Det finns gott om självhjälpsböcker där ute. Men ibland när man känner sig rädd eller svag behöver man faktiskt mest av allt en roman. För att bli modig, stoisk och få kraft att ta sig vidare i livet. Det finns gott om filmer på temat men för mig är romaner ofta än mer kraftfulla. Ja, jag skulle nog vilja sträcka mig till att säga att det är romanens viktigaste funktion. Att få leva sig in i någon annans liv och se hur de tar sig igenom svårigheter. Det är som terapi!

Jag satte mig ner och försökte minnas vilka böcker som har haft den där effekten på mig. För det är många! Tyvärr kom jag bara på några stycken när jag väl skulle lista dem. Men jag skulle gärna ta del av dina tips om du har några!

Borta med vinden av Margret Mitchell. En storslagen, episk och omskakande roman. Och när livet känns övermäktigt kanaliserar jag min inre Scarlett och försöker uppbåda lite av hennes mod. När jag läste Borta med vinden som tonåring gjorde jag det mest för kärlekshistorien. Men nu läser jag den för att inspireras av hur Scarlett (visserligen genom att gå över lik) tar sig fram och skapar ett bättre liv åt sig själv.

Obs! Jag måste nämna att Borta med vinden är chockerande rasistisk. Boken skildrar ju inbördeskriget ur sydstaternas perspektiv och därmed också deras syn på slavar och slaveriet. Men om man läser boken med den förförståelsen kan man ha stort behållning av temat ”kvinna reser sig ur askan likt en Fågel Fenix”.

Samhällets olycksbarn – Victor Hugo. En utfattig skogsarbetare ställs år 1795 inför rätta för att ha stulit bröd. Nitton år på galärerna blir straffet för Jean Valjean – men när han äntligen har sonat sitt brott och blir fri upptäcker han att friheten är en chimär. I samhällets ögon är han fortfarande en skurk. Och hade han inte i bokens början stött på en riktigt sann och god människa i Biskopen av Digne hade han säkert också förblivit sådan. Mötet med biskopen skakar Valjean i grunden och han lovar biskopen att själv försöka bli en god man och leva ett bättre liv. Le miserables skildrar Valjeans försök att sona sitt brott och göra gott i världen. Men också hur svårt världen har att förlåta den som en gång har hamnat fel.

Jag gråter alltid över skildringen av hur en varm tro på Gud och på det goda i alla människor kan uträtta mirakel. Och tänker i mitt stilla sinne att lite mer av den människosynen skulle göra gott i samhället. Ibland är det inte stridslust som behövs utan tilltro till godhet och vänliga handlingar. Hugos roman ger mig hopp om livet.

Allt som är kvar är vårt – Emma Hamberg. Den här boken handlar om en omtumlande tid i Emmas liv när hon skiljer sig och hittar en ny kärlek. Om prövningarna och glädjen i att ännu en gång få uppleva kärlek och känna hur livet slår ut som en blomma. Den här bokens pulserande livslust och energi ger mig glädje och tilltro när livet känns kämpigt.

Allt jag fått lära mig – Tara Westover. På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. Familjen är mormoner och survivalister och lever helt avskärmade från samhället. I hemmet är våldet och vansinnet ständigt närvarande. Men också Tara obändiga lust efter att lära sig mer och upptäcka världen. Hon är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.

Allt jag fått lära mig handlar om Taras resa ot att bli fri och leva sitt eget liv. En otroligt stark historia som hjälper mig att borsta av mig min egen oro och mina egna hinder. Kunde Tara kan väl jag!?

Tjärdalen – Sara Lidman. Att läsa Sara Lidmans skildringar av livet i Västerbottens fattiga inland för omkring hundra år sedan är hisnande läsning som också kopplar ihop mig med mina förmödrar och deras umbäranden. Jag blir stark av att tänka på hur starka alla som kommit före mig har varit. Att jag bär på deras DNA och att jag också skulle klara mig i prövningens stund.

Pippi Långstrump – Astrid Lindgren. I sjuan hade jag det väldigt tufft i skolan och svårt att hitta min plats. Jag minns att jag brukade läsa mammas gamla Pippi-böcker bara för att ingjuta hennes mod i mig själv. Jag behövde inte göra mig mindre och ofarlig – jag kunde göra mig stark! Rent praktiskt inspirerade det mig också till att börja lyfta vikter och träna för att bli just starkare.