Då och då hör jag folk som pratar om utmattade kvinnor och får det att låta som att anledningen till deras utmattning är att de bryr sig om att karva pumpor och baka kakor.
Jag blir lika delar rasande som full i skratt när jag hör det där. För när jag tittar på mig själv och på alla runtomkring mig som blivit utmattade kan jag konstatera att ingen av oss bakat kakor eller karvat pumpor i samband med utmattningen. Gemensamt för de flesta av oss är att tiden och orken för sådana projekt helt försvunnit, i samma takt som stressen ökat.
Det vanligaste när man blir utmattad är betydligt svårare situationer än kakor som inte jäser. Som att man har ensam hand om sin demenssjuke far och samtidigt har huvudansvaret för barnen. Att man har en konflikt på sin arbetsplats eller en chef som är värdelös. Att arbetsberget bara växer men ingen arbetsleder och berättar hur man ska göra för att hinna med. Att man har sömnproblem som man inte kommer till rätta med eller värk som förstör ens livskvalité. Att man har en ångestproblematik som slukar mycket energi, barn som inte mår bra, eller att man har svårt att separera arbetsliv från ledighet och jobba lagom.
Väldigt få som blir utmattade har ett balanserat arbetsliv och hemliv men förstör sedan sitt mående med ihärdigt pumpakarvande och kakbakande. Den nidbilden är nästan för dum för att bemöta! Men jag får den ofta slängd i mitt ansikte. Som att jag bakade och pysslade mig till utmattning. Men det som gjorde att jag blev utmattad var en kombination av helt andra faktorer. Som att jag satt fast i jobb som inte gick att avboka utan att sätta andra i klistret. Och att jag var tvungen att samarbeta med en person som var halvgalen. Att jag hade en liten bebis hemma och ett företag på samma gång, samt upplevde stor ekonomisk stress. Att baka och pyssla var just den typ av återhämtande aktiviteter som jag längtade efter och hade behövt, men aldrig fick tid för. Och det ledde till utmattning.
Folk som inte vet något om utmattning, men tror att de vet massor kommer ofta med klämkäcka råd av typen:
-Du behöver inte göra fint hemma! Du behöver inte laga mat från grunden! Sluta vara en sån duktig flicka. Ingen kommer tacka dig!
De som säger så är sannolikt helt ointresserade av allt sånt själva och förstår inte att det finns kvinnor om njuter och får återhämtning när de pysslar, lagar mat och bakar. Och varför är det alltid kvinnor man förminskar på detta sätt? Om en man blir utmattad och sjukskriven är det väl ingen som säger till honom
-Men sluuuta samla på LP skivor nu! Det tar sån tid. Ditt värde som man ligger inte i din skivsamling! Om du bara slutar bläddra i skivbackar och känna pressen av en perfekt skivsamling så kommer du orka jobba.
-Men släpp tankarna på allsvenskan! Gå inte på en massa matcher och känn pressen av att vara en trogen supporter. Du är säkert utbränd för att ditt favoritlag åkt ur serien?!
Dessutom är folk som kommer med dessa välmenande råd, kapitalismens nyttiga idioter. De som hävdar att det enda som betyder något i livet är ens produktivitet. Är du trött på jobbet? Ja, men bort allt utanför jobbet då så att du orkar med!
Att plocka bort roliga och återhämtande aktiviteter för att orka jobba mer är kontraproduktivt. Det funkar bara kortsiktigt. Som att jobba kväll någon gång ibland, för att bli klar med en brådskande uppgift. Men i regel funkar det inte. För så fort du plockar bort återhämtningen så börjar maskineriet hacka och snart får du mindre gjort istället för mer.
Dessutom går det emot all forskning kring stress och återhämtning. Stress är inte farligt men brist på återhämtning är farligt. Och det är den ensidiga belastningen som gör oss utmattade. Så se till att fylla på med något som väger upp för vad som gjort dig trött. Om du jobbat framför en datorn en hel dag kanske pumpakarvning och kakbak är det mest hälsosamma du kan ägna dig åt. Om du tycker att det känns kul, alltså!
Vi måste kunna skilja på det faktum att kvinnor gör mer obetalt hemarbete än män. Och det faktum att många kvinnor oavsett det, tycker att det är roligt att laga mat, pynta och bjuda på fika. Det är två helt olika saker. Och att plocka bort det senare kommer inte råda bot på det förra. Att folk slutar göra vad som är roligt för att orka med alla måsten är liksom ingen lösning på utmattningsproblematiken. Utan en stor del av vad som orsakar den.
32 svar
Detta är så sant. Precis så är det. Jag hoppas att jag lärt mig känna igen vad jag behöver för min återhämtning. Det är så lätt att boka av det som faktiskt ger energi och skänker en vilsam plats för själen. Hoppas också att vi kan lära oss av varandra och stötta om vi märker att någon håller på att gå vilse och prioritera jobbet framför allt annat.
Tack för en fin och klok blogg Clara.
Vill också säga att jag blev så inspirerad av hur höstfint du gjorde på din trapp och blir glad av din ”eldiga” kalufs 😊
Extremt bra skrivet!
Du fick med alla störiga punkter. Skrattade åt mannen med allsvenskan, bra liknelse!
Haha ja eller mannen som mekar med med en trasig motorcykel, “men snälla det kan du ju leja bort till en verkstad” 😇😅 Mäns intressen/återhämtning tar ofta myyycket tid, tycker jag!
ELLER HUR!!! Håller med om exakt allt, speciellt det där om att “De som säger så är sannolikt helt ointresserade av allt sånt själva”. Jag VILL laga min mat från grunden och putsa fönstren med tidningspapper. Jag känner mig inte ett dugg avlastad om jag kommer hem sent till ett städhjälpsstädat hem med hämtmatskartonger under armen. För att inte tala om hur jag hellre ligger i soffan hemma med katten på magen och tittar ut genom fönstret en eftermiddag än att ta en spa-dag.
Det är intressant, sedan jag valde att sluta jobba 100%, hur lite pengar jag behöver lägga på rekreation och återhämtning nuförtiden. Som heltidsarbetande drömde jag alltid om utlandssemestrar, massagetider och dyra restaurangbesök. Nu när jag hela tiden får en naturlig återhämtning i vardagen förstår jag inte vad jag ska med alla dom sakerna till.
Oojojoj… kunde inte ha sagt det bättre själv! FAAN så bra!!! Heja heja!!!
Jag har börjat sticka och brodera; helt onödiga sysselsättningar (enligt somliga)- MEN det är vad som ger mig glädje, energi och återhämtning just nu. Det är min terapi, helt enkelt, och fasen så mycket bättre än något lyckopiller från doktorn. Enda biverkningen är vackra kuddar till kökssoffan, halsdukar, tröjor mm mm.
Jag stickar också! Världens bästa återhämtning! Och på plussidan, massa sköna plagg som folk imponeras av att man gjort själv!
Mycket klokt inlägg. Jag tror att en del av anledningen till att kvinnor mår sämre är det du pekar på – vad en kvinna än gör uppfattas det som ”fel” och vad en man än väljer att göra så anses det ”rätt”. Trots att vi anser oss jämställda är den”rätta” vägen i livet är så otroligt mycket snävare för kvinnor än för män och det är något som kvinnor behöver lägga energi på att förhålla sig till varje dag.
Klok kommentar Sofie 👏, du har så rätt tycker jag!
VILKEN bra text!
Bra text! Det är ju oftast summan i livet av både faktorer vi inte har ansvar för eller kan påverka och saker vi kan påverka. Jag har själv varit utbränd och trodde att det enda jag kunde göra något åt var jobbet. Bytte jobb och insåg att det också handlar om HUR jag gör jobbet, hur många luckor för återhämtning jag la in i kalendern och en stor renovering i den mest hektiska småbarnsfasen. För mig var det viktigt att inse att jag måste ta ansvar för det jag kan kontrollera, så jag kan skapa rum för det jag inte kan kontrollera.
Bra rutet!
Amen! Tack (igen) för strålande text. Blir så glad och arg om vartannat.
Det som efter ett långt arbetsliv på kvinnodominerade arbetsplatser slagit mig är att kvinnors drömmar ofta krockar med verkligheten. Jag har hört unga kvinnor drömma om exempelvis ha fyra barn, hundar, hästar, bo i ett stort gammalt charmigt hus på landet och leva ett ”naturligt” liv. Sagt och gjort, ett antal år senare lever de det livet. Det som de inte verkar ha tänkt på är att de även har ett förvärvsarbete som ska passa in i det så kallade livspusslet. Ett arbete som oftast också är nödvändigt för att ekonomin ska gå ihop. Allt sammantaget blir för mycket och man blir sjukskriven för det enda som går att bli sjukskriven för, dvs förvärvsarbetet. Det är så tråkigt att se denna ohälsa som drabbar så många.
Som vanligt så bra skrivet och så träffsäkert! Precis så är det, vi som haft utmattning vet.
En fröjd att läsa dina texter och följa din blogg.
Håller med dig!
Precis! Åh så bra och klokt skrivet, Clara!
Med alldeles för mycket i livet, svårt sjuk förälder, en annan på väg in i demens, barn med NPF och ångest och en utbildning med praktik att fixa samtidigt känner jag såååå igen mig. Kan jag få en livsledare som visar mig hur jag ska prioritera?!
Amen.
Alltså Clara! Tack tack och tack för din återigen träffande text! Strålande och du har så rätt.
4 år in i min utmattning finns få saker som gör mig så tillfreds och ger mig ett sånt lugn inombords som att plocka, städa och göra fint hemma. Byta gardiner, dukar, flytta runt på pynt, avsluta med att tända ljus och ta mig en kaffekopp sittande.
Det “hann” jag inte förut, ja jag hade fint, ordning och reda, städat absolut. För det SKA man ju men jag njöt inte av det förut för resten av livet var ett enda virrvarr av krav! Städet var nått jag bara betade av gärna lite snabbt o ofta slarvigt fast jag gillar att ha fint omkring mig och mår bra av det. Men aldrig nånsin att jag skulle påstå att städet var det som fick bägaren att rinna över! Att den där söndagen när jag faktiskt tog mig tid att putsa ett fönster, byta en gardin och köpa nya blommor var det som fick mig att bryta ihop några veckor senare, snarare hade jag nog gråtit redan på tisdagen veckan efter om jag inte tagit mig den där söndagen.
Åh så bra skrivet!!!
Däremot försökte jag rädda mig själv från utmattning med brödbak. Bakade och bakade och bakade, för att det brukade göra mig lugn. Istället stod jag med jäsande deg som jag egentligen inte orkade baka ut men tvingade mig ändå.
Kan rekommendera boken “det är inte ditt fel att du är trött” som verkligen ringar in helheten av människan när det gäller hälsa och återhämtning.
Här fick du in många sanningar i samma inlägg!
Själv blev jag utmattad efter att ha väntat in mammas död/vårdat och under tiden hann min far dö. Tror definitivt att det finns olika sorters utmattning, vad man utmattas av beror på hur man funkar. Känslomässig press funkar inte för mig, för någon annan är det oorganiserat kaos som knäcker den mentala ryggen. En bekant som själv är utmattad hävdar att något av det värsta någon kan råka ut för är att behöva jobba med något som står helt emot ens moraliska övertygelser.
Något av det värsta vårt samhälle rullar vidare på är att tro att kreativa, estetiska värden bara är bonus. Ungar har blivit dåliga på matte – plocka bort slöjden så de får mer av samma vara, trots att sannolikheten är stor att det är själva ”varan” som blivit dålig. Akademiska utbildningar leder alla till samhällelig frälsning – låt ungarna skriva långa redovisningar också i sina kreativa ämnen.
Jag är övertygad om att något av det viktigaste vi kan ge våra ungar är en syn på livet som inte innebär att allt vi måste göra=tråkigt, allt annat=roligt. Det kan vi vuxna också bli bättre på. Tänk att se skjutsen till träningen som veckans bästa chans att tala om livet! Eller att trädgårdsfixet blir något som alla vinner på (prioritera inte hela tiden ”vuxenestetik”). Prata om träffarna med gamlamormor som värdefulla och givande, låt henne berätta pinsamma historier för barnen. (Ursäkta uppsatsen, detta ämne brinner jag verkligen för.)
Så himla bra!
Och “det är säkert för att ditt lag åkt ut allsvenskan som du är utbränd!?”
Skrattade dagens absolut första gapskratt rakt ut. Tack!
Jag har en tjänst som bitvis kan vara lite utmanande eftersom jag utför arbetsuppgifter åt olika avdelningar vilket såklart gör att ibland ramlar allt in på en gång från alla håll och kanter. Det kan bli rätt tuffa veckor ibland och extra långa arbetsdagar. Det är ok för jag har inte längre småbarn och när jag kommer hem så slår jag av arbetsmobil och mail. Och då läser jag böcker, umgås med familj och vänner, går på promenad eller så bakar jag.
Fikabrödet tas ofta med till jobbet och kollegorna har frågat mer än en gång hur sjutton jag orkar baka (för att de sett att jag haft det stressigt på jobbet) men för mig handlar det om att bakningen i sig är avkopplande.
Mkt bra! Jag blir också lika arg som full i skratt. Bara okunskap i hur vi som människor fungerar.
Så fantastisk bra skrivet <3 Tack…
Jag vet faktiskt inte om jag håller med till 100 %… Väldigt många, inklusive jag själv, blir stressade av att låta sig matas med massor av bilder mm på perfekta hem. Man kan ju tycka att det inte borde vara så, för man kan ju bara skita i sånt, men ändå känner jag så.
Och när jag läser om alla som t ex upplever julstress (som ett exempel) är det ju en jävla massa ”mysigt” som blir till stress i människor. Också väldigt tydligt att kvinnor tar på sig mer ansvar för att ordna så att julen blir magisk.
Jag ser hur många som helst som klagar över hur stressigt det känns när ”Nissen” som toppen på isberget flyttar in – och jag tror faktiskt i det samhälle vi lever i idag att vi behöver träna på att säga att , ja, det hade varit jättemsyigt med en Nisse men jag känner faktiskt inte att jag vill lägga den energin så jag förnekar mina barn detta (utan att det där den skull är ett fenomen som behöver smutskastas).
Om man jämfört med innan sociala medier osv blev så stort så tror jag inte man fick lika mycket information hela tiden om vad andra gör, och att det var skönt för våra hjärnor.
Titta på barnen också. Barn läser mindre läxor en någonsin- en bråkdel av vad man lägger på sociala medier – men är mer stressade över skolan. Är det bara skolan som har för höga krav då? Är det bara det yttre som påverkar? Jag tror faktiskt sanningen är att sociala medier och ständig informationsnärvaro, oavsett om det är sminktips eller pysseltips, och höga ideal, oavsett om det är läpparna eller farstukvisten som ska vara vacker, skapar stress i människor som vi inte riktigt är skapta att hantera.
Inte när pyssellusten kom från magen kanske – men när den kommer från hela omvärlden.
Jag kan väl köpa ditt argument i teorin – men i verkligheten vet jag att jag blir stressad t ex av den här bloggen (sen läser jag ofta ändå eftersom jag också tycker det är mysigt och roligt). Och nej jag har inte ett stressigt jobb.
Kan ju alltid är mitt eget ansvar att det är mitt eget ansvar att ej läsa här i jag blir stressad, det är ingen annan som ska sluta karva pumpor.
Jag tror som du att ingen blir utbränd av att t.ex baka om man njuter av det. Men samtidigt tror jag att en del kvinnor kan känna som ett måste att t.ex bjuda på hembakat då man får besök, även om man har noll intresse av varken att baka eller äta. Eller dekorera och hitta på till högtider, även om det inte är något som man egentligen är intresserad av. Tror inte LP-skivor eller fotbollsmatcher blir ett måste på samma sätt. Är själv inte alls intresserad av bakning, trädgård, pynt o.dyl. Det tog ett bra tag att landa i att jag verkligen inte måste göra något av det för att det “hör till”
Så helt rätt formulerat! Här är en som i många år längtat efter tid att baka och att såpass sinnesro att inspirationen för att pynta ska infinna sig. Är på väg åt det hållet. Kämpar för att kväva duktigheten, borden, måsten och förväntningar på att vara allt för alla alltid. Kampen går vidare! Fantastiskt det du skrev om mäns hobbies jämfört med kvinnors! Tänkvärt. 🤎
Tack käraste Clara så fint och du formulerar detta så bra!
He he min första reaktion på att du var tvungen att jobba med en halvgalen person var att du menade att du själv var halvgalen eftersom du jobbar mycket ensam. Min känsla ibland när jag uppför mig ovanligt knäppt är att jag är en så jobbig människa som jag måste hantera.
Haha! Om det ändå var sån tur att galningen var jag 🤪