Kategori: Claras jul

Idag har jag rotat i arkivet för att kolla in alla gamla julgranar jag haft. På ett sätt tänker jag att jag alltid haft liknande stil och smak men när jag scrollar mellan första och sista bilden syns det tydligt hur olika mitt hem ändå sett ut mellan varven. För att inte tala om hur mycket mitt fotograferande utvecklats!

2024 års gran högg jag själv. Sedan fick jag kapa en stor del av både fot och topp samt klippa bort delar av bakstycket för att den skulle rymmas i hörnet. Så ni förstår hur dåligt mitt ögonmått är! Fäste den i väggen med flera snören för att den skulle vara stabil.

Fylld med flaggspel, änglahår, gamla pumlor och papperspynt. Det är faktskt ganska fint med tyg, speglar eller tavlor bakom granen. Så att den får en lite mer spännande botten!

2023 hade jag en köpesgran. Tyvärr är köpesgranarna alldeles för fina och täta. Jag gillar ju när det är lite glest mellan grenarna. Men storleken var suverän och alla hundratals pumlor rymdes. utan problem. Kul placering även om den skymde halva mitt fönster.

2022 slog jag till på en köpesgran som gick ända upp i taket. Otroligt pampig! Det året hade jag vardagsrummet i matrummet så då stod granen mot en annan tapet. Också fint som variation. Det här minns jag som en favoritgran. Hittade extra tunt glitter på loppis också, som var lite gulnat. Det gillar jag!

2021 var en knubbig liten historia till julgran som stod på ett helt nytt ställe i huset. Framför bokhyllan, bakom pardörren. Var så glad för att jag kommit på att jag kunde sätta flaggor i toppen. Hade sett att man gjorde det på gamla bilder av julgranar från tidigt 1900-tal. Kalasfestligt ju!

Givetvis både lametta och vanligt glitter i granen.

Och hemgjorda kristyrer i olika milda pasteller, gjorda med med antika bokmärken jag fyndat i Gamla stan.

Min dröm är att alla barn ska bli stående och kika på och in i granen en lång, lång stund. Då vet jag att jag har lyckats! Julens målbild är att skapa magi för barn. Samt att vuxna ska bli som barn. Barnsliga och förundrade.

Kottar, tomtar, halmstjärnor, pappersstjärnor, polkakäppar och tusen olika pumlor.

2020 hade jag huggit min egen gran. Skratta gärna – men den här taniga granen är en personlig favorit! Så nära en Pettsongran man kan komma.

2019 Men det här året var en perfekt kompromiss mellan en Pettsongran och en modern gran. En gles gran med gammaldags känsla där det fanns utrymme för pyntet att dingla från grenarna. Kändes personlig och inte så perfekt som alla odlade granhistorier jag haft sedan dess.

2018 stod granen på den bästa platsen i huset. Även i år ska den få stå i detta hörn! Då syns den från alla rum och direkt man kommer in i hallen. Samt från gatan. Granen blir liksom hemmets huvudperson! Hade någon dum idé om att utesluta glitter detta år. DÅLIGT! Ni ser väl hur trist det blir? Nej fy, den goda smaken kan ta sig i baken…

2017 stod granen på samma plats men med glitter och speglar bakom som reflekterade ljuset! Fantastiskt effektfullt. Alldeles för glest med det lodräta glittret dock.

2016 var granen och pyntet snarlikt. Men jag hade inte kommit så långt i mitt samlande av pumlor då, tyvärr. Trädet stod i en stor zinkhink, vilket är att rekommendera för då kan man fylla den så att granen aldrig torkar ut. Tror det var detta år som granen sköt ny skott i januari.

2015 Föga spännande och ganska likt. Röda pumlor, glitter runtom och toppstjärna av guld. Hade en sorgligt fattig samling julgranspynt på den här tiden.

2014 En bred gran jag högg själv och som var fint gles i toppen men sorgligt underpyntad. Det här var första året efter att vi renoverat nedervåningen, öppnat upp mellan matrum och vardagsrum, satt in de fantastiska pardörrarna och tapetserat nedervåningen. Minns att det var så roligt och nytt att få julpynta då! Som att vi hade en riktigt salong typ. Notera Melker som sover på ryggstödet.

Det här var också året jag beslöt att sluta använda ljusslingor med tusen smålampor och istället köpa sådana där slingor med vita ”stearinljus”. Den gamla sorten från en loppis (typ 90-tal) med riktiga glödlampor som ger ett varmt gult ljus istället för ett vitt eller grönt. Dessa slingor finns i drivor på loppis så jag har ett helt gäng i mina gömmor!

2013 Granen står i exakt samma hörn. Men här har vi inte öppnat och satt in pardörrar. Heller inte satt upp tapeter. Fina betsade golv förvisso – men det mesta annat var trist. Och den smala granen gör sig inte alls mot den vita bakgrunden. Men varsågod – ta gärna en skrattpaus för väggkonsten.

2012 HERREGUD BODDE VI I DETTA MENTALSJUKHUS? VARFÖR ÄR ALLT SÅ VITT?!

Ps granen var rätt rar i formen.

2011 Söt gran dekorerad med pepparkakor. Minns dock att Melkler åt upp alla som vi hade hängt lågt. Sedan gick han runt och fes illa i flera dagar. Pepparkakor som magmedicin funkar bara på människor…

2010 Det här året var väggarna målade i nyansen Lingonmjölk. Om det kan vi undvika att tala vidare. Granen var minimalistiskt pyntad med silver och polkakäppar. Känns otroligt konstigt och främmande när jag tänker tillbaka?! Sitter en slinga i den men hade nog inte lärt mig att fota tända lampor på den tiden. Så den var släckt vid fototillfället.

2009 är den äldsta granbilden jag hittar i mitt arkiv. En stor gles gran som var gles på helt fel sätt. Guldglittret knölade jag ihop till runda bollar som jag la ut i trädet i kombination med röda pumlor. Granen var så stor att jag fick stå på trappstege för att pynta högst upp.

Ful gran som helhet – men ändå en bild som fyller mig med värme. För det var vår första jul i huset och jag tyckte att det var såååå kul att göra decemberfint i mitt eget hem.

Hur pyntar du din gran?

Här finns en liknande grankavalkad – men adventsgranar

Och här finns ett inlägg med inspiration från riktigt gamla jultider.

Är så glad över att ha vinterpyntat trädgården. Varje gång jag kommer hem så måste jag köra långsamt förbi och beundra hur fint det är med ljusen.

Pyntskidorna täckta i frost

Och den lysande kransen med de röda klockorna är uppsatt.

Klart jag matchar mitt pynt med kläderna.

Rött och blått är fantastiskt ihop.

I det lilla aroniaträdet hänger glaskulor som jag fick när jag jobbade extra på glasbruk. De hänger ute året runt men är extra fina vintertid med frost och snö på.

Ljusslinga på svaj runt verandan. Måste spänna åt den lite hårdare märker jag.

Humleportalen är på sedvanligt vis inklädd i stora och små lyktor.

Tycker om att blanda flera olika slingor på samma plats då den varierande storleken på ljusen gör allting mer levande.

Den lilla stormlyktan hänger uppe. Det är ett gravljus på timer inuti. Batterierna räckte hela förra vintern igenom.

Så befriande att snön kommit och täckt över sommarens trädgårdsmisslyckanden och besvikelser. Till våren får jag börja om på nytt igen.

Hoppas du har haft en fin helg! Det har jag. Barnen har varit hos Jakob och jag har haft besök.

Det har varit adventsfika, källarstädning samt vinkväll hos Albin och Frida. Bilder kommer! Men nu ska jag ta ett varmt bad och sedan krypa till kojs med en julfilm.

Jag är så oerhört tacksam till alla er som är premiumprenumeranter här på bloggen. Det har gått så mycket bättre än jag någonsin vågade föreställa mig med den här förändringen. Tack för att ni hänger med! Som en liten julklapp till er har jag och Erica gjort något som vi bestämt att vi aldrig skulle göra. Nämligen ett nytt avsnitt av En Underbar Pod. Sista avsnittet sändes i juni 2021, så det är mer än fyra år sedan vi poddade sist!

Men nu kommer alltså ett särskilt julavsnitt med pyssel, stämning och förtroliga samtal om sånt som hänt i livet sedan dess. Som en gåva till dig som är eller blir bloggprenumerant. Inom några dagar publiceras avsnittet här på bloggen bakom betalväggen. Håll utkik!

Julavsnitten är ju historiskt sett våra allra mest lyssnade – och den här gången blir det både snöknarr, vedknaster och kakbak. Och så pratar vi om den första omvälvande julen för oss båda. I helt nya konstellationer.

Mörkret stryker längs med husväggarna och inne är det så skumt att det inte ens finns skuggor. Skuggor kräver ljus. Jag stryker en sticka mot ett tändplån, lågan fräser till och sätts mot ljusgarnet. Den fladdrar osäkert. Darrar som om den vid minsta pust skulle släckas ut. Men efter bara en stund är skenet fast och klart och jag ser mig förundrat omkring. Märker hur rummet får konturer. Ljuset reflekteras mot det bubbliga fönstret, mot glaset i tavelramarna, mot mässingen i ljusstaken. Det reflekteras och får allting att ta form.

Jag hämtar upp lådan med julsaker från källaren, öppnar locket och fäller försiktigt ut de spröda pappersstjärnorna som luktar lite damm. Sätter i glödlampor och hänger upp dem på sina bestämda platser. Ena sladden snurrar och jag får tvinna den motsols för att stjärnan ska hänga rakt. Det gammaldags orangegula pappret ger ett vänligt ljus. När jag går förbi får jag känslan av att det strålar värme från den. Med tumnageln skrapar jag försiktigt bort gammalt stearin och sätter nya ljus i adventsstaken. En tomatröd kulstake får hedersplatsen på matbordet. Under december ska det brinna långt fler än fyra ljus i staken. Redan innan första advent är till ända behöver första ljuset bytas ut – nästan nerbrunnet i botten. Fler stakar placeras ut. På hyllan i köket, på sidobordet vid kökssoffan. På piedestalen i ena hörnet av rummet och på skänken mot långväggen. De nyputsade vägglampetterna pryds av två långa hemstöpta ljus – så långa att jag undrar om de kommer att ge sotfläckar i taket.

I yngsta sonens rum byts nattlampan ut till den sjuarmade elektriska staken. En ljusslinga viras längs sänggaveln och i barnens adventsgran tänds ytterligare en slinga. I trappan till övervåningen hänger jag en gammaldags herrnhutstjärna med 25 uddar som spretar åt alla håll. Den hänger som en installation ovanför mitt huvud. Stjärnan i Betlehem lyste i ensamt majestät – i mitt hem räknar jag till tolv adventsstjärnor som visar vägen.

Jag ställer mig vid köksfönstret och ser ut på nakna syrenbuskar och schersmin under gnistrande ljusnät. Äppelträdet ser ut som en eldboll längst ner på gården. Och i portalen in till trädgården, där det om somrarna slingrar humle, hänger nu lysande klot och kulor. Sedd på håll glimrar gården i kapp med snön och liknar faktiskt en iskristall. Det är ljuset som betvingar vintermörkret.

(Texten är hämtad ur min julbok Underbara Vinter)

Det blir en annorlunda jul i år. Det första året är ju alltid lite konstigt när någonting omvälvande har hänt i livet. Första julen när mamma hade dött, första julen när jag själv fått barn, julen när jag var utmattad och första julen som frånskild. Så jag har fått tänka om kring hur jag lägger upp firandet. Jag brukar till exempel fira ordentligt på första advent. Duka upp en härlig frukost och ge små överraskningar till barnen. Förvandla hemmet till en juldröm som över en natt. Men i år är barnen hos Jakob på första advent. Därför pyntade jag hemmet ordentligt redan de här helgen, när barnen var hemma och kunde njuta av det. Och jag kommer att justera många fler av mina små traditioner för att kunna maximera dem för barnveckorna. Måste bara fnula lite på hur. Det känns i alla fall både ovant, roligt och spännande. Jag tycker faktiskt om tanken på att skapa nya ordningar!

Med det sagt drar jag igång på allvar med mitt julbloggande nu. En hel del kommer förstås att ligga i gratisflödet – men det mesta går till er betalande prenumeranter som är de som gör allting möjligt! Så tacksam till er. Har en liten julklapp till alla premiumläsare, som släpps under nästa vecka. Återkommer i frågan.

Tog en ensam promenad under stjärnorna. Känner mig alltid väldigt nära Gud när jag går så här för mig själv. Gud men också alla som jag har förlorat och som befolkade min barndom. Ja, jag känner mig också nära deras barndom. Som de berättat om den och som jag föreställer mig saken. När byarna inte ens var upplysta av gatlyktor utan badade i kompakt mörker.

Mörker, stjärnhimlar och midvinterköld.

Att gå runt så här för mig själv är min meditation. Ett sätt att hitta tillbaka till en inre, fridfull kärna som är svår att nå när det brusar i vardagen och dagsljuset.

Det har verkligen varit en eländig sjukstuga på lovet. Sju av nio i gänget har varit sängliggande och en har fått sitta på akuten med ett skadat knä efter slalomåkning. Så man får göra vad man kan för att muntra upp sig.

En kall och solig dag tog vi som var friska våra skridskor och drog ner på plan.

Men jag var tvungen att stanna och fota den frostklädda klockan först.

En fick avbryta på grund av hostningar.

En annan kördes runt på spark för att spara det onda knät.

En tredje ville hellre klättra i snödrivor än att skrinna. Och det gick ju bra förstås.

När vi blev kalla åkte vi hem igen och värmde glögg, åt lussekatter och la pärlplattor. Och så räknade v hur många Uffe gjort. 89 stycken hittills.

Är för övrigt mycket nöjd med den läskiga tomten som sitter i fönstret och lurpassar på alla som går förbi.

Man hinner ju bli riktigt skrämd.

En dag åkte vi till vårt lilla badhus. Jakob tar ofta med barnen hit på helgerna och det är precis lagom billigt för att kunna göra ofta – det kostar 30 kronor per barn. Och bassängen är full av flytleksaker som man kan busa runt på. Till skillnad från Navet i stan.

Efter bastu med hårinpackning och tjejsnack med min systerdotter åt vi varmkorv och festis i cafeterian. Även det 30 kronor. Så sympatiska priser.

Älskar den blå timmen i midvintern. Så ohyggligt mjukt och omslutande när mörkret sänker sig.

Efter badet åkte vi hem, gjorde iordning middagen och ställde den i ugnen. Och medan Jakob passade den tog jag och Anna en tur i skidspåret. Jag åkte två varv i sakta mak för att skona mina onda lungor. Anna körde fyra varv i full fläng.

Och på kvällen medan barnen spelade rollspel över telefon med sina stugkompisar, drack Anna cava och handarbetade och jag öppnade paradisasken. Och så såg vi på Året med Kungafamiljen. Det är min och syrrans BÄSTA tradition. Trots att ingen av oss är rojalister sitter vi där med världens fånigaste leende på läpparna. Diskuterar frisyrer och kungliga barnbarn. Sedan anslöt barnen och då såg vi Stjärnorna på slottet. Så jädra härlig säsong i år! Alla är så snälla. Tareqs avsnitt var rörande och Maria Montazamis var jättekul. Skrattade åt vissa saker så att jag inte fick luft. Hon är både rolig och ofrivilligt rolig i en underbar kombination.

Kalla mornar med igenimmade rutor. Vi har gjort en syskonbädd på golvet i vårt sovrum så där sover småpojkarna med oss när vi har gäster. Plus Essa. Finns absolut noll syre i detta rum när man vaknar.

Sjuklingarna satt och spelade 500, till tusen!

Medan jag och Anna tog med oss Folke och Lykke och vår kusin Jonas och åkte slalom.

Ohyggligt vackert i backen, men i kallaste laget då termometern visade -20 grader.

Jag har inte åkt slalom på två år men kände mig ändå bättre än sist. Förmodligen för att jag har så mycket mer benmusker till hjälp nu! Den här vintern ska vi åka massor av slalom har jag bestämt. Det är så dumt att missa chansen när en fin backe finns en dryg kvart från ens hus.

Halvlek i skidåkningen fick vi gå in och tina tårna och värma tassarna och äta våfflor.

När vi kom hem hade Jakob gjort eld i bastun så att vi kunde hoppa direkt in och ta en after ski.

En annan kväll när barnen tittat för mycket på skärm vallade vi ut dem i ett sparktåg. Anna gjorde kullerbyttor ner i de snöfyllda dikena. Och Essa apporterade i snön.

Och vi beundrade norrskenet över byn.

Trots sjukdomar har vi haft ett fantastiskt jullov ihop. Imorse åkte min systers familj hem och kusinerna grinade över att skiljas åt. Jag och syrran smittades av den sorgliga stämningen. Vi har ju längtat och räknat ner ända sedan höstlovet – och plötsligt är det roliga slut. Och nu dröjer det i bästa fall till april innan vi ses igen. Annars blir det i juli. GRÅT OCH TANDAGNISSEL!

Men som tur var hade vi ett sista ess i rockärmen detta lov. Och det var att hälsa på Jakobs mormor några dagar. Så här är vi nu och firar ut julen och det känns väldigt mysigt.

Fick en sån rolig fråga från Teknifik! I somras skrev jag ju detta inlägg på temat ”omtag på sommaren” och nu kanske det kan passa med ett liknande inlägg för julen? Än är det ju ett tag kvar till Tjugondag Knut och ännu längre tills Kyndelsmäss då jag städar bort det sista julpyntet. Men jag håller med om att själva pyntet kan kännas lite dammigt och mossigt just så här kring nyår när man vädrar omstart. Jag har dock gjort misstaget att slänga ut julen den här tiden några gånger, och det gör jag aldrig om. För maken till naket, deppigt och mörkt har jag aldrig varit med om! Jag ångrade mig så mycket sedan.

Så det jag gör nu är att jag tar ett omtag på julen. Jag går över julpyntet och liksom fräschar till det. Jag klipper ner vissnade hyacinter och amaryllisar. Om jag hittar nya, billiga att ersätta dem med så gör jag det. Men jag tycker att det kan räcka långt bara att klippa av blomman. En nedklippt hyacint med sina blad kvar är ju inte ful. Det ser ju bara ut som att den väntar på att få slå ut igen!

Mina vaser med granris på köksbänk och hallbord har börjat barra. Så de har jag kastat jag ut och ersatt med nytt fräscht ris från skogen. Jag har också kastat ut adventsgranen som var stendöd och istället ersatt den med en stor vas med röda amaryllis. Den stora julgranen är dock lika fin som när jag tog in den, så den ska absolut ingenstans.

Jag har dammsugit noga efter allt kalasande och dammtorkat de flesta ytor. Sedan karvat de nedbrunna ljusstumparna ur stakarna och fyllt på med nya stearinljus. Och jag har letat fram nya juldukar och strukit dem och lagt ut på bord och skänkar.

Den sista julskinkan och köttbullarna tärnade jag och la på en ugnsplåt med potatis och morot för att göra en enorm pytt. Grönkålen äts som krispig sallad, sillen är en fin lunchmåltid och den sista slatten glögg dricker vi alltid kyld med is. Det är gott att göra mat på juliga råvaror – men på ett mindre juligt vis!

Och även om man börjar jobba kan det vara roligt att bjuda hem folk och fortsätta festligheterna. Få hjälp att äta ur kakförrådet med grannarna, sin bästis eller sin gamla faster. Och ta för guds skull i och fira trettondagsafton ordentligt! Ortodoxa kristna i central- och östeuropa firar ju jul den 7 januari så du är i gott sällskap med kalasandet. Festen är absolut inte över. Men eftersom det är en lååååång festlighet kan man behöva bättra på ”sminket” halvvägs igenom.

Tids nog kommer oxveckorna, många och tunga. Och de blir lättare att acceptera om du är riktigt less och färdigkalasad vid den tidpunkten! Ja, det kan vara bra att gå och bli otålig, faktiskt. Jag tror att vår oförmåga och ovilja att hantera vår otålighet orsakar en hel del olycka. Omedelbar behovstillfredsställelse betyder ju ofta mindre behovstillfredsställelse på totalen.

Här kommer ett gäng bilder från de senaste dagarna. Sjukdomarna vandrar mellan familjemedlemmarna, men nu äntligen börjar jag känna mig som vanligt igen.

Alla har varit och åkt slalom. Alla utom jag, Bertil och Ulf. Jag låg hemma och kallsvettades under täcket.

Uffe hade prima liv. Skärmtid och lussekatter!

En dag när hela gänget kom från skidbacken hade vi gjort eld i bastun så att slalomåkarna kunde hoppa rätt in.

Och sedan hade jag rullat nästan tre kilo julköttbullar till middag. Så att alla äntligen fick äta sig nöjda och mätta.

Uffe och Anna pärlar om kvällarna. Han har en stor samling nu, åttionio pärlplattor som han knåpat ihop senaste året. Tjejerna ritar och jag gillar att spela kort med den som är sugen. Femhundra är min favorit. Vi har sett några mysiga filmer tillsammans också. En kväll såg vi Kådisbellan som jag älskar. En annan såg vi Den sista resan på SVT Play. Inte ett öga torrt!

Så blev det nyårsafton och pappa, moster och kusin Jonas kom förbi. Då hade jag och Bertil blivit krya men Jakob istället blivit jättesjuk i influensa och fick ligga och trycka på rummet, stackarn. Jag langade bara in lite salta tilltugg och läsk för att han skulle få i sig något att äta.

Jag bar min loppisfyndade sextiotalsklänning med stjärnor.

Blå ögonskugga och ljusrosa läppar.

Uffe var fin i skjorta och väst.

Gästerna kom vid tretiden. Då drack vi bubbel och åt en enorm pavlova med lemon curd och passionsfrukt.

Sedan spelade vi spel. Bland annat Säg inte eeeh….

Sen dukade vi för fest

Glitter, lummer och silvriga paraplyer. Barnen fick bestämma

Maten var trerätters, som Annas man hade lagat. Jag la inte två strån i kors. Men inte heller tre.

Under middagen gjorde vi någonting som var väldigt fint. Vi gick laget runt och berättade om våra önskningar inför det nya året. Både på ett privat plan och för hela världen. Det var roligt att höra alla önskningar från gamla och barn. Alltifrån att man ville fortsätta vara frisk och pigg till att man ville få gå en boxningsmatch med Trump och slå skallen av honom (Ulf) till att det skulle bli en politisk förändring kring klimatfrågor. Alltid dessa klimatfrågor som har präglat mina barns uppväxt och kommer prägla hela deras liv, tyvärr. Önskar så att de som hade makten faktiskt gjorde något.

Här ser jag ut som att jag håller på att börja gråta. Men det kan också vara att jag lyssnar andäktigt på min far, vars personliga önskningar inför året utgjordes av ”stabila snuspriser”.

Det var i alla fall ett otroligt fint sätt att avrunda året, drömma inför det som kommer och få höra lite om allas önskningar och tankar.

Till efterrätt blev det citronposette serverat i citronhalvor

Och alla hade mustascher av olika sorter.

Blonda eller mörka! Roligt när vi efter ett tag glömde bort att vi hade dem och bara satt och diskuterade helt normalt med mustascher i ansiktet. Det gav något extra till situationen. Oklart vad.

Vi åt en sådan utdragen middag att vi nästan höll på att missa tolvslaget. Men vi hann precis och sedan gick vi ut för att eventuellt få se en raket.

Såg dock inte en enda.

Men vi tände istället sådana där små festliga som man kan sätta på tårtan.

Och tomtebloss till alla vuxna

Och barn.

Så fint att få fira in nyåret med familjen!

Nyårsdagen var kall och trött och vi spenderade den i soffan. Såg Love Acctually som är rolig och fånig och inte åldrats särskilt väl. Jag och Anna spelade 500 och rastade gnällig barnaskara på spark i -20 minus. Och sedan somnade vi alla ganska tidigt denna första dag på det nya året.

Jag har aldrig firat jul över en dag. Sådär att man åker till någon och hälsar på några timmar, får julbord och paket och åker hem. Nej julen för mig har varit en flerdagarshistoria. Där man reser bort, vanligtvis till mormor, farmor eller till Jakobs mormor. Och så stannar man i bortemot en vecka eller mer. På det sättet blir julafton bara en av de dagarna som skapar julens magi. Lika underbara är juldagen, annandagen och mellandagarna. När man går omkring i pyjamas eller långkalsonger med släkten. Åker längdskidor, läser böcker och spelar spel. På landet utspelas julen förstås. Där inga andra nöjen finns.

Någon mellandagsrea har jag ännu aldrig bevistat i mitt liv. Kommer kanske inte att göra det heller? Kokongandet är så viktigt för mig. Och det är säkert därför det klingar så konstigt med nystart och tulpaner i mina öron just nu. Som att börja städa huset mitt när en fest är som härligast!

Våra mellandagar har förflutit på ett underbart vilsamt sätt.

Anna har handarbetat, jag har läst och målat och spelat spel med barnen.

Vi har åkt skridskor också.

Hela gänget!

Anna chic i tjock luva

Jag i basker och röda skridskor. Tog på mig hjälmen sedan, så ingen behöver få panik och svimma.

Älskar mina röda skridskor fodrade med rutig teddy.

Härligt att flyga fram (eller vingla) på skridskor igen.

Vi lekte Följa John, spelade lite hockey och Juni lärde Uffe att åka skridskor.

Anna tävlade ju i konståkning när hon var yngre så hon imponerade på oss med flygskär och snurrar. Men inga hopp. Inte på en skrovlig ute-is. Barnen blev inspirerade och försökte ta efter.

Det har varit ganska milt och skönt, till skillnad från förra julen när det var -38 i stugan.

Glad över att det kom så mycket snö strax innan jul.

Barnen har spelat sitt nya tevespel ihop.

Men vi har också obligatorisk läsvila OCH reglerad skärm. När nu barnen längtat så mycket efter varandra vore det ju trist om tiden skulle förspillas framför skärmarna. 90 minuter per dag får de ha.

En dag när vädret var fint åkte vi längdskidor

Jag kände mig risig och hasade runt spåret med Uffe.

Efteråt grillade vi korv

Skönt att äta utomhus

Ingen disk heller.

Rysk mobwife möter Haglöfs.

Aldrig har jag sett så drömsk och tankfull tt som när jag gjorde mig redo att halsa en flaska renat.

Sportiga gänget.

När alla var trötta och kalla åkte vi hem

Och så fortsatte vi på traditionen med högläsning. Förra julen valde jag Skuggornas hus av Åke Holmberg. Det här året valde jag Ett äventyr i Stockholm av samma författare. Underbara gamla barnböcker.

Under tiden får barnen rita eller vila eller pyssla med något.

Djup frid brukar råda. Jag tycker mycket om att läsa högt.

Till trefika blev det blandade julkakor och glögg.

Och sedan körde vi ut barnen för att fortsätta på snögrottan. Ljudnivån inomhus blir ohållbar när de varit inomhus för länge. Särskilt i kombination med socker.

Idag är alla och åker slalom. Alla utom jag, Bertil och Uffe. Uffe är för liten för att orka en hel dag i backen och jag och Bertil är för sjuka. Istället har jag städat nedervåningen i sakta mak. Det blir ju så fort skitigt när man är många. Men nu ska jag ta ett bad och läsa bok och vila. Sedan ska jag på barnens önskemål rulla tre kilo av mina ”legendariska” julköttbullar.

Här kommer ett gäng bilder från dan före dopparedan och julafton. Spänn fast er för nu blir det megalångt bloggande.

Mitt på dagen före julafton knackade det på dörren och så rusade kusinerna in. Så glada miner efter alla lååååånga veckor sedan höstlovet.

Tonåringar behövde sitta i knät på moster och ta emot kramar.

Essa behövde ligga i knät på tjejerna och ta emot kramar. Ingen var missnöjd med arrangemanget.

Förutom Bertil som övade på att ge mig världens side eye varje gång jag försökte fota något.

Vi åt middag

Sedan såg vi näst sista avsnittet av julkalendern.

Och medan vi vuxna slog in paket och lagade julmat fixade tweenisarna knäcken. Sedan försökte jag valla alla i säng så att jag kunde få vara uppe ostört och duka och göra iordning. Älskar att tassa runt och göra det kvällen innan.

Jag var även uppe först av alla morgonen efter och gjorde eld i spisen och tog fram kakorna till kakfrukosten.

Viktig tradition som det inte tummas på.

Jag dukade med finporslinet och de skiraste kaffekopparna.

Små porslinstomtar, tomteparader av papp och flugsvampsljussakar som brinner ner i en grisblink.

Saffransbullar, clementiner…

…napoleonhattar, hasankakor, snöiga chokladkakor och skurna pepparkakor.

Barnen kom ner en efter en och öppnade sina nissepresenter under granen.

Pysseltidningar och en ny pyjamas till Ulf.

Så spännande med julaftons morgon och allt som ligger framför en.

Tända ljus i varje vrå och perfekt tajmat utslagna amaryllis.

Det lästes jultidningar

Och moster fick en God jul-kram

Så mysigt att äta frukost ihop och se alla förväntansfulla barnansikten. Att få fira julafton med sina kusiner och tillika bästa kompisar – det är något särskilt det.

Vi började prata om julens historia och jag tog fram Underbara Vinter och läste högt om lucianattens skrock och skrymt, om farorna med idogt sparkande och om gamla tiders lussetåg och de läskiga julbockarna. Hade inte en tanke på att min egen bok kunde användas så men det blev så roliga samtal. Särskilt lucianatten var ruskig att läsa om. Om skomakaren som var uppe och arbetade och såg ett gristryne sticka upp mellan golvplankorna och högg och högg och högg runt i golvet hela natten…

Långsamt ljusnade det ute och vi klädde på oss.

Barnen hade påbörjat en snögrotta kvällen innan och nu fortsatte de med grävandet.

Djupa hål och läskiga gångar. Ingenting för min klaustrofobi.

Exalterade ungar

Jag och Anna gick på en liten promenad längs byavägen.

Essa fick apportera

Och vi fick frost i håret, så kallt och bitigt var det ute.

Snart vände vi hemåt

Och gick in och satte igång att förbereda julmaten.

Vid ettiden skulle nämligen pappa och hans sambo komma ut och äta jullunch.

Jag bar min favoritklänning från Lump Studio.

Ärligt talat så himla stolt över julbordet där jag gjort allting själv. Vi brukar ju köra knytis men i år blev det inte så av olika anledningar. Och tänk att jag fixade att göra all den här goda maten? Känns som att ha klarat uppkörningen för Husmoders-körkortet!

Allt blev svingott. De flesta recepten är direkt hämtade ur min egen julbok. Pepparrotssillen, saffranssillen med Västerbottensost, rödbetssalladen, kålrotslådan, Västerbottenspajen, julköttbullarna….

Men Anna svängde i alla fall ihop en härlig sallad på brysselkål, apelsin, granatäpple och rostade hasselnötter.

Den vackra ullduken fann jag på en loppis i Göteborg när jag var där på höstlovet.

På matsalsbordet dukade jag med min samling tallrikar i asiatisk fasan, som jag ärvt av min faster. Och den syrenlila linneduken mamma sytt.

Silverbestick från farmor, remmare och diverse gamla mässingstakar och lummer.

Vi sjöng Hej tomtegubbar och sedan säkert sju jullåtar till vid matbordet.

Någon var lycklig och festade loss på julmust i obegränsade mängder.

Jag förstår inte de som säger att de är less på julmaten lagom till jul?! Julafton är ju första dagen jag äter den! Har aldrig ens provat att äta julbord ute på restaurang. Men jag skulle nog vilja göra det någon gång. Helst Gamla Riksarkivets julbord.

Alla hade svidat om till finkläder

Och försökte fördriva tiden med att spela piano eller läsa tidningar eller brottas med sina syskon tills blodvite nästan uppstod.

Som tur var blev det snart dags för Kalle Anka.

Både jag och syrran snarkade gott i soffan under tiden.

Gottebordet var uppdukat.

Det enda vi gjort själva i år var knäcken. Sedan fanns det brända och kanderade mandlar, marmeladgodisar, polkagrisar och maaaaaassor av gott godis som jag fått av Susanne!

Hon hade över efter diverse teveinspelningar och skickade med mig hem till pojkarna. Det gör hon alltid för hon är så omtänksam. Nu sparade jag undan en del och ställde fram det till jul. Mina systerdöttrar var lyriska.

Ett mål jag har är att om många, många år när jag är död och flickorna gamla kommer de prata om moster Claras jular med någonting stjärnögt i blicken. Precis som jag minns min mormors jular. Tyvärr kommer jag ju inte ha en aning om ifall de gör det. Men jag lever på hoppet! Eller inbillningen.

Det blev en redig godisfest

Sedan la vi fram paketen under granen.

Alltid en förfärande mängd.

Anna var chic i blått och barnen var exalterade. Skulle det komma någon tomte i år? Vi hade ju glömt att ställa ut gröten kvällen innan, så utfallet var osäkert.

Men jodå. Snart såg vi en tomte komma vandrande längs vägen och han stannade till och vinkade och bultade sedan på hemma hos oss.

Modiga barn öppnade

Och tog emot julklappssäcken.

Sedan var det paketutdelning

Och presentöppning. Majoriteten var begagnade saker. Folke fick till exempel ett par jättefina samiska skor av renpäls med tofsar. Fann dem på en loppis och han har burit dem för jämnan sedan han fick dem.

Bertil fick en fin loppad kostym som kommer sitta ännu bättre om något halvår. Bad honom posa för att återskapa denna episka bild från en jul för sex år sedan när han också fick en loppad kostym i julklapp. Men då var det mer tango-stil som gällde.

Efter presentudeltning, klädprovning och lek med julklappar åt vi desserten.

Jag hade gräddat rullrån enligt mormors gamla recept – även det finns i julboken.

Och serverade med hjortronsylt och lättvispad grädde. Godast tänkbara!

På kvällen åkte pappa hem och då svidade vi om till pyjamas och sköna kläder. Pojkarna hade fått en begagnad X-box som Jakob gjorde iordning åt dem.

Och tjejerna testade sin nya gellack med UV lampa. Själv låg jag halvdöd i en fåtölj och var glad, trött och nöjd med att julaftonen avlöpt så fint och att vi ännu ett år fick vara tillsammans.

När hela gänget gått till sängs la jag mig i soffan och tittade på granen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria. Sedan tänkte jag tillbaka på julaftonen och bad en tacksamhetens bön till han som välsignat mig till övermåttan.

Välkommen hem till oss i juletid. Dan före dopparedagen närmare bestämt. Det är huset med den blå dörren och de röda fönsterna.

Gå genom portalen och fram till ytterdörren.

Du behöver inte bulta på. Det är bara att kliva in.

Bjällrorna på handtaget skvallrar om din ankomst. Sparka av dig snön mot dörrkarmen och kliv in på verandan. Här finns en vacker liten julgran men också julens all mat.

Verandan fungerar ju som en extra frys vintertid.

Kom in, kom in. Stå inte där och tveka. Häng av dig i hallen, det finns tjocksockar och tofflor att låna.

I köket är det varmt och ombonat, för vedspisen går för jämnan.

På hyllan ovanför köksbänken samlas burkar fulla med julkakor och ingredienserna som behövdes för att göra dem.

Den här tomteburken är en favorit och den är full av skurna peppakakor med mandel. Vill du smaka? Och vill du ha te eller kaffe?

Ett stort fat med apelsiner och en plåtburk full med vanliga pepparkakor finns också om du hellre vill ha det.

Vid vedspisen kan du värma dig om du känner dig frusen.

Slå dig ner och vänd upp suddarna mot värmen.

Ovanför dörrposten trängs julfina ting.

Och en pappersbonad har nålats fast med häftstift.

Tindra kristall hänger på hedersplatsen i köksfönstret

Och nedanför står mina aprikosa amaryllisar.

Den fina kökshandduken har jag fått av Lotta. På hyllan står en tomtekruka i form av en flusvamp. Lägg märket till det handstöpta grenljuset i miniatyr.

Det finns mycket att fästa ögonen på.

I alla håll och riktningar.

Låt oss gå in i vardagsrummet och glo lite till.

Här ligger Essa och skäms över sin blotta existens. Precis som hon brukar.

Blå hyacint som doftar starkt och kulljusstaken som nästan är nedbrunnen.

Den antika art noveau-vasen är fylld med amaryllis dagen till ära.

Och fotogenlampan med lampolja.

Skåpet är prytt med kransar

Och kransarna med domherrar

Och i tomteskålen ligger röda juläpplen och torkade apelsiner.

Kökssoffan med sitt hopplock av kuddar. Här kan du vila middag om du blir sömnig av fikat.

Pappersklockorna har hängts i dörröppningen.

Och i taket finns pappersgirlander. Det blir så festligt när de kommer upp.

Här står julgranen som krävde så många svordomar och eder.

Beundra under andakt.

Den tog ju sina timmar att klä och sätta upp.

Granen är full av kristyrer, pumlor, garntomtar, änglahår och glitter. Både lametta och girlanger och flaggspel från länder som inte längre existerar.

På ett hyllplan i bokhyllan finns en hel liten tomtevärld med en vaktparad av tennsoldater från 1890-talet.

Och ovanför pianot hänger snurrande virvlateller som rör sig i värmen från ljusen.

Pianot står redo för spelsugna barn. Eller gäster, om du vill pröva? Nystämt är det minsann!

Men oj, vad klockan blev mycket. Nu får du äta upp dina skurna pepparkakor och dricka upp ditt sista kaffe. Här väntas mina långväga julgäster vilken sekund som helst.

God jul på dig!

Med jullovet kom den stora tröttheten för hela familjen. På fredagen avrundade jag mitt arbete och det gick väldigt trögt.

Drack kaffe i sängen och besvarade mail. Till middagen kom faster Johanna på besök och barnen fick fixa tacos. Otroligt mysigt!

Vi såg på julkalendern och barnen fick sina klappar av Johanna. Här bygger Uffe ihop sitt nya Lego. Essa ser som vanligt undergivet lidande ut.

När Johanna åkt hem satt barnen uppe och byggde och småpratade. Och sedan tog vi en tidig kväll.

På lördagen hade vi en storstädning och jag hade förvarnat pojkarna om att inget gnäll skulle tolereras. Det är ju nog jobbigt ändå att julstäda – man klarar liksom inte att det också ska vara sura miner. Men de var inte alls gnälliga. De var peppade på att julstäda och göra fint för att kusinerna ska komma och bo i deras rum. Det dammtorkades, dammsögs och skurades på övervåningen. Och jag och Jakob gick loss där nere. Han rengjorde igensatta vattenlås och vår äckliga sophantering under diskbänken.

Ut med alla textilier för att damma. Tjugo minus är toppen och när de legat här ute några timmar doftar de närmast nytvättat.

Jag har länge gått och stört mig på vår äckliga igengrodda kyl, där jag inte längre har översikt. Nu när det lagats så mycket mat och vi ska ha gäster i två veckor vill jag ha det fräscht. Så jag tömde alltihop, rengjorde grundligt och satte tillbaka igen. Tog sin lilla tid men det var det värt.

Sedan dammtorkade jag överallt, Jakob såpskurade golven och rengjorde alla köksluckor och lister. Vi brukar sällan julstäda på den här nivån men i år fanns både tiden och orken så då gjorde vi det. Men det är INTE särskilt normalt så jämför dig inte!

Mitt i städningen fick vi besök av Elina, Stina, Elle och Iris som kom för att önska god jul. Så trevligt. De sjöng för oss också så att vi fick lite mer städpepp.

Barnen hann färdigt med städningen innan oss och tog sparkarna för att handla lördagsgodis och fixa hushållspapper och toapapper som var slut.

Målbilden var att vi efter den stora städningen skulle ta in julgranen.

Ångrade så mycket att jag lovat det där med granen, för det BARA krånglade! Tror jag var för trött för att tänka klart. Granen rymdes inte på den tilltänkta platsen och när jag försökte flytta den gick min enorma 10-liters Höganäskruka sönder. Och sedan fick jag såga av en massa grenar innan granen slutligen hamnade på en ny plats, intryckt i ett hörn där den egentligen inte heller rymdes. Där stod den dessutom så vingligt att jag fick fästa den med tre snören i väggen.

Många långa eder svors över graneländet…

Men sedan satte det roliga igång. Fram med alla vackra glaskulor, halmstjärnor, garntomtar och flaggspel.

Älskade gossar! De är så uppmärksamma på mina ansträngningar.

–Var har du hittat den här pumlan mamma? Åååå vad det doftar gott med en riktig gran. Du gör så fint och mysigt.

En fånig fördom jag hade när jag förs fick söner var att inget sånt här skulle vara lika kul som när man har döttrar. Typ som att pojkar inte bryr sig om det estetiska eller fattar värdet i det? Så korkat av mig! Stämmer inte ett jota.

Huckle och arbetsklänning. Självklart kittad för en rejäl städdag.

På kvällen när allt var klart halvslumrade jag i soffan framför Ensam hemma 2 med barnen, medan Jakob hade bastukväll med en kompis. Sov sedan gott den natten.

Vaknade vid halv tio imorse när Jakob och Uffe varit uppe sedan länge och eldat. Jag dukade fram adventsfrukost och sedan kröp vi ner i soffan och kikade på julkalendern.

Sedan hjälptes hela familjen åt att städa groventrén och rensa bort kläder och göra rent och snyggt. Syrrans familj brukar ha sin enorma packning där nere och då vill man ju att det ska vara välordnat. Annars hittar ingen någonting och blandar ihop skor och vantar med varandra som rena förskolan.

När det var klart hängde jag upp takgirlander och pappersklockor och pojkarna slog in julklappar. Jag lärde Bertil använda en lackstång och Folke hur man slår in paket. Har senaste dagarna sett så många reels med amerikaner som slår in paket att jag är helt förfärad. Tipsen i deras filmer är nivå 1A. Det får mig att fundera på om det är jag som är onormalt duktig efter att ha jobbat i presentbutik? Eller om det är amerikanska influencers som är odugliga? Tror det senare. Tipsen är nämligen exakt hur alla jag känner slår in helt normala paket.

Känns hur som helst viktigt att mina söner kan slå in presenter, krulla snören och lacka. Bertil fick feeling och skrev en massa rim dessutom. Så nu ligger jag i lä.

Någon annan som ligger, det är Essa det. Hon är på löpen så hon är jättejobbig. Lättretad, skäller på alla, stjäl mat (hon åt upp en hel Herrgårdsost medan vi städade källaren) och är bara allmänt stingslig och upprörd. Stor igenkänning. När jag har mens är jag också upprörd, skäller på alla och hetsäter ost.

Sedan gjorde jag lite mer julmat. Västerbottenspaj samt två olika sorters sillar och en julkaka. Allt från min egen julbok.

Min vän Charlotte kom förbi och önskade god jul med denna ursöta julblomma och några små paket. Jag stoppade undan paketen till julafton.

Och av Elina som kom förbi dagen innan fick jag denna snögubbe fylld med hembakat julgodis i tre våningar.

Blir så glad för alla fina och omtänksamma julgåvor från mina underbara vänner. Känner mig så sedd och liksom omhuldad.

När det började skymma åkte Jakob och de minsta barnen och hälsade på en kompis. Bertil högg upp en himla massa ved och jag tog en sparktur med Essa. Sedan åt vi dopp i grytan på tumanhand och njöt av tystnaden i huset och peppade på morgondagen. För imorgon måndag kommer äntligen kusinerna hit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det har vräkt ner snö här i veckan och ingen är gladare än jag. Mina systerdöttrar kommer ju upp och hälsar på och jag har utlovat längdskidor, slalom, spark och snögrotte-byggande. Så då vill det till att det vräker ner.

Steg ut på verandan på morgonen. Beväpnad med snöskyffel.

Man såg varken in eller ut genom rutorna.

Ett varmt och liksom förtrollat sken.

Lyckades pressa upp dörren och skotta ren bron

Och den lilla snöstigen fram till vägen.

Midvinternattens köld är hård osv

Snön hade packat sig vid rutorna så att halva fönstret var täckt.

Innan jag skottat upp alla stigar och vägar runt gården hade det gått nästan en timme.

Vintern ger bra motion. Det tackar jag för.

Hade planerat att införskaffa julkärve till gården men i år stod de inte att finna i butik. Jaja, det blir ju jul ändå!

Nu är det verkligen inte långt kvar och imorgon planerar jag bland annat att baka de sista julkakorna, lägga in sillen och fixa Västerbottenspajen. Sedan är det bara att invänta de långväga gästerna. Ungarna går i bitar av längtan.