Min svärmor har berättat om när Jakob i fyraårsåldern såg ett program på TV om hjärnans utveckling. -Åh, jag är inte färdig ännu?! suckade han lättat.
En sån fin bild av hur det är att vara barn. Men också vuxen. Att tro att man borde veta, förstå och kunna allt. Sedan misslyckas med mycket och känna sig otillräcklig, trots att man bara inte är färdig ännu.
Jag påminner mig ständigt om detta för att trösta mig själv i mina tillkortakommanden. När jag inte riktigt lyckas få styr på livet.
Varför kan jag inte lära mig att ha lika ordnat och trivsamt som pappa? Som har alla saker i ordning, putsar fönsterna i tid och aldrig skulle missa en bilbesiktning? Åh, jag är inte färdig ännu!
Varför lyckas vi inte få till våra läxläsningsrutiner med barnen och hur många gånger i rad kan man egentligen glömma att skicka med en gympapåse? Åh, jag är inte färdig ännu!
Varför var jag en sån mes på mötet och lät henne köra över mig fullständigt fast jag bestämt mig för att stå på mig den här gången? Åh, jag är inte färdig ännu.
Jag har övat hårt på att vara vuxen sedan jag blev mamma för elva år sedan. Då var jag bara 24 år och hjärnan är inte ens färdigutvecklad förrän man är 25. Och sedan är livet en enda räcka tillfällen att öva på. Fast övningen sker samtidigt som provet. Det är alltid skarpt läge. Hela långa livet får man ägna sig åt att lära känna sig själv bättre. Förstå hur man funkar och lära sig hantera sig själv och hitta rutiner för sin sömn, för sitt hem och för hur man egentligen bäst betalar räkningar i tid.
Och förhoppningsvis kanske man vid sisådär 60års ålder börjar känna sig rätt fullärd som vuxen. Har hittat rutinerna för ett fungerande liv och vad man trivs med. I alla fall verkar det så när jag ser mig omkring bland min släkt och mina äldre vänner. Det verkar underbart att vara så fullvuxen och kompetent och att verkligen känna sig själv. Men sedan följer ju många år av åldrande och då ska man ju lära sig det också. Att få en minskad ork, minskad kapacitet och minskad förmåga på många plan.
–Åh, jag är inte färdig ännu, kanske man tänker. Men den här gången med visst vemod eftersom man inser att man inte heller var färdig på höjden av sin förmåga. Man var bara en bit på resan som ständigt fortsätter.
33 svar
Det påminner mig om en gospel vi sjöng med kören för länge sedan som jag tycker mycket om:
”He’s still working on me”
Texten är bland annat:
”don’t judge him yet
there’s an unfinished part
but I’ll be perfect just according to his plan
fashioned by the masters loving hand”
och
”wonder why he never gave up on me, but he loves me as I am and helps me when I pray”
Tycker man kan utveckla och lär sig hela livet.
Ooops, jag är 58 och blev verkligen överförtjust över ditt inlägg om att organisera livet med hjälp av listor. Äntligen skulle det bli ordning! Och då var det ju ändå 2 år kvar till 60! 😉 Men vad jag lärt mig på vägen är att jag är OK ändå även om det inte blir ordning den här gången heller, barnbarnen bryr sig t.ex. inte ett dugg om att jag inte putsat fönstren de senaste åren. 🙃
Jag tror inte vi blir fullvuxna och att det skulle vara så sorgligt att det efter en viss ålder bara finns åldrande och död kvar att utforska tror jag inte heller.
Nyligen lyssnade jag på ett samtal mellan Bréne Brown och Esther Perel. De pratade om hur vi i våra relationer tenderar att anta roller. Vi gör en fördelning, om du är slarvig så är jag ordningsam, om du är snabb med beslut så är jag eftertänksam osv. En slags dualitet där vi väger upp och balanserar varandra. Esther Perel poängterade att det inte innebär att vi bara är det ena men ofta innebär det att vi övar mer på det ena och också ofta att vi identifierar oss med det draget, kanske till och med skapar ett narrativ om oss själva som just ordningssamma, en doer eller nåt.
När jag lyssnade på dem tänkte jag på hur mycket vi formas av vilka relationer vi ingår i men också av hur otroligt mycket mer av oss själva som finns att upptäcka om vi bara vågar ifrågasätta våra egna sanningar. Kanske att det hela egentligen ligger i hur mycket vi vågar frångå det som känns invant? Att främmandegöra det egna jaget för oss själva för att hitta något nytt.
Så fint skrivet! Varför är man så elak mot sig själv? Varför är alla andra alltid så mycket snyggare och bättre än en själv? Jag har levt i en del år men känner mig fortfarande som en omogen tonåring. Jag ska tänka på Jakob nästa gång jag har gjort något fel och har ett skällsord på tungan.
Takk for nok et fint og klokt innlegg, Klara! Spesielt dette treffer meg: ”Förstå hur man funkar och lära sig hantera sig själv och hitta rutiner för sin sömn, för sitt hem och för hur man egentligen bäst betalar räkningar i tid.”, og de vemodige delene om alderdom.
Vilken bra fras. Något jag och de flesta borde ta till sig. Det är så lätt att man jämför sig med hur andra är. Och så har man inte tänkt tanken att de garanterat har varit i samma situation som en själv.
Men så klok kommentar. Jag är inte färdig än, det ska jag ta fasta på. Så hoppfullt på något sätt att tänka att jag inte är klar. Att jag kan fortsätta utvecklas och göra saker bättre.
Så fint skrivet! Det behövde jag läsa idag.
Intressant och viktigt att tänka på, när man känner att man inte riktigt räcker till.
Jag är lärare och brukar säga till eleverna, när de känner att de inte kan något fullt ut ”Vi tränar tillsammans”
Hej Clara!
Det ska jag börja tänka på aktivt, att jag inte är färdig ännu. Jag
är över 50 och känner fortfarande som du. Tror det handlar om en livslång process så det är ju riktigt trösterikt att man slappna av lite mera.
Tack för en fin podd, älskar dina bilder!
Man är olika. Det kanske kan vara viktigt att ta reda på vad som är vad dock. Att man av lättja inte ids ändra sig eller ändra på något. Eller om man ÄR si eller så. För nånstans tillslut må man ju sluta försöka bli nån man faktiskt inte är. Jag är en som inte kan ha stökigt, som att jag bara inte stökar ner. Vissa har inte den ”ådran”, då är det ju bättre att acceptera och leva gott ändå. Likväl som att jag inte är en ”sköning” som ex. älskar spontanbesök. För det gör jag inte och har aldrig gjort. Så det orkar jag inte träna på, bättre att lägga den tiden på att läsa, för det gillar jag.
Jag är för tanken och realiteten att man inte blir färdig med sig och sina tankar och sin utveckling. Det är ju helt rimligt och i sin ordning. För om man kände sig ”klar” betyder inte det då att man typ slutat vara nyfiken och slutat ta in nya intryck.
Och samtidigt är det ju fiffigt att inse sin begränsning i allt möjligt och vara stolt över sig själv för det man är duktig på och inte sörja det man inte är en fena på. Man blir aldrig klar! Hurra för det!
Bra skrivet Camilla! Jag tycker det är så lätt att klanka ner på sig själv, och jämföra t.ex sitt stökiga kök med väninnan som alltid har ordning och reda. Men det finns med all säkerhet grejer man själva är bra på och har full koll, som andra kanske kämpar för att få struktur på. Jag tycker åtminstone det är lätt att jag tar det som fungerar som för givet. Ibland kunde vi ge oss själva en extra tummen upp för allt vi fixar och gör bra också!
Tack 🙂 Exakt, det som bara funkar klappar man sig sällan på axeln för. Fastän vi borde.
Ville bara berätta hur mycket jag uppskattar din blogg. ❤
Vad glad jag blir att du gör det 🤗
Så fint, tänkvärt och trösterikt inlägg❤🙏. Tack🥰.
Så bra beskrivet! Jag skäller ofta på min man när jag är stressad och vi skall iväg och vi är sena och det är stökigt ”alla andra familjer har alltid städat/är alltid i tid/ har koll på läget utom vi” fastän jag vet att det inte är sant.
Ibland önskar jag att jag var lika organiserad och effektiv innan jag fick barn som jag är nu som tvåbarnsmor som kan uträtta underverk utan barn i tio minuter känns det som. Din pappa har ju dessutom redan tränat sig med två barn och lever nu barnfritt, inte konstigt att han är grym! 🙂
Så underbar kommentar av Jakob, vilket tänkande barn.
Jag är 67 och känner mig absolut inte färdig än. Däremot har jag landat i acceptansen av hur livet är och blir. Det är ett harmoniskt tillstånd och långt ifrån vemodigt. Jag lever fint och känner att jag har tålamodet med mina barnbarn som jag inte riktigt alltid hade när barnen var små. Min yogalärare sa till mig; to be a grandmother is a wonderful thing and now you can be the parent you wanted to be. Now your experience and time will give the best to your grandchildren ❤️ Ungefär så känns det.
Nu har jag all tid i världen och kan göra vad jag vill. Jag förundras fortfarande över att slippa vakna till väckarklockan, även om jag ändå vaknar tidigt.
Däremot har jag inte varit så snäll mot mig själv, tänkt att vid min ålder, 40,50,60 borde jag veta bättre. Det har jag äntligen släppt. Så du Clara får dina insikter mycket tidigare än mig. Tänker också att utvecklingen går i spiraler, man möter gamla utmaningar i ny tappning.
Jo det är ju både och…man behöver lära sig, men sen är det ju en fråga om personlighet också. Vilka som är ens starka sidor.
Ang. räkningar är förövrigt mitt tips att sätta allt på autogiro, det gjorde jag för många år sen och har haft ett mycket bättre liv sen dess
Kom att tänka på följande rader av Tomas Tranströmer ur dikten, Romanska bågar.”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändliga. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.”
nämen så fin! <3
Så tänkvärt inlägg och insiktsfullt av Jakob redan som fyraåring 😊 Minns att jag som tonåring stressade och hade ångest över en massa som jag tyckte att jag borde kunna och veta, med tiden har jag landat i att det är helt ok. Somligt har jag lärt mig, annat har jag insett att jag inte behöver eller ens vill lära mig. Ok det med. Har också insett att det finns en massa människor som inte heller kan eller vet.
Tack Clara ♥️
Klockrent inlägg!
Jag hoppas att du får en fortsatt fin kväll, ta hand om dig 🙂
Jag tror aldrig man blir färdig. Däremot blir man mer förlåtande mot sig själv och mindre dömande. Och mer insiktsfull om vad som är värt att bekymra sig över i livet.
Exakt! Bra skrivet! 🙂👍
Nämen åh, blev helt rörd av Jakobs kommentar. Han måste ha varit ett ovanligt intellektuellt barn tänker jag mig:). Klok inställning till livet, ska ta med mig det❣️
Jag har en stark minnesbild från hur jag passerade förbi klassrummet i mellanstadiet, var 12 år. Fick då plötsligt en tanke om att nu; nu har jag nog nått toppen av min intellektuella kapacitet, nu har jag nog en vuxen hjärna. Det kändes så konkret och färdigt där och då. 😊
Åh❤️☺️
Kring detta tänker jag dagligdags i mitt arbete som fotvårdare. Där träffar jag många 60-100 åringar. En pigg pensionär som fortfarande har massvis med ambitioner eller en pigg 80+ är stor skillnad. Tycker det kan vara så vilsamt att prata med dem som landat i sig själva och livet. Ungefär ”det blev så här och det blev fint, på sitt eget lilla vis”.
Åh, detta behövde jag läsa! Så bra! Behöver bli lite snällare mot mig själv, jag är inte färdig än. Tack❤️
Usch ja, ibland känns det hemskt att tänka på hur det är att bli gammal. Men alternativet är ju inte så mycket bättre så att säga.
Håller helt med dig!