, men det är ju det som är grejen: istället för att också dammsuga så plockar/lyfter du enbart undan. Det måste du ju ändå göra när du själv ska dammsuga. Ganska ofta tar vi bara bort sådant den kan trassla in sig i så vi tar inte alltid bort kartonger/skor etc, den dammsuger runt. Bäst är den!
Ja, kanske skulle funka. Ska fundera på det.
Ärad vare struktur!
Vi har söndagsråd i vår familj om mor, far och 3 barn. Då utser vi en ordförande som för samtalet, en sekreterare som har i uppgift att fylla whiteboardtavlan och en som uppdaterar inköpslistan för beställning och hämtning av mat måndag eftermiddag.
På whiteboarden står ALLA barnens skol- och fritidsaktiviteter uppskrivna och vi bestämmer vem som skjutsar. Barnen har varsin fast matlagningsdag och varsin fast diskdag. Matsedel för veckan skapas och skrivs upp.
Vi diskuterar även kommande läxor, behov av nya kläder, bussbiljettens hållbarhetstid och mycket annat. Barnen får även sin veckopeng i samband med familjerådet.
Efteråt brukar vi mysa till det med lite gott och film, så är vi redo för en ny vecka.
Hej Lisan! En fröjd läsa om det system ni tillämpar. Så ska en slipsten dras 🙂 Säkert finns många andra sätt, men någon struktur måste man nog ha om inte hela familjen ska fara illa. Överansträngd mamma påverkar alla runt omring sig för att inte tala om stackars lilla mammas egen hälsa.
Låter som ett kanonupplägg. Tack för inspiration! Nyfiken, hur gamla är barnen?
Lämnar och hämtar gör den som tar bilen till jobbet och slutar först, den andra får snällt cykla. Barnen ska göra två sysslor per dag, det kan vara tömma/fylla diskmaskinen, torka bordet, fixa bänken, gå med sopor, vika tvätt, sätta iordning skorna i hallen, rengöra handfaten. De ska också städa sina rum. Jag betalar de flesta räkningarna, min man betalar det mesta av maten och handlar oftast. Den som är ledig hemma städar och tvättar. Vi tar varannan kväll för nattning.
Så smart! Vi har inget nedskrivet, men ett system som funkat i snart 40 (!) år. Först med barnen, sedan på tu man hand. Med barnen tar det ju ett tag att nöta in, och en del gnäll i början, men sedan har de bara bitit ihop och gjort det. Det är en bra förmåga att ha med sig. Snart är både min man och jag pensionärer, och det ska bli spännande att se om vi gör något annorlunda. Men vi har nog faktiskt aldrig bråkat om hemarbete. Min man har alltid gjort mer, för han har jobbat deltid medan jag jobbat heltid, av ekonomiska skäl. Det har gjort att jag tidigt fick öva mig på att vi gör saker olika, och att kanske inte bara mitt sätt är rätt 😂
Vi har inga barn (än) så det kan ju ändras med tiden, men vi delar helt enkelt upp det efter vad vi gillar/ogillar att göra. Jag tar alla morgonpromenader med hunden (gillar) eftersom han hellre vill sova lite mer. Däremot tar han nästan alla kvällspromenader (som han gillar) så att jag kan laga mat/träna eller göra andra saker jag tycker är kul. Jag lagar all mat eftersom det är ett intresse/jag behöver matlådor till jobbet/han avskyr matlagning, men vi planerar och handlar tillsammans för att jag inte ska få all mental load. Vi ser gemensamt till att ha koll på när något tar slut och flagga för varandra i tid att vi måste åka och handla snart etc. Vi tvättar kläder tillsammans (vi har gemensam tvättstuga, så det måste planeras och tvättas därför mycket åt gången) och han sköter i princip all städning, disk och går ut med soporna eftersom jag är borta på jobb långa dagar och han är hemma mycket mer. Vi har har pratat om att ifall båda känner att man är den som gör mest i hemmet, så är det förmodligen lika, pga allt ”osynligt” jobb som båda gör. Det är därför det vi strävar efter, även om det kanske låter konstigt. Det funkar bra med tanke på hur våra liv ser ut just nu, men när våra arbetssituationer ändras, kommer säkert våra rutiner också ändras. Ibland säger vi till den andra ”idag orkar jag verkligen inte x-y-z, är det okej om jag lämnar det idag?”. Exempelvis att jag inte orkar laga mat, kan vi fixa hämtmat? Eller han orkar inte diska, kan det stå till i morgon eller behöver jag sakerna/köket till något. Jag har full respekt för att man kan behöva styra sin vardag med lite fastare hand om man har fullspäckade scheman, barn, fritisintressen, djur etc, men jag tror folk krånglar till det ibland. SÄG hur du vill ha det och kommunicera fram en lösning. Det är inte svårare än så.
Det kan visst vara svårt. Varför skulle det annars så lätt uppstå konflikter kring hushållssysslor. Vardagen är inte alltid lätt och att få ihop livspusslet kan vara ett gissel för många. Jag är dock glad för er skull att ni verkar ha lätt för att komma överens. Hoppas att det håller i sig.
Som jag skrev, jag har full respekt för att andra lever annorlunda liv än mig. Jag ser många i min närhet leva med den frustrationen och gemensamma nämnaren är väl att man inte pratat om förväntningarna (eller avsaknaden av respekt men det är en helt annan historia). Går man runt och antar att den andra ska fatta så blir det lätt problem.
Kära ll, många kvinnor får erfara att när barnen kommer, då!! Var beredd, såvida du inte tänker vara hemma-mamma, gå ner i arbetstid, kanske rent av köpa städhjälp. Går riktigt bra mussla på i tvåsamhet, men kommentarsfältet i Claras blogg vittnar alltför mycket om hårt ansträngda kvinnor. Männen hör man inte mycket av …
Jag förstår att saker ändras med barn. Kanske måste vi kvinnor välja våra partners med mer omsorg, och ställa högre krav, så slipper vi stå där med hela bördan sen.
Ansvaret att ta hand om sin del av hushållsarbetet är bådas ansvar, inte kvinnans. Det finns gott om statistik som påvisar att de flesta par lever i jämställdhet fram tills de får barn. Då sker en förflyttning bak i tiden till mer traditionella könsroller. Menar du att alla dessa män är dumma eller elaka? Det tror inte jag. Däremot tror jag att många av dem gärna slipper undan sitt ansvar. Att lägga ytterligare börda på kvinnor genom att säga att de ska vara mer noggranna i sitt val av man är naivt. HUR ska man veta hur någon agerar om några år, ett decennium? Nej, lägg skulden där den ska vara: hos parten som inte gör sin del av hushållsarbetet.
Var läser du att jag tycker någon är dum eller elak? Och vadå ”lägg skulden där den ska vara”? Jag lägger inte skuld, jag uppmanar att ha höga krav, för att det är det vi är värda.
Exemplariskt, jag önskar att vi gjorde så. Det främsta hindret är en renovering/ombyggnation som min man står för och som har pågått under mycket lång tid. Och att viljan inte finns att hantera ”tråket” rationellt. Men vi hjälps åt och så småningom kanske… Allting har sin tid.
Jag älskar såna här inlägg! Om praktiska saker som städning osv, det och dina recept och dina ryta ifrån-inlägg är dina allra bästa! Men en fråga på annat tema Clara. I ett avsnitt av din och Malins podd hade du en lista med olika typ hemmafruar och mammor. Jag är alltid ute och går med barnvagnen när jag lyssnar på er podd och antecknar inte och sen glömmer jag. Skulle vilja titta på kontot med någon brittisk kvinna som har förskoleverksamhet eller något liknande som du nämnde. Vill förfasas och/eller inspireras 😁 Så vilket konto var det?
Haha! Ja, absolut! Wondergarten_earlychildhood heter kontot =)
Tack!! 🙏🏻
Det är jättebra att bestämma exakt vad som ingår i en viss syssla! Disken hos oss innebär att både diska och torka samt ställa undan, men hur skulle man kunna veta det om det inte är etablerat?
Vi har behövt diskutera exakt vad det här med dammsugning innebär hemma hos oss. Jag höll på att bli vansinnig när min man köpte en robotdammsugare och tyckte att det räckte så. Men en robotdammsugare (eller i alla fall den vi har) dammsuger ju inte lister och bakom element!
Tycker också det låter kanon att inte ha exakt fördelning av olika sysslor, eftersom det är olika beroende på vad som ska göras i övrigt.
Vi tar dagen, högst veckan, som den kommer. Min man har mycket jobbresor, ibland på kort varsel, och kan vara borta ett par dagar eller veckor i sträck. Även kundmiddagar och event som tar tid ifrån kvällen. Mitt arbete är mera stabilt, jobbar dessutom deltid. När vi båda är tillgängliga delar vi upp lite hipp som happ, dock så att jag tvättar och städar mera och han sköter mer kring matlagning och skjutsandet av barnen. Så länge båda är nöjda går det bra att köra på såhär. Det svåraste är att få barnen att göra sina hemsysslor utan gnäll!
Gillar schemat – men vem ansvarar för mental load och att organisera saker? Det gör jag här hemma och det tar mycket tid som inte syns.
Det är lite olika. Vi organiserar och har ansvar för olika områden även där. Jakob är den som har störst ansvar och driv i allt som rör huset och dess funktioner. Jag tänker mer på relationerna. Inte medvetet – utan det har bara blivit så
Men så klokt! Tänk om man varit så klok, redan från början i äktenskapet när man ännu var glad och kär… 😉
Nu blev det så att jag stod för i princip allt inom hushållet, plus fixa räkningar, presenter till släkt och barn, fixa släktkalas…just name it. Mannen då, låg han på sofflocket? Nej det gjorde han förvisso inte, han renoverade vårt hus hela tiden. Kallades in när maten var klar och tackade och gick ut igen, till sina projekt… De gånger jag renoverade (hade ansvar för all målning och tapetsering) var det ingen som sa att maten var klar inte, då fick man vackert avbryta o ställa sig i köket när man blev hungrig.
Låter jag bitter, nja, men ångrar mig att jag inte var klokare från början. Men vi hamnade i traditionella roller som sen blev kvar. Jag jobbade ju deltid, och gillade ju att pyssla i hemmet… Och när jag sa ifrån blev det bara tjafs. Höll äktenskapet, nej till slut orkade jag inte vara obetald piga längre. Men det tog många år…
Nu sköter jag mitt, och det är så skönt! Jag gör egentligen precis som förut, bara att jag slipper plocka upp efter andra, och reta mig på någon annan.
Jag och min partner har en mer okonventionell lösning på detta problem, som nog inte uppfattas som speciellt jämställd, men det passar för oss. Vi är barnfria och har, bortsett från gemensamma kostnader för bostad, mat etc. separat ekonomi. Precis som hos många andra har vi olika lägstanivå för stök/smuts, och för att slippa tjafs om när och hurhushålsssysslorna ska skötas har vi på hans initiativ kommit överrens om att jag tar största ansvaret hemma, mot att han betalar en större del av våra gemensamma kostnader – ca 60%. Jag sköter alla ”inomhussysslor” d.v.s städ, disk, matlagning, handling online, räkningar o.s.v medans han tvättar, tar ut sopor och grovsopor, pantar , stödhandlar om något behövs. Jag förstår att det kan anses till min nackdel, men för mig är det bara win-win. Jag får mer pengar över varje månad, och jag får allting gjort på mitt vis, och vi slipper precis alla diskussioner rörande ekonomi och hushållssysslor, vilket många verkar bråka mycket om. Dessutom, om jag hade bott ensam hade jag ju fått göra allt detta själv i vilket fall.
Gud vad spännande! Har ni ca samma inkomst varje månad?
Karin, det ska väl stå konventionell lösning? Något okonventionellt i detta är svårt upptäcka. Mer pengar över säger du, men det är ju din hushållerskelön! Viktigast är ändå att ni båda två är nöjda och belåtna med det traditionella arrangemanget, även långsiktigt.
Jag fattar inte heller det okonventionella. Det låter ju närmare när det fanns hemmafruar. De fick väl också betalt, typ hushållskassa. Det är väl också bara rimligt om ni känner ungefär lika mkt. Känner han 50 000kr i månad och du 15 000kr så gör ju 60 el 50% varken till eller från. Om vi fortsätter med samma exempel och ni har 30 000kr med alla utgifter innebär det att han kan spara 20 000kr i månaden och du går plus minus noll. Om han betalar 60% så kan han bara spara 17 000kr och du spara 3000kr. Bättre men knappast rättvist, du sköter hemmet och jobbar.
Det var ett fint och välorganiserat schema som ni har. Så bra att det fungerar för er. Vi har aldrig haft något schema hemma hos oss, men om vi hade tagit oss tiden att göra ett så hade det kanske varit bra. Jag vet inte… Hoppas att ni fortsätter att vara nöjda i framtiden också.
Det her minner meg om en amerikansk bok som heter Fair Play av Eve Rodsky. Anbefales! Den handler om at man deler ut ansvaret for ulike oppgaver i hjemmet, slik dere har gjort, og at det er viktig at man eier hele prosessen, ikke bare får enkeltoppgaver uten sammenheng med resultatet som skal oppnås. Om man ikke er så glad i å lese kan man høre podcast, hun har vært på flere, så man kan bare søke på Spotify eller lignende.
Hej Clara.
Tack för att du delar med dig, så fint hur en kan få tips att göra vardagen enklare. Jag lyssnade idag på en podd som du gästade och där ni pratade om din utmattning. Värdefullt verkligen att du väljer att dela även det♥️
Har precis själv blivit sjukskriven för samma hemska åkomma och är som en svamp som suger åt mig alla tips för att bli frisk. 7 år är en lång tid…
Upplever du någon gång att det kan bli stressande med planering? Jag menar när man ser allt som ska göras så skapar det mer stress? Förnuftet säger att man spar tid, men stresshjärnan slår igång. Tack för att du delar med dig, ska hoppa in på sommarpratet nu. ☺️
Går storbarnen och lägger sig helt själva utan hjälp? Har också en 10-åring, som kräver lika mycket vuxenengagemang som 5-åringen. Annars skulle hon aldrig komma i säng. Hur gör man? Eller är det mest att Bertil som är äldre och mognare liksom drar med sig Folke?
Vill gärna höra hur andra gör! Mina barn är inte så gamla men här läser vi för båda barn, varje kväll. Men byter ”barn”. Så att var och en får högläsning med böcker som passar deras ålder. Vill gärna fortsätta med högläsning så länge det bara går för har en känsla av att det är lätt att sluta ”för tidigt”. Lite som med tandborstningen faktiskt 😁
Bästa städknep: Varje sak ska ha en plats! Ta aldrig hem något som inte har en plats. Annars: En ny in – en gammal ut! Helst en ny in och två gamla ut! Ju färre prylar desto enklare och lugnare liv. In med prylarna på sina platser i skåp och lådor. Då blir det lätt att städa, lätt att andas.
Håller helt med dig!!! Mitt motto: Var sak har sin plats! Så sa alltid, min mammas gamla moster. Min mamma sa, att man skulle göra sig av med fem saker, varje dag, det fixar jag inte riktig. Idag blev det: en bok, till miljörummets bokhylla, där jag bor, ett glaslucka till enstekpanna, som inte passade, då vi köpt ny. Hamnade på återvinningshyllan i miljörummet, så kan kanske, någon annan kan ha glädje av det. En trasig brandvarnare, i elåtervinningen. Men dagen är inte slut ännu, så det kan bli fler saker.
Här kör vi med appen Tody. Där kan man lägga till uppgifter och hur ofta de ska göras. Några uppgifter är fasta. Maken har t.ex tagit på sig ”äckelgörat” som att rensa avloppen och jag vattnar växter. Det andra försöker vi göra varann gång.
Vill slå ett slag för denna lista för att få bra koll på vem som faktiskt gör vad:
https://osynligtarbete.se/?page_id=113
Vem har ansvar för att kolla barnens läxor och förhöra till prov/förhör? Jag tycker mycket av min tid på kvällen går åt till detta. Speciellt de perioderna då det är mycket prov.
Det brukar vi hjälpas åt med. Men nu har tack och lov Bertil inga läxor längre!
Förlåt men nu nåste jag ställa en följdfråga. Har Bertil inga läxor? Börjar inte han högstadiet nu? Det var ju nu det verkliga skolarbetet började i vårt hem upplever jag, herregud vad vi slitit inför prov med vår son i sexan och sjuan. Samt massor med glosor i läxor i spanska tex. Och dottern i nian ville bli förhörd i NO och SO, oerhört tidskrävande periodvis.
Så jag blir nyfiken på vad Bertil går i för skola som inte har läxor i högstadiet?
Han går på Waldorf! Mycket för att slippa just läxor. Så glad för det!
Så intressant att höra hur andra har det!
Hos oss (2 vuxna + ungdomar) har vi inget system alls egentligen.
Maken har en fysisk funktionsnedsättning, så han är väldigt begränsad i vad som är möjligt.
För min del innebär det att jag i princip sköter allt som hör till planering och genomförande av hem o familj – skjutsa, ekonomi, städa, tvätta, handla, läkarbesök mm. Ungarna hjälper till när de hinner efter skola, aktiviteter o jobb.
Nackdelen är att det är mycket för mig att göra. Fördelen är att vi aldrig behöver tjafsa eller ens diskutera vem som ska göra jobbet, eftersom maken helt enkelt inte kan.
Jag gör det jag vill, orkar och hinner o resten får vara.
Vi har haft ett tufft familjeliv med funktionshindrade barn, så det kräver eftertanke och planering. Vi har bestämt vad som är hushållsarbete och vad som inte är det. Typiskt hushållsarbete är ju självklart att laga mat, diska, tvätta, städa etc. Handla kläder åt barnen är hushållsarbete, shoppa åt mig är nöje. Skjutsa barn till aktiviteter är självklart hushållsarbete. Klippa gräs är hushållsarbete, plantera blommor är nöje. Men också läsa saga, förhöra läxor och gosa i soffan med barnen räknas som hushållsarbete. Så länge vi hushållsarbetar lika mycket så spelar det ingen större roll vem som gör vad. Och att räkna t ex gosa med barnen gör att den tiden uppgraderas. Det har funkat fint i ett kvartssekel nu!
Vi hjälps åt och vi har varit ihop så länge nu att allt flyter bara på i rutin och det är skönt
Vem lägger Ulf fredag och lördag? Är det medvetet mer luft i din rad (tänker på de rader där det står saker på de andras men inte på din)? Och vem går ut med Essa på kvällarna? Undrar jag 🙂
Han brukar somna i soffan efter fredagsmyset och lördagamyset så det behövs ingen läggning då
Jakob har huvudansvaret för Essa så han tar oftast de övriga promenaderna. Men jag promenera ju varje dag ändå så hon får följa med mig.
Antalet pubkter i listan är inte samma sak som mängden arbete någonting kräver. Matlagning och handling är betydligt mer tidskrävande och mentalt krävande än disk och tvätt som i princip kan utföras utan någon som helst planering eller tanke.
Tack för svar! Låter mysigt att få somna i soffan 😍 och ja, att laga mat är för mig mycket mer krävande att ta disken. Och ändock har jag idag gjort bägge! 😅
Intressant att se hur ni gör. Jag är väldigt nöjd med systemet i vår familj men blev inspirerad att försöka involvera barnen mer så småningom när de blir äldre!
Hos oss har vi en lista med hushållssysslor som ska bli gjorda varje dag innan läggning av våra två barn (1 och 3 år) vilket gör att vi båda har resten av kvällen fri när barnen somnat. Från början hade vi en fysisk lista vi checkade av varje kväll tillsammans men nu är vi så vana så vi bara vet vad som ska göras. Det är så skönt och man slipper irritera sig över att den andra slarvar eller inte gör något man själv tycker skulle göras. Att det är rent och fint på kvällen gör att jag kan slappna av ordentligt efter att barnen somnat.
Jag känner lika delar beundran, inspiration samt fasa när jag ser detta uppstyrda, haha 😆
Här är vi vänner av ordning men samtidigt – ur kaos föds kosmos!
En polispappa vars schema är hela havet stormar över dygnets alla timmar, årets alla dagar, och som man får reda på med någon/några veckors varsel…i kombination med en deltidsarbetande mamma som inte är jättestrukturerad (läs: bitvis jävligt rörig) i sin framtoning 🙋 Samt tre små griskultingar!
Vi hade ju verkligen behövt ett excel-ark, men samtidigt – vi har hittat vårt sätt ändå på nåt vis. Jag tvättar oftast, han lagar mesta maten. Han är bäst på fylla/tömma diskmaskin, vård av stekpannor och knivar, klipper barnens naglar och kammar deras hår. Jag dammsuger, lappar och lagar, skjutsar till träningar och byter lakan i sängarna. O.s.v. i oändlighet. För oss är nyckeln att vi båda KAN dra hela lasset själva, för i perioder går vi om varandra så mycket att man i princip står själv med hela karusellen. Och nyckel nr 2 blir således att barnen får ta egenansvar efter förmåga t.ex. cykla själv till de aktiviteter som ligger nära nog, lägga in sin rena klädhög i garderoben, fixa den där förbannade frukten till skolan, packa gympapåsar och hålla ordning på sitt rum etc. (Där kan jag känna att de borde få lite mer uppgifter kring det gemensamma, inte ”bara” sitt egna)
Det är ett långt ifrån vattentätt system 😅Förra hösten insåg vi ungefär vid lucia att vi tydligen varit klassföräldrar i mellanbarnets klass i en hel termin utan att veta om det 👍 (Ingen dog!) Ganska ofta struntar vi gemensamt i disken/tvätten/städet och ägnar kvällen åt att hångla istället.
Sista meningen 😆 just precis, njut av livet så länge man kan!
Tack för det senaste inlägget! Jag läser ofta din blogg men kommenterar nog sällan. Min man och jag använder Fair Play-systemet av samma anledningar som du beskriver, det utgår från en amerikansk bok med tillhörande kortspel som i sin tur representerar varje syssla som kan behövas för att få ett hushåll att gå runt. Våra sysslokort sitter på frysen resp kylsen så att det är tydlig vem som har vad. Första gången barnen såg det och frågade vad det var svarade jag ”Det här är allt som er pappa och jag tycker krävs för att driva ett hem.” Svaret blev ”Oj wow!” 😂 Dörrarna till kyl och frys är ju fulla med kort. Vi har gemensamt diskuterat vad lägstanivån är för varje syssla och så får var och en ha frihet att planera och utföra den på sitt sätt. Den andra kan då ägna sig åt sina delar med förvissning om att resten blir gjort. Varje eller varannan vecka går vi igenom hur det gått och ”delar om” de kort vi vill utifrån hur schema och jobb ser ut. Barnen har flera områden där de hjälper till men en förälder är fortfarande ägare av kortet och ser till att det blir gjort. En av oss har tex kortet ”städning” även om vi har förmånen att ha städhjälp för även hjälp innebär tidsåtgång i form av planering, frågor, ombokning etc. För oss har det gjort en enorm skillnad att ha ett system, sedan vilken en väljer det kvittar ju! Tjatfritt under veckorna och regelbunden översyn med positiv attityd och respektfullt bemötande gör att det är värt det för oss.
Med vänlig hälsning,
Lisa Wiklund
Så kult å høre om noen som faktisk bruker det i praksis!
Tack för detta inlägg, det gav upphov till många tankar och reflektioner över vad man gör/vill göra/är ok med att göra.
Här hemma är det jag som har hand om städningen, då får jag som jag vill ha det. Men städningen är den som ger upphov till mest gnissel mellan oss, då jag har högre nivå än honom, och han tycker jag lägger onödigt mycket tid på det. Dessutom blir han stressad när jag städar, för han får dåligt samvete att jag gör det och inte han, fastän jag sagt att det är ok att jag gör det. Så jag försöker städa när han jobbar. Men det gnager lite i mig, jag vill kunna städa när jag vill, även om han är hemma. Hur mycket hänsyn ska man visa varandra tycker ni? Är det ok att jag städar när han är hemma fastän han blir stressad av det, eller ska jag anpassa mig?
Jag har bävat våra schemaförändringar i höst med olika tider som innebär mer hushållsarbete, men nu ser jag det istället som en chans att ge mina barn nya uppgifter. Det är flera år sen senast, så det är verkligen dags. Dessutom inser jag att jag velat skydda dem från morgnar som jag hatar, men de gör inte det, så då är det ju jättekonstigt om jag fortsätter ansvara för frukost och frukt. Stort tack för inspirationen!
Hej Clara! Detta är kanske lite off topic. Jag är ny här och tycker det är så vilsamt och mysigt att läsa din blogg. Är 27 år och så ofantligt trött på allt tjat om att det mest feministiska är att göra karriär och inte vilja ha barn och vägra hushållsarbete osv osv. Det enda jag vill är att ha en uppsjö ungar, stöka runt hemma, göra fint, handarbeta och påta i trädgården. Hur som helst, nu till min fråga. Jag har flyttat många mil norrut med min kille och älskar vardagen i Norrland, hur nära det är till fantastiska naturupplevelser, hur väldigt mycket billigare alla vackra gårdar är, hur nära det är just det livet jag vill leva osv. Kruxet är att jag också är en familjeperson av rang och alla jag älskar bor 10 timmar bort. Än så länge har vi inga barn men nog är det på gång och här uppe finns inte riktigt någon hjälp att få från nära och kära. Hur ska man tänka egentligen? Har ni nära till föräldrar och familj? Hur fattar folk såna här livsavgörande beslut?
Hej R!
Du vill ha hela tårtan inkl extra allt. Här får du nog kalkylera noga och välja det som väger tyngst för dig. Tänk framåt, när situationen ändrat sig, två turturduvor blivit till tre och kanske ännu fler. Vilken uppbackning behöver en ung familj? Vad finns att tillgå på makens sida? Kan du själv utvidga din bekantskapskrets? Bra du tänker redan nu! Ännu fler hjälpsamma råd till dig kommer säkert här på bloggen. Lycka till, R!
Om man skulle jämföra den lilla insatsen av tid det tar att ha en gemensam planering med arbetsdelning gentemot den ocean av tid som man lägger på missförstånd, konflikt och irritation, så blir ett veckoschema plötsligt en mycket liten insats!
Har du några tankar om den kognitiva belastningen som arbetsinsats? Här tänker jag på det som krävs kring en aktivitet som planering, förutseende eller rentav socialt ansvar? Exempelvis ”middag & matinköp” som stod på er lista. En sådan vardaglig aktivitet innefattar ju egentligen mängder av kognitiva beslut. Särskilt om man även gör inköp tillsammans med barn.
Men det skulle även kunna vara en aktivitet som ”utflykt”; -Vilken buss ska tas och när? (Kolla tidtabeller, gångavstånd…osv). Hur blir vädret? Vilka kläder behövs? Behöver vi ombyten? Vad ska packas, och utifrån vems/vilkas behov? Vilket barn blir hungrig först eller kissnödig, etc.
Mina barn är vuxna nu och de frågar om jag vill ha nåt handlat, när de hälsar på lagar de maten. Frågar om de kan hjälpa till med något när min ork tryter efter jobbet..har svår långtidscovid. Gud, vad jag måste ha uppfostrat dem bra! 🙂
Vi hade inte strukturerad arbetsfördelning som er, mycket beroende om att, maken reste mycket i jobbet, ofta med kort varsel. Men almanacka hade vi och där lärde jag barnen så fort de kunde skriva hjälpligt, att skriva in, matsäck till skolan, kalas mm. Något som var lag på, hos oss, så fort något var på väg, inte när det var slut, var att skriva upp på ett block, vad det var, inte när man tagit sista ägget! Den lagen ”uppstod” när jag skulle göra pannkaka, snöstorm och långt till affären och någon av de tre barnen, bakat på eftermiddagen!
Vi har det på liknande sätt här hemma. Det ger sådan ro när alla vet vad de ska göra och man slipper tjata.