-Du verkar så pigg?! sa min syster förvånat till mig, sist jag var här och hälsade på. Och nu igen när jag kom hit.
-Du verkar så i balans? Som att du visserligen blir trött men sedan pigg efter en stunds vila.
Det kanske låter som en konstig sak att säga. Vem blir inte trött och sedan pigg igen efter vila? Det är väl precis så det fungerar? Nja, inte riktigt. Inte för mig som varit utmattad i alla fall. För mig har tröttheten varit lynnig, ologisk och nyckfull. Energin har kommit stötvis för att sedan på ett oförutsägbart sätt plötsligt ta slut.
För mig som varit utmattad är ”vad pigg du verkar” den högsta formen av beröm. Verkar jag pigg? Ja, men det är kanske för att jag känner mig pigg! Vad består då piggheten i? Att jag far runt som en oljad blixt och uträttar tusen olika saker? Nej snarare att jag orkar hålla igång länge i ett lagom tempo.
När jag kommer till syrran och hälsar på brukar jag ramla ner i ett hål av trötthet. Jag slappnar av så mycket att jag blir håglös. Tröttheten är förlamande och helst vill jag bara ligga på soffan och halvslumra. Men så känns det inte nu. För efter en lång dag på stranden, när barnen äntligen har somnat för kvällen, ställer jag mig och städar hennes diskbänk grundligt och skurar av diskställets flott och alla teburkar hon har vid spisen. Det finns helt enkelt ork kvar.
Vad beror det på? Jag önskar jag visste det exakta svaret – så att jag kunde tillverka mer av denna magiska medicin. Men jag ska försöka spalta upp det för mig själv, för att bli mer medveten av vad som bidragit till förändringen.
Jag har inte småbarn längre. Jag har haft det i tolv års tid, men för första gången har jag bara barn. Ulf är visserligen endast fyra år – men väldigt kompetent och lättsam nu för tiden. Han har dessutom två storebrorsor som både passar och leker med honom. Det finns alltså utrymme för mig att läsa bok en stund mitt på dagen – eller dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro.
Jag har börjat läsa igen. Ingenting (utom möjligtvis skogspromenader) är lika effektivt för min vila som att läsa. Pulsen sjunker och lyckohormoner sprutar runt i kroppen. Under mina tolv åren med småbarn har jag knappt läst en bok om året. Nu läser jag flera i månaden och får alltså mycket mer aktiv vila.
Jag sover bättre och mer. Räknade ut att jag sov ett extra dygn i månaden den här vintern jämfört med förra vintern. Det måste ju påverka kroppen på tusen positiva sätt.
Jag har gått i traumaterapi. Och det har låst upp knutar kring några jobbiga händelser i mitt liv som jag lagt otroligt mycket tid och energi på att försöka hantera. Det var efter traumaterapin som jag plötsligt började sova bättre. Så kanske hänger allt ihop?
Min man arbetar mindre än förut, vilket givetvis minskar stressen för oss båda.
Jag är inte särskilt stressad över mitt eget jobb. 2021 avslutade jag ett jobbsammanhang som senaste åren starkt bidragit till min stress. Sedan dess har arbetssituationen steg för steg blivit bättre. Och denna vår med långt och fokuserat bokarbete men inte så mycket annat som stör, har verkligen varit välgörande för mig.
Jag är stark i kroppen. Jag tränar styrketräning regelbundet. Jag cyklar, promenerar och rör mig på ett sätt jag inte gjort sedan jag var barn. Att träna gör mig piggare på dagarna – och tröttare om kvällarna. Det förbättrar min sömnkvalité och gör det också lättare att välja bra mat på tallriken.
Jag äter mer och bättre än tidigare. Riktig frukost varje dag. Mer grönsaker, fler mellanmål och färre tomma kalorier.
När jag spaltar upp det så här så blir det tydligt att det är många saker som tillsammans skapar en bra hälsa. Och många gånger är det inte upp till en själv att bestämma förutsättningarna. Har man småbarn så sover man ofta sämre. Har man det stressigt på jobbet är det svårt att hinna träna. Hinner man inte träna sover man ännu sämre. Har också ens partner ett stressigt liv finns det mindre möjligheter till avlastning. Genomgår någon närstående en kris saknas kanske både ork och energi att själv ägna sig åt aktiv vila. Som att läsa, trädgårdsarbeta eller gå långa promenader. En form av vila som är nästan lika viktig som sömn. Och har man gamla trauman som spökar och håller en spänd som en fiolsträng om dagarna – ja då är det klart att man blir trött av att leva!
Allting sitter ihop. Hälsa är precis så holistisk som floskeln antyder. Och att skuldbelägga sig själv är det verkligen ingen mening med. Men det fina är att om man lyckas göra en bra sak som främjar ens mående så kanske det med tiden frigöra energi. Så att man kan påbörja förbättringar på ytterligare ett område. Och så hamnar man förhoppningsvis i en mer positiv spiral.
Jag vill tro det. För det är på det sättet jag själv har kravlat mig upp ur utmattningen. Och även om jag kommer bli trött igen, nya kriser kommer uppstå och jobbiga perioder tillstöta. Så vet jag med mig att jag nu har många fler skyddsfaktorer som kan hindra mig från att rasa lika djupt ner.
34 svar
Tack för insiktsfull och inspirerande inlägg. Precis vad jag behövde! Tänker spendera semestern med att jobba på min hälsa på ett hållbart sätt. Hitta små bra förändringar som gör mig gott och öva på få dem att platsa någonstans så de blir av.
Tack för intressanta insikter. Inga småbarn låter som en dröm för denna trötta småbarnsmamma med en ettåring som stökar på nätterna och skriker på dagarna… Du ger mig hopp om att det kommer en ljusning.
Jag, som också varit utmattad, förstår verkligen att en sådan kommentar är guld värd! Så skönt att ha ork kvar på kvällen. Och precis som du skriver är det naturligtvis summan av en mängd olika saker, inte minst förändringar, som tillsammans leder till ny hälsa🙏Njut av din dagar, och ditt mående☺️
Skönt för en som är mitt i de mest intensiva småbarnsåren att det faktiskt blir bättre! Ofta tänker jag att jag bara har mig själv och min egen dåliga disciplin att skylla för att jag inte är piggare, tränar oftare eller läser mer böcker. Kanske får man bara acceptera läget i några år och göra så gott man kan.
Så underbart att få läsa!
Vad klok och ihärdig du har varit som har kommit hit.
Tack för ett inspirerande inlägg.
Tack för ett superbra och hjälpsamt inlägg! Du sammanfattar det så bra, Clara ⭐
Jag lägger inte ofta ngn kommentar! Men detta var så klokt och fint beskrivet! Om hur trötthet inte kan vilas bort! Utan att det är en balans som säkert ser olika ut för alla som behöver på plats!
Tack för kloka och fina inlägg!
Jag fattar precis det där med färger som skär sig mot facet! Därför går min garderob i färgskalan svart med inslag av mörkgrön……
Min rosacea blir värre i skov(stress,hormoner?) Tycker det är sjukt jobbigt med bölderna(ja det låter dramatiskt,men det känns som att det är bölder iaf) ofta kan jag inte låta bli å peta heller, då man liksom tänker att det skulle försvinna om man klämmer dom. Men det gör dom ju inte…..istället blir det sår som typ aldrig läker.
Precis så här är det. Tack för påminnelsen om hur viktigt den holistiska synen på människan är och hur meningsfulla även små vinster är.
Jag älskar alla dessa floskler som hjälper mig framåt: ”ja, ja, men nu blev det så”, ”en dag i taget”, ”två steg fram, ett tillbaka”, ”it takes a village” (om att våga lita på att andra kan vara en behjälplig), ”du kan mer än du tror”… Rent praktiskt vill jag liksom flera andra trycka på att Instagram och liknande SoMe inte ger den slags vila som de flesta behöver. Våga släppa!
Ja mycket i vardagen påverkar ens mående. Värst är för mej när man råkar ut för någon som vill en illa. Och den personen hänger sig kvar. Behöver också några terapibesök men att hitta någon? Inte är det lätt. La ut flera tusen på en person som ljög om hennes utbildning. Och sista besöket var hon ej trevlig. I dag mulet men 23 grader i stockholm. Skönt promenadväder. Önskar dej en trevlig helg. 😊
Det var klokt skrivet
Grattis till framsteg och ett piggare liv! 🙂 Jag tror som du att det finns mycket var och en kan göra för att på sikt och under tiden må bättre.
För mig är min livslånga micro-macroutmattning till och från ett troligt resultat av tidigare odiagnosticerad ADHD. Jag har provat allt (motion, kost, rutiner för sömn, terapi, fritidsaktiviteter osv) men det går inte att hitta en balans i livet som fungerar över tid. Jobbar jag mycket (normalt) hinns inte fritiden/familj/vänner med. Är det för mycket (normalt) socialt umgänge/fritid orkar jag inte jobba. Mitt sömnfönster är förlängt, min impulsivitet tex att inte orka upprätthålla rutiner kring allt, gör mig matt, dagsformen varierar från fullt kapabel till totalt vrak, oförmågan att sålla bort intryck tär på orken. Efter många slitsamma år upp- och ner, är kroppen inte densamma tyvärr. Det känns som om personer som jag är dömd till utmattning i dagens samhälle, vi passar inte in någonstans.
Ofta gör vi allt vi kan och jag personligen har sökt vårdhjälp för tex energilösheten under många, många år på skilda instanser utan att få rätt behandling. Efter vända 5(?) med antideppbehandling och i samband med en rejäl genomklappning vägrade jag lämna husdoktorn utan remiss till psykiatrin.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget mer än att upplysa allmänt om att ibland finns biologiska grundskäl till svårigheter att balansera sitt liv. Då behövs professionell hjälp och förståelse. Kanske nån känner igen sig? I så fall, våga söka hjälp!
Vilket himla bra och inspirerande inlägg! Tror många med mig känner att man inte hinner eller gör tillräckligt mycket för sitt välmående. Ditt inlägg visar hur så många olika faktorer samverkar och det får mig att inse att jag kan göra lite här och lite där. Saker som sedda för sig kanske inte är så märkvärdiga, men sedda i ett sammanhang faktiskt kan ha betydelse.
Hej Clara! Nu kommer en fråga som är väldigt ”off-topic”, men jag har liksom ingen annan att dryfta detta med. Jag är 34 år och vet inte hur jag ska klä mig! Känns som jag är fast mellan tonåring och tant litegrann. I grund och botten är jag väldigt mycket en jeans och tischa tjej. När jag var yngre var det min ”go-to” klädsel om man skulle ut på något skoj. Svart tight skjorta och tighta jeans. Framhävde mina bröst,utan att det blev för mycket. Krävdes knappt något smink,bara lite mascara. Men nu,tre barn senare, är jag mest fokuserad på att det ska vara bekvämt och praktiskt. Känner mig alltid ful,tjock och utklädd. Brösten är stora men har tappat stunsen. Hyn är kass pga rosacea. Min personlighet är igentligen rockig och lite tuff, men kroppen och stilen speglar verkligen inte detta.Vilket gör att jag tillslut drar på mig ”hemma uniformen”. Typ mjukisbyxor och t-shirt.(kan inte använda jeans längre,då det är så fruktansvärt obekvämt i midjan) Är jag körd? Är mina ”snygga dagar” över?? Hur hittar jag en ny variant av mig själv? Tips mottages tacksamt 😆
Åh, jag har också utvecklat rosacea och jag tycker det förstör mer än extra hull och gropar i låren. Det röda i ansiktet skär sig med färger på kläder och det är ett sabla smörjande och jag har tappat bort lusten till kläder. Jag hamnar mest i att ta det minst dåliga i stället för att tänka ”det bästa”. Hur har din rosacea tagit sig ton?
Jag har inte rocasea men däremot acne och gick vid 37års ålder till hudläkare och fick penicillin. Acnen är borta! Man kan säkert inte bota allt men mitt råd på vägen är att inte lida i onödan om hjälp finnes ❤️
På tal om kläder så ta en kompis och be om hjälp att prova igenom garderoben och be om ärliga råd. Fota outfits så man ser hur de ser ut från annan vinkel än spegeln. Bestäm också olika outfits och bär dem. Har man inte mode som intresse så ignorera allt som handlar om mixa och matcha.
Gud, har så samma problem, fast jag var en klänningtjej innan. Har en fluffig mage som jag försöker acceptera och så vill man klä sig heldt både snyggt och bekvämt . . . 🙈😅😅 Själv har jag upptäckt skjortor! Alltså rymliga varianter, har köpt en del herrmodeller på secondhand! Snyggt till svarta tights tycker jag 😊 Om man vill ha jeans till typ lösa toppar/skjortor tipsar jag också om att gravidjeans kan vars riktigt bekvämt även som ogravid! 👌 Men så här på sommaren blir det såklart en del lösa klänningar och jeansshorts också. Tack och lov ändå att jag har scrubs på jobbet!! ❤️
Håller med dig om analysen. Och det fina är att om man får ordning på EN bit kan det få förbättringssnöbollen i rullning.
Mycket positivt att läsa det du delar med dig om traumaterapi. Jag undrar om den terapin har ett namn förutom traumaterapi?
Frågar då min dotter skall få ta del av en sådan till hösten.
Hej Clara! Läser och inspireras av din återhämtningsresa. Är intresserad av att höra hur du ser på ditt användande av skärm kopplat till din hälsa/återhämtning. Själv har jag insett att jag är mer beroende av telefonen än jag vill erkänna. Jag skrollar bort timmar på Instagram i en viss form av återhämtning, men som jag också märker påverkar mig negativt i det långa loppet. Det är tyvärr omöjligt för mig att inte påverkas negativt av alla idylliska familjer, snygga kroppar och händelserika semestrar som kablas ut på sociala medier, trots att mitt logiska jag mycket väl förstår problematiken. Nu under sommaren försöker jag logga ut och minimera tiden på sociala medier, också för att det tar mycket av min tid som jag egentligen hellre lägger på annan aktiv vila: läsning, trädgård, organisering ex. Men det är inte lätt och just att minimera tiden med telefonen är något jag dagligen behöver arbeta aktivt med. Har du några tips eller tankar?
Jag vill tipsa om boken ”Sex substanser som förändrar ditt liv” av David JP Phillips. Intressant och mycket läsvärd! Jag hade inte läst speciellt långt innan jag raderade min instagram. Det ändlösa scrollandet är ett minne blott. Visst saknade jag det till en början men jag klarar mig jättebra utan. Finns vettigare saker jag vill lägga tid på som inte ”fuckar upp” min hjärna.
Fellow telefonberoende kvinna här! Jag har kämpat i år med att minska mitt telefonanvändande. Det är allt eller inget för mig. Så jag har varken Facebook eller Instagram på telefonen längre. Det var skitjobbigt i början. Som riktig avvänjning. Men efter några veckor började det mattas av och nu låter jag telefonen ligga bortglömd i ett hörn hela dagarna. Tills den ringer. Har den ständigt på ”Stör ej” så att det enda som låter om den är ringsignaler. Inga ljud vid notiser. Vilket gör att jag inte plockar upp den i närheten av lika ofta.
Ännu ett tips:
Jag har ställt in mina ringsignaler så att jag direkt hör om det är någon viktig som ringer, min syster och bästa vän, min man och mina barn. Har också en ringsignal som gäller mitt jobb. Alla andra samtal kan jag strunta i och ta sedan.
Presis det samme gjør jeg, og har skrudd av alle varsler unntatt SMS. Og når jeg setter meg ned med iPad eller mobil, setter jeg alltid alarm på 20 minutter, max. Når alarmen ringer, er det slutt. Basta. Gjør samme sak med meg selv som med barnebarnet, det synes også han er «rettferdig, mormor!»😍
Wow den va bra, årets bästa tips 😀 Tack!
Vet inte om detta kan hjälpa Dig… Jag har satt en tidsgräns på Instagram och har skärmtid på telefonen rent övrigt så efter kl 22 är det stopp för allt utom ringa eller smsa och på Instagram har jag bara 10 minuter/dag 😅
Efter två veckor är mitt ”Instagramberoende” i princip borta ☺️
Jag sitter inte längre och tomglor 😅
Åsa, hur ställer du in så att du inte kan gå förbi spärren?
Vet inte hur Åsa gör, men min sambo har satt koden till min instagramspärr så det är bara han som kan ”ge” mig mer tid om det skulle behövas 😆
Låter bra… hu!! Min son tryckte in en kod till sig själv utan att titta;) Upplåsning kl sex på kvällen!
Vilket bra inlägg Clara! Du visar så tydligt hur ALLT hänger ihop. Och att det kanske också kan vara uppmuntrande för den som inte är så pigg just nu – det räcker att början i ena änden. Man behöver inte ändra på allt på en gång för att skapa ny ork. Man kan börja med NÅGONTING, för det kommer, med lite tålamod, att skapa de här positiva spiralerna som vi vill åt. Det kanske inte blir resultat på en vecka, men det kommer att göra skillnad. Rörelse som ger bättre sömn som ger ork till träning som ger lust på mer näringsrik mat som ger ro till vila och så vidare.
I mitt liv är Newtons rörelselagar viktiga. Om jag har momentum är det lättare att fortsätta framåt, så att säga. Äter jag bra frukost är det lättare att äta bra lunch, tränar jag idag är det lättare att träna imorgon. När jag går ner mig för mycket och bara slöskrollar i soffan känns det däremot omöjligt att resa mig, äta något annat än lösgodis eller lägga ner telefonen.
Det betyder så klart inte att jag aldrig vilar, utan mer att jag kan se varje litet steg i kedjan som viktigt och sedan njuta av snöbollseffekten.
<3
Tack för detta inlägg! Uppmuntrande och användbart.