Årets julklapp är ju ett brädspel. Kul för mig som älskar att spela spel! Är så glad att Jakobs familj är sådana spelfantaster, för min egen ursprungsfamilj är inte några spelare förutom enstaka parti poker eller så. Här är tio spel som vi tycker om att spela tillsammans. Liten och stor. Kom gärna med fler tips om du har!

Bandu är ett spel för 2-4 spelare eller lag. Från åtta år men med lätt modifierade regler kan mindre barn också hänga med i spelet. Man ska helt enkelt bygga det högsta tornet av träklossar i osannolika former som kulor, pyramider och stora romber. Man kan köpa eller bjuda ut en egen kloss på auktion – eller ge bort en riktigt taskig kloss till sin motspelare för att sabotera. Tornen blir fantasifulla och fina och man sitter som på nålar precis hela spelet! Här gäller det att vara fingerfärdig och samtidigt strategisk. Ett spel som är enkelt att förstå, men med möjlighet till flera olika varianter och upplägg.

Dixit är ett supermysig spel med fina illustrationer. Rekommenderas från åtta år men vår sexåring älskar detta! Man behöver vara åtminstone tre spelare men fem-sex gör spelet ännu roligare. Alla spelare får ett gäng kort i sin hand. Bakom varje bild finns en historia –  en mystisk ledtråd/gåta som sagoberättaren i spelet hittat på och som de andra ska lyckas para ihop med rätt bild. Men du får akta dig –  för endast en av bilderna är rätt – resterande är fällor gillrade av dina medspelare.Det är ganska svårt att förklara närmre vad Dixit egentligen går ut på – men det är i alla fall ett otroligt mysigt, fantasifullt, och klurigt spel för hela familjen. Och det är inte givet att störst är bäst – när vi spelade vann barnen oftast! Stort plus för fantastiskt fina illustrationer på spelkorten och att tempot är lugnt för de som inte gillar hets.

Vildkatten är ett spel perfekt för barn i förskoleåldern. Spelet består av en stor spelplan med 300 bilder och en låda med brickor föreställande likadana bilder – som snabbast möjligast ska kunna paras ihop. Vildkatten ger många timmars familjeunderhållning och reglerna är enkla att förstå även för de minsta. Här har faktiskt barnen en fördel framför de allra äldsta spelarna – att vara riktig kvicktänkt är en bonus.

Kinaschack är mitt personliga favoritspel. Kanske för att jag är bra på det? Ett av få spel som vi spelat i min familj. Mamma ställde alltid upp och gjorde några rundor.

Uno är ju en odödlig spelklassiker som typ alla uppvuxna på 80- & 90-talet spelat på fritids och förskola. Det är lagom från sju års ålder ungefär (fast Bertil har spelat det sedan han var fem så det funka för mindre barn om de kan siffror). Ett toppenspel för att bli bättre på sifferföljd och precis lagom utmanande tempo för barnen utan att bli tråkigt för vuxna! Uno kan 2-10 personer kan spela spelet samtidigt!

Dobbel är ett spel med enkla regler som går lätt att lära. Här premieras snabbhet och goda reflexer. Dobbel innehåller ett femtiotal olika kort, som alla visar ett antal symboler och bilder. Finessen är att varje symbol endast existerar på två av korten. Genom att försöka hitta symbolerna som liknar varandra får man ett rappt, roligt och utmanande spel! Lagom från 6 års ålder och kan spelas av 2-8 personer. Spelet kommer i en rund liten plåtask så den är perfekt att ta med på resor.

Ticket to ride är ett tågäventyr. Spelarna samlar olika sorters tågkort som de mutar in tågsträckorna med på den Nordamerikanska kontinenten. Längre sträckor belönas med fler poäng. Extra poäng ges till dem som kan fullfölja sina biljettkort och sammanlänka två städer. Jag har spelat flera gånger med barn så små som åtta år och det funkar riktigt fint! Liten klurigt strategispel som också innehåller ett stort mått av tur.

Bondespelet är ett affärspel där det gäller att investera rätt. Spelet startar i ett litet torp. På vägen till att bli slottägare gäller det att förvalta sina tillgångar väl. Skogen och djuren ska skötas och det gäller att så och skörda i tid för att maxa sin avkastning. Precis som i andra affär-spel gäller det att förvalta sitt kapital på bästa sätt. Liten varning för att spelet är väldigt långt och att det kan vara en poäng att bestämma redan innan att försten till att få en herrgård eller tjäna x-antal kronor vinner. Om man inte vill ha en helkväll med samma spel, alltså!

Othello spelar jag gärna med barnen när jag vill göra någonting lugnt och trivsamt. Taglinen är – En minut för att förstå. En evighet för att bemästra. Och så är det verkligen. Det är klurigt och roligt och ganska långsamt. Och har man barn som är dåliga förlorare kan man med som vuxen lätthet spela lite dåligt och ”missa” smarta drag för att behålla en trevlig stämning.