”Min känsla för vintern och julen känns helt förstörd och full med ångest och trauma efter att min mamma dog förra vintern i bröstcancer. Blir liksom bara provocerad och illamående av allt som har med denna årstid att göra nu märker jag. Vet inte vad jag vill med denna kommentar mer än att få lite sympati och kanske nåt tips på hur jag ska orka fortsätta skapa fina minnen för mina barn.”
Så skrev signaturen K och jag tror att jag förstår känslan. För det första året efter att någon har dött är speciellt. Allt är så nytt. Att för första gången fira jul utan att den där viktiga personen finns i livet är svårt. Och nu dog din mamma dessutom under julen. Det gör det ännu svårare.
Årstider kan vara triggande för sorg. Min mamma dog den 25e januari och varje år kring det datumet känner jag mig låg. Det är något med den tunga himlen, att allt är jämngrått, mörkt och att julen är bortstökad, som återkallar minnet. Dessutom doftar vintern på ett nytt sätt då. Som jag aldrig hade lagt märket till om det inte var för att jag blivit så ledsen. Årstiden förstärker sorgen och då är det ändå femton år sedan hon gick bort.
Förlorar man någon man älskar vid juletid så får man kanske leva med att julen alltid kommer ha ett extra stråk av sorg över sig. Även många, många år därefter.
Samtidigt vill jag bara ge en skärva hopp också, om att sorgsna jular kan bli bra jular. Att jular när saknaden ligger precis under ytan ändå kan vara fina på sitt vis. Framförallt om man övar på acceptans inför sina egna känslor. Första julen efter att min mamma dött var en jul jag hade bävat inför. Efter att ha firat underbara jular hos mormor och morfar i princip hela min uppväxt – med varje aktivitet, maträtt och fikastund genomförd på precis samma sätt som året innan – skulle det nu bli jul där utan mamma? Otänkbart.
Vi bestämde oss för att göra något annat den julen. Så jag, pappa, Anna och Jakob åkte till farmors gamla hus i Glommersträsk. Där vi mötte upp min faster Inger och hennes man Ulf och min kära farbror Lars. Bara att skotta sig in, få upp värmen och få julstämning i det utkylda huset var ett helt bestyr. Ingen hade firat jul där sedan farmor dog sju år tidigare. Vi plockade fram hennes lilla bordsgran i plast och dekorerade med en slinga med kulörta lampor. Vi tog in granris och hängde upp en pappersgirland och sedan var det bra med den saken.
Under dagarna där gjorde vi jul på ett nytt sätt. Vi gick på en fullsatt julmässa. Vi promenerade runt byn. Vi såg hemvideofilmer från tidigare år och jag fulgrät med tröjkragen uppdragen över näsan. Vi pratade gamla minnen och planerade för nya tider. Och mamma var med oss. Men inte på det där påträngande sättet, som en fruktansvärd saknad. Utan mer i bakgrunden som en värme. Dessutom skrattades och skojades det som det alltid gör med pappas syskon. Och jag tyckte då och tycker fortfarande att det är en av de bästa och mest innerliga jular jag har upplevt.
Kära K. Nu har du inte längre en mamma, så nu måste du vara extra noga med att mamma dig själv. Ge dig själv villkorslös kärlek, omsorg, medkänsla och förståelse för den otroligt svåra plats du befinner dig på. Och ge dina barn det du förmår i det praktiska – även om du inte orkar i det emotionella. Någon form av normalitet är alltid bra när man är i kris. Det kommer bli bättre. Ge det tid. Jag tror på dig!
60 svar
Ja, en sorgesam jul blev det. Min pappa dog samma dag som det här inlägget skrevs. Helt plötsligt bara. Han var inte sjuk innan. Mamma kom hem från affären på eftermiddagen och hittade honom livlös, och inget gick att göra fast många kom på plats snabbt och försökte. Vi har haft en fin jul ändå, men som sagt sorgesam. Pappa fattas så oerhört.
Gråtiga kramar till alla där ute som också är ledsna. <3
Det här kommentarsfältet är verkligen som en varm, gråtig KRAM! När jag hastigt förlorade min mamma i april för 3 år sedan blev livet kaos. Är fortfarande det. Mamma blev bara 56 år. Min mamma älskade julen, med tomtar, mat å allt som hör till. Å jag minns att jag gruvade så vansinnigt inför den kommande julen. Hur skulle jag orka se en enda liten tomte utan att bryta ihop. Men fina sambo tog in adventsstakar och satte upp, och sa att vi behöver inga tomtar om jag inte känner för det. Men så släpptes det in ett par tomtar. Å till slut stod jag där och klappade alla kära tomtar och kände mig så nära min älskade mamma. <3 Det jag gruvade för, blev till något extra mysigt. Även i helgen när de sista tomtarna kom upp så kände jag mig extra nära mamma. För även om vi alla hört och läst det, så tror man inte på att tiden läker, förrän man inser efter ett tag, att den faktiskt gör det. Å jag tänker att min mamma aldrig skulle kunna låta bli att kika in å kolla hur julstöket blev hemma hos mig. <3 Å i sorg finns det inget rätt eller fel! Hade jag känt för att skrota hela julen å dra fram påskriset istället, så hade det varit helt rätt det med. Men jag försöker försiktigt tänka på mamma med glädje i de stunder där hennes frånvaro är mest kännbar. Massa gråtiga varma kramar till er allihopa! <3
Min bror dog den 23 december för 30 år sedan på ett oväntat och traumatiskt vis… i december är det fortfarande som ett öppet sår i hela familjen. Min mamma går in i djup depression och jag försöker hålla ihop för min familjs skull.
Claras text är så fin, ta den till dig! Och försök bearbeta sorgen med dina närmaste. Vi gjorde aldrig det och fastnade liksom i tiden i stället.
Till K och alla andra som vill läsa…
Min pappa dog 4 dagar före julafton för 6 år sedan. Jag satt bredvid honom och höll hans hand när han tog sina sista andetag. Han fick frid efter flera svåra år med cancer. Vi fick också en slags frid. Vi hade vetat att dagen skulle komma och på ett sätt var det skönt att det hände innan jul, så vi inte skulle sitta vak utan faktiskt kunde fira en någorlunda normal jul. Men efter denna julen tappade jag gnistan. Jag säger som Leif GW, ”jag är dålig på jul”. Förutom att jag förlorade min pappa i jultid så separerade jag och blev en varannanjulsförälder. Jag har gladeligen arbetat de jular jag inte haft barnen och när jag haft barnen har de fått bestämma att vi ätit tacos på julafton. Allt behöver inte va traditionellt om man inte vill. Ifjol bestämde jag att 2023 skulle bli året då jag tog tillbaks julen. Tänkte mig först en brakjul i stugan med stora mat- och kakfat å massa folk. Sen tänkte jag om. Köpte Claras underbara vinterbok som har mättat mig med sina fina texter och foton. Sen bokade jag julfirande på hotell med spa för mig och mina tonårsbarn. Så kan man också göra. Önskar Er alla en underbar jul, på Ert egna vis!
Ja man kanske inte ska ha kravet på sig att älska läget första/andra julen. Man får va lite ledsen. Om man har barn kan man prata om det. ”Jag är ledsen för att mamma är död och det känns lite extra mycket nu när det är jul och vi brukade ….” Så har iallafall jag pratat med mina barn när sorgen efter pappa dyker upp med extra kraft. Och så kan man kanske skriva ett julkort/brev till den som dött, skriva av sig lite saknad (om man är lagd åt det hållet, det är jag), säga precis som det känns.
Och prata om hur det känns och vad man saknar, tex ”om mamma/pappa hade varit här, hade hen.. ” istället för att bara gå och KÄNNA allt så starkt. Jag brukar iallafall bli lite lättare om hjärtat när jag får säga saker högt å gråta lite. Barnen brukar inte bli deppiga av det, utan krama mig lite och gå vidare. Lättare för dem att hantera om de vet vad som pågår, istället för att bara se och känna att man går runt och är ledsen?
Läste inlägget för ett par dagar sedan och tänkte att jag ville svara men hade inte tiden just då. Nu fanns det många kommentarer och jag har inte läst riktigt alla. Men tar med mig ”beklagar din förlust” det känns nog bra för mig att säga som alltid känt mig obekväm med ”beklagar sorgen”.
Förlorade min mamma för 18 år sedan, var då gravid med mitt första barn. Det var tungt och samtidigt svårt att sörja med en nyfödd bebis. Men så tacksam jag är att jag fick min son, berättade mycket om hans mormor trots att han var alldeles för liten för att förstå. Har fortsatt så med mina barn, så att min mamma får leva kvar och ändå vara med mig. På senare år har jag också börjat göra saker lite extra för att mamma inte är med och för att hon dog alldeles för ung. Jag dansar lite mer, jag pyntar lite mer, jag vilar lite mer, jag njuter mer av maten och framför allt så kramar jag mina barn ofta ofta!
Kram till er som kämpar med era förluster, sorgen finns alltid kvar men den ändrar sig med åren låt det vara så. Gråt när du behöver och skratta när du kan!
Förlorade mina föräldrar för 19 resp 15 år sedan och även om jag givetvis vant mig vid ett liv utan dem så fäller jag nog alltid några tårar på julafton för att de saknas. De dog för unga och vid högtider blir det så tydligt att de fattas. Önskar så att jag och mina barn hade fått ha dem med oss i livet.
Jag känner så med dig. Förlorade förutom min mamma förra året även min pappa för fem år sedan. Båda alldeles för unga. Det är smärtsamt att inget av mina barn få lära känna dem särskilt när man vet hur mycket de hade älskat varandra. Jag vet att det kunde varit mycket värre och jag vet att jag ska vara tacksam för det jag har, men vissa stunder måste man få lov att vara ledsen och sörja. Kram till dig!
Det är verkligen så, jag vet att jag har saker att vara tacksam och glad för men är ändå så ledsen över det som inte blev. Tacksamheten kan aldrig läka sorgen, båda finns sida vid sida. Hur tacksam jag än är över det som är fint i mitt liv – mina älskade barn, en härlig partner, underbara vänner, en frisk kropp, ett tryggt hem – så kvarstår sorgen över att mina barn inte får vara älskade av och viktigast i världen för sin mormor och morfar. Jag tänker att den sorgen måste få finnas så länge den känns, jag fäller några tårar ibland och konstaterar än en gång hur sorgligt det är.
Kram på dig och hoppas att ni får en fin jul!
Så berörd av detta inlägg, fint.
Här kommer en stor och innerlig kram för alla som behöver och även pepp och styrka! Vilket fint och viktigt inlägg, Clara! Min mamma gick bort 2017 strax innan jul och det kändes då omöjligt att tro att jul någonsin skulle bli något ljust att se fram emot. Trots det så har ju sorgen lagt sig och julen kan vara både lite sorgligt nostalgisk och full av värme. Jag har inget klokare att säga än att tiden läker. Sorg och saknad kan ju finnas för de som inte finns kvar, men också för det som aldrig fanns. Vi kan välja hur vi vill ta vidare minnen och traditioner, eller om vi behöver skapa något helt nytt. När vi har tagit hand om den värsta sorgen för oss själva kan det vara fint att räcka ut en hand för att ge andras jul mening. Det finns många sätt att engagera sig.
Oj, det här hade jag inte väntat mig. Först ditt svar Clara, så varmt och omsorgsfullt. Sen alla kommentarer. Vilka fantastiska människor ni är allihopa som tagit er tiden att skriva. Både så öppenhjärtligt om era egna erfarenheter och så fina hälsningar till mig. Jag är helt tagen. Tack snälla! En stor varm kram skulle jag vilja ge er alla!❤️ /K
Jag beklagar och känner med K, och alla andra som har förlorat nära och kära. Jag förlorade min syster hastigt, hon dog ett par dagar innan hon skulle fylla 56 år. I början av juli….men ändå känns festdagar som jul och påsk fortfarande som overkligt och veckorna runt de datum i juli är extra känsliga…
men det blir bättre efter tiden
💔
Jag tänker så på din farmor. Tänk om hon visste att ni skulle fira jular i hennes hem efter hennes bortgång. Skotta er in och ta fram hennes plastgran. Precis såsom jag tänker för min mormor, så mycket jag med mina barn firar min mormors födelse, traditioner och vart hon gifte sig. För mig är det viktigt och det för jag vidare till mina barn. Tänk om man när man levde visste vad som skulle bli viktigt av en för de som finns kvar. Även en barndomskompis som dog i en bilolycka, jag tänker på honom minst en gång per år. Tänk om han visste. Eller vet han, vet mormor, vet farmor. Är dom med oss, är dom en del av oss.
Fint och viktigt inlägg. Sorg och död upphör inte bara för att det blir jul och ibland, för en del, blir det hela som ett krav att låtsas vara glad app sim egen bekostnad. Jag känner igen mig mycket i det K, och många andra, skriver, att julen är jobbig. Vi skulle haft tre barn att fira med i år, men fick aldrig ta med oss vår minsta hem från sjukhuset. I år ser vi julledigheten mer som en tid för återhämtning än ett krav att fira enligt konstens alla regler. Plockar inte fram något pynt eller fixar något som inte vi verkligen vill ha. Barnens önskemål är förvånansvärt enkla i jämförelse med vad jag som mamma tror att de ”behöver” för att vara glada i juletid. Vi kommer inte ha julbord utan bara god mat, sen är planen köpegodis och njuta av det som går på TV. Barnen får julklappar. Jag tror det kommer funka för oss och är väl ett tips jag vill dela med mig av.
❤️
Ami kram. Ja man får hitta små glädjestunder. Favorit är för mej när jag matar fåglar och harar utanför där jag bor. Älskar djur.
Tack Mia 💞
Så otroligt fint inlägg och även kommentarerna. Miste min pappa några dagar före julafton förra året. De här dagarna förra året vakade vi hos honom. Dag som natt i 14 dagar. Min syster och jag. Hade guldstunder blandat med jobbiga stunder. Allt kommer liksom tillbaka så här ett år senare. Skalar ner allt denna jul. Känns naturligt. Försöker glädjas åt alla nära och kära som finns runt omkring mig och åt de små glädjorna i livet. Allt har sin tid.
Kram till dig K och alla andra som sörjer över att en viktig person fattas denna jul. 🕯️🌟
🩷
Min mamma dog i påskas o jag tycker allt har gått bra (men så blev hon 76 år o var väldigt sjuk). En sak som dock gjort mej upprörd är när någon sagt ” jag beklagar sorgen” . Har inte förstått varför jag blivit upprörd över det förrän jag läst kommentarerna här. O så en sak om julen ,min vuxna dotter säger att den bästa julen var 2020 när vi tog glögg i en termos o gick till sjön o satte oss o drack glögg med varsin tomteluva på huvudet. Efter det är våra jular på en helt annan nivå. Som jag har stressat tidigare . God Jul
Kära K,
Jag förstår dig så väl.
Min mamma gick bort i november förra året och jag tänker på detta varje dag.
Chocken har nu lagt sig men sorgen och saknaden är fortfarande enorm… Min räddning är mitt arbete i vardagen och även kontakten med nära släktingar och så klart mina barn. Vi pratar ofta om mamma och tårarna kommer ofta fram men det får de göra.
Andra saker som ” tröstar” mig är att sjunga i min kör där allt är som ” vanligt”, att vinterbada med efterföljande bastu, att träna och framför allt läsa. Att leva sig in i olika berättelser är fantastiskt läkande. Du får en slags paus från de sorgsna tankarna.
Försök att hitta din väg. Var snäll mot dig själv och tillåt dig vara ledsen. Men försök även att hitta de där guldkanterna som du känner att du mår bra av.
Förstår att julen och övriga högtider känns tufft ( det är det) men försök fokusera på att ha det mysigt tillsammans – det räcker långt.
Jag önskar Dig all lycka och en fin jul – och nyårshelg. Kram
Så snällt inlägg! Tack Clara!
Så klokt og fint og fullt av håp. Takk, Clara! ❤️
Superfint inlägg Clara men kommentarsfältet var fasen det som gjorde mig tårögd! Herregud vad alla som hänger här är fina <3
🎯
Tack Clara, så kloka ord.
Så fint du skriver! Jag har inte varit med om sorg i juletid så jag kan inte relatera till känslan du och andra beskriver. Men så fint du besvarar K:s funderingar. Det berörde mig!
Men om som jag inte orkar ge mej det där att var snäll mot sig själv. Vad gör man då. Mina nära o kära är döda. Och har jobbat mycket med äldre och ärligt för många är julen sorgsen. För mej trissas julen upp enormt i månader. I media ja överallt. Och såklart jag är glad för dom som har nära o kära kvar. Men för oss andra det är tufft. Älskar att se midnattsmässan från Rom.
Ta tag i saken själv ungefär som när du städar. Kavla upp ärmarna! Vänta inte att andra ska ordna åt dig. Då lär du få vänta … Arbeta, res till Rom, du kan bo hos Birgitta-systrarna, men boka redan i september. Tror det finns färdiga julresor. Självklart kan du också dra ner persiennerna, stanna i sängen och vältra dig i självömkan. Jag gissar du vill ha konkreta råd, det får du av mig. Inget tycka synd om tjafs för det hjälper dig inte. Måna om dig som om du var din allra bästa vän vilket du ju faktiskt är. Några perfekta jular finns inte, däremot möjligen en hel del skryt. Gör nu en fin jul åt dig, så bra du bara kan!
Vet ej om du driver till mej?
Tycker det var dömande isåfall till en människa du inte känner.
Jag är tyvärr hårt uppfostrad av min mamma och tycker inte synd om mej själv.
Har jobbat hela livet
med att ta hand om andra och har stor empati. Du kan inte tänka dej att jag är även fysiskt sjuk? Tydligen inte. Där operation väntar igen. Så resor kan man glömma. Men som orup skrev för många år sedan stockholm har blivit kallt. Att skriva till en människa man inte känner som du gör är dumt. Och tycker du Clara har ansvar vilka kommentarer du godkänner. Nu känner jag mej ännu mer ledsen och dålig. Man har ett ansvar för andra människor. Skämmas
Om man vill göra andra människor ledsna.
Kram 🧡
Jag hade mina föräldrar kvar men mamma och pappa skilde sig på hösten och mamma flyttade ut någon månad eller två innan jul. När Mamma hade flyttat ut och kändes huset bara stort och tomt och själlöst. Många jular har gått sen dess och min familjesituation är allt annat än enkel och okomplicerad. Julen är därför på många vis förknippad med stor ångest och saknad av jularna som liten. Jag har enorma prestationskrav inför att skapa fina jular till min familj så det istället leder till att jag blir ångestfylld, stressad, irriterad. Men det finns ändå dagar som har känts bra och fina minnen. Jag försöker acceptera att nu är det snart jul och det är därför jag inte mår så bra. Att försöka vara i känslan och bara vara istället. Nu har jag min mamma kvar så kan inte relatera till just den sorgen, för det är såklart något helt annat att förlora en nära anhörig. Men vi är nog många som har svårt för större högtider som påminner oss om sorg och saknad. Hoppas du kan finns lite glädje av julen men om du inte gör det i år så är det också okej. Det kommer komma jular när det känns bättre igen.
Känner så väl igen detta med prestationskrav. Har en dotter som fullkomligt älskar julen och vill vältra sig i allt med start i november. För hennes skull vill jag göra allt men till vilket pris? Julen för mig är hemsk pga sorg och traumatiska händelser för många år sedan. Lyckas inte finna en rimlig balans.
Det året jag gömde mig på toa & grät för att jag var så stressad /utmattad & trött
(mycket komplicerad fam med diagnoser +2 uppsättningar svärföräldrar, båda skilda givetvis)
Då bestämde jag mig att de fick vara nog!
Det är bara jag som sliter ihjäl mig för den perfekta julen som ändå inte finns!
Barnen fick önska julmat & jag struntade i allt jag inte orkade!
De blev mycket bättre 🧡
Kram till dig 🧡
Åh, vad fint skrivet. Blev alldeles tårögd. Min mamma dog under hösten, så det är färskt för mig också. Jag vill inte ens fira jul, men ska göra mitt bästa för barnens skull.
Älskar att kommentarsfältet hos Clara är som en stor, varm och innerlig kram! Förlorade också en nära anhörig (min pappa) i december i fjol. Vi stod inte varann så nära sedan jag blev vuxen och har inte firat julafton ihop under min vuxentid men han var en fin pappa under min uppväxt. Varje dag nu under december har varit en konstig blandning av sorg och jullängtan – tänker att det får vara okej att det är så…
Ojojoj det här kanske inte var bästa platsrn att läsa på en fullsatt tunnelbana… men, kanske normaliserar det nåt för någon att det sitter en tårögd tant i ett hörn…..
Ja, jag tror på att inkludera, om det kanske inte är för färskt. Min kompis mamma talar alltid om pappan i termer av vad han brukade säga, göra osv när vi ses. Det är som att han bara är en liten bit bort.
Även husdjur kan man sörja djupt. Där är sorg verkligen verkligen kärlekens pris – men det måste ju vara så. Varma tankar till alla.
Åh, vad detta berörde mig! Vad fint du skriver Clara, som vanligt, och tankar och kramar till K och alla andra i liknande situationer❤️
Själv är jag, än så länge välsignad, att inte behöva sörja någon i juletid, på det där jobbiga sättet. Sorgen efter svärfar finns där, men han var med oss många jular och levde längre än vi trodde med sin cancer, så det känns också välsignat på det viset.
Men eftersom vi har diagnoser i familjen så blir det lite som det blir, jag är nöjd om familjen är nöjd och vi försöker göra vårt bästa och inte ha skyhöga förväntningar, vilket ofta räcker ofta långt🙏
Så fint och trösterikt, Clara! ❤️
Vid den här tiden förra året låg min mamma på hospis, hon gick bort 6 dagar innan julafton. Vi har således redan firat jul utan henne en gång men då var allt så overkligt och nästan påhittat. I år blir det mycket mer på riktigt. Ju närmare dödsdagen jag kommer desto mer börjar gamla känslor från förra året att uppstå. Samma illamående och ångest. Jag gråter och är känslig och ledsen. På riktigt ledsen. Men jag bara låter alla känslor att finnas, det är faktiskt det som gör allt mer hanterbart. Acceptans som du skrev.
Jag har också sänkt kraven något enormt i år och lämpat över ansvaret för mat och allt sånt på min sambo. Det mesta köper vi färdigt i saluhallen. Det ska ändå bli mysigt att samlas med mina systrar och fira jul och sorgligt. För mamma var ju den som ingjöt julentusiasmen i oss. Nästa år kanske jag orkar mer kanske mindre. Det finns inga rätt och fel i sorgen, man hittar sina ljusglimtar tillsist.
Jag beklagar och känner med dig <3 Jag förlorade min svärfar, min mans älskade pappa och våra barns underbara farfar 8 dagar innan julafton förra året. Han var ung, pigg & frisk, men fick hjärtstopp på jobbet och gick bort fyra dagar senare. Det var en fruktansvärd vecka och har varit ett år i den stora sorgens famn.
På något sätt känns det fint att veta att man inte är ensam om att sörja, även om jag inte önskar någon det lidande det innebär. Och jag väljer också att tro att de som lämnat oss finns någonstans bland oss, inom oss.
Önskar dig en lugn och fin jul detta år, där sorgen får gå hand i hand med det som går vidare och fortsätter finnas. Kram/ N
Kära K! Min mamma dog i april i år, så det blir första julen utan henne
för oss också. Pappa lever inte heller sen 8 år tillbaka. Så nu är vi barn
den äldsta generationen. Jag tänker minska ner på kraven i jul, precis
som flera skriver. att göra det man tycker är viktigast. Det som känns
tryggt och bra. Allt gott till dig och er andra här hos Clara.
Tack. Min mamma låg på hospice förra julen, så det är det samma här. Vi är flera som delar samma sorg och det hjälper.
Åh gud så fint. Tack för fantastiskt svar och tack för en anledning att gråta och påminnas om att krama våra anhöriga lite extra.
<3
När jag hör K’s berättelse kastas jag tillbaks i tiden till det där hemska tiden då vi först förlorade min pappa i en hemsk olycka och några månader senare min bästa vän gick bort i cancer. Den första julen emellan är som ett töcken då vi fortfarande var i chock. Men den andra, som firades hemma hos oss var magiskt vacker. Såklart sorglig men ändå varm och fin.
Det jag försöker förmedla är att det kan bli bra jular framöver. Det vi gjorde var att sätta oss ner med barnen och ha familjeråd. Alla fick berätta vad som var viktigast för dem på julbordet, i julklappsväg, dekorationer och att göra. Så skalade vi ner och såg till att alla fick sina viktigaste saker och struntade i resten. Vi bad en glad granne komma förbi som tomte men stannade i övrigt hemma hela julafton (barnens önskemål). Övrig släkt fick besök andra dagar men vi drog ner på alla måste . Det blev så lugnt o fint och alla fick bara vara. Det mest rörande var att barnen satte små saker som grötfrukost vid levande ljus högt på sina listor. Den traditionen håller vi fortfarande vid liv. Jag saknar min pappa och min vän varje jul men nu kan numera se fram emot julen. Om du läser detta K hoppas jag att jag och andra här kan ge dig lite hopp. Ta hand om dig och ta hjälp av andra att ta dig igenom julen. Önskar dig allt gott!
Alltså älskade Clara vilka bra tankar du delar med dig av.
Och underbara, älskade K… jag kan på inget sätt säga att jag tillfullo förstår hur du känner. Men, samtidigt tänker jag att jag ändå kan förstå. Första julen är svår, och man får lov att vara ledsen även vid jul. Men man kan också få lov att glädjas, vilket säkert din mamma hade önskat både dig och dina barn. Våga tagga ner. Gör det du orkar och vill. Dela dina tankar med barnen i den mån det går beroende på ålder. De måste ju också sakna sin mormor tänker jag. Minns mamma och mormor. Köp något litet paket från henne både till dig och barnen om du har möjlighet. För hur det än blir, så blir det jul ändå, och även en ovanlig jul kan bli en fin jul.
För min del blir det en ovanlig jul av andra skäl. Tänker jag delar med mig, kanske du kan få lite tips och tankar kring hur ni ska göra?
Själv älskar jag julen minst lika mycket som underbara Clara. Men i år orkar jag inte. Haft ett otroligt tufft år med åldrande föräldrar (skulle jag dela allt praktiskt som jag behöver ta i, skulle nog örona trilla av).
Dessutom ville alla i min familj fira på olika sätt. Alla sätt helt oförenliga med varandra. Så jag bestämde att vi inte har julen hemma i år. Vi gör en lista på lite julmat och delar upp det sinsemellan. Man kan köpa lite färdigt också. Julklappar har vi lite lagom av, som vanligt.
Jag som vanligen börjat pynta tidigt, har successivt satt upp lite pynt och belysning hemma under december bara för att jag vill och njuter av det. Men det får vara bra så. För jag orkar inte mer och tänker att det lilla att njuta av är tillräckligt för mig. Ett rött, tänt ljus räcker långt.
Ingen i familjen blir helt nöjd med det firande vi gör i år. Men alla förstår att detta är det bästa alternativet. Och jag tror, att precis som Clara skriver om sin första jul utan mamma, så kommer vi få en härlig och bra jul. Om än annorlunda. Och det tror jag ni kommer att få också.
Stor varm kram!
Kära K och fina Clara, att mamma sig själv är så viktigt och värdefullt och plötsligt kan man också se än mer av henne i sig själv. Nya insikter.
Förlorade också min mamma plötsligt och vi har tagit oss genom sju jular. Hennes första födelsedag utan henne gick vi ut och bowlade, jag fulgråter när det behövs och ler och fnissar åt andra saker. Sorg är kärlekens pris.
Du är förmodligen inte först om att göra den formuleringen men ’sorg är kärlekens pris’ gick verkligen rakt in i mig. Så starkt och självklart!
Försöker tänka på detta och inte säga ”Beklagar sorgen” till någon som just förlorat någon. Tyckte själv det var obehagligt när någon sa så till mig när min pappa dött. Sorgen var ju så starkt knuten till hur mycket jag älskade och saknade honom. Varför beklaga den? Förstår ju att det är en omskrivning istället för att säga ”ledsen att han dog”, men det kändes ändå fel.
På norsk sier vi oftest kondolerer, av latinsk condolere – å føle med eller å kjenne smerten sammen. Jeg synes det er fint, selv om ordet kan føles litt fremmed.
Håller absolut med om att det är bättre formulerat att beklaga förlusten är sorgen och att det känns mer inkännande. Men det viktigaste är att folk säger eller frågar något och inte låtsas som det regnar och man bemöts med tystnad.
Magdalena Ribbing (som jag saknar hennes Vett och etikett) var noga med att man skulle beklaga förlusten.
Det är verkligen ett mycket bättre ordval.
Jag förstår precis! När min bror dog när han var 35 år blev jag helt skogstokig när någon sa ”beklagar sorgen”. Räcker med jag är ledsen.
Det är ju ingen idé att bli arg på de som bara menar väl…
Det har jag också tänkt på emellanåt. Det känns konstigt att beklaga sorgen, däremot kan man ju beklaga att personen är i den situationen att behöva känna sorg. Där tycker jag engelskans ”sorry for your loss” är mycket bättre. Jag känner att jag hellre beklagar en persons förlust än dennes sorg.
Jag brukar försöka tänka på det och säger oftast ”jag är så ledsen för din förlust” istället. Tycker det passar bättre.
Jaa, ge det tid! Min mamma dog kring jul och första två jularna var så tomma, men nu, den femte julen känns det bättre! Vi har skapat nya traditioner med våra barn, pratar mycket om mamma kring jul, tänder på graven på julaftonsmorgon och sedan njuter vi av julen. Ge det tid! Julen kommer att bli din igen men det tar tid!