Den här klippboken som jag har funnit på loppis är en kär skatt. I den har någon duktig liten husmor sparat tidningsurklipp med praktiska tips. Ser framför mig en nygift, ung kvinna med sitt första egna hushåll som försöker lära sig ditt och datt genom att prydligt klistra in i pärmen. Så gjorde jag också när jag flyttade hemifrån. Fast då hade jag ett svart, vaxat anteckningsblock med röda linjer.

Här finns praktiska tips om hur man transporterar synålar – nämligen intryckta i korken till en glasflaska. Samt att en gammal tratt som fästs på väggen med ett snörnystan i – kan bli till en smidig snörhållare som inte trasslar till det.

Fler fiffiga tips finns, om hur man bäst reser en stege: Bind fast ett rep i nedersta pinnen och ställ dig på det med foten. Då kan stegen inte falla över dig. Och givetvis det fantastiska tipset om ärmlappar, eller svettlappar som det också kallades förr. Det sparade mycket på klädernas hållbarhet. Man sydde in tyglappar i ärmhålen som enkelt kunde ta lös och tvättas.

Tips för en modern babybädd finns också. Man bäddar med en vanlig madrass, men gör ”ett urtag” i mitten som istället fylls med torvströ. Bebisen får sova i ett par tunna byxor och kiss och bajs sugs upp av torvmullen. På det sättet ligger babyn torr. Man måste bara komma ihåg att byta torvströet regelbundet.

Store tid, vilket bestyr att ha småbarn på den tiden…

För att få en pikant smak på ärtsoppan eller andra kött- och grönsakssoppor kan man tillsätta 1 tesked torrsenap till 1 liter vätska. Och riktigt starkt kaffe får man om man häller 1 del finmalet kaffet i en vattenflaska med 9 delar vatten. Sedan låter man det stå i fyra-fem dagar. Därefter kokar man kaffet som får en kraftig arom. Ett användbart tips i ransoneringstider!

Längst bak i klippboken finns ett litet brev inklistrat.

Kära Greta. Jag skriver här litet. Jag mår bra och går i skola. Jag är på tredje klassen. Här är redan höst och snart blir det vinter. Många hälsningar till Mamma, Pappa, Anna, Lisa och till dig. Pirkko.

Jag blir så nyfiken på om det är Greta som äger klippboken? Och vem Pirkko är som skriver till henne? Är det kanske hennes storasyster? Men varför har hon ett sån typiskt finskt namn när de andra syskonen heter Anna, Lisa och Greta? Var hon kanske ett finskt krigsbarn som bodde med familjen under någon period? Min fantasi spinner iväg med mig och plötsligt glömmer jag tid och rum…

En riktig skatt är denna bok, som sagt. Kanske ska testa det där knepet med snöret, förresten?