När jag skulle sammanställa bilderna från senaste veckan så var det med insikten att jag mest av allt fotat en himla massa snö. För det har ju varit så vackert ute! Lite enahanda dock i ett blogginlägg. Men du får stå ut.
Lämnade Uffe på förskolan första dagen efter jullovet. Stannade och fotade förskolegården och tänkte för mitt stilla sinne att jag gärna skulle leka här en hel dag med mina kompisar.
På kvällen hade vi skidträning nere på byns idrottsplats. I år är första gången Uffe också är med. Han tyckte att det var väldigt roligt. Och jag tyckte att det var himla mysigt att stå påbyltad vid plan och prata med andra föräldrar och heja på.
-Nu kan jag skridska och åka skidor och dyka till botten på det djupa. Nu behöver jag bara lära mig läsa och köra bil. Sedan kan jag allt!
Uffe ger utmärkt prov på Dunning Kruger-effekten.
Efteråt tog jag några egna varv i spåret. Kunde inte låta bli när det var så inbjudande.
Mina mornar och/eller kvällar inleds med att skriva några rader i Hemmets almanacka. Väder, mående, temperatur, vad vi pysslat med och ätit till middag. Inspirerades av mina eget januarirecept med billiga, snåla ingredienser och gjorde Nikkalouktasoppa till mat en av dagarna.
Kan passa på att tipsa om att min bok finns till blixtkampanjpris här – två för 350 kronor ink frakt eller en för 179 kr ex frakt. Det är de allra sista exemplaren som rinner iväg nu. Och snart börjar jag skriva på kalendern inför 2026…
På lördagen hade vi helgstädning. Fast Folke var i slalombacken med sin kompis så han slapp. Sedan kom farmor och hälsade på och hade med sig sina julklappar till pojkarna. Uffe försjönk i sitt legobygge i timmar.
Men inte förrän han först delat ut några egna, försenade julklappar. Som en tomte till pappa.
Bertil ritade och så spelades det spel.
Essa degade och jag med.
Sedan tog vi en promenad i den kalla skymningen. Här har jag råkat nämna ordet ”promenad” när jag pratar med Jakob. Essas öron står direkt rakt upp. Lyssnar efter fortsättningen.
-Ja ja, vi skaaa gå ut!
Finaste tiden på dygnet
Snödrivorna börjar bli rätt höga nu. Höga och fluffiga.
Och julstjärnorna sprider fortfarande sitt varma ljus.
Gillar hur den här portalformen återkommer på gården. Vi har två trädgårdsportaler samt ett garagefönster som har samma välvda form. Ger en repetition som knyter ihop och är vacker. Särskilt när jag klätt dem i ljusslingor.
Efter promenaden åkte jag och handlade middag.
När jag kom hem hade Folke och Dahlia kommit från skidbacken och farmor utmanade barnen på tändsticksproblem.
Klurigt och kul.
Essa var trött och höll sig i närheten när jag lagade hamburgare till middag.
Fredagsmyset bestod i att Jakob och barnen spelade tevespel. Jag spolade upp ett badkar och läste istället. Sååå skönt!
Hade bestämt mig för att starta söndagen med en tur i skidspåret. Så det gjorde jag. Fridfullt och otroligt vackert. Så glad för att jag får träna här under vintern. Jag var helt själv i spåret, så när som på…
Skogens konung, som jag stötte på mellan träden. På precis lagom långt avstånd och inte som den där vårvintern för två år sedan när jag åkte snabbt i en isig backe och bakom ett krön stötte på två älgar som stod i spåret. Gallskrek för att jag trodde att jag skulle krocka in i dem. Men älgarna blev så rädda att de galloperade ut i skogen och försvann. Det enda som hördes var kvistarna som bröts när de flydde för livet. Det och mitt Tarzan-vrål.
Hade lovat barnen en tur till badhuset på söndagen. Så jag tog med mig fyra barn och en påse badkläder och drog dit. Vuojjamhálla betyder Simhall på Umesamiska.
Vi blev där i flera timmar och lekte tills de stängde. Och jag kände sådan eufori av att först ha fått åka skidor och sedan bada. Två av mina favoritaktiviteter på samma dag! Och så skönt att känna hur kroppen fick ta i och användas, efter långa inaktiva sjukveckor.
Sedan åkte vi hem och fikade mellis och jag gjorde en ceasarsallad till middag, som jag inte iddes fota. På kvällen tog jag en promenad med Elina och sedan somnade jag ovaggad efter all motion. Peppad på en ny arbetsvecka med rutinerna jag är så glad i! Och äntligen, äntligen var också Jakob och Bertil friska igen.
9 svar
Förstår att du vrålade när två älgar stod i vägen. Här i Sörmland har jag vrålat åt vildsvin. De blev också rädda och flydde!
Älgar är jag inte så rädd för men vildsvin däremot! Hua! Efter att ha haft grisar och sett hur de kan bitas och stångas så känns det läskigt med vildsvin och deras betar. Tur att vrålandet hade effekt!
Själv har jag bara vrålat åt puckon som inte har vett att kliva ur spåret när de stannar, ens i slutet av en nedförbacke. Det är läskigt nog för mig. Inte kan men heller räkna med att de har tillräckligt snabba reflexer för att lägga undan mobilkameran och kasta sig in i skogen.
Rimligt med ett avgrungsvrål om det istället är skogens konung som bestämt som för att ta spåret i besittning.
Tänkte precis detsamma angående älg vs vildsvin. Har gått på älg många gånger de senaste åren och det är klart man blir överraskad men värst är vildsvinen…Vi har många här och en sugga med smågrisar är inte så roligt att få omkring sig när man har en liten hund i sällskap. Vissa grisar har hoppat ut ett par meter framför och då får i alla fall jag puls. Vrålat har jag inte gjort utan mer en överraskad inandning och sen lite lugnande prat för hundens skull.
Jag fick både Underbara vinter och Hemmets almanacka ( signerad, vilken lycka!) i julklapp av min snälle man. Så glad för båda böckerna som används flitigt.
Snö är så otroligt vackert, tack för alla fina bilder! Och tack återigen för Hemmets almanacka, jag har mest att göra- listor i den. Hos mig skriver jag om hur motstånd blev en kick i dag, och det är misstänkt likt din Rut – utmaning (om jag minns den rätt:) Ha en fin eftermiddag och kväll, kanske blir det ett foto med snö och fullmåne?!
Ja och nu är det barmark igen. Blir inga riktiga vintrar i Stockholm längre. Kom massa snö I några dagar och nu finns bara drivor som dom kört bort från vägar. Bättre om den låg kvar men inget att göra åt. Och solen syns sällan. Glad jag fick uppleva rolig barndom med mycket pulka och skidåkning. Kram.
Ja, nu är det riktigt deppigt väder söderöver. Fools spring! Det enda man kan glädja sig åt är att det är lättare att ta sig fram för både unga och gamla.
Vilken lycka att ha snö och skidspår så nära☺️
Jag är så ledsen över en vinter som aldrig kom. Och känner skam över att det tar ner mig så mycket, för det finns ju värre saker.
Tack för fina bilder, älskar snö❄️
Hundar är så härliga då de registrerar både positiva och negativa ord. Vår Amon´s negativa ord var putsa. Så fort jag använde ordet så stack han iväg och gömde sig i sovrummet för han trodde jag skulle putsa hans öron……vilka minnen som kommer då jag läste reaktionen på ordet promenad.
Vår Amon lämnade oss helt plötsligt och oväntat för tre år sedan och saknas ännu.