Månad: november 2025

Är så glad över att ha vinterpyntat trädgården. Varje gång jag kommer hem så måste jag köra långsamt förbi och beundra hur fint det är med ljusen.

Pyntskidorna täckta i frost

Och den lysande kransen med de röda klockorna är uppsatt.

Klart jag matchar mitt pynt med kläderna.

Rött och blått är fantastiskt ihop.

I det lilla aroniaträdet hänger glaskulor som jag fick när jag jobbade extra på glasbruk. De hänger ute året runt men är extra fina vintertid med frost och snö på.

Ljusslinga på svaj runt verandan. Måste spänna åt den lite hårdare märker jag.

Humleportalen är på sedvanligt vis inklädd i stora och små lyktor.

Tycker om att blanda flera olika slingor på samma plats då den varierande storleken på ljusen gör allting mer levande.

Den lilla stormlyktan hänger uppe. Det är ett gravljus på timer inuti. Batterierna räckte hela förra vintern igenom.

Så befriande att snön kommit och täckt över sommarens trädgårdsmisslyckanden och besvikelser. Till våren får jag börja om på nytt igen.

Hoppas du har haft en fin helg! Det har jag. Barnen har varit hos Jakob och jag har haft besök.

Det har varit adventsfika, källarstädning samt vinkväll hos Albin och Frida. Bilder kommer! Men nu ska jag ta ett varmt bad och sedan krypa till kojs med en julfilm.

Jag är så oerhört tacksam till alla er som är premiumprenumeranter här på bloggen. Det har gått så mycket bättre än jag någonsin vågade föreställa mig med den här förändringen. Tack för att ni hänger med! Som en liten julklapp till er har jag och Erica gjort något som vi bestämt att vi aldrig skulle göra. Nämligen ett nytt avsnitt av En Underbar Pod. Sista avsnittet sändes i juni 2021, så det är mer än fyra år sedan vi poddade sist!

Men nu kommer alltså ett särskilt julavsnitt med pyssel, stämning och förtroliga samtal om sånt som hänt i livet sedan dess. Som en gåva till dig som är eller blir bloggprenumerant. Inom några dagar publiceras avsnittet här på bloggen bakom betalväggen. Håll utkik!

Julavsnitten är ju historiskt sett våra allra mest lyssnade – och den här gången blir det både snöknarr, vedknaster och kakbak. Och så pratar vi om den första omvälvande julen för oss båda. I helt nya konstellationer.

Blev så sugen på att baka något gott till första advent. Först gjorde jag en plåt saffransskorpor med receptet från min egen bok Underbara Vinter. De lyckades jag bränna tyvärr, så de hamnade i komposten. Men sedan lekte jag fram en ny julig småkaka.

Nämligen sega saffranssnittar med vit choklad och flingsalt. Grunden är en kolakaksdeg – men smaksatt med saffran!

Ruskigt gott med det lite salta till det söta och sega.

Så här gör du kakorna.

Saffranssnittar med vit choklad och flingsalt

Print

Ingredienser

• 100 g mjukt smör

• 1 dl strösocker

• 2 msk mörk sirap

• 1 pkt saffran 0,5 g

• 1/2 tsk bakpulver

• 2 1/2 dl vetemjöl

• 50 gr vit choklad

• Flingsalt

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader
  
• Rör smör, strösocker, sirap och saffran poröst.
• Blanda bakpulver och vetemjöl och blanda i kaksmeten hastigt, utan att överarbeta degen.
• Forma degen till två korvar. Lägg på en plåt klädd med bakplåtspapper. Tryck ut lätt med handen så att korvarna blir aningens platta. Grädda i ca 10 minuter i mitten av ugnen.
• Smält den vita chokladen. Ringla den över kakorna när de kommit ut ur ugnen. Strössla sedan över lite flingsalt och skär därefter kakorna i snitt. Låt kallna helt och förvara svalt i en tätslutande burk.

Mörkret stryker längs med husväggarna och inne är det så skumt att det inte ens finns skuggor. Skuggor kräver ljus. Jag stryker en sticka mot ett tändplån, lågan fräser till och sätts mot ljusgarnet. Den fladdrar osäkert. Darrar som om den vid minsta pust skulle släckas ut. Men efter bara en stund är skenet fast och klart och jag ser mig förundrat omkring. Märker hur rummet får konturer. Ljuset reflekteras mot det bubbliga fönstret, mot glaset i tavelramarna, mot mässingen i ljusstaken. Det reflekteras och får allting att ta form.

Jag hämtar upp lådan med julsaker från källaren, öppnar locket och fäller försiktigt ut de spröda pappersstjärnorna som luktar lite damm. Sätter i glödlampor och hänger upp dem på sina bestämda platser. Ena sladden snurrar och jag får tvinna den motsols för att stjärnan ska hänga rakt. Det gammaldags orangegula pappret ger ett vänligt ljus. När jag går förbi får jag känslan av att det strålar värme från den. Med tumnageln skrapar jag försiktigt bort gammalt stearin och sätter nya ljus i adventsstaken. En tomatröd kulstake får hedersplatsen på matbordet. Under december ska det brinna långt fler än fyra ljus i staken. Redan innan första advent är till ända behöver första ljuset bytas ut – nästan nerbrunnet i botten. Fler stakar placeras ut. På hyllan i köket, på sidobordet vid kökssoffan. På piedestalen i ena hörnet av rummet och på skänken mot långväggen. De nyputsade vägglampetterna pryds av två långa hemstöpta ljus – så långa att jag undrar om de kommer att ge sotfläckar i taket.

I yngsta sonens rum byts nattlampan ut till den sjuarmade elektriska staken. En ljusslinga viras längs sänggaveln och i barnens adventsgran tänds ytterligare en slinga. I trappan till övervåningen hänger jag en gammaldags herrnhutstjärna med 25 uddar som spretar åt alla håll. Den hänger som en installation ovanför mitt huvud. Stjärnan i Betlehem lyste i ensamt majestät – i mitt hem räknar jag till tolv adventsstjärnor som visar vägen.

Jag ställer mig vid köksfönstret och ser ut på nakna syrenbuskar och schersmin under gnistrande ljusnät. Äppelträdet ser ut som en eldboll längst ner på gården. Och i portalen in till trädgården, där det om somrarna slingrar humle, hänger nu lysande klot och kulor. Sedd på håll glimrar gården i kapp med snön och liknar faktiskt en iskristall. Det är ljuset som betvingar vintermörkret.

(Texten är hämtad ur min julbok Underbara Vinter)

På ett slott i Skåne står en kvinna med bröst att titta på,
varför gör hon så?

Skylten du hänger på dörren betyder akta,

backa sakta. 

Malin skäms för hur Clara gör, 

hon borde verkligen tänka sig för. 

Ögonblicksbilden med tatuerad hand, 

kommer fingrarna från ett annat land?

Till ett annat land for Camilla Läckberg för stam, 

Bob Hansson tog en slant och gick längst fram. 

Malin har skrivit detta gripande rim som handlar om senaste veckornas händelser! Avsnittet Claras nya vän finns bakom väggen hos Under Produktion och det kostar 39 kronor i månaden att prenumerera. Ingen bindningstid!

Bland utkasten här på bloggen hittade jag en gammal påbörjad lista som inte blev något blogginlägg. Från 2023 eller 2022. Skriven sådär i början av december någon gång. Den kastade mig tillbaka till vad som känns som en helt annan tid. Blir varm och lite sorgsen på samma gång, över tidens gång och allt det där...

Det som gör mig glad

När jag sitter vid mitt skrivbord i skymningen och hör tre klara barnröster långt borta sjunga ”vi komma vi komma från pepparkakeland”. Bertil, Folke och Dahlia som sjunger på hemväg från skolan.

När barnen försvinner ner i källaren och jag hör dem klä på sig och hjälpa sin lillebror och sedan det hårda smället från dörren när de går ut och gräver snögrottor.

När den unga killen som kör traktor kliver ur och säger att de kan fortsätta leka och gräva grottor för han kan skotta på sidan istället.

När Bertil tar med sig Ulf ut för att hugga ved och de kommer in med knallröda kalla kinder och en överfull vedbärare.

När jag kommer ner från mitt arbetsrum och det är knäpptyst och barnen sitter och ritar efter skolan och jämför teckningar.

När jag kommer hem och de har dukat upp rollspel på matbordet, tärningar och ljus och satt på medeltidsmusik.

När de flänger iväg på sparkar, till skolan på mornarna. Med ryggsäcken på styret och öronlapparna till mössan fladdrande i vinden.

Det blir en annorlunda jul i år. Det första året är ju alltid lite konstigt när någonting omvälvande har hänt i livet. Första julen när mamma hade dött, första julen när jag själv fått barn, julen när jag var utmattad och första julen som frånskild. Så jag har fått tänka om kring hur jag lägger upp firandet. Jag brukar till exempel fira ordentligt på första advent. Duka upp en härlig frukost och ge små överraskningar till barnen. Förvandla hemmet till en juldröm som över en natt. Men i år är barnen hos Jakob på första advent. Därför pyntade jag hemmet ordentligt redan de här helgen, när barnen var hemma och kunde njuta av det. Och jag kommer att justera många fler av mina små traditioner för att kunna maximera dem för barnveckorna. Måste bara fnula lite på hur. Det känns i alla fall både ovant, roligt och spännande. Jag tycker faktiskt om tanken på att skapa nya ordningar!

Med det sagt drar jag igång på allvar med mitt julbloggande nu. En hel del kommer förstås att ligga i gratisflödet – men det mesta går till er betalande prenumeranter som är de som gör allting möjligt! Så tacksam till er. Har en liten julklapp till alla premiumläsare, som släpps under nästa vecka. Återkommer i frågan.

Såg att Bokus under black week kör 30 kronors rabatt på min bok Hemmets Almanacka! Så just nu hittar du den för 199 kronor. Perfekt köpläge om du vill haffa en julklapp eller två.

Jag och Malin åker ju någonstans varje år för att skriva på våra respektive böcker. Det brukar alltid vara ett nytt ställe – men sist blev vi så förtjusta i Maryhill att vi bestämde oss för att återvända. Jag skulle dessutom ändå ner till SVT Malmö och spela in Sverige och då passade det bra att slå två flugor i en smäll.

Men det första som hände var tyvärr att mitt nattåg till Stockholm blev inställt. Fick panik eftersom det skulle innebära att jag också missade mitt dagtåg till Malmö dagen därpå. Helt mot mina principer fick jag boka om till flyg. Så sjukt att det kostade typ HALVA priset av vad tåget kostade?!

Satt på flygplatsen och hörde utropen till världens alla hörn och kände både enorm reselängtan men också missnöje över att jag förstört mina flygfria år. Har flugit en gång sedan 2018 och det var till Etiopien med Läkarmissionen.

Muppigaste bild ni kommer se på oss. Men 100 % ofiltrerad glädje när Malin hämtade mig på stationen i Malmö. Sedan satte vi kurs mot Glumslöv i Malins vita pedofilbuss, med trasig dörr som tvingade mig att klättra in till min plats via förarsätet.

Ovärdigt att anlända till slottet i en sådan kärra. Men det hjälps inte!

Vi checkade in på vårt rum.

Och svidade sedan om för middag. Bar stövlar från Sèzane, tights från Snagtights och en loppad klänning med tryck av flockad sammet.

Malin tog en cava och jag drack någon god alkoholfri drink.

Första kvällen blev en tidig sådan. För jag hade sovit omkring fyra timmar natten innan resan och kände mig berusad av trötthet.

Har haft flera veckors träningsuppehåll denna höst, så jag beslöt mig för att starta skrivresan med ett kort pass varje morgon.

Följt av en promenad längs havet.

Otroligt vackert och härligt. Längtade till Ven som syns där på andra sidan.

Efter morgonmotionen gick jag in och gjorde mig iordning för frukosten.

Fina vyer åt alla håll!

Underbar mönstermix.

Efter ett långt första skrivpass i vårt favoritrum med utsikt över havet…

så tog vi en promenad.

Det här är den nybyggda delen av anläggningen. I stilen rätt lik många av de gamla spannmålsmagasin som ligger i närheten. Så bra när man lyckas bygga så att det passar in i omgivningen.

Att promenera nere vid Ålabodarna är så mysigt.

Och till skillnad från hemma i Västerbotten så värmer fortfarande solen.

Malin lapade girigt

Och dokumenterade mig

Som dokumenterade måsen.

Ljuvlig novemberdag med stilla hav.

När vi promenerat färdigt återvände vi till slottet.

Och fortsatte vårt skrivande

Fast från andra solsängar.

Att svida om till något snyggt på kvällarna är ett stort nöje. Malin hade med sig två stora resväskor och jag hade med mig 30 kilo packning. Vi kastade runt kläder, provade varandras, lånade smycken och lyssnade på finsk och fransk mellomusik.

Bar min svarta sammetsklänning jag fyndat från Sellpy. Randig i ansiktet av fransarna på lampan.

Ny morgon, nytt gympass och ny havspromenad.

Man får passa på att njuta för hemma ser vi inte öppet vatten förrän i maj nästa gång.

Frukostarna är fantastiska på Maryhill och jag försökte äta så färgglatt som möjligt för att fylla på vitaminerna och mineralerna i höstmörkret.

Men ännu viktigare: det blir snyggt på bild.

Maryhill är snyggt på bild helt utav sig självt.

Titta bara!

De firade ettårsjubileum medan vi var där så vi blev bjudna på tårta och mingel.

Det uppskattade vi. Men det blev ett kort mingel, för mest ville vi sitta för oss själva och arbeta med våra respektive manus.

Och jag var riktigt chic medan jag arbetade.

I jobbpauserna pratade vi ikapp om allt vi inte hinner prata om när vi spelar in podd. Dvs den ofiltrerade versionen. Ni skulle ha hört oss! Eller helst inte (för det hade blivit fängelse för oss båda).

Men på onsdag ska jag ändå berätta lite om vår resa i podden. Och om hur Malins beteende kommer att bli ett fall för arbetsmiljödomstolen.

Sista sorgliga frukosten på resan.

Allt har ett slut, utom korven som har två.

Malin blev ledsen när hon tänkte på korvar. Joakim ringde nämligen och berättade att han stekt falukorv med köksfläkten avstängd, så att hon skulle komma hem till ett falukorvsdoftande kök. Som hon hatar. Kärleken i en 25 år lång relation osv.

Usch vad sorgligt det var att kramas hejdå och veta att vi nog inte ses på ett halvår. Kommer sakna Malins sällskap, har skrattat mig kissnödig och dubbelvikt flera gånger om dagen i hennes sällskap. Men tur att vi hörs i Wollin & Clara som vanligt på onsdag. Lyssna då!

Idag har jag kramat Malin hejdå och sedan varit på SVT Malmö för att spela in Sverige där jag är veckans gäst. Programmet sänds om en eller två veckor (lägger ut när det närmar sig). Så roligt – och hedrande – att få vara med. Älskar kulturprogrammet Sverige!

Nu sitter jag på tåget mot Stockholm och redigerar bilder från skrivresan. Håller samtidigt tummar och tår för att inga förseningar på grund av snöovädret ska förhindra min hemkomst. För nu längtar jag faktiskt till Västerbotten. Där det är snö och termometern visade arton minus på morgonen. Vill sätta upp mina vintriga gardiner, hänga upp julbelysningen i trädgården och göra en vacker krans till ytterdörren. Och i helgen har jag barnen och vi får besök av några kompisar! Så glad över att jag haft en sån härlig skrivresa – och så glad över att nu inte resa något mer innan jul utan få vara hemma och dona på med mitt eget.

En badrumsselfie från Maryhill. Malin finklädd till tänderna – och jag fortfarande i min underklänning. Ville bara tipsa om veckans avsnitt av Wollin & Clara. Malin delar sitt ultimata lifehack (det är bra på riktigt!) och hur man egentligen vet att det är äkta förälskelse man känner och att man inte bara är kär i kärleken.

Sedan pratar jag om det svåraste som finns: att lyssna och ställa frågor. Varför är killar så dåliga på det? Och varför är Gift vid första ögonkastet-deltagarna sämst?

Lyssna vettja!

Tittar in med en hälsning från skrivresan. På dagarna skriver vi flitigt – men på kvällarna svidar vi om till ärtigare kläder, äter middag och skvallrar ikapp om allting vi inte hinner med i vanliga fall. Som en konferens och tjejhelg i ett. När vi i vanliga fall hörs på telefon försöker vi spara det mesta till podden. Men nu pratar vi grundligt (och ytligt) och igår när vi gick till vårt rum skrattade jag så att jag var tvungen att halvligga på golvet för att inte kissa på mig! Bra betyg på umgänget!

Men nu hinner jag inte skriva mer för nu ska jag fokusera på bokskrivande. Ha en fin söndag.